Råden i Facebook-grupper kan försvåra senare behandling

Den vanligaste frågan på sociala medier om homeopati verkar numera vara: Jag har det här problemet! Vad ska jag ta? Det finns endast ett korrekt svar: Sök upp en välutbildad klassisk homeopat!

Det homeopatiska läkekonsten är kraftfull och många patienter kan berätta om hur de tillfrisknat från sina åkommor.

Det homeopatiska medicinska systemet har lagar och regler för hur en homeopatisk behandling ska gå till. Med det första elever som studerar homeopati får lära sig är att utövningen av den homeopatiska läkekonsten ska ske på ett tillförlitligt sätt. Med det avses att behandlingen ska följa bestämda regler. Endast då kan den utövande homeopaten ”handla ändamålsenligt och grundligt och (vara) en ÄKTA läkare.” (Citat från Organon, paragraf 3)

Homeopatens uppgift är att bota patienten lindrigt och varaktigt, med den minsta möjliga dos av läkemedlet* som behövs för att få igång läkningen. 

För att lyckas med detta måste homeopaten klarlägga patientens aktuella tillstånd och befintliga symtom. Det räcker inte med ”jag har eksem; huvudvärk; ibs; pms; etecera”. Homeopaten behöver veta mer om patienten.

Därför går det inte att ge råd om homeopatiska läkemedel på sociala medier. Det strider mot den homeopatiska läkekonstens grundläggande lagar.

Är då ivern att föreslå läkemedel för folk som söker hjälp för olika besvär i de sociala medierna ett problem?

Ja, det kan leda till problem – för patienten! Både homeopatins grundare Samuel Hahnemann, och nutida erfarna kollegor, vittnar om samma sak. Det är besvärligare att bota en patient som tagit homeopatiska läkemedel än att få resultat hos en patient som går på skolmediciner.  Det som händer är nämligen att de rena tydliga symtomen på patientens sjukdom kan försvinna eller påverkas så att det blir svårare att hitta rätt medel för patienten.

De äkta ursprungliga symtomen kan bli så förändrade att det senare blir svårare för en homeopat att bota patienten.

Snabbheten och ytligheten i sociala medier passar inte denna geniala och unika läkekonst.

Det är fullt begripligt att en patient som har blivit botad från besvär gärna vill dela med sig av sin erfarenhet till olyckliga medmänniskor i form av: ”Ta det här medlet, det hjälpte mig!” Och med dagens generellt låga kunskap om homeopatin är det för mycket begärt att alla ska förstå att den homeopatiska terapin utgår ifrån hela individen. Men ett medel som hjälpt en person för ett visst besvär saknar så gott som alltid relevans för nästa person med någorlunda liknande besvär. Tvärtom så blir det svårare för personen som följer råden att få hjälp på riktigt!

Frågan är vems ansvar detta är? Patienten som inte förstår, som inte har fått eller som inte har skaffat sig tillräcklig kunskap om den homeopatiska läkekonsten? Eller ligger ansvaret hos de som svarar? (De som faktiskt redan genom att svara, visar att de också saknar kunskap? Min erfarenhet är att mina välutbildade och seriöst arbetande homeopatkollegor, som följer terapiformens lagar och villkor, oftast prioriterar sitt patientarbete i stället för att hänga på sociala medier. Det är nämligen väldigt tröttande att försöka nå fram med relevant information i bruset!)

Många av dem som rekommenderar medel på lösan grund utger sig för att vara homeopater och kan uppfattas som trovärdiga, men tyvärr kan vem som helst kalla sig för homeopat i Sverige idag eftersom vi inte har en skyddad yrkestitel.

Hur kan vi öka patienternas möjlighet att få optimal hjälp av homeopatin?

Den som vänder sig till den homeopatiska läkekonsten behöver naturligtvis bli korrekt bemött och inte vilseledd att tro att homeopatisk behandling kan fås via råd i en Facebook-grupp. Att ta ett homeopatiskt tillverkat läkemedel är inte detsamma som att få en homeopatisk behandling!

