VoH – Sida 7 – Vetenskapen om Homeopati

Beteendet och kognitionen blev bättre hos barn med adhd

Frei H, Everts R, von Ammon K, Kaufman F, Walther D, Hsu-Schmitz SF,

Collenberg M, Fuhrer K, Hassink R, Steinlin M, Thurneysen A

Homeopathic treatment of children with attention deficit hyperactivity disorder: a randomised, double blind, placebo controlled crossover trial

Eur J Pediatr. 2005. 164: 758-767

Barn med adhd svarar bra på homeopatisk behandling. Det visar en studie av en schweizisk forskargrupp.

Det tog i genomsnitt fem månader med homeopatisk behandling för barn med adhd att uppnå en 50-procentig förbättring. Både föräldrar och neuropsykiatriska undersökningar vittnade om att beteendestörningar som impulsivitet, och kognitiva funktioner, blev klart bättre.

I studien Homeopathic treatment of children with attention deficit hyperactivity disorder: a randomised, double blind, placebo controlled crossover trial undersöker forskargruppen Frei et al ifall homeopatisk behandling av barn med adhd-diagnos ger bättre resultat än placebo.

Studien undersöker även vilka neuropsykiatriska tester som är bäst lämpade för att kartlägga förändringarna hos barnen. Ytterligare frågor studien söker svar på är hur lång tid behandlingen behöver pågå innan resultat, samt hur långsiktigt effektiv homeopatisk behandling är vid adhd.

Studien är en randomiserad dubbelblind placebo kontrollerad crossover-studie, vilket krävs för vetenskaplig acceptans. Ifall samma studie dessutom utförs på flera olika center klassas det som högsta nivån: en studie av så kallad ”guldstandard”.

Crossover innebär att patienten först får det verksamma läkemedlet under en period, för att sedan, ibland efter ett uppehåll, en så kallad wash-out, få placebo. Eller också tvärtom, först placebo, sedan ett uppehåll, och därefter det verksamma läkemedlet.

Ett problem med crossover är att det är svårt att veta hur mycket effekterna av läkemedlet påverkar de patienter, som först får läkemedlet och sedan placebo, under själva placeboperioden, och hur pålitliga uppgifterna således blir.

För Frei et al var upplägget av studien med screening och crossover ett försök att använda den konventionella medicinens standardupplägg i en form som kan fungera för den homeopatiska medicinska läkekonsten. En avgörande skillnad på behandlingsmetoderna är att inom den homeopatiska läkekonsten förskrivs läkemedel alltid individuellt för varje patient, medan den konventionella medicinen fokuserar på diagnos.

För att kunna göra en studie om homeopatiska läkemedels effekt, jämfört med placebo, måste man först hitta det homeopatiska läkemedel som behandlingen av respektive patient behöver inledas med. Detta krav omöjliggör så kallade blindade studier där man slumpvis delar in patienter i olika grupper och ger alla samma (konventionella) läkemedel. I en homeopatiskt korrekt upplagd studie kan blindning göras först efter att det korrekta individuella läkemedlet har hittats för patienten.

Frei et al har i tidigare forskning arbetat med LM-potenser, och då erfarit att när man slutar ge det homeopatiska läkemedlet avtar förbättringen gradvis och att förbättringen till större delen har försvunnit efter fyra veckor. Därför valde man i den här studien att lägga upp crossover studien i sex veckors perioder. Det var även den maximala längd man trodde att föräldrar skulle klara av.

Totalt 83 barn mellan 6-16 år med en adhd-diagnos enligt diagnosmanualen DSM-IV* ingick. Diagnosen bekräftades genom ytterligare en rad tester, däribland WISC-III**. Barnen skulle ha ett föräldraskattat Conners’ Global Index, CGI***, på minst 14 för att få ingå i studien. I genomsnitt hade deltagarna ett CGI på 19 poäng.

Studien föregicks av en så kallad screeningsfas vilket innebär att samtliga deltagare i inledningen fick individuell homeopatisk behandling, med läkemedel i LM-potenser varje eller varannan dag. Detta pågick ända tills man hittade rätt matchande medel, och patienten uppnådde en förbättring av CGI med 50 procent, eller med minst 9 poäng, så att man fick bekräftat att patienten svarade på det homeopatiska läkemedlet.

