Forskning – Vetenskapen om Homeopati

Barnlösa kvinnor blev gravida efter individuell homeopati

Anita Lobo, Prema D’cunha och Blany Lobo
Effectiveness of Homoeopathic Treatment in Female Infertility
Reproductive Medicine International 1:008. doi.org/10.23937/rmi-2017/1710008

Infertilitet är ett växande problem. I en indisk studie blev 27 av totalt 40 infertila kvinnor med barn. Homeopati är effektivt vid infertilitet och kvinnorna slipper jobbiga operationer och hormonbehandlingar enligt studieförfattarna.

Barnlösheten ökar, både i Indien och i övriga världen. Enligt de indiska författarna till studien uppskattas ett av sex par ha svårigheter med att få barn. Infertilitet definieras som utebliven graviditet efter ett års försök med oskyddade samlag.

Vid kvinnlig infertilitet uppskattas ungefär 36-44 procent ha problem med äggstockar och/eller ägglossning (pcos/pcod*). Bäckeninflammation, kallat PID (Pelvic Inflammatory Disease), är en annan viktig orsak. PID beror på att äggstockar eller äggledare drabbats av en bakterieinfektion, till exempel av klamydia eller gonorré. Även endometrios kan försämra fertiliteten.

Skolmedicinen erbjuder kirurgiska eller hormonella behandlingar.

I Indien är också homeopati en viktig behandlingsterapi vid infertilitet. Fördelarna är att kvinnan slipper biverkningar av operationer, antibiotika och hormonbehandlingar. Dessutom, menar Lobo et al, har många kvinnor inte råd med dyra mediciner, samtidigt som de blir hårt ansatta om de inte lyckas bli med barn. Ofrivillig barnlöshet drabbar deras psykiska hälsa och sociala status.

Eftersom homeopatiska mediciner är säkra och billiga är homeopati därför ett bra val, understryker Lobo et al. Studiens syfte var att objektivt utvärdera hur effektiv ett homeopatiskt rätt individuellt valt medel (”similimum”) är vid kvinnlig infertilitet.

Patienter på obstetrik- och gynekologiavdelningar på Fr Muller homeopatiska sjukhus tillfrågades om att ingå i studien. Under 1,5 år valdes 100 patienter slumpmässigt ut till studien. De undersöktes kliniskt med bland annat ultraljud och laparoskopi. Urvalskriterierna var bland annat att det skulle vara kvinnliga fertila patienter mellan 18-40 år, med diagnoser som pcod, endometrios och kronisk bäckeninflammation (PID). Kvinnor med medfödda defekter eller infertilitet av okänd anledning valdes bort, liksom par där mannens sperma var abnormal.

Totalt uppfyllde 40 kvinnor kraven och ingick i studien. Hälften var i åldersgruppen 18-28 år och hälften mellan 29-40 år. De fick homeopatisk behandling. Anamneser och uppföljningar gjordes av praktikanter och elever som studerade vidare efter högskoleexamen (motsvarande doktorander), samtliga under handledning av den ansvariga forskaren. De homeopatiska läkemedlen valdes individuellt utifrån konstitutionell totalitet och repertorisering.

Potensen valdes utifrån patientens känslighet.

Ett välrenommerat homeopatiskt läkemedelsbolag som tillverkar läkemedlen enligt den indiska farmakopén levererade läkemedlen.

Parametern för att bedöma utfallet av behandlingen var enkel: graviditet – eller inte. När mensen var försenad gjorde patienten graviditetstest, samt undersöktes med ultraljud.

Totalt blev 27 av de 40 deltagande kvinnorna gravida. Av 20 patienter som hade PCOD blev 17 gravida. Av 10 patienter med kronisk bäckeninflammation, PID, blev 7 gravida.

Av 10 patienter med endometrios blev 3 gravida. Dessa konstaterades ha mild endometrios.

De homeopatiska läkemedel som gavs var Nat-m, Puls, Lyc, Sil, Calc, Sep, Phos och Nat-c.

Studieförfattarnas slutsatser är att homeopati definitivt har en viktig roll i behandlingen av par som har svårt att få barn. Särskilt som kvinnor med homeopatisk behandling slipper biverkningar av antibiotika och hormoner.

Mina reflektioner:

Jag tror att alla arbetande homeopater minns sin ”första baby”. Att hjälpa par att bli med barn är en otrolig lycka. Ibland kan det gå oerhört fort och smidigt, medan det ibland, särskilt om paret gått igenom tuffa behandlingar som in vitro fertilisering, IVF, kan ta tid att få hormonsystemet att stabilisera sig, samt komma åt de underliggande orsakerna till infertiliteten.

Precis som den indiska studien visar så kan vissa diagnoser vara svårare att komma till rätta med än andra.

Pcos, polycystiskt ovariesyndrom, är en orsak till barnlöshet hos kvinnor i fertil ålder. I Sverige uppskattas mellan fem och tio kvinnor av hundra ha pcos.

Pcos kan behandlas effektivt med homeopati och jag önskar att fler unga kvinnor med mensstörningar hade kloka mammor och mormödrar som tar dem till en klassisk homeopat.