Dagens verksamma homeopater har ett gigantiskt arbete framför sig och det är att förklara homeopatins essens; en individuell behandling som ser till hela patienten! Här har nog alla som värnar om en vetenskaplig homeopati – i betydelsen tillförlitlig homeopati – ett ansvar.

Det är skillnad mellan att ta ett homeopatiskt läkemedel och att få en homeopatisk behandling.

*Minsta möjliga dos kan betyda allt från att ta några få piller en enda gång, till att ta läkemedlet varje dag under en period. Det beror helt på det enskilda fallet och förskrivningen individanpassas – återigen – enligt givna regler.

Du kan läsa om homeopatiska behandlingsresultat i referaten av vetenskapliga studier här på www.vetenskapenomhomeopati.se

Vill du läsa mer om patienter som berättar om hur homeopatin fått ångest, migrän, nattvätning och andra besvär att läka ut? Välj rubriken Patienter på www.klassiskahomeopater.se.

Det finns 263 RCT-studier på homeopatisk behandling

Robert T Mathie, Daniela Hacke, Jürgen Clausen, Ton Nicolai,
David S Riley och Peter Fisher
 
Randomised controlled trials of homeopathy in humans: characterising the research journal literature for systematic review
Homeopathy (2013) 102, 3-24


En internationell forskargrupp har efter grundligt sökande funnit att det finns 263 randomiserade och kontrollerade studier gjorda på homeopatisk behandling på människor.

Två forskare från England, en från Tyskland, en från Belgien och en från USA har tillsammans gjort en litteraturstudie inom homeopati. De har sökt igenom databaser och bibliotek efter publicerade artiklar från vetenskapliga studier gjorda på homeopatisk behandling på människor. De har täckt in en tidsperiod med start från 1800-talets början och fram till slutet av år 2011.

Resultatet landade på 263 RCT-studier. RCT står för randomiserade kontrollerade studier, vilket innebär att deltagarna slumpmässigt lottats till att få eller inte få aktivt läkemedel, samt att studien haft kontrollgrupper. Idag förväntas en studie vara randomiserad och kontrollerad för att tilldelas värde inom medicinsk vetenskaplig forskning.

Sorterades utifrån fyra principer

Mathie et al har letat fram samtliga publicerade artiklar och gått igenom dem. De har delat in artiklarna utifrån fyra principer baserade på hur studien är upplagd och vilken granskningsmetod den publicerande tidskriften följer.

En studie har klassats in baserat på om den:

1. handlar om behandling eller förebyggande behandling (prophylaxis)

2. är placebo kontrollerad eller kontrollerad på annat sätt (patienterna i kontrollgruppen kan vara behandlade konventionellt, med andra metoder eller obehandlade)

3. handlar om individualiserad homeopati eller icke individualiserad homeopati

4. är publicerad utifrån metoden peer-reviewed eller icke peer-reviewed

När det gäller punkt tre, om studien är individualiserad eller inte, har Mathie et al valt att klassa en studie som individualiserad även när den handlat om en förutbestämd begränsning av antalet homeopatiska läkemedel som har fått användas.

Vid en icke-individualiserad studie har alla deltagare i studien fått samma förutbestämda homeopatiska läkemedel. Studier klassade som icke-individualiserade omfattar komplex, klinisk och isopatisk behandling.

När det gäller punkt 4 och tidskriftens metod att behandla artiklar inför publicering arbetar tidskrifter på två olika sätt:

1. Tidskriften följer metoden med peer-reviewed. Det innebär att varje artikel granskas (och godkänns) av en kollega eller en person som är väl insatt i forskningsfältet innan artikeln accepteras för tryckning. En del tidningar väljer att ha flera personer som granskar varje artikel innan publicering.