Totalt 62 barn uppnådde en 50-procentig förbättring eller mer av CGI, vilket bekräftades i neuropsykiatriska tester.

Dessa 62 patienter deltog i crossoverstudien. De delades upp i två grupper som antingen fick sitt individuellt utvalda homeopatiska läkemedel medel i sex veckor, följt av placebo i sex veckor, eller placebo i sex veckor, följt av sitt individuellt utvalda medel i sex veckor. Båda grupperna fick efter detta åter homeopatisk behandling under en ny sexveckors period. Den homeopatiska behandlingen fortsatte sedan efter själva studien under en obegränsad tid.

CGI-tester, samt en rad andra neuropsykiatriska och motoriska tester, gjordes innan barnet gick in i själva crossover behandlingen, efter varje crossover period samt sex veckor efter slutförd crossover.

Medeltalet för CGI innan studien var 19 poäng, med en variation mellan 15-25.

Under screeningfasen, det vill säga under den inledande behandlingen där man sökte efter rätt individuellt homeopatiskt läkemedel för respektive barn, tog det i genomsnitt 5,1 månader att nå en halvering av den inledande poängsumman. 17 olika homeopatiska läkemedel användes för de 62 deltagarna.

De neuropsykiatriska testerna visar att redan under screeningen förbättrades den kognitiva förmågan som visuell perception, impulsivitet och uppmärksamhet signifikant hos barnen.

När barnen gick in i själva crossover fasen, där de delades in i två grupper, var CGI i genomsnitt 8 (med ett omfång på mellan 4-15). Under den andra crossover fasen uppstod en statiskt signifikant skillnad (P=0.0479) mellan gruppen som fick placebo jämfört med gruppen som fick homeopatisk behandling.

Efter att crossover studien var klar återgick samtliga barn till behandling med homeopatiska läkemedel. 14 veckor efter crossover studien var avslutad, var förbättringen hos dem fortfarande signifikant, men genomsnittet för CGI hade ökat till 10.

Vid den sista mätningen, som i genomsnitt gjordes efter 19 månader – beroende på när respektive barn gick in i studien kunde den totala behandlingsperioden variera mellan 10-30 månader – hade 53 av barnen ett CGI på 7 poäng. Det motsvarar en förbättring på 63 procent, eller en minskning av CGI med 12 poäng.

Forskargruppens slutsats är att studien ger vetenskapliga bevis för att homeopati är effektivt vid behandling av adhd, framför allt när det gäller beteende och kognition.

FAKTA:

Adhd står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, det vill säga uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem. Adhd drabbar cirka tre till fem procent av alla barn, oftare pojkar än flickor, med reservation för att mörkertalet bland flickor kan vara stort.

* Diagnosmanualen DSM-IV står för Diagnostic and Statistical Mannual of Mental Disorders -IV. Diagnosmanualen används inom psykiatrin.

** WISC III är ett intelligenstest för barn mellan 6-16 år

***CGI står för Conners Global Index. Det är ett frågeformulär för att skatta beteendeproblem i skalor.

Crossover: patienten får det verksamma läkemedlet under en period, och efter ett uppehåll (wash-out), placebo. Eller tvärtom: först placebo, eventuellt uppehåll, det verksamma läkemedlet.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.

Barn med adhd fick bättre hjälp av homeopati än av metylfenidat

Frei H och Thurneysen A

Treatment for hyperactive children: homeopathy and methylphenidate compared in a family setting

British Homeopathic Journal. 2001. 90: 183-188

Tre av fyra barn med diagnosen adhd blev på kort tid mycket bättre med homeopatisk behandling och bättre än av konventionell medicin, visar schweiziska forskare. Totalt ingick 115 barn i studien.

I studien Treatment for hyperactive children: homeopathy and methylphenidate compared in a family setting inleder forskarna med att konstatera att trenden går mot att allt fler barn får diagnosen adhd och att förskrivningen av det centralstimulerande läkemedlet metylfenidat – som finns i exempelvis Ritalina och Concerta – också ökar.

