Individuell homeopati lindrar PMS symtom

van der Werf ET, Mulder LTC, Roberts ER. Women with premenstrual syndrome (PMS) benefit from individualized homeopathic treatment. HRI Research Article, Issue 38, Autumn 2022

En israelisk studie visar att kvinnor med besvärlig PMS kan må bättre av homeopatisk behandling än av p-piller eller SSRI-preparat. Kvinnor som fick homeopati upplevde större generell förbättring, kunde minska på sin medicin och hade färre sjukdagar.

Enligt studien beräknas upp till var femte kvinna i fertil ålder behöva medicinsk behandling för besvärlig PMS. Vanliga symtom är ont i buken, problem att somna, ångest och irritation. Vad som orsakar PMS är fortfarande oklart, och den behandling som erbjuds inom skolmedicinen är p-piller eller SSRI-preparat. Biverkningar gör dock att alla kvinnor inte upplever detta som tillfredsställande.

År 2001 publicerades en randomiserad placebo-kontrollerad studie som studerade homeopatins effekt för besvärlig PMS. I studien deltog 23 israeliska kvinnor. Resultatet var att de premenstruella besvären minskade.

Van der Werf et al beslöt att upprepa studien med en större grupp kvinnor. Mellan åren 1996 och 1999 samlades kvinnor mellan 20-50 år, som sökte hjälp för uttalade premenstruella problem på en gynekologisk klinik vid ett universitetssjukhus i Jerusalem, in. De screenades under en inledande tvåmånaders period för att avgöra om de uppfyllde kraven på besvärlig PMS, som att den kraftigt påverkade deras dagliga liv.

I forskning på läkemedel ställs det krav på att samma medicin ska ges till samtliga deltagare. Eftersom upplägget inte fungerar när det gäller homeopati, som kräver att varje patient får sitt individuellt utvalda läkemedel utifrån sina specifika symtom, så användes en något annorlunda metod i studien. De deltagande kvinnorna fick beskriva sina symtom på ett liknande sätt som man normalt gör under anamnestagandet vid en homeopatisk behandling. Om kvinnans symtom stämde med något av 14 förvalda homeopatiska läkemedel som studien hade bestämt sig för att hålla sig till blev kvinnan utvald att ingå i studien.

Totalt 105 kvinnor hade symtom som passade något av de 14 utvalda homeopatiska läkemedlen. De slumpades till att antingen ingå i gruppen som fick homeopati, eller gruppen som fick placebo. Kvinnorna tog sedan en dos av sitt utvalda homeopatiska läkemedel alternativt placebo dag 7 i menscykeln.

Totalt fullföljde 96 kvinnor studien varav 43 fick homeopati och 53 placebo. Kvinnornas mående under två månader innan studien jämfördes med måendet tre månader efter intaget av läkemedlet/placebon.

Det visade sig att PMS-symtomen hos kvinnorna som fick homeopati hade minskat märkbart jämfört med placebo-gruppen.

Under den premenstruella perioden använde 12 av kvinnorna som fick homeopati, och 21 av kvinnorna som fick placebo, lika mycket konventionell medicin. Efter behandlingen minskade kvinnorna som fick homeopati intaget av skolmediciner med 75 procent, att jämföra med en 36 procents minskning hos placebogruppen.

Även antalet sjukdagar minskade hos kvinnorna som fick homeopatiska läkemedel. Under de tolv premenstruella dagarna minskade sjuktiden från 35,7 till 21,4 procent, medan den i placebogruppen ökade från 32,7 till 34,6 procent. Totalt, under de tre månaderna efter intaget av det homeopatiska läkemedlet respektive placebon, minskade sjukdagarna med 74 procent i homeopatigruppen, jämfört med en minskning på 7,9 procent i placebogruppen.

Van der Werf et al drar slutsaten att individualiserad homeopatisk behandling har mycket större effekt än skolmedicinens p-piller eller SSRI-preparat. Studien konstaterar också att med tanke på hur många som lider av PMS så ger homeopatisk behandling både ekonomiska och sociologiska fördelar för samhället.

