Etikett: samhällskostnad

Billigare vård och längre liv med homeopati, akupunktur och antroposofisk medicin

Kooreman Peter och Baars W Erik
Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer
Eur J Health Econ (2012) 13:769-776

En holländsk studie som undersöker vad olika former av vård kostar visar att vården blir billigare och att patienten lever längre när de går till allmänläkare som behärskar andra behandlingsmetoder än den vanliga skolmedicinen.

Syftet med den holländska studien Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer är att jämföra kostnader mellan vanliga allmänpraktiserande läkare och läkare som kan behandla med homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin.

Artikelförfattarna framhåller att kostnaderna för komplementär och alternativ medicin har ignorerats av forskare som studerar ekonomiska aspekter av sjukvården, trots att empiriska studier talar för att komplementär och alternativ medicin är kostnadseffektiva. Även om det komplementära och alternativa fältet är svårt att undersöka, och även om det ständigt förändras, så menar Kooreman och Baars att det inte bör ignoreras, särskilt som allt fler söker annan vård än den konventionella. Författarna hänvisar bland annat till en studie genomförd år 2007 som visar att fyra av tio amerikaner söker sig till komplementär och alternativ vård.

De nämner även en schweizisk studie där 11 procent av befolkningen uppgav att de använde homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och/eller traditionell kinesisk medicin under år 2002. Enligt studien är det framför allt yngre, kvinnor och mer välutbildade som söker sig till andra behandlingsformer än de konventionella.

År 2009 genomfördes en folkomröstning i Schweiz där två tredjedelar av den röstande befolkningen önskade att andra behandlingsformer än den konventionella sjukvården bör stödjas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Idag är det så, under perioden 2012-2017 omfattas homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och traditionell kinesisk medicin av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.

Den holländska studien av Kooreman et al utgår ifrån den allmänpraktiserande läkaren, som i Holland är vårdens centralgestalt och fungerar som en ”gatekeeper”. Det är allmänläkaren som skriver remisser och skickar patienten vidare.

Samtliga uppgifter i studien kommer från ett och samma försäkringsbolag. Uppgifterna omfattar 1 913 konventionella allmänpraktiserande läkare och 79 allmänpraktiserande läkare som har tilläggsutbildning i homeopati (28), akupunktur (25) och antroposofisk medicin (26).

De kvartalsvisa uppgifterna från försäkringsbolaget tar upp kostnader för allmänläkare, sjukhusvistelse, farmakologisk vård (läkemedelsbehandling) och ambulansvård/fysiska behandlingar. Vidare framgår datum för födelse och död och vilket kön patienten har.

Studien omfattar totalt 151 952 försäkrade personer under åren 2006-2009. Medelåldern var 38,4 år. 53 procent var kvinnor. Dessa bodde i 21 902 olika postkodområden. I Holland omfattar en sexsiffrig postkod i genomsnitt 16 hushåll. Genom att bryta ner uppgifterna så i detalj minskar risken för att resultaten i studien avspeglar olikheter i patienternas socioekonomiska status.

Kostnaden för patienter som gick till en läkare som var utbildad i homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin blev sju procent lägre än för en patient som gick till en vanlig läkare. Det motsvarar 140 euro i lägre årlig kostnad per patient. Den lägre kostnaden beror på ett mindre behov av att ligga på sjukhus och på lägre läkemedelskostnader.

Ser man till hälsostatus var dödligheten signifikant lägre för de patienter som sökte sig till läkare som kunde andra behandlingsmetoder än vanliga läkare, upp till 30 procent lägre. Underlaget var dock litet.

Kooreman et al lyfter flera frågor som borde belysas ytterligare i kommande forskning, bland annat att patienter som söker sig till komplementära och alternativa behandlingar tenderar att ha varit sjuka längre och ha svårare hälsoproblem än patienter inom den konventionella medicinen. Det borde egentligen leda till att kostnaden för dessa borde bli högre jämfört med konventionell vård. Ändå visar studien att den komplementära och alternativa vården är mer kostnadseffektiv. Samtidigt rapporterar dessa patienter färre biverkningar och att de är mer nöjda med behandlingarna.

