M Van Wassenhoven och G IvesAn observational study of patients receiving homeopathic treatment
Homeopathy (2004) 93, 3-11
Medan 55 procent av 782 belgiska patienter i en observationsstudie uppgav att de blivit sämre av konventionell behandling, sade majoriteten av dem, 95 procent, att de blev nöjda eller mycket nöjda med den homeopatiska behandlingen. Över hälften som tog konventionella mediciner kunde sluta ta medicinerna.
Randomiserade kliniska studier är kanske inte alltid den bästa metoden för att påvisa de ekonomiska effekterna av homeopatisk behandling, menar van Wassenhoven och G Ives, som i stället gjorde en observationsstudie i Belgien år 2001.
80 allmänpraktiserande läkare som är medlemmar i ett belgiskt homeopatförbund deltog i studien. De ombads att fråga tio patienter i en följd som sökte homeopatisk vård hos dem, utan att sortera bort någon och med början en måndagmorgon, att delta i studien.
Patienten och läkaren fyllde i var sitt frågeformulär. Patienterna fick fylla i frekvens, varaktighet, utfall och kostnader för nuvarande (homeopatisk) och tidigare (konventionell) behandling, den upplevda effektiviteten av behandlingarna och hur nöjd man var med dem. Effektiviteten mättes genom en 9-gradig skala med 5 som neutral mittpunkt. Tillfredsställelsen mättes på en 10-gradig skala. Patienterna fick också skatta allvarligheten av sitt tillstånd på en 4-gradig skala där:
0 = lite problem
-1 = det dagliga livet störs något
-2 = problem är konfirmerade genom tester eller undersökningar och omgivningen märker av dem
-3 = problem förhindrar arbete eller studier
Fysiska och psykologiska symtom skattades var för sig.
Även läkarna svarade på motsvarande frågor, samt på ytterligare frågor som handlade om patientens medicinering (både homeopatisk och konventionell) och på vilka grunder läkaren satt in läkemedel på patienten.
Totalt samlades 782 frågeformulär in från patienter. Ingen patient valde att avstå från studien. Två patientformulär saknade ett matchande läkarformulär. Två av tre svarande var kvinnor. Medleåldern var 39 år och 8 månader. De kvinnliga patienterna var signifikant äldre än de manliga (41 år och 2 mån jämfört med 36 år och 7 mån). Skillnaden beror på att fler pojkar sökte vård.
Läkarna hade ombetts att för varje patient uppge en primär diagnos kopplat till ett organsystem, samt upp till fem sekundära diagnoser. De tre vanligaste primära diagnoserna gällde centrala nervsystemet, CNS, med 26,7 procent, respirationssystemet (21,6) och muskel-skelett (9,1).
Av de 782 patienterna använde 208 patienter konventionell medicin, i huvudsak antibiotika för luftvägsinfektioner. Över hälften av dem som tog mediciner, 52 procent, kunde sluta med en eller flera konventionella mediciner efter att de fått homeopatisk behandling. Den största minskningen skedde inom CNS (21 procent), i huvudsak av antidepressiva och lugnande, följt av minskning av mediciner för respirationssystemet (16 procent), samt av antibiotika (16 procent).
Läkarna kartlade även de homeopatiska förskrivningarna, sammanlagt 1 276 stycken, utifrån substans, potens och doseringsfrekvens, samt varaktigheten av behandlingen och på vilken grund förskrivningen skedde. Totalt förskrevs 333 homeopatiska substanser, varav 21 stod för hälften av förskrivningarna. Av dessa var de flesta polycrester. De tio vanligaste var Lyc, Sulph, Puls, Phos, Sil, Sep, Calc, Nat-m, Ars och Rhus-t, i fallande ordning. Var tredje patient fick fler än ett homeopatiskt läkemedel.
De flesta läkarna förskrev på totaliteten av symtombilden (68 procent). 18 procent förskrev på repertorisering på kliniska symtom. 16 procent förskrev på repertorisering på Boenninghausens modaliteter och 12 procent utifrån materia medica. Isopati stod för två procent av förskrivningarna.
Observationsstudien visar vidare att antalet konsultationer hos konventionella läkare sjönk drastiskt för patienter som fick homeopatisk behandling. Antalet minskade från 7,1 besök per år till 1,3 besök per år. Även antalet besök hos konventionella specialister sjönk från i genomsnitt 2,6 per år till 1,3 per år efter homeopatisk behandling.
Patienterna bedömde att konsultationen hos en homeopat tog längre tid än hos en konventionell läkare, i genomsnitt 37 minuter jämfört med en kvart. Besökstiden hos homeopaten var kortare om det handlade om andningsproblem och längre om det handlade om centrala nervsystemet (inkluderat psykiska problem). Besökstiden blev även längre när det handlade om mer allvarliga problem. När patientens klassat sina problem under nivå -2 eller -3 så tog konsultationen upp till 30 minuter i 48,5 procent av fallen, och upp till en timme i 20,9 procent av fallen.
I observationsstudien ombads patienterna skatta sina symtom före och efter både konventionell och homeopatisk behandling. Den homeopatiska behandlingen upplevdes som mycket effektiv jämfört med konventionell behandling.
Patienterna skattade hur nöjda de var i en skala från 1-10. Majoriteten, 89 procent, uppgav att deras fysiska kondition förbättrats, 8,5 procent upplevde ingen skillnad efter homeopatisk behandling och 2,4 procent uppgav att den homeopatiska behandlingen försämrat dem.
Motsvarande upplevelse av den konventionella behandling som föregått den homeopatiska var att 13 procent upplevt att den hjälpt dem, 32 procent uppgav ingen skillnad och över hälften, 55 procent, menade att den konventionella behandlingen gjort dem sämre.
Samma tendens gällde även när patienterna skattade sina psykiska symtom.
När det gäller kostnader räknar van Wassenhoven och G Ives ut att med homeopatisk behandling skulle Belgien kunna spara 775 miljoner euro per år, vilket är två tredjedelar av kostnaden för den nationella belgiska läkemedelsbudgeten (när studien genomfördes).
Studien kan hämtas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14960096