Men föräldrar är oroliga för att ge sina barn dessa läkemedel, som i Schweiz är narkotikaklassade, och många vägrar göra det, om inte skolan mer eller mindre tvingar dem. Samtidigt är medvetenheten om alternativa behandlingssätt av hyperaktiva barn låg.

Syftet med studien var att jämföra homeopatisk behandling med behandling med metylfenidat hos barn med adhd. Studien är en så kallad prospektiv studie, vilket innebär att man följer en grupp under en behandling och vid studiens slut jämför utfallet. Studien genomfördes på en barnklinik som arbetar med både homeopatisk och konventionell behandling.

Totalt 115 barn, varav 92 pojkar och 23 flickor, ingick i studien. Barnen var mellan 3 och 17 år, med en medelålder på 8,3 år. De hade diagnosen adhd enligt diagnossystemet DSM-IV. Ifall det fanns några misstankar om huruvida diagnosen var korrekt hänvisades barnet till psykiatriker eller motsvarande för att vidareutredas innan det fick ingå i studien.

Barnen testades också enligt frågeformuläret Conners Global Index, CGI, som fångar upp beteendeproblem som uppmärksamhet, koncentration, överaktivitet, ängslan och psykosomatiska besvär. Resultaten från CGI kan kopplas direkt till diagnostiska kategorier i DSM-IV och de problem som förknippas med diagnosen adhd. Barn med ett CGI på 14 eller högre inkluderades i studien.

Studien lades upp så att samtliga barn fick en inledande individuell homeopatisk behandling. En intressant notering, särskilt för behandlande homeopater, är att forskarna fokuserade på individuella symtom hos barnet, medan man bortsåg från de symtom som är ”typiska” för adhd. Eftersom det ibland är svårt att hitta andra symtom än de som så att säga ”hör till” adhd behövde forskarna ibland pröva flera medel på det enskilda barnet för att hitta rätt.

Den analysteknik forskarna använde för att matcha symtom med rätt homeopatiskt läkemedel kallas för ”polarity analysis” och baserar sig på Boenninghausen. Stor vikt läggs vid om medel är kontraindikerade. Metoden beskrivs utförligt i en artikel av Frei (2009) .

Totalt användes 24 medel, i LM-potenser, som gavs varje eller varannan dag. Varje potens gavs i fyra veckor innan man, efter en behandlingsfri period på några dagar till en vecka, gick över till nästa potens, vanligen i serien LM3, LM6, LM9, och så vidare. I de fall där barnets reaktion var otillräcklig gick man över till nästa mest sannolika medel.

För att kliniskt utvärdera reaktionerna fick föräldrarna rapportera förändringar i barnets samtliga symtom, i fyra steg från sämre till mycket bättre. Den kliniska skattningen summerades och räknades om i procent. När ett barn hade nått en 50-procentig förbättring eller mer så verifierades föräldrarnas uppgifter genom en ny CGI.

De barn som inte förbättrades tillräckligt med hjälp av homeopatiska läkemedel fick i stället metylfenidat.

Innan behandlingen varierade CGI hos barnen mellan 14-30. Medelvärdet var 20,63. Efter i snitt 3,5 månader hade 86 barn, vilket motsvarar 75 procent eller tre av fyra barn, svarat på den homeopatiska behandlingen och uppnått en klinisk förbättring på 73 procent, och en förbättring av CGI på 55 procent.

25 barn av 115 barn behövde metylfenidat. Den genomsnittliga inledande homeopatiska behandlingen för dessa barn var 22 månader. Den kliniska förbättringen med metylfenidat blev 65 procent, minskningen av CGI 48 procent.

Tre av de deltagande barnen svarade vare sig på den homeopatiska eller konventionella behandlingen, och ett barn lämnade studien.