För något år sedan behandlade jag en ung tjej med pcos och under första besöket var symtomen tydliga och pekade klockrent på ett medel – som hon naturligtvis fick. En inbokad uppföljning avbokades och när jag långt senare sökte henne för att höra hur det gick visade det sig att mensen blivit regelbunden som en klocka. Även de övriga symtomen hade försvunnit. Så smidigt kan det gå. Ett besök, ett medel – och ett besvär som hade kunnat bli plågsamt i åratal framöver är borta!

Att homeopati är effektivt vid pcos kan du läsa mer om här.

Det är lite oklart om varje kvinna i den indiska studien fick endast ett medel eller om man gjorde uppföljningar och böt medel om och när det var indikerat. Även om studien pågick under tre år så tog urvalsprocessen troligen tid och frågan är om en del av de deltagande kvinnorna som inte blev gravida fick fortsatt behandling efter att studien avslutades. Vid svåra besvär kan det behövas en längre tids behandling.

Återigen, det är inte att rekommendera att på egen hand laborera med homeopatiska läkemedel. Sök en väl kvalificerad klassisk homeopat på www.klassiskahomeopater.se

*Den indiska studien använder både begreppen pcos och pcod. Pcod används genomgående som diagnoskriterium.

Källa: https://clinmedjournals.org/articles/rmi/reproductive-medicine-international-rmi-1-008.php?jid=rmi

Finns den inte där kan du googla på hela titeln.

PMS-besvär minskar när homeopati läggs till den vanliga skolmedicinen

Christien T. Klein-Laansma, Mats Jong, Cornelia von Hagens, Jean Pierre C.H. Jansen, Herman van Wietmarschen och Miek C. Jong.

Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study.

The Journal of Alternative and Complementary MedicineVol. 24, No. 7 Original Articles. Published Online:1 Jul 2018 https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388

Den omtalade PMS-studien som Mittuniversitet kritiserats för att delta i är nu genomförd. Trots ett forskningsupplägg som förminskar homeopatin, visar PMS-studien ändå att de kvinnor som fick homeopatiska läkemedel som tillägg mådde bättre jämfört med de kvinnor som fick traditionell vård.

Mellan var tredje till var tionde kvinna i reproduktiv ålder uppskattas ha premenstruella besvär, PMS och mellan 1-8 procent av kvinnor den allvarligare formen PMDD, premenstruellt dysforiskt syndrom. De premenstruella besvären påverkar kvinnornas liv både socialt och yrkesmässigt.

Den behandling som erbjuds inom den vanliga sjukvården är hormonpreparat som förhindrar ägglossning eller medicinering med selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI-preparat, (antidepressiva läkemedel). Många kvinnor upplever biverkningar av behandlingen och söker andra lösningar.

För dessa kvinnor, skriver Klein-Laansma et al, kan homeopati vara ett alternativ. De nämner tidigare studier, bland annat fallstudier som visat goda resultat av homeopatisk behandling, samt en randomiserad, dubbel-blind pilotstudie med uppföljande studie, som visat att homeopatiläkemedel har effekt. Mellan 2007-2011 genomförde Klein-Laansma med flera PMS-studier som visade god effekt hos kvinnor som fick homeopati.

Syftena med studien Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study var två.

1. Att undersöka om det går att genomföra en internationell multicenter studie som jämför vanlig behandling, med vanlig behandling där homeopatisk behandling läggs till.

2. Att mäta och jämföra behandlingseffekter i båda grupperna.

Planen var att rekrytera kvinnor till studien i Sverige, Nederländerna och Tyskland. Kvinnorna skulle lottas till att antingen enbart få vanlig behandling, eller också vanlig behandling plus homeopatisk behandling som tillägg. Tyska regler för läkemedelsstudier ledde dock till att den tyska kliniken inte kunde delta aktivt i studien.

Via Svenska föreningen för vetenskaplig homeopati, och en förening för läkare som arbetar med integrativ medicin i Nederländerna, valdes homeopater som hade minst fem års erfarenhet ut att delta som behandlare i studien. Homeopaterna fick ett frågeunderlag med 123 frågor att gå igenom med patienterna. En dataalgoritm processade svaren och valde ut det homeopatiska läkemedlet. Vid den första förskrivningen fick valet göras mellan elva olika homeopatiska läkemedel. Vid uppföljningen kunde andra medel än de elva utvalda förskrivas.

I Nederländerna rekryterades 38 kvinnor under åren 2012-2014. Rekryteringen i Sverige startade år 2013 men ett hårt motstånd mot Mittuniversitetet i Sverige fördröjde studien. Kritiken handlade om att det inte var lämpligt att en studie på homeopatisk behandling gjordes av ett universitet, dvs i den akademiska miljön. Våren 2016 hade 22 kvinnor i Sverige inkluderats i studien.

Totalt var 244 kvinnor i de båda länderna intresserade, 96 skrev dagbok och deltog i den inledande screeningen, 60 kvinnor återstod och lottades slumpmässigt ut till de två olika grupperna. 32 kvinnor fick traditionell behandling. 28 kvinnor fick traditionell behandling med homeopatiska läkemedel som tillägg. 54 kvinnor startade behandlingarna varav 47 kvinnor omfattades av åtminstone en av två mätningar av resultat. Studiens resultat och olika analyser omfattar 46 resp 47 kvinnor.