2. Icke peer-reviewed innebär att artikeln publiceras utifrån en vanlig redaktionell bedömning.

Närmare 500 publikationer

Mathie et al har sökt via databaser, referenslistor och kollegor för att fånga upp studier. Forskningsgruppen framhåller att arbetet skett med optimala resurser, eftersom man haft tillgång till Karl och Veronica Carstens stiftelse i Tyskland som har ett etablerat och aktuellt forskningsbibliotek när det gäller homeopati. Studier på alla språk har eftersökts.

Totalt fann Mathie et al 489 studier, varav 421 identifierades via databaser och 68 hittades via de övriga källorna. Av dessa togs alla som var upprepningar, publicerade i böcker, och så vidare bort. Då återstod 394 studier.

I nästa steg togs kortare referat eller sammanfattningar (abstracts), samt kortare artiklar bort (färre än 500 ord). Forskargruppen fann även upprepningar, det vill säga samma ursprungsstudie hade beskrivits och publicerats på olika ställen och på olika språk. De plockades också bort.

Kvar fanns nu 316 publicerade artiklar. Dessa delades upp i peer-reviewed och icke peer-reviewed, alltså granskade innan tryckning eller enbart handhavda av redaktionen, samt lästes noga. Studier som inte var randomiserade och/eller kontrollerade togs bort, liksom studier som de facto inte handlade om homeopatisk behandling. Även studier där homeopatiska läkemedel användes som inte var över D1 (X1) togs bort.

Kvar fanns nu 263 RCT-studier.

Dessa klassades in utifrån kriterierna:

  • Peer-reviewed eller icke peer-reviewed
  • Placebokontrollerade eller kontrollerade på annat sätt
  • Individuell homeopatisk behandling eller icke individuell homeopatisk behandling

Forskargruppen noterade för varje studie vilken medicinsk kondition studien tog upp, samt på vilket språk den var författad.

Mathie et al delar in de 263 studierna enligt nedan:

A. Peer-reviewed (PR), totalt 164 studier. De klassas sedan in på följande sätt:

• 41 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling

• 96 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade

• 12 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt

• 15 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt

 

B. Icke peer-reviewed (NPR), totalt 99 studier. De klassas sedan in på följande sätt:

• 13 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling

• 67 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade

• 2 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt

• 17 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt

 

Det vanligaste språket i artiklarna är engelska; PR 79,3 procent och NPR 24,2 procent.

Tyska stod för 15,9 respektive 46,5 procent. Franska för 1,8 och 17,2 procent. De resterande studierna omfattade sex språk: italienska, norska, portugisiska, ryska, holländska och spanska.

Av de 263 RCT-studierna var 217 eller 82,5 procent placebo-kontrollerade, och 46 stycken, motsvarande 17,5 procent, kontrollerade på annat sätt.

När det gäller antalet individualiserade eller icke-individualiserade studier är majoriteten icke-individualiserade, totalt 195 studier eller 74,1 procent. De individualiserade studierna är 68 stycken, vilket motsvarar 25,9 procent.

De 263 artiklarna beskriver 122 olika medicinska tillstånd. Flera tillstånd återfinns i olika studier. Vanligast är muskelömhet, säsongsbetonad allergisk snuva (rinit), influensa och övre luftvägsinfektioner.

Hittade 30 fler artiklar

Mathie et al har även jämfört resultatet från sin litteratursökning med meta-analyserna som gjordes av Linde et al år 1997 och Shang et al år 2005. (Båda dessa studier finns beskrivna här på www.vetenskapenomhomeopati.se, se rubriken Meta-analyser, samt på www.roberthahn.nu.)

Mathie et al fann således 263 studier. När de jämför med Linde et al och Shang et al visar det sig att 121 av de studier Mathie et al fann var inkluderade i Lindes och Shangs meta-analyser, att 66 studier hos Mathie et al publicerats efter Lindes och Shangs meta-analyser, samt att 30 studier som kvalificerade sig att ingå hos Mathie et al inte ingick i Linde et als och Shang et als meta-analyser.