De frågor som studien ville utreda var bland annat:

o Hur många procent av barnen kan få tillfredsställande homeopatisk behandling och slipper annan medicinering?

o Hur många barn behöver metylfenidat?

o Hur många svarar inte på någondera behandling?

o Hur effektiv är homeopatisk behandling jämfört med metylfenidat om man ser till CGI?

o Hur skattar föräldrar och skolan den kliniska förbättringen?

o Hur lång behandlingstid krävs det för att uppnå tillfredsställande effekt med homeopatisk behandling?

o Hur lång tid pågick den homeopatiska behandlingen hos barn som sedan fick metylfenidat?

Forskarnas slutsats är att om behandlingen av barn med hyperaktivitet inte är brådskande är den homeopatiska behandlingen att föredra. De konstaterar att det är förvånande att bland de barn som gick över till konventionell medicin skedde det i merparten av fallen på grund av påtryckningar från skolan.

De pekar också på det problem många familjer upplever med konventionell behandling; att medicin baserad på metylfenidat har en ganska kortvarig verkan, mellan 4-8 timmar, och det är mest skolan som har nytta av effekterna, medan kvällar kan bli slitsamma för familjerna.

I studien skattade familjerna den kliniska förbättringen mycket högre än vad som verifierades via CGI. Skillnaden beror enligt forskarna troligen på att varje förbättring hos ett barn med hyperaktivitet innebär en enorm lättnad för familjen, och skolan.

En viktig, med dock obesvarad, fråga, är om den inledande homeopatiska behandlingen som samtliga barn fick, ändå gjorde något med barnen, och i sin tur innebar att den efterföljande behandlingen med metylfenidat gav bättre resultat än när man jämför med barn som får metylfenidat direkt. Nu tror inte forskarna att så är fallet. De menar att studien visade att när man gjorde uppehåll med de homeopatiska preparaten återkom de hyperaktiva symtomen hos barnen. Detta skulle kunna peka mot att den homeopatiska behandlingen är palliativ.

Forskarna förordar studier med uppföljning över flera år för att säkert kunna belägga om homeopatisk behandling leder till att barnet kan bli botad.

En intressant reflektion från studien, särskilt för behandlande homeopater, är forskarnas erfarenheter att ett felaktigt homeopatiskt läkemedel inte påverkade symtomen hos barnet, medan rätt medel däremot ledde till en märkbar förbättring redan inom fyra veckor.

Studiens slutsatser från homeopatisk behandling blir: Resultaten är goda; biverkningarna är få; eventuellt kan det bli smärre förstförsämringar. Det finns heller inga risker för missbruk av det homeopatiska läkemedlet, som dessutom är lätt att administrera till barnet. Behandlingseffekten kvarstår i minst 24 timmar.

Forskarna rekommenderar att för mindre barn – där skolan inte ännu börjat ställa krav – bör homeopati bli ett förstahandsval.

FAKTA:

Diagnosmanualen DSM-IV står för Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders -IV. Diagnosmanualen används inom psykiatrin, också i Sverige.

CGI står för Conners Global Index. Det är ett frågeformulär för att skatta beteendeproblem i skalor.

Polarity analysis är en analysteknik som utvecklades av Boenninghausen och som utgår ifrån Organon §§ 133 och 153, där Hahnemann beskriver modaliteter som är udda och karaktäristiska för specifika symtom, i kombination med att valet av läkemedel ska baseras på särskiljande symtom (strange, rare and peculiar). Boenninghausen lade stor vikt vid att det utvalda homeopatiska läkemedlet inte är kontraindikerat. Metoden beskrivs av Frei H i flera artiklar .

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.

Homeopatisk behandling gav friskare barn

Trichard M, Chaufferin G, Nicoloyannis N

Pharmacoeconomic comparison between homeopathic and antibiotic treatment strategies in recurrent acute rhinopharyngitis in children

Homeopathy 2005, 94, 3-9

Homeopatisk behandling av barn med upprepade akuta rhinopharyngitis gav friskare barn och färre sjukskrivningsdagar för föräldrar jämfört med dem vars barn fick antibiotika.

Det är vanligt att föräldrar med småbarn söker upp allmänläkare vid akut infantil rhinopharyngitis (näs-hals inflammation). Enligt uppgifter i studien av Trichard M et al sökte över fem miljoner barn under sju år årligen hjälp i Frankrike. Barnen är mest utsatta mellan sex månader och tre år. Antibiotika och homeopati var de vanligaste behandlingsformerna.