För att vara säkra på att kvinnorna hade PMS eller PMDD ombads de initialt föra dagbok i två månader och fylla i självskattningsformulär. En validerad mätmetod vid PMS/PMDD-forskning användes; DRSP – som står för daily record of severity of problems. Även under och efter behandlingsperioden fyllde kvinnorna i olika formulär. Behandlingen sträckte sig över fyra månader/fyra menscyklar efter den första konsultationen och intaget av det homeopatiska läkemedlet.

Samtliga deltagare som intog skolmediciner eller gick på någon form av traditionell behandling fortsatte med det under studien.

Det mest förskrivna homeopatiska läkemedlet var Sepia, följt av Natrum-muriatricum, Cimicifuga, Lachesis, Lilium tigrinum, Phosphorus och Pulsatilla. Dessa medel förskrevs för 24 kvinnor i studien. Vilka de övriga, i studien tillåtna, medlen var framgår inte, inte heller vad de resterande fyra kvinnor som ingick i homeopati-gruppen fick för medel. För sex kvinnor ändrades medlet under studien. Q, D och C-potenser användes.

För att utvärdera resultaten fick kvinnorna fylla i flera olika självskattningsformulär. Dessa användes för att räkna ut effekten.

DRSP-mätningarna före och efter visade att kvinnorna som fick homeopatisk behandling som tillägg hade signifikant bättre resultat jämfört med de kvinnor som enbart fick traditionell behandling.

Tio av 28 kvinnor som fick homeopatisk behandling uppgav positiva resultat, jämfört med fyra kvinnor i gruppen som fick traditionell behandling. Denna skillnad var vid jämförelse mellan grupperna inte signifikativ.

När skillnaden i huvudsakligt besvär jämfördes uppgav kvinnorna som fick homeopati bättre resultat. Samma resultat blev det vid mätningen av det allmänna välmåendet.

Studien fångade även upp biverkningar av traditionell behandling, samt förstförsämringar vid intag av homeopatiska läkemedel. Kvinnorna nämnde konstanta blödningar vid traditionell hormonbehandling. Efter intag av homeopatiläkemedlet Sepia nämndes övergående besvär som depression, humörsvängningar, rastlöshet, urinvägsinfektion och hudutslag.

Rapportförfattarnas slutsatser när det gäller studiens två syften blir:

Multicenterstudie: För att en internationell studie ska vara genomförbar måste man hitta länder med lagar och regleringar som möjliggör studier med homeopatiska läkemedel. Det får inte heller finnas den typ av akademiskt motstånd inom den traditionella medicinen som råder i Sverige. Länder som Kanada och England vore troligen bättre, konstaterar Klein-Laansma et al.

Effekterna av homeopati: Resultaten visar signifikanta effekter till homeopatins fördel. PMS-besvären minskade, huvudbesväret blev bättre och det generella välmåendet ökade hos gruppen kvinnor som fick homeopati som tillägg, jämfört med kvinnor som enbart fick traditionell behandling. Men, konstaterar Klein-Laansma et al, i sina slutsatser, studiens pragmatiska upplägg tillåter inte några slutsatser som gäller homeopatiläkemedlens effekter.

Begreppet pragmatisk studie innebär att studien är upplagd för att testa effektiviteten när man, som i det här fallet, lägger till en behandling till en rutinorienterad klinisk praktik, det vill säga att man som i den här studien erbjuder homeopati som ett tillägg till traditionell behandling.

Studieförfattarna rekommenderar att fler pragmatiska, samt kontrollerade studier, utförs.

Klein-Laansma et al pekar på flera intressanta saker som vore bra att undersöka. Bland annat nämner de en studie som visat att homeopatisk behandling sänker kostnaderna för primärvården. De menar att det vore intressant att se om homeopatisk behandling för kvinnor med PMS/PMDD kan sänka sjukvårdens kostnader.

Klein-Laansma et al lyfter även frågan om vilken betydelse bemötandet och omsorgen om individen i den homeopatiska behandlingen har för resultaten, och att det borde utforskas mer.

Mina reflektioner:

Den omedelbara invändningen mot studien handlar om hur den är upplagd. I klassisk homeopati behandlas varje patient individuellt. Det betyder att varje enskild patient får just det homeopatiska läkemedel som bäst stämmer överens med den symtombild patienten har vid konsultationen. Att i förväg reducera antalet tillåtna homeopatiska läkemedel till elva olika går emot den grundläggande teori och logik som den homeopatiska läkekonsten vilar på!

Det vill säga, studiens upplägg förminskar redan från början möjligheten att utvärdera den fulla effekten av en homeopatisk behandling!

I studien användes en matematisk algoritm för att ta ut ett homeopatiskt läkemedel bland elva tillåtna. Det sägs ingenting om ifall den behandlande homeopaten var överens med ”algoritmen”, eller om den behandlande homeopaten hade velat förskriva ett läkemedel som inte fanns bland de utvalda elva.