Mina reflektioner:

Jag instämmer helt i studiens slutsatser! Erfarenheten från min mottagning bekräftar resultaten i studien: rätt utvalt homeopatiskt läkemedel för patienter med hormonella obalanser, som PMS, menssmärtor, PCOS, barnlöshet, och så vidare, gör skillnad. Vid hormonella störningar är homeopatin oslagbar.

En intressant reflektion är studiens design som hittat ett sätt att, delvis, uppfylla skolmedicinens krav på att det bara är en medicin som får prövas på samtliga deltagare. Kravet går helt emot homeopatins kärna, eftersom vi i den homeopatiska behandlingen ser till varje individs unika sätt att reagera vid sjukdom, och väljer det homeopatiska läkemedel som bäst passar patienten. Att ge samma medel till alla med samma ”diagnos” bryter mot homeopatins grundläggande principer.

Genom att studien enbart valde ut kvinnor som behövde något av de 14 förvalda homeopatiska läkemedlen, som också hade använts i en tidigare studie, så kunde man upprepa studien inom samma förutbestämda ramar som bestämts i tidigare forskning. Att kunna upprepa en studie och få samma sorts resultat är ett önskemål inom medicinsk forskning för att något ska betraktas som ”vetenskapligt”.

Här kan du hitta studien: https://www.hri-research.org/

Hittar du inte den kan du googla på studiens titel.

Barnlösa kvinnor blev gravida efter individuell homeopati

Anita Lobo, Prema D’cunha och Blany Lobo
Effectiveness of Homoeopathic Treatment in Female Infertility
Reproductive Medicine International 1:008. doi.org/10.23937/rmi-2017/1710008

Infertilitet är ett växande problem. I en indisk studie blev 27 av totalt 40 infertila kvinnor med barn. Homeopati är effektivt vid infertilitet och kvinnorna slipper jobbiga operationer och hormonbehandlingar enligt studieförfattarna.

Barnlösheten ökar, både i Indien och i övriga världen. Enligt de indiska författarna till studien uppskattas ett av sex par ha svårigheter med att få barn. Infertilitet definieras som utebliven graviditet efter ett års försök med oskyddade samlag.

Vid kvinnlig infertilitet uppskattas ungefär 36-44 procent ha problem med äggstockar och/eller ägglossning (pcos/pcod*). Bäckeninflammation, kallat PID (Pelvic Inflammatory Disease), är en annan viktig orsak. PID beror på att äggstockar eller äggledare drabbats av en bakterieinfektion, till exempel av klamydia eller gonorré. Även endometrios kan försämra fertiliteten.

Skolmedicinen erbjuder kirurgiska eller hormonella behandlingar.

I Indien är också homeopati en viktig behandlingsterapi vid infertilitet. Fördelarna är att kvinnan slipper biverkningar av operationer, antibiotika och hormonbehandlingar. Dessutom, menar Lobo et al, har många kvinnor inte råd med dyra mediciner, samtidigt som de blir hårt ansatta om de inte lyckas bli med barn. Ofrivillig barnlöshet drabbar deras psykiska hälsa och sociala status.

Eftersom homeopatiska mediciner är säkra och billiga är homeopati därför ett bra val, understryker Lobo et al. Studiens syfte var att objektivt utvärdera hur effektiv ett homeopatiskt rätt individuellt valt medel (”similimum”) är vid kvinnlig infertilitet.

Patienter på obstetrik- och gynekologiavdelningar på Fr Muller homeopatiska sjukhus tillfrågades om att ingå i studien. Under 1,5 år valdes 100 patienter slumpmässigt ut till studien. De undersöktes kliniskt med bland annat ultraljud och laparoskopi. Urvalskriterierna var bland annat att det skulle vara kvinnliga fertila patienter mellan 18-40 år, med diagnoser som pcod, endometrios och kronisk bäckeninflammation (PID). Kvinnor med medfödda defekter eller infertilitet av okänd anledning valdes bort, liksom par där mannens sperma var abnormal.