Målet med Mathie et als litteratursökning var att utvärdera metoder för att söka och hitta RCT-litteratur, att rapportera detaljer om de studier man fann, samt att jämföra sina fynd med Linde et als och Shang et als meta-analyser.

Mathie et al framhåller att arbetet nu fortsätter med att analysera de 263 artiklar man fann. De kommer att ligga till grund för en ny meta-analys, där såväl kvalitet och resultat bedöms.

Artikeln kan köpas här: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1475491612000811

 

 

 

Billigare vård och längre liv med homeopati, akupunktur och antroposofisk medicin

Kooreman Peter och Baars W Erik
Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer
Eur J Health Econ (2012) 13:769-776

En holländsk studie som undersöker vad olika former av vård kostar visar att vården blir billigare och att patienten lever längre när de går till allmänläkare som behärskar andra behandlingsmetoder än den vanliga skolmedicinen.

Syftet med den holländska studien Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer är att jämföra kostnader mellan vanliga allmänpraktiserande läkare och läkare som kan behandla med homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin.

Artikelförfattarna framhåller att kostnaderna för komplementär och alternativ medicin har ignorerats av forskare som studerar ekonomiska aspekter av sjukvården, trots att empiriska studier talar för att komplementär och alternativ medicin är kostnadseffektiva. Även om det komplementära och alternativa fältet är svårt att undersöka, och även om det ständigt förändras, så menar Kooreman och Baars att det inte bör ignoreras, särskilt som allt fler söker annan vård än den konventionella. Författarna hänvisar bland annat till en studie genomförd år 2007 som visar att fyra av tio amerikaner söker sig till komplementär och alternativ vård.

De nämner även en schweizisk studie där 11 procent av befolkningen uppgav att de använde homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och/eller traditionell kinesisk medicin under år 2002. Enligt studien är det framför allt yngre, kvinnor och mer välutbildade som söker sig till andra behandlingsformer än de konventionella.

År 2009 genomfördes en folkomröstning i Schweiz där två tredjedelar av den röstande befolkningen önskade att andra behandlingsformer än den konventionella sjukvården bör stödjas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Idag är det så, under perioden 2012-2017 omfattas homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och traditionell kinesisk medicin av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.

Den holländska studien av Kooreman et al utgår ifrån den allmänpraktiserande läkaren, som i Holland är vårdens centralgestalt och fungerar som en ”gatekeeper”. Det är allmänläkaren som skriver remisser och skickar patienten vidare.

Samtliga uppgifter i studien kommer från ett och samma försäkringsbolag. Uppgifterna omfattar 1 913 konventionella allmänpraktiserande läkare och 79 allmänpraktiserande läkare som har tilläggsutbildning i homeopati (28), akupunktur (25) och antroposofisk medicin (26).

De kvartalsvisa uppgifterna från försäkringsbolaget tar upp kostnader för allmänläkare, sjukhusvistelse, farmakologisk vård (läkemedelsbehandling) och ambulansvård/fysiska behandlingar. Vidare framgår datum för födelse och död och vilket kön patienten har.

Studien omfattar totalt 151 952 försäkrade personer under åren 2006-2009. Medelåldern var 38,4 år. 53 procent var kvinnor. Dessa bodde i 21 902 olika postkodområden. I Holland omfattar en sexsiffrig postkod i genomsnitt 16 hushåll. Genom att bryta ner uppgifterna så i detalj minskar risken för att resultaten i studien avspeglar olikheter i patienternas socioekonomiska status.

Kostnaden för patienter som gick till en läkare som var utbildad i homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin blev sju procent lägre än för en patient som gick till en vanlig läkare. Det motsvarar 140 euro i lägre årlig kostnad per patient. Den lägre kostnaden beror på ett mindre behov av att ligga på sjukhus och på lägre läkemedelskostnader.

Ser man till hälsostatus var dödligheten signifikant lägre för de patienter som sökte sig till läkare som kunde andra behandlingsmetoder än vanliga läkare, upp till 30 procent lägre. Underlaget var dock litet.