Ytterligare ett exempel på hur studien bortser från den homeopatiska läkekonstens essens är att effekten utvärderas efter fyra månader. En homeopatisk behandling ser till hela personen, det vill säga både mentala, emotionella och fysiska symtom vägs in. Den homeopatiska prognosen omfattar även patientens generella hälsotillstånd, hur länge besvären funnits, tidigare hälsohistoria, ärftlig påverkan, känslighet, och så vidare. Kvinnor som haft PMS sedan mensens start kan behöva en behandling som är längre än fyra menscykler. Återigen förminskar studiedesignen möjligheten att undersöka homeopatins fulla potential!

Det som är positivt med studien är att den låter kvinnorna bedöma även sitt generella välbefinnande, och inte enbart att de huvudsakliga besvären med PMS/PMDD har förbättrats! Även den vanliga skolmedicinen har börjat inse att sjukdom och hälsa handlar om hela individen och att det inte är så begåvat att bryta ut enskilda symtom!

Studien visar också det starka akademiska motstånd mot alternativmedicin och forskning som härskar i Sverige. Detta borde bli en tankeställare för politiker. De politiker som efterfrågar evidens för alternativa behandlingsmetoder får idag antingen nöja sig med att ta till sig studier gjorda i andra länder, eller också ta ett politiskt ansvar för att dedikera medel till forskning på alternativmedicin, trots skolmedicinens motstånd.

En vaken politiker, lyhörd för vad folk söker, inser att många föredrar alternativa behandlingsmetoder framför traditionell sjukvård, eller också väljer både/och. Att samhället kan tjäna stora pengar på den effektiva läkekonst som klassisk homeopati utgör, borde göra frågan intressantare än vad den är idag.

Ytterligare ett problem när det gäller studier på homeopati är att den svenska skolsjukvården och medicinska akademin saknar kunskap om den homeopatiska läkekonstens logik, teori och praktiska utövande.

Här har politiken – om den vill följa folkets vilja, verka för bättre hälsa, sänka sjukvårdskostnader och bidra till samhällsnyttan – ett stort arbete att göra! Kompetens om den klassiska homeopatiska läkekonstens teori och logik måste naturligtvis ingå i all forskning som görs på homeopati.

Källa: Du han hämta/köpa artikeln här: https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388

Studie visar att homeopati lindrar depression och ångest

Studie: Depressed patients treated by homeopaths: a randomised controlled trial using the “cohort multiple randomised controlled trial” (cmRCT) design. Av Petter Viksveen, Clare Relton och Jon Nicholl. (2017) 18:299. DOI 10.1186/s13063-017-2040-2

Referat: Margot Granvik, vetenskapsjournalist och klassisk homeopat

Både depression och ångest minskade något med homeopatisk behandling visar en studie gjord i England där 74 patienter valde homeopati som en tilläggsterapi. Patienterna upplevde inga biverkningar.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att år 2030 är depression vår vanligaste sjukdom. Redan nu pekar WHOs insamlade data från 60 länder att 3,2 procent av dagens patienter lider av periodiska depressioner sett till en 12-månaders period. Siffran stiger till mellan 9,3-23 procent för dem som även har andra kroniska sjukdomar.

Den vanligaste skolmedicinska behandlingen är olika psykologiska insatser eller antidepressiva mediciner. En del av de patienter som har fått eller är rädda för medicinernas biverkningar söker sig till homeopater.

Men hur effektiv och säker är homeopatisk behandling vid depression? Frågorna ställs i Viksveens et als studie Depressed patients treated by homeopaths: a randomised controlled trial using the “cohort multiple randomised controlled trial” (cmRCT) design. Forskarna undersökte vad behandling med homeopati hade för effekt under en 12-månaders period hos patienter med självrapporterad depression, och om behandlingen gav biverkningar.

Enligt tidigare studier är depression ett av de vanligaste besvären hos patienter som söker homeopater uppger Viksveen et al. De refererar även några placebo-kontrollerade studier som visar att homeopatisk behandling inte ger sämre effekt än antidepressiva, samt är effektivare än placebo.

Vanligen genomförs så kallade RCT-studier – randomiserade kontrollerade studier – för att mäta effekter av läkemedel. Men, menar artikelförfattarna, när det gäller homeopati är det förmodligen bättre att utvärdera behandling som den utförs i ”verkligheten”, det vill säga med allt det innebär från konsultationer till att välja och utvärdera effekten av homeopatiska läkemedel hos patieonten. Viksveen et al har därför valt att lägga upp sin studie som en pragmatisk randomiserad kontrollerad studie. Den vetenskapliga termen är ”cohort multiple randomised controlled trial”, cmRCT.

Det primära syftet med studien var att bedöma den kliniska effekten av homeopatisk behandling som tillägg hos patienter med självrapporterad depression, och jämföra med dem som inte valde homeopati. Dessutom ville studien se hur säker den erhållna homeopatiska behandlingen var.

Rekryteringen av patienter pågick mellan den 15 september 2013 till 7 februari 2014. Patienterna rekryterades från “Yorkshire Health Study cohort”. Det är en stor grupp patienter som 43 allmänpraktiserande läkare samlat in fakta om genom hälsoundersökningar och frågeformulär.

Vid rekryteringen till depressionsstudien fanns det insamlade data om 22 179 patienter, som hade accepterat att bli kontaktade för forskningsprojekt. Av dessa hade 5 740 patienter uppgett att de led av långvarig depression, eller moderat till extrem ångest eller depression.

Ett frågeformulär om sinnestämning och hälsostatus skickades ut till gruppen på 5 740 personer. Närmare 40 procent svarade på enkäten. Av dessa uppfyllde 566 patienter kriterierna för att få ingå i studien. Medelåldern var 55 år, majoriteten var kvinnor och av brittiskt ursprung. Runt 38 procent hade arbete, 56 procent var arbetslösa. Sju av tio hade varit deprimerade i minst fem års tid.

Patienterna fick fylla i flera standardierade formulär om hur de mådde. I självskattningen av depressionen hamnade medeltalet på 17,0 på en skala mellan 0-27 poäng. I skattningen av ångest blev medeltalet 13,7 på en skala 0-21.

Fyra av tio patienter tog antidepressiva skolmediciner.

185 personer valdes slumpmässigt ut och erbjöds att få homeopatisk behandling som tillägg till de vanliga medicinska insatserna. Av dessa antog 74 patienter erbjudandet om homeopatisk behandling.

Dessa behandlades av sju homeopater i South Yorkshire, som arbetade på tre integrerade hälsokliniker, samt ett medicinskt center. Den homeopatiska behandlingen utfördes som den brukar. Homeopaterna fick fritt välja homeopatiska läkemedel, byta läkemedel och lägga in uppföljningar enligt egna bedömningar.

Totalt genomfördes 490 konsultationer, som i genomsnitt tog 57 minuter, för de 74 patienter som fick homeopatisk behandling. 526 förskrivningar av 68 olika homeopatiska läkemedel gjordes. Av de 74 patienterna hade 56 personer mellan 5-12 konsultationer.

En uppföljning gjordes efter sex månader. 125 personer i gruppen som erbjudits homeopati och 333 personer i gruppen som inte fick något erbjudande alls lämnade in skattningsformulären. Vid uppföljningen efter 12 månaders behandling fick forskarna in ifyllda frågeformulär från 103 respektive 274 patienter.

Benägenheten att delta i studien och svara på frågeformulären var högre för dem som fick homeopatisk behandling än för de övriga.

Resultaten visar att den homeopatiska behandlingen var något mer effektiv, jämfört med kontrollgruppen. Skillnaden var 2,6 poäng. Även ångestnivåerna minskade något mer hos gruppen som fick homeopatisk behandling. Förbättringarna var stabila både vid sex månader och efter tolv månader.

12 patienter uppgav milda biverkningar, exempelvis huvudvärk eller ont i rygg och nacke. Det gick inte med säkerhet säga att besvären orsakades av den homeopatiska behandlingen.

Forskarnas slutsatser är att även om det inte går att dra några bestämda slutsatser om effekten av homeopatisk behandling så behövs det fler studier som studerar effekterna av homeopati. De uppger tre skäl: För det första visar även behandlingar med antidepressiva läkemedel eller psykologiska insatser små effekter. För det andra led majoriteten av deltagarna i Viksveen et als studie av mångårig depression och medföljande besvär, vilket gör behandlingen svårare och prognosen sämre. För det tredje visar ingenting i studien att det finns risker med homeopatisk behandling. Detta kan jämföras med antidepressiva mediciner som associeras med biverkningar, även allvarliga sådana.

Källa: Du kan hämta artikeln här

Petter Viksveen har gjort en depressionsstudie.

Falska experiment kring ”vattnets minne” säger inget om homeopati som terapiform

The Controversy Over the “Memory of Water” av George Vithoulkas
Kiev Medical Academy and International Academy of Classical Homeopathy, Alonissos, Greece.
Med Sci Hypotheses 2017; 4:1-6
DOI: 10.12659/MSH.901167
Published: 2017-01-03

Begreppet “vattnets minne”, som ursprungligen myntades av pressen, har skadat den homeopatiska läkekonsten. Ett falskt experiment bör inte användas för att fördöma en välbeprövad behandlingsmetod som visar imponerande resultat, menar den välkände grekiske klassiska homeopaten George Vithoulkas.

I en intressant artikel beskriver George Vithoulkas upprinnelsen till begreppet ”vattnets minne” och hur misslyckade experiment, som utfördes utifrån felaktiga antaganden, sedan kommit att användas för att avfärda den homeopatiska läkekonsten som behandlingsmetod.

Experimenten som genomfördes utgår ifrån en felaktig förståelse av homeopati. Tyvärr används de i nästa steg som bevis för att den homeopatiska terapin inte fungerar, skriver George Vithoulkas.

Gift från honungsbiet

Det började med en fransk professor i immunologi, dr Jacques Benveniste. Han hävdade att han i ”in vitro” experiment i laboratoriemiljö bevisat att giftet från honungsbiet – Apis mellifica – i höga potenser gett strukturella förändringar på cellnivå.