Totalt uppfyllde 40 kvinnor kraven och ingick i studien. Hälften var i åldersgruppen 18-28 år och hälften mellan 29-40 år. De fick homeopatisk behandling. Anamneser och uppföljningar gjordes av praktikanter och elever som studerade vidare efter högskoleexamen (motsvarande doktorander), samtliga under handledning av den ansvariga forskaren. De homeopatiska läkemedlen valdes individuellt utifrån konstitutionell totalitet och repertorisering.

Potensen valdes utifrån patientens känslighet.

Ett välrenommerat homeopatiskt läkemedelsbolag som tillverkar läkemedlen enligt den indiska farmakopén levererade läkemedlen.

Parametern för att bedöma utfallet av behandlingen var enkel: graviditet – eller inte. När mensen var försenad gjorde patienten graviditetstest, samt undersöktes med ultraljud.

Totalt blev 27 av de 40 deltagande kvinnorna gravida. Av 20 patienter som hade PCOD blev 17 gravida. Av 10 patienter med kronisk bäckeninflammation, PID, blev 7 gravida.

Av 10 patienter med endometrios blev 3 gravida. Dessa konstaterades ha mild endometrios.

De homeopatiska läkemedel som gavs var Nat-m, Puls, Lyc, Sil, Calc, Sep, Phos och Nat-c.

Studieförfattarnas slutsatser är att homeopati definitivt har en viktig roll i behandlingen av par som har svårt att få barn. Särskilt som kvinnor med homeopatisk behandling slipper biverkningar av antibiotika och hormoner.

Mina reflektioner:

Jag tror att alla arbetande homeopater minns sin ”första baby”. Att hjälpa par att bli med barn är en otrolig lycka. Ibland kan det gå oerhört fort och smidigt, medan det ibland, särskilt om paret gått igenom tuffa behandlingar som in vitro fertilisering, IVF, kan ta tid att få hormonsystemet att stabilisera sig, samt komma åt de underliggande orsakerna till infertiliteten.

Precis som den indiska studien visar så kan vissa diagnoser vara svårare att komma till rätta med än andra.

Pcos, polycystiskt ovariesyndrom, är en orsak till barnlöshet hos kvinnor i fertil ålder. I Sverige uppskattas mellan fem och tio kvinnor av hundra ha pcos.

Pcos kan behandlas effektivt med homeopati och jag önskar att fler unga kvinnor med mensstörningar hade kloka mammor och mormödrar som tar dem till en klassisk homeopat.

För något år sedan behandlade jag en ung tjej med pcos och under första besöket var symtomen tydliga och pekade klockrent på ett medel – som hon naturligtvis fick. En inbokad uppföljning avbokades och när jag långt senare sökte henne för att höra hur det gick visade det sig att mensen blivit regelbunden som en klocka. Även de övriga symtomen hade försvunnit. Så smidigt kan det gå. Ett besök, ett medel – och ett besvär som hade kunnat bli plågsamt i åratal framöver är borta!

Att homeopati är effektivt vid pcos kan du läsa mer om här.

Det är lite oklart om varje kvinna i den indiska studien fick endast ett medel eller om man gjorde uppföljningar och böt medel om och när det var indikerat. Även om studien pågick under tre år så tog urvalsprocessen troligen tid och frågan är om en del av de deltagande kvinnorna som inte blev gravida fick fortsatt behandling efter att studien avslutades. Vid svåra besvär kan det behövas en längre tids behandling.

Återigen, det är inte att rekommendera att på egen hand laborera med homeopatiska läkemedel. Sök en väl kvalificerad klassisk homeopat på www.klassiskahomeopater.se

*Den indiska studien använder både begreppen pcos och pcod. Pcod används genomgående som diagnoskriterium.

Källa: https://clinmedjournals.org/articles/rmi/reproductive-medicine-international-rmi-1-008.php?jid=rmi

Finns den inte där kan du googla på hela titeln.

Billigare vård och längre liv med homeopati, akupunktur och antroposofisk medicin

Kooreman Peter och Baars W Erik
Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer
Eur J Health Econ (2012) 13:769-776

En holländsk studie som undersöker vad olika former av vård kostar visar att vården blir billigare och att patienten lever längre när de går till allmänläkare som behärskar andra behandlingsmetoder än den vanliga skolmedicinen.

