Christien T. Klein-Laansma, Mats Jong, Cornelia von Hagens, Jean Pierre C.H. Jansen, Herman van Wietmarschen och Miek C. Jong.
Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study.
The Journal of Alternative and Complementary MedicineVol. 24, No. 7 Original Articles. Published Online:1 Jul 2018 https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388
Den omtalade PMS-studien som Mittuniversitet kritiserats för att delta i är nu genomförd. Trots ett forskningsupplägg som förminskar homeopatin, visar PMS-studien ändå att de kvinnor som fick homeopatiska läkemedel som tillägg mådde bättre jämfört med de kvinnor som fick traditionell vård.
Mellan var tredje till var tionde kvinna i reproduktiv ålder uppskattas ha premenstruella besvär, PMS och mellan 1-8 procent av kvinnor den allvarligare formen PMDD, premenstruellt dysforiskt syndrom. De premenstruella besvären påverkar kvinnornas liv både socialt och yrkesmässigt.
Den behandling som erbjuds inom den vanliga sjukvården är hormonpreparat som förhindrar ägglossning eller medicinering med selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI-preparat, (antidepressiva läkemedel). Många kvinnor upplever biverkningar av behandlingen och söker andra lösningar.
För dessa kvinnor, skriver Klein-Laansma et al, kan homeopati vara ett alternativ. De nämner tidigare studier, bland annat fallstudier som visat goda resultat av homeopatisk behandling, samt en randomiserad, dubbel-blind pilotstudie med uppföljande studie, som visat att homeopatiläkemedel har effekt. Mellan 2007-2011 genomförde Klein-Laansma med flera PMS-studier som visade god effekt hos kvinnor som fick homeopati.
Syftena med studien Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study var två.
1. Att undersöka om det går att genomföra en internationell multicenter studie som jämför vanlig behandling, med vanlig behandling där homeopatisk behandling läggs till.
2. Att mäta och jämföra behandlingseffekter i båda grupperna.
Planen var att rekrytera kvinnor till studien i Sverige, Nederländerna och Tyskland. Kvinnorna skulle lottas till att antingen enbart få vanlig behandling, eller också vanlig behandling plus homeopatisk behandling som tillägg. Tyska regler för läkemedelsstudier ledde dock till att den tyska kliniken inte kunde delta aktivt i studien.
Via Svenska föreningen för vetenskaplig homeopati, och en förening för läkare som arbetar med integrativ medicin i Nederländerna, valdes homeopater som hade minst fem års erfarenhet ut att delta som behandlare i studien. Homeopaterna fick ett frågeunderlag med 123 frågor att gå igenom med patienterna. En dataalgoritm processade svaren och valde ut det homeopatiska läkemedlet. Vid den första förskrivningen fick valet göras mellan elva olika homeopatiska läkemedel. Vid uppföljningen kunde andra medel än de elva utvalda förskrivas.
I Nederländerna rekryterades 38 kvinnor under åren 2012-2014. Rekryteringen i Sverige startade år 2013 men ett hårt motstånd mot Mittuniversitetet i Sverige fördröjde studien. Kritiken handlade om att det inte var lämpligt att en studie på homeopatisk behandling gjordes av ett universitet, dvs i den akademiska miljön. Våren 2016 hade 22 kvinnor i Sverige inkluderats i studien.
Totalt var 244 kvinnor i de båda länderna intresserade, 96 skrev dagbok och deltog i den inledande screeningen, 60 kvinnor återstod och lottades slumpmässigt ut till de två olika grupperna. 32 kvinnor fick traditionell behandling. 28 kvinnor fick traditionell behandling med homeopatiska läkemedel som tillägg. 54 kvinnor startade behandlingarna varav 47 kvinnor omfattades av åtminstone en av två mätningar av resultat. Studiens resultat och olika analyser omfattar 46 resp 47 kvinnor.
För att vara säkra på att kvinnorna hade PMS eller PMDD ombads de initialt föra dagbok i två månader och fylla i självskattningsformulär. En validerad mätmetod vid PMS/PMDD-forskning användes; DRSP – som står för daily record of severity of problems. Även under och efter behandlingsperioden fyllde kvinnorna i olika formulär. Behandlingen sträckte sig över fyra månader/fyra menscyklar efter den första konsultationen och intaget av det homeopatiska läkemedlet.
Samtliga deltagare som intog skolmediciner eller gick på någon form av traditionell behandling fortsatte med det under studien.
Det mest förskrivna homeopatiska läkemedlet var Sepia, följt av Natrum-muriatricum, Cimicifuga, Lachesis, Lilium tigrinum, Phosphorus och Pulsatilla. Dessa medel förskrevs för 24 kvinnor i studien. Vilka de övriga, i studien tillåtna, medlen var framgår inte, inte heller vad de resterande fyra kvinnor som ingick i homeopati-gruppen fick för medel. För sex kvinnor ändrades medlet under studien. Q, D och C-potenser användes.
För att utvärdera resultaten fick kvinnorna fylla i flera olika självskattningsformulär. Dessa användes för att räkna ut effekten.
DRSP-mätningarna före och efter visade att kvinnorna som fick homeopatisk behandling som tillägg hade signifikant bättre resultat jämfört med de kvinnor som enbart fick traditionell behandling.
Tio av 28 kvinnor som fick homeopatisk behandling uppgav positiva resultat, jämfört med fyra kvinnor i gruppen som fick traditionell behandling. Denna skillnad var vid jämförelse mellan grupperna inte signifikativ.