Studien baseras enbart på uppgifter från ett försäkringsbolag, även här borde forskningen utvidgas menar forskarduon Kooreman och Baars, som också gärna skulle se mer forskning på kostnadseffektivitet för specifika diagnoser.

Artikeln kan hämtas här: http://members.ziggo.nl/peterkooreman/gpcs.pdf

Patienter uppgav att homeopatin förbättrar hälsan medan vanlig skolmedicin gör dem sämre

M Van Wassenhoven och G Ives
An observational study of patients receiving homeopathic treatment
Homeopathy (2004) 93, 3-11

Medan 55 procent av 782 belgiska patienter i en observationsstudie uppgav att de blivit sämre av konventionell behandling, sade majoriteten av dem, 95 procent, att de blev nöjda eller mycket nöjda med den homeopatiska behandlingen. Över hälften som tog konventionella mediciner kunde sluta ta medicinerna.

Randomiserade kliniska studier är kanske inte alltid den bästa metoden för att påvisa de ekonomiska effekterna av homeopatisk behandling, menar van Wassenhoven och G Ives, som i stället gjorde en observationsstudie i Belgien år 2001.

80 allmänpraktiserande läkare som är medlemmar i ett belgiskt homeopatförbund deltog i studien. De ombads att fråga tio patienter i en följd som sökte homeopatisk vård hos dem, utan att sortera bort någon och med början en måndagmorgon, att delta i studien.

Patienten och läkaren fyllde i var sitt frågeformulär. Patienterna fick fylla i frekvens, varaktighet, utfall och kostnader för nuvarande (homeopatisk) och tidigare (konventionell) behandling, den upplevda effektiviteten av behandlingarna och hur nöjd man var med dem. Effektiviteten mättes genom en 9-gradig skala med 5 som neutral mittpunkt. Tillfredsställelsen mättes på en 10-gradig skala. Patienterna fick också skatta allvarligheten av sitt tillstånd på en 4-gradig skala där:

0 = lite problem

-1 = det dagliga livet störs något

-2 = problem är konfirmerade genom tester eller undersökningar och omgivningen märker av dem

-3 = problem förhindrar arbete eller studier

Fysiska och psykologiska symtom skattades var för sig.

Även läkarna svarade på motsvarande frågor, samt på ytterligare frågor som handlade om patientens medicinering (både homeopatisk och konventionell) och på vilka grunder läkaren satt in läkemedel på patienten.

Totalt samlades 782 frågeformulär in från patienter. Ingen patient valde att avstå från studien. Två patientformulär saknade ett matchande läkarformulär. Två av tre svarande var kvinnor. Medleåldern var 39 år och 8 månader. De kvinnliga patienterna var signifikant äldre än de manliga (41 år och 2 mån jämfört med 36 år och 7 mån). Skillnaden beror på att fler pojkar sökte vård.

Läkarna hade ombetts att för varje patient uppge en primär diagnos kopplat till ett organsystem, samt upp till fem sekundära diagnoser. De tre vanligaste primära diagnoserna gällde centrala nervsystemet, CNS, med 26,7 procent, respirationssystemet (21,6) och muskel-skelett (9,1).

Av de 782 patienterna använde 208 patienter konventionell medicin, i huvudsak antibiotika för luftvägsinfektioner. Över hälften av dem som tog mediciner, 52 procent, kunde sluta med en eller flera konventionella mediciner efter att de fått homeopatisk behandling. Den största minskningen skedde inom CNS (21 procent), i huvudsak av antidepressiva och lugnande, följt av minskning av mediciner för respirationssystemet (16 procent), samt av antibiotika (16 procent).

Läkarna kartlade även de homeopatiska förskrivningarna, sammanlagt 1 276 stycken, utifrån substans, potens och doseringsfrekvens, samt varaktigheten av behandlingen och på vilken grund förskrivningen skedde. Totalt förskrevs 333 homeopatiska substanser, varav 21 stod för hälften av förskrivningarna. Av dessa var de flesta polycrester. De tio vanligaste var Lyc, Sulph, Puls, Phos, Sil, Sep, Calc, Nat-m, Ars och Rhus-t, i fallande ordning. Var tredje patient fick fler än ett homeopatiskt läkemedel.