Benvenistes laboratorieresultat kunde dock inte upprepas trots många internationella försök i olika laboratorier. Från detta drog forskningsvärlden slutsatsen att experimentet var falskt, samt att det därmed också är bevisat att den homeopatiska terapin är falsk.

Har skapat förvirring

Dessa händelser har medfört att forskningsvärlden idag lever med en förvirring om a) vattnet har ett minne, samt b) om homeopati är, eller inte är, en giltig terapiform, skriver George Vithoulkas.

För att skapa tydlighet går han tillbaka i historien och berättar om vad som egentigen hände. Han var nämligen själv på plats.

Historien börjar år 1988 vid ett internationellt möte för forskare på Bermudas, som arrangerades av ett universitet i Philadelphia. Temat var ”Frontiers of Science” och syftet var att öppet utforska forskningens ”gränstrakter”.

Dr Jacques Benveniste var en av talarna. Han presenterade sin forskning på seriellt utspädda vätskor, det vill säga potentierade homeopatiska medel. Benveniste förklarade att när man får ett bistick svarar kroppens immunsystem med att basofiler i vita blodkroppar degranulerar (släpper ut histamin). Benveniste sade vidare att han i sina laboratorieexperiment visat att det homeopatiska läkemedlet Apis mellifica i hög potens gett strukturella förändringar hos organismen; att basofiler degranulerat.

Vithoulkas, som var den enda närvarande med kunskap om homeopati, protesterade och förklarade att Benvenistes forskningsupplägg baserades på felaktiga föreställningar och antaganden om homeopati. Men han talade för döva öron. Benveniste fick flera av deltagarna att lova att verka för att han skulle få sin artikel publicerad i den ansedda tidskriften Nature. Vilket den sedermera också blev.

Antagandet är fel

Vithoulkas kritik mot Benveniste baserar sig bland annat på att ett homeopatiskt läkemedel i hög potens inte framkallar strukturella förändringar i en organism. Det skulle i så fall ha visat sig i klinisk praktisk behandling under de 200 år den homeopatiska terapin har utövats. Särskilt som det bland de homeopatiska läkemedlen finns många medel som är långt starkare än Apis mellifica, och som, i höga potenser i så fall borde ha lett till strukturella skador hos patienter. Vilket ingen någonsin har påvisat.

Efter Bermudakonferensen skrev medierna om Benvenistes experiment och begreppet ”vattnets minne” myntades. Begreppet skapades av journalister, skriver Vithoulkas, och har sedan använts för att förlöjliga och förminska homeopatin.

Benvenistes artikel publicerades i tidningen Nature, men med förbehållet att experimentet skulle upprepas under tillsyn av en av tidningens redaktörer, en forskningsexpert, samt den professionella magikern James Randi. Det skedde också under spektakulära former och fiaskot var ett faktum: några basofiler som degranulerade kunde inte påvisas i laboratoriet. Resultaten spreds aggressivt i medierna. Benveniste vanärades och fick sparken.

Kan medlen bota sjuka

Vithoulkas lyfter upp det trista faktum att begreppet ”vattnets minne” fortfarande används, även av homeopater själva. Mest beklagligt, framhåller han, är att diskussionen i medierna mera handlar om huruvida vattnet har ett minne eller inte. Den viktiga frågan borde i stället vara huruvida homeopatiska läkemedel i höga potenser har en kurativ effekt när de ges till sjuka, eller inte.

Men historien slutar inte här. Vithoulkas berättar vidare att några år efter Benvenistes experiment påstod återigen en annan professor att det fanns bevis för att Benveniste hade rätt. BBC gjorde tillsammans med en forskningsgrupp, och magikern James Randi, ett program om detta. De kunde inte heller denna gång se någon påverkan på basofilerna och drog utifrån det slutsatsen att homeopati är nonsens.

Borde ha motsatt effekt

Vithoulkas skrev till redaktören på BBC och påpekade att Benvenistes upplägg stred mot den grundläggande logiken för hur homeopati fungerar. Enligt den homeopatiska logiken har en utspädd och potentierad substans en effekt som är tvärtemot substansens effekt som urtinktur. I Benvenistes modell borde därför motsatt resultat ha uppnåtts, det vill säga i stället för att orsaka degranulation borde medlet förhindra att basofiler släpper ut histamin.

Enligt den homeopatiska logiken kan ett medel i sin ursprungsform – som urtinktur – leda till en symtombild hos personen som intar medlet. När medlet späds ut och potentieras är effekten den att medlet motverkar dessa symtom.

Följer man detta logiska resonemang ger ett bistick allergiska symtom när immunsystemet svarar genom att basofiler släpper ut histamin. Dessa symtom minskar och lindras med ett homeopatiskt potentierat medel av Apis mellifica – om medlet är indikerat. (Homeopatisk behandling är alltid individuell och symtomen efter ett bistick kan hos individen visa att ett annat homeopatiskt läkemedel behövs – min anmärkning).