Kooreman et al lyfter flera frågor som borde belysas ytterligare i kommande forskning, bland annat att patienter som söker sig till komplementära och alternativa behandlingar tenderar att ha varit sjuka längre och ha svårare hälsoproblem än patienter inom den konventionella medicinen. Det borde egentligen leda till att kostnaden för dessa borde bli högre jämfört med konventionell vård. Ändå visar studien att den komplementära och alternativa vården är mer kostnadseffektiv. Samtidigt rapporterar dessa patienter färre biverkningar och att de är mer nöjda med behandlingarna.

Studien baseras enbart på uppgifter från ett försäkringsbolag, även här borde forskningen utvidgas menar forskarduon Kooreman och Baars, som också gärna skulle se mer forskning på kostnadseffektivitet för specifika diagnoser.

Artikeln kan hämtas här: http://members.ziggo.nl/peterkooreman/gpcs.pdf

Kroniskt sjuka vinner på att gå till homeopat

Källa: Witt C, Keil T, Selim D, Roll S, Vance W, Wegscheider K,
Willich SN
Outcome and costs of homoeopathic and conventional
treatment strategies: A comparative cohort study in patients
with chronic disorders
Complementary Therapies in Medicine. (2005) 13, 79-86.

 

Vuxna med kroniska besvär som huvudvärk, ryggont och depression, och barn med atopiska hudutslag eller allergisk snuva har större chans att bli bra hos en homeopat än hos en vanlig läkare.

 

Studien Outcome and costs of homoeopathic and conventional treatment strategies: A comparative cohort study in patients with chronic disorders av Witt et al jämför behandlingsresultat av homeopatisk jämfört med konventionell medicin, hur livskvaliteten påverkats, samt vad de olika behandlingsinsatserna kostar jämfört med varandra.

Upplägget är en prospektiv, multicenter, parallellgrupps jämförande kohortstudie.

Totalt deltog 493 patienter som behandlades av 101 homeopater och 59 konventionella läkare. Som vuxen räknades deltagare över 16 år. Totalt 315 vuxna med kroniska konventionella diagnoser som huvudvärk, ryggont i korsryggen, depression, insomningsproblem och sinusitis ingick i studien. Antalet barn mellan 1-16 år uppgick till 178. Barnen hade diagnoserna bronkialastma (astma), atopiska hudutslag och allergisk rhinitis (snuva). I den homeopatiskt behandlade gruppen hade fler barn astma och allergi än i den konventionellt behandlade gruppen.

Patienterna hade redan valt vilken behandlingsmetod de ville ha, innan de tillfrågades om att delta i studien. Det är således inte en randomiserad och blindad studie. I patientgruppen vuxna patienter var de som valde homeopatisk behandling mer välutbildade jämfört med dem som valde konventionella läkare. Ofta hade de tolv eller fler års studier.

Inför studiens start, vid sex och vid tolv månader fick patienterna redogöra för sina symtom och hur allvarliga de upplevdes i en skala 0-10, eventuella upplevda biverkningar, också i en skala 0-10, samt även fylla i livskvalitetstester.

De kostnader som togs upp omfattade: läkarbesök, mediciner, fysioterapi, sjukhusvistelse, sjukskrivning och övriga läkemedel eller hjälpmedel. För de patienter som fick homeopatisk behandling noterades kostnaden för konventionella och homeopatiska läkemedel separat.

Studien fick in resultat från 90 procent av patienterna efter sex månader och 80 procent av deltagarna efter tolv månader. De ekonomiska uppgifterna lämnades av 38 procent av patienterna. Att denna siffra blev lägre beror på att det var försäkringsbolag som skulle leverera data för kostnader, och att endast två av de försäkringsbolag patienterna var anslutna till ville delta i studien.