De flesta läkarna förskrev på totaliteten av symtombilden (68 procent). 18 procent förskrev på repertorisering på kliniska symtom. 16 procent förskrev på repertorisering på Boenninghausens modaliteter och 12 procent utifrån materia medica. Isopati stod för två procent av förskrivningarna.

Observationsstudien visar vidare att antalet konsultationer hos konventionella läkare sjönk drastiskt för patienter som fick homeopatisk behandling. Antalet minskade från 7,1 besök per år till 1,3 besök per år. Även antalet besök hos konventionella specialister sjönk från i genomsnitt 2,6 per år till 1,3 per år efter homeopatisk behandling.

Patienterna bedömde att konsultationen hos en homeopat tog längre tid än hos en konventionell läkare, i genomsnitt 37 minuter jämfört med en kvart. Besökstiden hos homeopaten var kortare om det handlade om andningsproblem och längre om det handlade om centrala nervsystemet (inkluderat psykiska problem). Besökstiden blev även längre när det handlade om mer allvarliga problem. När patientens klassat sina problem under nivå -2 eller -3 så tog konsultationen upp till 30 minuter i 48,5 procent av fallen, och upp till en timme i 20,9 procent av fallen.

I observationsstudien ombads patienterna skatta sina symtom före och efter både konventionell och homeopatisk behandling. Den homeopatiska behandlingen upplevdes som mycket effektiv jämfört med konventionell behandling.

Patienterna skattade hur nöjda de var i en skala från 1-10. Majoriteten, 89 procent, uppgav att deras fysiska kondition förbättrats, 8,5 procent upplevde ingen skillnad efter homeopatisk behandling och 2,4 procent uppgav att den homeopatiska behandlingen försämrat dem.

Motsvarande upplevelse av den konventionella behandling som föregått den homeopatiska var att 13 procent upplevt att den hjälpt dem, 32 procent uppgav ingen skillnad och över hälften, 55 procent, menade att den konventionella behandlingen gjort dem sämre.

Samma tendens gällde även när patienterna skattade sina psykiska symtom.

När det gäller kostnader räknar van Wassenhoven och G Ives ut att med homeopatisk behandling skulle Belgien kunna spara 775 miljoner euro per år, vilket är två tredjedelar av kostnaden för den nationella belgiska läkemedelsbudgeten (när studien genomfördes).

Studien kan hämtas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14960096

 

Är homeopati lönsamt för samhället?

Petter Viksveen, Zofia Dymitr och Steven Simoens
 
Economic evaluations of homeopathy: a review
Eur J Health Econ, 2013

 

I åtta av 14 studier förbättrades patienternas hälsa, till en lägre kostnad, med homeopati, jämfört med andra behandlingsmetoder. Men, studierna är för spretiga. De håller inte tillräcklig kvalitet för några bestämda slutsatser om huruvida homeopati är en kostnadseffektiv behandlingsmetod eller inte.

Syftet med översikten Economic evaluations of homeopathy: a review av Viksveen et al var att få en överblick över, samt en värdering av, de ekonomiska utvärderingar som gjorts av homeopati jämfört med konventionell sjukvård, akupunktur eller placebo.

Genom en omfattande litteratursökning fick Viksveen et al fram 868 titlar. Dubletter raderades, varpå 496 titlar återstod. Efter att relevansen hos dessa bedömts återstod 14 studier (beskrivna i 16 artiklar). Tolv studier jämförde resultaten av homeopatisk behandling med andra behandlingar, mest vanligt var jämförelser med konventionell sjukvård. Två använde ett upplägg med ”före” och ”efter” den homeopatiska behandlingen.

I 13 av de 14 studierna fick totalt 3 512 patienter homeopatisk behandling. Den 14 studien uppgav inte hur många som ingick. Tolv studier hade kontrollgrupper.

Fem av studierna omfattade 2 781 patienter med olika besvär, fyra studier rymde 573 patienter med problem med luftvägar och öron och resterande fem studier handlade om enskilda diagnoser, exempelvis magkatarr, atopiskt eksem eller problem med tänder (Arnica D12 tre dagar före och sju dagar efter kirurgiskt ingrepp).

Av de 14 studierna rapporterade åtta studier förbättringar av patientens besvär och/eller hälsotillstånd, till lägre kostnader. För fyra studier var de kliniska resultaten bättre för homeopatin, eller lika god jämfört med kontrollgrupperna, till samma kostnader. I de två sista studierna var de kliniska resultaten likadana som i kontrollgrupperna, men med högre kostnader för den homeopatiska behandlingen.