Däremot, skriver Vithoulkas, kan ett högt potentierat homeopatiskt medel av Apis mellifica aldrig skapa ett allergiskt tillstånd med degranulering av basofiler, vilket Benveniste påstod. Det går emot den homeopatiska läkekonstens logik.

Varför kan ett medel bota

Vithoulkas pekar på att Benvenistes experiment – som bygger på ett felaktigt antagande – har använts som bevis för att den homeopatiska terapin är falsk. Det vill säga, ett experiment som bygger på ett falskt antagande och okunskap om den teori som terapin baserar sig på, används för att avfärda en terapiform. Om vattnet har ett minne eller inte har ett minne har inget med den homeopatiska läkekonsten att göra. Den viktiga frågan är varför ett potentierat homeopatiskt läkemedel har en biologisk effekt på en sjuk organism.

Vithoulkas framhåller också att det är enbart när ett homeopatiskt läkemedel genomgår en succussion, det vill säga en utspädning med en kraftig skakning för varje steg, som läkemedlet blir potent. Ett sådant potentierat homeopatiskt läkemedel kan inte skapa strukturella förändringar hos en patient, fastslår Vithoulkas.

Patienter behandlas individuellt

I brevväxlingen med BBC påpekar han att en homeopatisk behandling alltid är individuell och utgår ifrån den symtombild organismen uppvisar. Det homeopatiska läkemedlet bör stämma med patientens symtombild. Han undrar hur man kan hitta ”symtom” hos celler i en petriskål?

Det är fel att fördöma en terapiform utifrån experiment som bygger på felaktiga antaganden, och som inte har med terapiformen i sig att göra, säger Vithoulkas. Homeopati bör accepteras eller avfärdas baserat på sin terapeutiska effekt. Inget annat.

Läs hela artikeln här: http://www.medscihypotheses.com/abstract/index/idArt/901167

Homeopati har effekt vid fibromyalgi

Homeopathy in the treatment of fibromyalgia – A comprehensive 
literature-review and meta-analysis.
Katja Boehm, Christa Raak, Holger Cramer, Romy Lauche och Thomas Ostermann
Complementary Therapies in Medicine (2014) 22, 731–742

En översiktlig analys av studier som gjorts på homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi visar positiva effekter. Homeopatisk behandling bör därför övervägas som komplementär behandling.

En grupp tyska forskare har gjort en omfattande litteraturstudie och meta-analys av forskning på homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi.

Fibromyalgi finns hos 1,4-3,7 procent av vuxna i Europa, lite varierande mellan länderna. I genomsnitt skattas antalet fibromyalgipatienter till 2,9 procent av befolkningen, vilket motsvarar runt 15 miljoner människor i Europa.

Boehm et al nämner en engelsk och en tysk studie som tittat på sjukvårdskostnader för patientgruppen. Den engelska studien visar att patientgruppen med fibromyalgi kostar tre gånger så mycket under en 12-månaders period jämfört med en patientgrupp utan fibromyalgi. Den tyska studien visar att patienter med fibromyalgi som sökt hjälp hos allmänläkare gör det dubbelt så ofta, samt får remisser och sjukskrivs dubbelt så ofta, jämfört med övriga patienter.

Den tyska forskargruppen Boehm et al konstaterar i sin genomgång av läget vidare att inom den konventionella sjukvården behandlas patienter med fibromyalgi i regel farmakologiskt med: antidepressiva, opioider, icke-stereoida anti-inflammatoriska läkemedel, lugnande, muskelavslappnande och anti-epileptika.

De icke-medicinska behandlingar som nämns är aerobisk gymnastik, fysiska terapier, massage och kognitiv beteendeterapi.

År 2008 presenterade en grupp engelska forskare evidensbaserade rekommendationer för behandling av fibromyalgi. Det som rekommenderas är: antidepressiva, smärtlindrande och andra mediciner, samt träning, kognitiv beteendeterapi, utbildning, kostrådgivning och icke-medicinska åtgärder. Rekommendationerna avråder från behandling med opioider.

Boehm et al konstaterar att fibromyalgi är en komplex sjukdom som är en utmaning för patienterna. Både sjukdomens komplexitet, samt biverkningar från konventionella mediciner, bidrar till att många patienter söker komplementära eller alternativa behandlingar. Enligt en undersökning de nämner hade 89 procent, nästan nio av tio patienter, som hänvisades till ett fibromyalgiprogram på ett specialistcenter, använt sig av någon form av komplementär och alternativ terapi, det vill säga någon KAM-metod: rörelseterapier (48 procent), spirituell healing och bön (45 procent), massage (44 procent) kiropraktisk behandling (37 procent) och vitaminer och mineraler (35-25 procent).

Boehm et al konstaterar att det saknas vetenskaplig forskning som visar om de här åtgärderna är till någon hjälp för patienterna. De nämner dock en översikt, en kvalitetsstudie, som visade positiva resultat för vattenterapier och för homeopatisk behandling.

Det flitiga användandet av alternativa behandlingar och bristen på evidens var bakgrunden till att Boehm et al ville undersöka effekten av homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi. Forskargruppen var särskilt intresserad av att studera smärtnivåer och ömma muskelpunkter före och efter en behandling.