Hur allvarligt man skattade sina symtom efter sex respektive tolv månader av behandling skiljde sig markant i den vuxna gruppen. De patienter som fick homeopatisk behandling uppgav en mycket kraftigare förbättring under de första sex månaderna jämfört med dem som fick konventionell behandling. Efterföljande sexmånadersperiod visar ingen signifikant skillnad i resultat av behandlingen. Även barnen visar en signifikant förbättring i den homeopatiskt behandlade gruppen, under den första sex månaders perioden.

När det gäller livskvaliteten uppgav patienter i den grupp som fick homeopatisk behandling att de fick en viss förbättring, medan de som fått konventionell behandling uppger att de knappt upplevde någon förbättring alls. Skillnaden är inte statistiskt signifikant.

När de totala kostnaderna för homeopatisk och konventionell behandling jämförs märks det ingen större skillnad. Hälften av de patienter som behandlades homeopatiskt använde även konventionell hjälp som tillägg. I denna grupp, alltså patienter som fick homeopatisk behandling, men som också använde annan sorts behandling, stod den homeopatiska behandlingen för cirka tio procent av den totala kostnaden.

Författarna för ett resonemang i slutet av artikeln om vad studien egentligen lyfter fram. Bland annat konstaterar de att studien speglar den behandling som sker i praktisk vardag, och att det inte verkar finnas några enskilda förklaringar till varför den homeopatiska behandlingen ger bättre resultat än den konventionella.

När det gäller kostnaderna framhåller forskargruppen att resultaten baserar sig på en för liten grupp för att vara tillräckliga att dra några större slutsatser av.

Fotnot: Studien ingick i ett större tyskt program, Modellvorhaben Naturheilverfahren, som utredde komplementär och alternativ medicin på uppdrag av Tysklands hälsoministerium.

Studien kan köpas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16036164

 

Patienter på engelska homeopatisjukhus uppger att de får bättre livskvalitet

Elizabeth A Thompson, Robert T Mathie, Elizabeth S Baitson, Susan
J Barron, Saul R Berkovitz, Martien Brands, Peter Fisher, Tom M
Kirby, Robert W Leckridge, Stewart W Mercer, Hugh J Nielsen, David
HK Ratsey, David Reilly, Helmut Roniger och Thomas E Whitmarsh.


Towards standard setting for patient-reported outcomes in the NHS homeopathic hospitals.

Homeopathy (2008) 97, 114–121.

Totalt 51 medicinskt praktiserande homeopatutbildade läkare samlade in data från samtliga patienter som under en fyra veckors period besökte de fem homeopatiska sjukhus som finns i England, eller åtminstone fanns, när pilotstudien av Thompson et al gjordes under mars 2007. Som Dagens Homeopati tidigare berättat är sjukhuset i Glasgow hotat.

De engelska sjukhusen med läkare som är tränade och certifierade i homeopatisk medicinsk behandling finns i Bristol, Glasgow, Liverpool, London och Tunbridge Wells. Samtliga sjukhus hade öppna mottagningar, medan sjukhuset i Glasgow därutöver även har inneliggande patienter.

Det fanns flera syften med datainsamlingen och studien, bland annat att utvärdera utfallet efter en patients första besök och att testa att låta patienter själva uppskatta hur deras medicinska besvär förändras, samt hur deras livskvalitet påverkas, som utvärderingsmetod vid homeopatisk behandling. Ytterligare en målsättning var att få en bild av vilka problem som patienter söker homeopatisk behandling för.

De fakta som samlades in gällde:

  • när patienten hade gjort sitt första besök
  • vilket besök i ordningen som patienten gjorde under insamlingsperioden
  • hur många besök patienten totalt hade gjort fram till datainsamlingen
  • patientens ålder
  • patientens kön
  • det huvudsakliga besväret patienten sökte (main complaint, MC)
  • om det fanns något annat eller några andra besvär, samt
  • hur patienten själv uppskattade förändringar av sitt huvudsakliga besvär, samt av sin generella livskvalitet och sitt välbefinnande, vid uppföljningar i samband med behandlingen.