Det som kostade mest var den homeopatiska konsultationen, medan de homeopatiska läkemedlen är billigare än de konventionella.

Hur lång tid studierna pågick varierade kraftigt; från som kortast 12 timmar till som längst nio år. De flesta sträckte sig över mer än sex månader.

Studierna skiljer sig också åt när det gäller hur många som deltog i de undersökta patientgrupperna, samt om det gällde enbart en diagnos, problem mer generellt, eller flera kroniska åkommor.

Fem av studierna gjordes i Tyskland, fyra i Storbritannien och en vardera i Belgien, Frankrike, Italien, Holland och Schweiz. I sex av studierna utfördes behandlingen av en ensam praktiker, eller en enda klinik. De övriga omfattade allt från 4 till 101 deltagande homeopater eller kliniker.

Åtta av de 14 studierna omfattade i huvudsak klassisk homeopati, med totalt 1 851 deltagande patienter. I tre studier fick alla deltagare samma produkt (varav två var komplexmedel) och för de tre resterande studierna fanns inga uppgifter om hur den homeopatiska behandlingen var upplagd.

En del studier mätte resultaten i form av hur sjukdomssymtomen förändrades. Enbart några av studierna tog upp hur hela livskvaliteten påverkades.

Viksveen et al lyfter fram att det är svårt att dra några slutsatser från översikten. Studiernas upplägg spretar, de är behäftade med metodologiska svagheter och olika mätmetoder har använts. En del av studierna håller låg kvalitet. Detta gör det svårt att jämföra studierna med varandra.

Studierna har även räknat på de ekonomiska utfallen på olika sätt: en del vägde in direkta kostnader för konsultation och medicin, andra även resorna till och från konsultationen. Sju studier tog med sjukskrivningar och frånvaro från arbetet, men redovisade även dessa kostnader på olika sätt, exempelvis som att inte räkna in vad missad arbetstid kostade patienten.

Viksveen et al rekommenderar att framtida studier av kostnadseffektivitet läggs upp som stora kohortstudier (det vill säga att man väljer ut en grupp individer från exempelvis en bestämd ort, eller utifrån ett bestämt födelsedatum).

För att få korrekta och tillförlitliga jämförelser bör kostnader för konsultation, mediciner, sjukhusvistelse, resor och sjukfrånvaro beaktas enligt forskarna, som även understryker att studierna bör sträcka sig över minst sex månader.

Viksveen et al förordar mätmetoder för hur livskvaliteten hos patienten påverkas. Vidare menar författarna att det är viktigt att de som deltar i en studie är representativa för befolkningen och att de söker behandling för vanliga åkommor. Detta för att få resultat som är generaliserbara, och som går att jämföra med exempelvis kostnader i den konventionella vården.

Av de åtta studier som visar att homeopatisk behandling ger en samhällsekonomisk vinst finns tre sedan tidigare beskrivna på www.vetenskapenomhomeopati.se, under rubriken Samhällskostnad.

 

1. Witt et al har gjort det Viksveen et al förordar, en omfattande kohortstudie på patienter med kroniska problem.

www.vetenskapenomhomeopati.se/behandlingsmetoder/kroniskt-sjuka-vinner-pa-att-ga-homeopat

 

2. Frei et al har jämfört homeopati vid akut otitis (öroninflammation) med spontanläkning eller antibiotika.

www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopati-battre-an-antibiotika-vid-akut-oroninflammation

 

3. Trichard et al har jämfört medicinska kostnader och resultat vid rhinopharyngitis (näs-hals inflammation) hos barn.

www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopatisk-behandling-gav-friskare-barn

 

Artikeln kan införskaffas här

Kroniskt sjuka vinner på att gå till homeopat

Källa: Witt C, Keil T, Selim D, Roll S, Vance W, Wegscheider K,
Willich SN
Outcome and costs of homoeopathic and conventional
treatment strategies: A comparative cohort study in patients
with chronic disorders
Complementary Therapies in Medicine. (2005) 13, 79-86.