Syftet med den holländska studien Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer är att jämföra kostnader mellan vanliga allmänpraktiserande läkare och läkare som kan behandla med homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin.

Artikelförfattarna framhåller att kostnaderna för komplementär och alternativ medicin har ignorerats av forskare som studerar ekonomiska aspekter av sjukvården, trots att empiriska studier talar för att komplementär och alternativ medicin är kostnadseffektiva. Även om det komplementära och alternativa fältet är svårt att undersöka, och även om det ständigt förändras, så menar Kooreman och Baars att det inte bör ignoreras, särskilt som allt fler söker annan vård än den konventionella. Författarna hänvisar bland annat till en studie genomförd år 2007 som visar att fyra av tio amerikaner söker sig till komplementär och alternativ vård.

De nämner även en schweizisk studie där 11 procent av befolkningen uppgav att de använde homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och/eller traditionell kinesisk medicin under år 2002. Enligt studien är det framför allt yngre, kvinnor och mer välutbildade som söker sig till andra behandlingsformer än de konventionella.

År 2009 genomfördes en folkomröstning i Schweiz där två tredjedelar av den röstande befolkningen önskade att andra behandlingsformer än den konventionella sjukvården bör stödjas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Idag är det så, under perioden 2012-2017 omfattas homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och traditionell kinesisk medicin av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.

Den holländska studien av Kooreman et al utgår ifrån den allmänpraktiserande läkaren, som i Holland är vårdens centralgestalt och fungerar som en ”gatekeeper”. Det är allmänläkaren som skriver remisser och skickar patienten vidare.

Samtliga uppgifter i studien kommer från ett och samma försäkringsbolag. Uppgifterna omfattar 1 913 konventionella allmänpraktiserande läkare och 79 allmänpraktiserande läkare som har tilläggsutbildning i homeopati (28), akupunktur (25) och antroposofisk medicin (26).

De kvartalsvisa uppgifterna från försäkringsbolaget tar upp kostnader för allmänläkare, sjukhusvistelse, farmakologisk vård (läkemedelsbehandling) och ambulansvård/fysiska behandlingar. Vidare framgår datum för födelse och död och vilket kön patienten har.

Studien omfattar totalt 151 952 försäkrade personer under åren 2006-2009. Medelåldern var 38,4 år. 53 procent var kvinnor. Dessa bodde i 21 902 olika postkodområden. I Holland omfattar en sexsiffrig postkod i genomsnitt 16 hushåll. Genom att bryta ner uppgifterna så i detalj minskar risken för att resultaten i studien avspeglar olikheter i patienternas socioekonomiska status.

Kostnaden för patienter som gick till en läkare som var utbildad i homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin blev sju procent lägre än för en patient som gick till en vanlig läkare. Det motsvarar 140 euro i lägre årlig kostnad per patient. Den lägre kostnaden beror på ett mindre behov av att ligga på sjukhus och på lägre läkemedelskostnader.

Ser man till hälsostatus var dödligheten signifikant lägre för de patienter som sökte sig till läkare som kunde andra behandlingsmetoder än vanliga läkare, upp till 30 procent lägre. Underlaget var dock litet.

Kooreman et al lyfter flera frågor som borde belysas ytterligare i kommande forskning, bland annat att patienter som söker sig till komplementära och alternativa behandlingar tenderar att ha varit sjuka längre och ha svårare hälsoproblem än patienter inom den konventionella medicinen. Det borde egentligen leda till att kostnaden för dessa borde bli högre jämfört med konventionell vård. Ändå visar studien att den komplementära och alternativa vården är mer kostnadseffektiv. Samtidigt rapporterar dessa patienter färre biverkningar och att de är mer nöjda med behandlingarna.

Studien baseras enbart på uppgifter från ett försäkringsbolag, även här borde forskningen utvidgas menar forskarduon Kooreman och Baars, som också gärna skulle se mer forskning på kostnadseffektivitet för specifika diagnoser.

Artikeln kan hämtas här: http://members.ziggo.nl/peterkooreman/gpcs.pdf

Patienter uppgav att homeopatin förbättrar hälsan medan vanlig skolmedicin gör dem sämre

M Van Wassenhoven och G Ives
An observational study of patients receiving homeopathic treatment
Homeopathy (2004) 93, 3-11

Medan 55 procent av 782 belgiska patienter i en observationsstudie uppgav att de blivit sämre av konventionell behandling, sade majoriteten av dem, 95 procent, att de blev nöjda eller mycket nöjda med den homeopatiska behandlingen. Över hälften som tog konventionella mediciner kunde sluta ta medicinerna.

Randomiserade kliniska studier är kanske inte alltid den bästa metoden för att påvisa de ekonomiska effekterna av homeopatisk behandling, menar van Wassenhoven och G Ives, som i stället gjorde en observationsstudie i Belgien år 2001.

80 allmänpraktiserande läkare som är medlemmar i ett belgiskt homeopatförbund deltog i studien. De ombads att fråga tio patienter i en följd som sökte homeopatisk vård hos dem, utan att sortera bort någon och med början en måndagmorgon, att delta i studien.

Patienten och läkaren fyllde i var sitt frågeformulär. Patienterna fick fylla i frekvens, varaktighet, utfall och kostnader för nuvarande (homeopatisk) och tidigare (konventionell) behandling, den upplevda effektiviteten av behandlingarna och hur nöjd man var med dem. Effektiviteten mättes genom en 9-gradig skala med 5 som neutral mittpunkt. Tillfredsställelsen mättes på en 10-gradig skala. Patienterna fick också skatta allvarligheten av sitt tillstånd på en 4-gradig skala där:

0 = lite problem

-1 = det dagliga livet störs något

-2 = problem är konfirmerade genom tester eller undersökningar och omgivningen märker av dem

-3 = problem förhindrar arbete eller studier

Fysiska och psykologiska symtom skattades var för sig.

Även läkarna svarade på motsvarande frågor, samt på ytterligare frågor som handlade om patientens medicinering (både homeopatisk och konventionell) och på vilka grunder läkaren satt in läkemedel på patienten.

Totalt samlades 782 frågeformulär in från patienter. Ingen patient valde att avstå från studien. Två patientformulär saknade ett matchande läkarformulär. Två av tre svarande var kvinnor. Medleåldern var 39 år och 8 månader. De kvinnliga patienterna var signifikant äldre än de manliga (41 år och 2 mån jämfört med 36 år och 7 mån). Skillnaden beror på att fler pojkar sökte vård.

Läkarna hade ombetts att för varje patient uppge en primär diagnos kopplat till ett organsystem, samt upp till fem sekundära diagnoser. De tre vanligaste primära diagnoserna gällde centrala nervsystemet, CNS, med 26,7 procent, respirationssystemet (21,6) och muskel-skelett (9,1).

Av de 782 patienterna använde 208 patienter konventionell medicin, i huvudsak antibiotika för luftvägsinfektioner. Över hälften av dem som tog mediciner, 52 procent, kunde sluta med en eller flera konventionella mediciner efter att de fått homeopatisk behandling. Den största minskningen skedde inom CNS (21 procent), i huvudsak av antidepressiva och lugnande, följt av minskning av mediciner för respirationssystemet (16 procent), samt av antibiotika (16 procent).

Läkarna kartlade även de homeopatiska förskrivningarna, sammanlagt 1 276 stycken, utifrån substans, potens och doseringsfrekvens, samt varaktigheten av behandlingen och på vilken grund förskrivningen skedde. Totalt förskrevs 333 homeopatiska substanser, varav 21 stod för hälften av förskrivningarna. Av dessa var de flesta polycrester. De tio vanligaste var Lyc, Sulph, Puls, Phos, Sil, Sep, Calc, Nat-m, Ars och Rhus-t, i fallande ordning. Var tredje patient fick fler än ett homeopatiskt läkemedel.

De flesta läkarna förskrev på totaliteten av symtombilden (68 procent). 18 procent förskrev på repertorisering på kliniska symtom. 16 procent förskrev på repertorisering på Boenninghausens modaliteter och 12 procent utifrån materia medica. Isopati stod för två procent av förskrivningarna.

Observationsstudien visar vidare att antalet konsultationer hos konventionella läkare sjönk drastiskt för patienter som fick homeopatisk behandling. Antalet minskade från 7,1 besök per år till 1,3 besök per år. Även antalet besök hos konventionella specialister sjönk från i genomsnitt 2,6 per år till 1,3 per år efter homeopatisk behandling.

Patienterna bedömde att konsultationen hos en homeopat tog längre tid än hos en konventionell läkare, i genomsnitt 37 minuter jämfört med en kvart. Besökstiden hos homeopaten var kortare om det handlade om andningsproblem och längre om det handlade om centrala nervsystemet (inkluderat psykiska problem). Besökstiden blev även längre när det handlade om mer allvarliga problem. När patientens klassat sina problem under nivå -2 eller -3 så tog konsultationen upp till 30 minuter i 48,5 procent av fallen, och upp till en timme i 20,9 procent av fallen.

I observationsstudien ombads patienterna skatta sina symtom före och efter både konventionell och homeopatisk behandling. Den homeopatiska behandlingen upplevdes som mycket effektiv jämfört med konventionell behandling.

Patienterna skattade hur nöjda de var i en skala från 1-10. Majoriteten, 89 procent, uppgav att deras fysiska kondition förbättrats, 8,5 procent upplevde ingen skillnad efter homeopatisk behandling och 2,4 procent uppgav att den homeopatiska behandlingen försämrat dem.

Motsvarande upplevelse av den konventionella behandling som föregått den homeopatiska var att 13 procent upplevt att den hjälpt dem, 32 procent uppgav ingen skillnad och över hälften, 55 procent, menade att den konventionella behandlingen gjort dem sämre.

Samma tendens gällde även när patienterna skattade sina psykiska symtom.

När det gäller kostnader räknar van Wassenhoven och G Ives ut att med homeopatisk behandling skulle Belgien kunna spara 775 miljoner euro per år, vilket är två tredjedelar av kostnaden för den nationella belgiska läkemedelsbudgeten (när studien genomfördes).

Studien kan hämtas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14960096

 

Är homeopati lönsamt för samhället?

Petter Viksveen, Zofia Dymitr och Steven Simoens
 
Economic evaluations of homeopathy: a review
Eur J Health Econ, 2013

 

I åtta av 14 studier förbättrades patienternas hälsa, till en lägre kostnad, med homeopati, jämfört med andra behandlingsmetoder. Men, studierna är för spretiga. De håller inte tillräcklig kvalitet för några bestämda slutsatser om huruvida homeopati är en kostnadseffektiv behandlingsmetod eller inte.

Syftet med översikten Economic evaluations of homeopathy: a review av Viksveen et al var att få en överblick över, samt en värdering av, de ekonomiska utvärderingar som gjorts av homeopati jämfört med konventionell sjukvård, akupunktur eller placebo.

Genom en omfattande litteratursökning fick Viksveen et al fram 868 titlar. Dubletter raderades, varpå 496 titlar återstod. Efter att relevansen hos dessa bedömts återstod 14 studier (beskrivna i 16 artiklar). Tolv studier jämförde resultaten av homeopatisk behandling med andra behandlingar, mest vanligt var jämförelser med konventionell sjukvård. Två använde ett upplägg med ”före” och ”efter” den homeopatiska behandlingen.

I 13 av de 14 studierna fick totalt 3 512 patienter homeopatisk behandling. Den 14 studien uppgav inte hur många som ingick. Tolv studier hade kontrollgrupper.

Fem av studierna omfattade 2 781 patienter med olika besvär, fyra studier rymde 573 patienter med problem med luftvägar och öron och resterande fem studier handlade om enskilda diagnoser, exempelvis magkatarr, atopiskt eksem eller problem med tänder (Arnica D12 tre dagar före och sju dagar efter kirurgiskt ingrepp).

Av de 14 studierna rapporterade åtta studier förbättringar av patientens besvär och/eller hälsotillstånd, till lägre kostnader. För fyra studier var de kliniska resultaten bättre för homeopatin, eller lika god jämfört med kontrollgrupperna, till samma kostnader. I de två sista studierna var de kliniska resultaten likadana som i kontrollgrupperna, men med högre kostnader för den homeopatiska behandlingen.

Det som kostade mest var den homeopatiska konsultationen, medan de homeopatiska läkemedlen är billigare än de konventionella.

Hur lång tid studierna pågick varierade kraftigt; från som kortast 12 timmar till som längst nio år. De flesta sträckte sig över mer än sex månader.

Studierna skiljer sig också åt när det gäller hur många som deltog i de undersökta patientgrupperna, samt om det gällde enbart en diagnos, problem mer generellt, eller flera kroniska åkommor.

Fem av studierna gjordes i Tyskland, fyra i Storbritannien och en vardera i Belgien, Frankrike, Italien, Holland och Schweiz. I sex av studierna utfördes behandlingen av en ensam praktiker, eller en enda klinik. De övriga omfattade allt från 4 till 101 deltagande homeopater eller kliniker.

Åtta av de 14 studierna omfattade i huvudsak klassisk homeopati, med totalt 1 851 deltagande patienter. I tre studier fick alla deltagare samma produkt (varav två var komplexmedel) och för de tre resterande studierna fanns inga uppgifter om hur den homeopatiska behandlingen var upplagd.

En del studier mätte resultaten i form av hur sjukdomssymtomen förändrades. Enbart några av studierna tog upp hur hela livskvaliteten påverkades.

Viksveen et al lyfter fram att det är svårt att dra några slutsatser från översikten. Studiernas upplägg spretar, de är behäftade med metodologiska svagheter och olika mätmetoder har använts. En del av studierna håller låg kvalitet. Detta gör det svårt att jämföra studierna med varandra.

Studierna har även räknat på de ekonomiska utfallen på olika sätt: en del vägde in direkta kostnader för konsultation och medicin, andra även resorna till och från konsultationen. Sju studier tog med sjukskrivningar och frånvaro från arbetet, men redovisade även dessa kostnader på olika sätt, exempelvis som att inte räkna in vad missad arbetstid kostade patienten.

Viksveen et al rekommenderar att framtida studier av kostnadseffektivitet läggs upp som stora kohortstudier (det vill säga att man väljer ut en grupp individer från exempelvis en bestämd ort, eller utifrån ett bestämt födelsedatum).

För att få korrekta och tillförlitliga jämförelser bör kostnader för konsultation, mediciner, sjukhusvistelse, resor och sjukfrånvaro beaktas enligt forskarna, som även understryker att studierna bör sträcka sig över minst sex månader.

Viksveen et al förordar mätmetoder för hur livskvaliteten hos patienten påverkas. Vidare menar författarna att det är viktigt att de som deltar i en studie är representativa för befolkningen och att de söker behandling för vanliga åkommor. Detta för att få resultat som är generaliserbara, och som går att jämföra med exempelvis kostnader i den konventionella vården.

Av de åtta studier som visar att homeopatisk behandling ger en samhällsekonomisk vinst finns tre sedan tidigare beskrivna på www.vetenskapenomhomeopati.se, under rubriken Samhällskostnad.

 

1. Witt et al har gjort det Viksveen et al förordar, en omfattande kohortstudie på patienter med kroniska problem.

www.vetenskapenomhomeopati.se/behandlingsmetoder/kroniskt-sjuka-vinner-pa-att-ga-homeopat

 

2. Frei et al har jämfört homeopati vid akut otitis (öroninflammation) med spontanläkning eller antibiotika.

www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopati-battre-an-antibiotika-vid-akut-oroninflammation

 

3. Trichard et al har jämfört medicinska kostnader och resultat vid rhinopharyngitis (näs-hals inflammation) hos barn.

www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopatisk-behandling-gav-friskare-barn

 

Artikeln kan införskaffas här