När skillnaden i huvudsakligt besvär jämfördes uppgav kvinnorna som fick homeopati bättre resultat. Samma resultat blev det vid mätningen av det allmänna välmåendet.
Studien fångade även upp biverkningar av traditionell behandling, samt förstförsämringar vid intag av homeopatiska läkemedel. Kvinnorna nämnde konstanta blödningar vid traditionell hormonbehandling. Efter intag av homeopatiläkemedlet Sepia nämndes övergående besvär som depression, humörsvängningar, rastlöshet, urinvägsinfektion och hudutslag.
Rapportförfattarnas slutsatser när det gäller studiens två syften blir:
Multicenterstudie: För att en internationell studie ska vara genomförbar måste man hitta länder med lagar och regleringar som möjliggör studier med homeopatiska läkemedel. Det får inte heller finnas den typ av akademiskt motstånd inom den traditionella medicinen som råder i Sverige. Länder som Kanada och England vore troligen bättre, konstaterar Klein-Laansma et al.
Effekterna av homeopati: Resultaten visar signifikanta effekter till homeopatins fördel. PMS-besvären minskade, huvudbesväret blev bättre och det generella välmåendet ökade hos gruppen kvinnor som fick homeopati som tillägg, jämfört med kvinnor som enbart fick traditionell behandling. Men, konstaterar Klein-Laansma et al, i sina slutsatser, studiens pragmatiska upplägg tillåter inte några slutsatser som gäller homeopatiläkemedlens effekter.
Begreppet pragmatisk studie innebär att studien är upplagd för att testa effektiviteten när man, som i det här fallet, lägger till en behandling till en rutinorienterad klinisk praktik, det vill säga att man som i den här studien erbjuder homeopati som ett tillägg till traditionell behandling.
Studieförfattarna rekommenderar att fler pragmatiska, samt kontrollerade studier, utförs.
Klein-Laansma et al pekar på flera intressanta saker som vore bra att undersöka. Bland annat nämner de en studie som visat att homeopatisk behandling sänker kostnaderna för primärvården. De menar att det vore intressant att se om homeopatisk behandling för kvinnor med PMS/PMDD kan sänka sjukvårdens kostnader.
Klein-Laansma et al lyfter även frågan om vilken betydelse bemötandet och omsorgen om individen i den homeopatiska behandlingen har för resultaten, och att det borde utforskas mer.
Mina reflektioner:
Den omedelbara invändningen mot studien handlar om hur den är upplagd. I klassisk homeopati behandlas varje patient individuellt. Det betyder att varje enskild patient får just det homeopatiska läkemedel som bäst stämmer överens med den symtombild patienten har vid konsultationen. Att i förväg reducera antalet tillåtna homeopatiska läkemedel till elva olika går emot den grundläggande teori och logik som den homeopatiska läkekonsten vilar på!
Det vill säga, studiens upplägg förminskar redan från början möjligheten att utvärdera den fulla effekten av en homeopatisk behandling!
I studien användes en matematisk algoritm för att ta ut ett homeopatiskt läkemedel bland elva tillåtna. Det sägs ingenting om ifall den behandlande homeopaten var överens med ”algoritmen”, eller om den behandlande homeopaten hade velat förskriva ett läkemedel som inte fanns bland de utvalda elva.
Ytterligare ett exempel på hur studien bortser från den homeopatiska läkekonstens essens är att effekten utvärderas efter fyra månader. En homeopatisk behandling ser till hela personen, det vill säga både mentala, emotionella och fysiska symtom vägs in. Den homeopatiska prognosen omfattar även patientens generella hälsotillstånd, hur länge besvären funnits, tidigare hälsohistoria, ärftlig påverkan, känslighet, och så vidare. Kvinnor som haft PMS sedan mensens start kan behöva en behandling som är längre än fyra menscykler. Återigen förminskar studiedesignen möjligheten att undersöka homeopatins fulla potential!
Det som är positivt med studien är att den låter kvinnorna bedöma även sitt generella välbefinnande, och inte enbart att de huvudsakliga besvären med PMS/PMDD har förbättrats! Även den vanliga skolmedicinen har börjat inse att sjukdom och hälsa handlar om hela individen och att det inte är så begåvat att bryta ut enskilda symtom!
Studien visar också det starka akademiska motstånd mot alternativmedicin och forskning som härskar i Sverige. Detta borde bli en tankeställare för politiker. De politiker som efterfrågar evidens för alternativa behandlingsmetoder får idag antingen nöja sig med att ta till sig studier gjorda i andra länder, eller också ta ett politiskt ansvar för att dedikera medel till forskning på alternativmedicin, trots skolmedicinens motstånd.
En vaken politiker, lyhörd för vad folk söker, inser att många föredrar alternativa behandlingsmetoder framför traditionell sjukvård, eller också väljer både/och. Att samhället kan tjäna stora pengar på den effektiva läkekonst som klassisk homeopati utgör, borde göra frågan intressantare än vad den är idag.
Ytterligare ett problem när det gäller studier på homeopati är att den svenska skolsjukvården och medicinska akademin saknar kunskap om den homeopatiska läkekonstens logik, teori och praktiska utövande.
Här har politiken – om den vill följa folkets vilja, verka för bättre hälsa, sänka sjukvårdskostnader och bidra till samhällsnyttan – ett stort arbete att göra! Kompetens om den klassiska homeopatiska läkekonstens teori och logik måste naturligtvis ingå i all forskning som görs på homeopati.
Källa: Du han hämta/köpa artikeln här: https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388