 

Vuxna med kroniska besvär som huvudvärk, ryggont och depression, och barn med atopiska hudutslag eller allergisk snuva har större chans att bli bra hos en homeopat än hos en vanlig läkare.

 

Studien Outcome and costs of homoeopathic and conventional treatment strategies: A comparative cohort study in patients with chronic disorders av Witt et al jämför behandlingsresultat av homeopatisk jämfört med konventionell medicin, hur livskvaliteten påverkats, samt vad de olika behandlingsinsatserna kostar jämfört med varandra.

Upplägget är en prospektiv, multicenter, parallellgrupps jämförande kohortstudie.

Totalt deltog 493 patienter som behandlades av 101 homeopater och 59 konventionella läkare. Som vuxen räknades deltagare över 16 år. Totalt 315 vuxna med kroniska konventionella diagnoser som huvudvärk, ryggont i korsryggen, depression, insomningsproblem och sinusitis ingick i studien. Antalet barn mellan 1-16 år uppgick till 178. Barnen hade diagnoserna bronkialastma (astma), atopiska hudutslag och allergisk rhinitis (snuva). I den homeopatiskt behandlade gruppen hade fler barn astma och allergi än i den konventionellt behandlade gruppen.

Patienterna hade redan valt vilken behandlingsmetod de ville ha, innan de tillfrågades om att delta i studien. Det är således inte en randomiserad och blindad studie. I patientgruppen vuxna patienter var de som valde homeopatisk behandling mer välutbildade jämfört med dem som valde konventionella läkare. Ofta hade de tolv eller fler års studier.

Inför studiens start, vid sex och vid tolv månader fick patienterna redogöra för sina symtom och hur allvarliga de upplevdes i en skala 0-10, eventuella upplevda biverkningar, också i en skala 0-10, samt även fylla i livskvalitetstester.

De kostnader som togs upp omfattade: läkarbesök, mediciner, fysioterapi, sjukhusvistelse, sjukskrivning och övriga läkemedel eller hjälpmedel. För de patienter som fick homeopatisk behandling noterades kostnaden för konventionella och homeopatiska läkemedel separat.

Studien fick in resultat från 90 procent av patienterna efter sex månader och 80 procent av deltagarna efter tolv månader. De ekonomiska uppgifterna lämnades av 38 procent av patienterna. Att denna siffra blev lägre beror på att det var försäkringsbolag som skulle leverera data för kostnader, och att endast två av de försäkringsbolag patienterna var anslutna till ville delta i studien.

Hur allvarligt man skattade sina symtom efter sex respektive tolv månader av behandling skiljde sig markant i den vuxna gruppen. De patienter som fick homeopatisk behandling uppgav en mycket kraftigare förbättring under de första sex månaderna jämfört med dem som fick konventionell behandling. Efterföljande sexmånadersperiod visar ingen signifikant skillnad i resultat av behandlingen. Även barnen visar en signifikant förbättring i den homeopatiskt behandlade gruppen, under den första sex månaders perioden.

När det gäller livskvaliteten uppgav patienter i den grupp som fick homeopatisk behandling att de fick en viss förbättring, medan de som fått konventionell behandling uppger att de knappt upplevde någon förbättring alls. Skillnaden är inte statistiskt signifikant.

När de totala kostnaderna för homeopatisk och konventionell behandling jämförs märks det ingen större skillnad. Hälften av de patienter som behandlades homeopatiskt använde även konventionell hjälp som tillägg. I denna grupp, alltså patienter som fick homeopatisk behandling, men som också använde annan sorts behandling, stod den homeopatiska behandlingen för cirka tio procent av den totala kostnaden.

Författarna för ett resonemang i slutet av artikeln om vad studien egentligen lyfter fram. Bland annat konstaterar de att studien speglar den behandling som sker i praktisk vardag, och att det inte verkar finnas några enskilda förklaringar till varför den homeopatiska behandlingen ger bättre resultat än den konventionella.

När det gäller kostnaderna framhåller forskargruppen att resultaten baserar sig på en för liten grupp för att vara tillräckliga att dra några större slutsatser av.

Fotnot: Studien ingick i ett större tyskt program, Modellvorhaben Naturheilverfahren, som utredde komplementär och alternativ medicin på uppdrag av Tysklands hälsoministerium.

Studien kan köpas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16036164