Trichard M et al jämför homeopatisk behandling och konventionell behandling med antibiotika hos barn med upprepade akut rhinopharyngitis och tar upp effektiviteten och livskvaliteten hos de behandlade barnen.

Studien är en icke-randomiserad post hoc analys, alltså en efterhandsanalys, gjord på patienter mellan 1,5-4 års ålder som sökte hjälp hos allmänpraktiserande homeopatiska eller konventionella läkare under vinterhalvåret 2000-01. Studiens utformning medför att den har ett lägre vetenskapligt värde än om det hade varit en placebokontrollerad studie.

Diagnostiska kriterier för att ingå i studien var rhinorrhea, det vill säga förkylning med snuva, och/eller hosta, och en temperatur över 38 grader Celsius inom de senaste 24 timmarna. Totalt omfattade den ursprungliga studien 499 barn som följdes under sex månader, varav 268 behandlades av 73 homeopatiska läkare och 231 av 62 konventionella läkare. Studien uteslöt 68 fall. I 55 fall för att de hade behandlats med både homeopati och antibiotika, i tolv fall därför att de inte hade erhållit någon av behandlingarna och i ett fall saknades data.

Resultaten baserar sig på 241 patienter i den homeopatiska gruppen och 190 patienter i den konventionellt behandlade gruppen. Enda noterade skillnaden mellan grupperna är att barnen som fick antibiotika var i något högre grad utsatta för passiv rökning.

Ser man till de medicinska effekterna så hade de homeopatiskt behandlade barnen efteråt färre utbrott av rhinopharyngitis, 2,71 per patient, jämfört med 3,97 för barnen som fick antibiotika. Även komplikationer av feber var färre hos de som behandlades med homeopatiska läkemedel, 1,25 per patient jämfört med 1,95. När livskvaliteten jämförs uppger de homeopatiskt behandlade barnen bättre resultat.

Studiens slutsats är att den homeopatiska behandlingen är effektivare än antibiotika, både när det gäller effektivitet och livskvalitet.

Ser man till kostnaderna skiljer det sig inte så mycket åt mellan den homeopatiska och konventionella behandlingen. Den största skillnaden är att patienten själv tar en större del av kostnaden för den homeopatiska medicinen än vad patienter som får antibiotika gör.

Däremot finns det skillnader när man ser till sjukdagar. Föräldrar till barnen i den homeopatiska gruppen behövde mer sällan vara hemma för vård av sjukt barn jämfört med föräldrar vars barn fick antibiotika, 9,5 procent jämfört med 31,6 procent.

Studien fastslår att den homeopatiska strategin är signifikant effektivare och att den ger högre livskvalitet, samt mindre sjukfrånvaro från arbete för vård av sjukt barn.

Studien av Trichard M et al kan köpas här.

Patienter föredrar homeopati vid akut infektion

Haidvogl M, Riley D, Heger M, Brien S, Jong M,

Fischer M, Lewith G, Jansen G, Thurneysen A

Homeopatic and conventional treatment for acute respiratory and ear complatins: A comparative study on outcome in the primary care setting

BMC Complementary and Alternative Medicine 2007, 7:7

Barn med öron-, näs- och halsont blev snabbare friska med homeopatisk behandling jämfört med konventionell behandling. Homeopati fungerar lika bra som konventionell medicin vid övre luftvägsinfektioner visar en studie som omfattar 1 577 patienter från 57 vårdcentraler.

Att homeopati är effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner visar studien Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting av David Riley et al, som är refererad här. Samma, men något utökade, forskargrupp, har gjort en uppföljande och ännu större studie.

Syftet var att jämföra effektiviteten hos homeopatisk och konventionell behandling. Eftersom undersökningar visar att komplementärmedicinen är väl integrerad inom majoriteten av de västerländska ländernas primärvård, samt att homeopati är den ledande komplementära behandlingsmetoden för både akuta och kroniska sjukdomar, framhåller forskargruppen att effektiviteten hos de olika behandlingsmodellerna behöver jämföras.

Studien är en internationell, multi-center, jämförande kohortstudie, som är icke-randomiserad. Totalt rekryterades 57 vårdcentraler eller motsvarande i åtta länder; Österrike, Tyskland, Holland, Ryssland, Spanien, Ukraina, Storbritannien och USA. Data från de spanska och amerikanska klinikerna ingår dock inte i slutresultatet, på grund av misstag i deras dokumentering.

Samtliga behandlingar utfördes av läkare, som vid homeopatisk behandling hade en tilläggsutbildning i homeopati samt ett minimum av fem års erfarenhet av den homeopatiska behandlingsmetoden. Vid 22 av primärvårdsklinikerna erbjöds enbart homeopatisk behandling. Nio erbjöd både homeopatisk och konventionell behandling. Tolv kliniker gav enbart konventionella behandlingar.

Resultaten omfattar 1 577 patienter. Av dessa fick 857 homeopatisk behandling och 720 konventionell behandling. Kriterierna för att ingå i studien var att man hade minst en av följande symtom: rinnande näsa, ont i halsen (tonsillit), ont i öron (otitis media), bihåleinflammation (sinusit) eller hosta. Symtomen fick inte ha funnits i mer än sju dagar. Patienterna intervjuades efter behandlingen av professionella intervjuföretag – för att minska risken för bias – efter 7, 14 och 28 dagar.

Resultaten visar att både de homeopatiskt och konventionellt behandlade patienterna rapporterar en fullständig eller betydande förbättring inom 14 dagar. En skillnad var att särskilt barnen (0-18 år), men även vuxna, i den homeopatiskt behandlade gruppen tillfrisknade markant snabbare jämfört med patienter som fick konventionell behandling.

Ser man till biverkningar upplevde patienter som fick homeopatisk behandling att hela kroppen påverkades, medan de som fick konventionell behandling mest klagade över gastrointestinala problem. Jämför man enbart biverkningar hos vuxna var det signifikant fler som uppvisade biverkningar bland dem som fick konventionell behandling.

Totalt användes 62 olika homeopatiska läkemedel för de 857 patienter som fick homeopatisk behandling. Tio medel täckte 60 procent av fallen. Det stora antalet olika homeopatiska läkemedel som användes visar vikten av att varje patient utreds och behandlas individuellt.

Den konventionella behandlingen dominerades av antibiotika, följt av nässprejer och näsdroppar, samt smärtstillande.

När patienterna gav sitt medgivande att ingå i studien så fick de frågan om de föredrog någon av behandlingsmetoderna. Homeopati föredrogs av 81 procent i sin grupp, medan 55 procent av dem som fick konventionell behandling ville ha den behandlingsformen. Forskningsgruppen konstaterar att det är en begränsning i studien att patienterna inte delades in slumpvis i homeopatisk eller medicinsk behandling.

* Icke-interventionsstudie = patienten får den behandling och det läkemedel som normalt ges i den vardagliga verksamheten på kliniken. Behandling och läkemedel följer inte något i förväg bestämt förlopp som till exempel en forskningsstudie satt upp (protokoll).

** Kohortstudier = en avgränsad och noggrant beskriven grupp, kohort, studeras under en längre tid. Kohortstudier används till exempel för att undersöka hälsorisker.

Studien av Haidvogl M et al finns här.

Homeopati effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner

Riley D, Fischer M, Singh B, Haidvogl M, Heger M

Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting

J Altern Complement Med 2001; 7: 149–159

Sex kliniker i fyra länder skrev antingen ut homeopatiska läkemedel, eller antibiotika, hostmedicin och dylikt, åt 456 patienter med vanliga infektioner i luftvägar och öron. De som fick homeopati blev snabbare friska och fick färre biverkningar.

Det började med att två stora metaanalyser, av Kleijnen et al år 1991 och Linde et al år 1997, visade att homeopati är mer än två gånger effektivare än placebo. Metaanalyserna drog inga slutsatser om hur effektiv homeopatisk behandling är för olika kliniska diagnoser. Men båda metaanalyserna föreslog att forskning som vill undersöka effektiviteten vid olika åkommor som metod kan använda den prospektiva observationsstudien*. Det är en vanlig metod inom medicinsk forskning i klinisk vardag.