Det sista gjordes enligt ett instrument för att mäta livskvaliteten i vardagen som förkortas ORIDL, vilket står för Outcome Related to Impact on Daily Living.

Sammanlagt samlades data in från 1 797 patienter som sedan bearbetades och analyserades. Av patienterna så kom 195 på sitt första besök och 1 602 för uppföljningar.

Patienter uppgav 235 olika medicinska problem. De trettio vanligaste åkommorna som behandlades var, i fallande ordning, med den vanligaste först:

1. Eksem

2. Kroniskt utmattningssyndrom

3. Klimakterieproblem

4. Osteoartrit (ledgångsinflammation)

5. Depression

6. Bröstcancer (behandling av cellgiftsterapins biverkningar)

7. Reumatoid artrit (ledgångsreumatism)

8. Astma

9. Ångest

10. Irritable bowel syndrome (irritabel tarm, IBS)

11. Multipel skleros (MS)

12. Psoriasis

13. Allergi

14. Fibromyalgi

15. Migrän

16. Premenstruellt syndrom

17. Kronisk bihåleinflammation

18. Huvudvärk

19. Vitiligo

20. Säsongsbetonad allergi

21. Svårbehandlad kronisk smärta

22. Sömnlöshet

23. Ulcerös kolit (inflammatorisk tarmsjukdom)

24. Akne

25. Psoriasisartrit

26. Nässelfeber

27. Livmodercancer

28. ADHD

29. Epilepsi

30. Sinusit (bihåleinflammation)

Åldern på patienterna varierade men visade en tydlig topp runt 49 år, samt en mindre topp vid 6 år. För barnen dominerade eksem som huvudproblem.

Analysen av de insamlade data visade att 47,8 procent uppgav att de hade flera besvär utöver det huvudsakliga medicinska besväret, ”main-complaint”. Särskilt bland de patienter som hade gjort sex eller fler uppföljningar hade flera besvär utöver ”main-complaint”. Den vanligaste åkomman som ledde till sex eller fler besök var kronisk utmattningssyndrom, följt av ledgångsinflammation och eksem.

Ser man till hur patienterna värderade att deras hälsa påverkats så uppgav 73,2 procent vid andra besöket att de blivit bättre, och 87,2 procent vid sjätte besöket att de blivit bättre.

När det gäller en förbättrad livskvalitet i vardagen så uppgav 34,5 procent av patienterna att de fått en bättre livskvalitet efter två besök. Efter sex besök uppgav 59,3 procent att deras livskvalitet förbättrats.

Tar man enbart de fyra vanligaste besvären – eksem, kroniskt utmattningssyndrom, klimakterieproblem och ledgångsinflammation – är klimakterieproblem den åkomma som lättast går att åtgärda och där patienterna uppger bäst förändring.

Thompson et al konstaterar att insamlingen av data pekar på något som de kallar ”effectiveness gaps” mellan homeopatisk läkekonst och den konventionella medicinen. Det vill säga att patienter söker sig till homeopatisk behandling för åkommor som den konventionella medicinen inte klarar av att bota eller lindra. Forskargruppen menar vidare att för patienter med en komplex sjukdomsbild innebär homeopatisk behandling en holistisk arbetsmodell som ger en samlad förbättring av flera problem, med hjälp av det individuellt valda läkemedlet, till skillnad från konventionell medicin som i regel kräver minst ett läkemedel för respektive åkomma.

Thompson et al konstaterar att det i nästa steg vore angeläget att närmare studera hur det ser ut för patienter med komplexa medicinska tillstånd som behöver fler uppföljningar än sex, som alltså genomgår långa behandlingar.

Pilotstudien med datainsamlingen visar att longitudinella studier över lång tid av patienter är nödvändiga för att utveckla både homeopatisk medicinsk behandling i praktiken, samt forskning på homeopati, understryker Thompson et al.

Artikeln kan hämtas här: