Våren 2019 kom den så kallade KAM-utredningen som på regeringens uppdrag sett över alternativ och komplementär medicin. Utredaren föreslår en ny lag som förbjuder all behandling av gravida, barn under 15 år och allvarliga sjukdomar. Däremot ska det vara tillåtet att lindra symtom hos alla, även hos de utpekade grupperna.
Homeopati är bara en av alla möjliga olika alternativa behandlingar men homeopati får ändå ett stort utrymme i utredningen.
Så brukar det vara! Det är som att skolmedicinen inte kan låta bli homeopatin! Vi är som sten i skon.
Homeopati är en medicinsk läkemetod som används över hela världen, på sjukhus, klinker och av sjukvårdspersonal. Jag har i olika sammanhang träffat läkare som är specialiserade på till exempel graviditeter, autism, cancer och ögonsjukdomar. Alltså läkare som arbetar med homeopati inom sina specialiteter. I många länder är detta inget konstigt utan något som är både självklart och integrerat.
Men så icke i Sverige!
Här är det vattentäta skott mellan skolmedicinen och homeopatin. Det finns patienter som undviker att berätta att de får homeopatisk behandling för att de inte vill bli illa bemötta. Det finns andra som upplever att läkaren är mer vidsynt och som berättar. Det händer att jag till och med träffar patienter som har blivit uppmuntrade att använda homeopati.
Hur kommer det sig att sjukvården i Sverige har så svårt för homeopati?
Jag har läst KAM-utredningen grundligt. Det som slår mig är den kompakta motviljan mot att försöka förstå homeopatins egen logik och teori. Utan kunskap blir det omöjligt att begripa och acceptera att homeopati är en medicinsk behandlingsmetod: som är likvärdig den vanliga skolmedicinen!
Det hotar förmodligen läkarens hela identitet som yrkesutövare att det finns en annan effektiv medicinsk terapi – som ibland till och med kan göra mer än vad skoldoktorn kan. Jag tänker till exempel på alla dem jag behandlat som kommit med autismdiagnoser, där sjukvården inget annat har att ge än diagnoser så att föräldrar ska kunna kräva pedagogiska insatser. Där jag som homeopat för det mesta alltid kan göra något, och ibland nå enorma förbättringar!
Att KAM-utredaren till sin så kallade expertgrupp valde in en aktivist från en lobbyförening som i årtionden systematiskt förföljt homeopati och antroposofi präglar utredningens förhållningssätt till homeopati. Det är inte ens subtilt och skickligt utfört utan ganska plumpt. Homeopatin skrivs ner totalt.
Så vad kan vi då förvänta oss i framtiden?
Regeringen önskade att utredaren Kjell Asplund skulle se över hur förståelsen mellan skolmedicinen och den alternativa vården kan öka. Eftersom utredaren anlagt ett oetiskt och ohederligt förhållningssätt tar han bort grunden för det som heter tillit.
Vilken förståelse kan byggas upp utan tillit och utan tilltro till att vi som homeopater arbetar för våra patienters bästa?
Nu utmålas homeopater som totalt ointresserade av att patienter ska bli friska!
Men den som säger så har inte tagit del av homeopatins viktigaste och enda uppgift: att göra sjuka människor friska. Detta genom att återställa hälsan så hastigt, milt och varaktigt som möjligt genom att förinta sjukdomen i hela dess omfång!
Men hur vi ska få sjukvården att förstå att vi inte är ett hot, utan att vi kan bidra till att öka hälsan och att fler blir friska, och därmed bidra till samhällsnyttan, det, ja det vet jag inte hur det ska gå till.
Vi har inga resurser att driva kampanjer med eller bemöta kritiken med. Inga intressenter som vill stödja en upplysningskampanj.
Den möjlighet jag kan se är att vi fortsätter arbeta och fortsätter bota patienter. Någon dag kanske även skolmedicinen i Sverige inser att vi behövs.