Studien Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting av David Riley et al, som den här texten går igenom, lades upp som en internationell multicenter prospektiv observationsstudie i praktisk klinisk verksamhet.

Studien ställde frågan: Hur står sig homeopati jämfört med konventionell behandling när det gäller tre vanliga åkommor, som problem i:

1) de övre luftvägarna, som snuva och förkylning, allergier inkluderade

2) problem i nedre luftvägar, som bronkit, med allergier inkluderade, eller

3) öronproblem.

Den primära målsättningen var att jämföra effekten av konventionell eller homeopatisk behandling av dessa tre vanliga åkommor. Effekten mättes som att patienten skulle vara botad eller klart bättre inom 14 dagar efter insatt behandling.

Sekundära mål var att studera hur många som tillfrisknade och hur snabbt, biverkningar, hur nöjda patienterna var och hur lång tid besöket hos läkaren tog. Det sista var för att se om kostnaderna skiljer sig mellan de två olika behandlingsmetoderna.

Studien pågick mellan juli 1996 och augusti 1997. Totalt deltog 30 behandlare på sex kliniker i fyra länder (Tyskland, Schweiz och Österrike i Europa och tre stater i USA). 24 var läkare utbildade inom konventionell medicin, fyra var läkarassistenter (en högskoleutbildad yrkeskår som finns i en rad länder) och två var sjuksköterskor. De deltagare som förskrev homeopatiska läkemedel var utbildade i homeopati och hade minst fem års praktisk erfarenhet av att jobba med den homeopatiska läkekonsten.

Totalt 456 av ursprungliga 500 patienter fullföljde studien. Av dessa fick 281 patienter homeopatisk behandling och 175 patienter konventionell medicin. Bland de som behandlades homeopatiskt var 44,5 procent mellan 18-64 år och närmare 40 procent 2-11 år. Närmare 80 procent inom den konventionella gruppen var mellan 18-64 år.

Dag 14 och dag 28 efter patienten besökt kliniken intervjuades patienten via telefon. Detta gjordes av externa företag som specialiserat sig på forskningsintervjuer, för att inte riskera att patienten ville ge ”sin läkare” svar som hon eller han trodde läkaren ville höra.

Resultaten visar att efter 14 dagar rapporterade 82,6 procent av dem som fick homeopatisk behandling att de var botade eller rejält bättre. I gruppen som fick konventionell medicin var det strax under 68 procent som sa samma sak.

Ser man på kriteriet bättre efter en dag, eller inom tre dagar, efter behandling, svarar den homeopatiska gruppen 16,4 procent första dagen och 50,9 procent inom 1-3 dagar. Motsvarande för gruppen inom konventionell medicin var 5,7 procent och 51,4 procent.

Även när det gäller biverkningar skiljer det sig mellan grupperna. Bland dem som fick homeopatiska läkemedel rapporterar 7,8 procent biverkningar, ofta i form av huvudvärk. Av dem som fick konventionell behandling uppgav 22,3 procent biverkningar, i regel biverkningar från antibiotika. Cirka 71 procent fick antibiotika i gruppen som behandlades konventionellt.

Inom båda grupperna var patienterna nöjda med sin behandling; 79 procent i den homeopatiska gruppen och 65 procent i den konventionella gruppen.

Besöket tog mellan 5 och 15 minuter i 60 procent av samtliga fall. När det gällde längre konsultationer än 15 minuter var det vanligare i samband med den homeopatiska behandlingen.

De homeopatiska läkemedlen gavs i potensen 30C. Ser man till hur frekvent olika homeopatiska läkemedel förskrevs täckte elva medel cirka 70 procent av fallen.

Studien av Riley D et al finns här.

* Metoden prospektiv observationsstudie används för att exempelvis visa hur en behandling eller medicinsk åtgärd verkar i utvalda patientgrupper. Metoden är särskilt lämplig för att studera behandlingseffekter från exempelvis läkemedel som skrivs ut i en klinisk vardag, som på en vårdcentral eller läkarmottagning.