Mellan oktober 2012 och februari 2013 gjorde Boehm et al en omfattande litteraturstudie. De sökte i olika databaser och på bibliotek efter homeopati och fibromyalgi. Totalt hittade man 164 studier som kunde ha relevans. Studierna kvalitetsbedömdes och analyserades statistiskt, dubletter uteslöts, etc.

I slutändan fick forskargruppen fram totalt tio fall-rapporter, tre observationsstudier, en icke-randomiserad kontrollerad och fyra randomiserade kontrollerade studier.

Det som är intressant med Boehm et als studie är att de också samlade in fallstudier med homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi.

I en fallstudie hade tre patienter fått ett förutbestämt medel tre gånger om dagen i minst tre veckor. Ingen av de tre patienterna hade fått någon förbättring som höll i sig.

Här måste jag skjuta in en reflektion: Det är inte alls konstigt att patienterna inte svarade på det homeopatiska läkemedlet! Enligt den klassiska homeopatiska logiken bör varje patient behandlas individuellt och få det homeopatiska läkemedel som passar patientens aktuella symtombild bäst. Det vill säga patientens symtom och de symtom som friska människor fått när de prövat det homeopatiska läkemedlet ska stämma överens.

Det är närmast oseriöst att ens kalla en behandling begränsad till valda medel för homeopatisk när man redan i upplägget frångår de grundläggande principerna för homeopatisk behandling! Det enda kopplingen till homeopati är att det är ett homeopatiskt läkemedel som ges. Det är ungefär lika begåvat som att utvärdera resultatet av operationer av brutna armar, där kirurgerna opererat benen i stället.

Ett annat fall handlar om en man, 54 år, med fibromyalgi, utmattning och smärta. Han fick ett medel och efter den första dosen var symtomen värre i sju dagar. Han blev sedan bättre men hade fortfarande besvär i tre veckor. Efter det skedde ett dramatiskt tillfrisknande. Symtomen från fibromyalgin, smärtan och depressionen blev alla avsevärt mycket bättre. Det homeopatiska läkemedlet upprepades en gång. Det vill säga på två doser blev 54-åringen markant bättre.

Nästa fall gäller en 56-årig affärskvinna med kronisk utmattning och fibromyalgi. Efter att hon fick ett enda intag av det medel som passades hennes symtombild rapporterade hon tre månader efter intaget att utmattningen och muskelsmärtorna hade minskat med 80 procent. Hon kände sig också mycket mer avslappnad.

Ytterligare ett av de dokumenterade fallen gäller en kvinnlig patient med fibromyalgi och gastropares, som innebär att maten smälts långsamt, att magmusklerna arbetar dåligt eller inte alls. Gastropares ger bland annat illamående och kräkningar. De fysiska och mentala problemen försvann efter homeopatimedicinen.

Några fallstudier rörde flera behandlade patienter: en där patienten inte blev fysiskt bättre, men däremot mer tillfreds och positiv till mods; en annan patient mådde generellt bättre efter homeopatiskt läkemedel men fick mer ont i axlarna.

Tre studier var så kallade observationsstudier som använde komplexmedel, som är ihopblandade homeopatiska läkemedel.

Sex studier var kontrollerade och fyra av dessa var också randomiserade, det vill säga så kallade RCT-studier, som rankas högt av den konventionella medicinen.

I en brittisk studie fick 24 patienter ett av tre olika förutbestämda medel under en tremånaders period, vilket som jag tidigare påpekat, är ett upplägg som inte följer principen för homeopatisk behandling att den alltid bör vara individuell. De patienter där det valda läkemedlet var tydligt indikerat fick signifikanta förbättringar.

Bland RCT-studierna finns en studie av Bell som randomiserade (lottade) 62 patienter med fibromyalgi till att få individuellt utvalt homeopatiskt medel dagligen, eller placebo. Patienternas tillstånd undersöktes vid studiestarten, efter två och efter fyra månader. Det som noterades och utvärderades var ömma punkter, smärtan i punkterna, livskvaliteten, smärta, humöret och generellt hälsotillstånd. Deltagarna som fick homeopatiska läkemedel blev bättre jämfört med de som fick placebo. Studien är oerhört välgjord. Vill du läsa mer så finns den här.

Även Relton et als studie från 2009 ingår i metaanalysen. I den följdes 36 patienter. De som fick homeopatisk behandling visade bättre resultat än de som enbart fick placebo.

Boehm et als meta-analys av RCT-studierna visar att antalet ömma punkter blir färre, att smärtans intensitet minskar och att utmattningar blir bättre med homeopati, jämfört med placebo. Meta-anlysen visar att det inte skiljde sig mellan grupperna när det gäller smärta mätt enligt McGills smärtskala och depression.

Boehm et als slutsatser är att fallstudierna och de kliniska studierna visar att homeopati har en positiv effekt och att homeopati kan övervägas som komplementär behandling hos patienter med fibromyalgi. Resultaten bör dock ses som preliminära, säger Boehm et al.

Studien finns att hämta/köpa här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25146079