Behandlingsmetoder – Vetenskapen om Homeopati

Kroniskt sjuka vinner på att gå till homeopat

Källa: Witt C, Keil T, Selim D, Roll S, Vance W, Wegscheider K,

Willich SN

Outcome and costs of homoeopathic and conventional

treatment strategies: A comparative cohort study in patients

with chronic disorders

Complementary Therapies in Medicine. (2005) 13, 79-86.

Vuxna med kroniska besvär som huvudvärk, ryggont och depression, och barn med atopiska hudutslag eller allergisk snuva har större chans att bli bra hos en homeopat än hos en vanlig läkare.

Studien Outcome and costs of homoeopathic and conventional treatment strategies: A comparative cohort study in patients with chronic disorders av Witt et al jämför behandlingsresultat av homeopatisk jämfört med konventionell medicin, hur livskvaliteten påverkats, samt vad de olika behandlingsinsatserna kostar jämfört med varandra.

Upplägget är en prospektiv, multicenter, parallellgrupps jämförande kohortstudie.

Totalt deltog 493 patienter som behandlades av 101 homeopater och 59 konventionella läkare. Som vuxen räknades deltagare över 16 år. Totalt 315 vuxna med kroniska konventionella diagnoser som huvudvärk, ryggont i korsryggen, depression, insomningsproblem och sinusitis ingick i studien. Antalet barn mellan 1-16 år uppgick till 178. Barnen hade diagnoserna bronkialastma (astma), atopiska hudutslag och allergisk rhinitis (snuva). I den homeopatiskt behandlade gruppen hade fler barn astma och allergi än i den konventionellt behandlade gruppen.

Patienterna hade redan valt vilken behandlingsmetod de ville ha, innan de tillfrågades om att delta i studien. Det är således inte en randomiserad och blindad studie. I patientgruppen vuxna patienter var de som valde homeopatisk behandling mer välutbildade jämfört med dem som valde konventionella läkare. Ofta hade de tolv eller fler års studier.

Inför studiens start, vid sex och vid tolv månader fick patienterna redogöra för sina symtom och hur allvarliga de upplevdes i en skala 0-10, eventuella upplevda biverkningar, också i en skala 0-10, samt även fylla i livskvalitetstester.

De kostnader som togs upp omfattade: läkarbesök, mediciner, fysioterapi, sjukhusvistelse, sjukskrivning och övriga läkemedel eller hjälpmedel. För de patienter som fick homeopatisk behandling noterades kostnaden för konventionella och homeopatiska läkemedel separat.

Studien fick in resultat från 90 procent av patienterna efter sex månader och 80 procent av deltagarna efter tolv månader. De ekonomiska uppgifterna lämnades av 38 procent av patienterna. Att denna siffra blev lägre beror på att det var försäkringsbolag som skulle leverera data för kostnader, och att endast två av de försäkringsbolag patienterna var anslutna till ville delta i studien.

Hur allvarligt man skattade sina symtom efter sex respektive tolv månader av behandling skiljde sig markant i den vuxna gruppen. De patienter som fick homeopatisk behandling uppgav en mycket kraftigare förbättring under de första sex månaderna jämfört med dem som fick konventionell behandling. Efterföljande sexmånadersperiod visar ingen signifikant skillnad i resultat av behandlingen. Även barnen visar en signifikant förbättring i den homeopatiskt behandlade gruppen, under den första sex månaders perioden.

När det gäller livskvaliteten uppgav patienter i den grupp som fick homeopatisk behandling att de fick en viss förbättring, medan de som fått konventionell behandling uppger att de knappt upplevde någon förbättring alls. Skillnaden är inte statistiskt signifikant.

När de totala kostnaderna för homeopatisk och konventionell behandling jämförs märks det ingen större skillnad. Hälften av de patienter som behandlades homeopatiskt använde även konventionell hjälp som tillägg. I denna grupp, alltså patienter som fick homeopatisk behandling, men som också använde annan sorts behandling, stod den homeopatiska behandlingen för cirka tio procent av den totala kostnaden.

Författarna för ett resonemang i slutet av artikeln om vad studien egentligen lyfter fram. Bland annat konstaterar de att studien speglar den behandling som sker i praktisk vardag, och att det inte verkar finnas några enskilda förklaringar till varför den homeopatiska behandlingen ger bättre resultat än den konventionella.

När det gäller kostnaderna framhåller forskargruppen att resultaten baserar sig på en för liten grupp för att vara tillräckliga att dra några större slutsatser av.

Fotnot: Studien ingick i ett större tyskt program, Modellvorhaben Naturheilverfahren, som utredde komplementär och alternativ medicin på uppdrag av Tysklands hälsoministerium.

Studien kan köpas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16036164

Kontraindikerade medel väljs bort i polaritetsanalysen

Frei H

Asperger´s Syndrome. A case study with polarity analysis

Homeopathic Links. 2011. 24: 1-5

För att få en framgångsrik behandling av barn inom autismspektrumområdet använder den schweiziska forskaren Heiner Frei en analysmetod som framförallt baserar sig på modaliteter. Medel som är kontraindikerade väljs bort.

Redan som mycket liten var Valerie (ändrat namn) mycket känslig för ljud och blev irriterad över intryck från omgivningen. Neurologisk undersökning gjordes när hon var två och halvt, fem år och sex år och Valerie fick diagnosen svåra beteende störningar med svag impulskontroll och rastlöshet.

Vid 1,5 års ålder började Valerie behandlas med homeopati, i första hand för beteendestörningen och för upprepade infektioner i övre luftvägar. Behandlingarna var sporadiska och först inriktade på hennes akuta sjukdomsproblem och senare på hennes vredesutbrott.

Vid skolstarten fick Valerie diagnosen Aspergers syndrom och då genomfördes en djupare homeopatisk studie för att med hjälp av polaritetsanalysen finna det homeopatiska läkemedel som bäst matchade hennes symtombild. Metoden beskrivs och exemplifieras ingående i artikeln. Bland annat får man följa urvalet av symtom och ta del av stegen i repertoriseringsschemat.

Ganska snabbt börjar Valeries beteende förändras och snart fungerar hon utan problem både socialt hemma och i skolan. Intressant är att hon behöver upprepa sitt medel ungefär var tredje vecka.

Frei H poängterar att det i behandling av barn inom autismspektrumområdet är viktigt att behandlingen är långsiktig.

Både Valerie, samt patienter i Frei et als två tidigare vetenskapliga studier där barn med adhd har behandlats med homeopati, har fått goda resultat av den homeopatiska behandlingen.

För att verkligen fastställa om homeopatisk behandling kan leda till att barn blir fullständigt botade, krävs det enligt Frei prospektiva studier. Det vill säga studier som undersöker behandling med den homeopatiska läkekonsten, parallellt med konventionell behandling, där man följer upp resultaten över lång tid.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.

Frågeformulär hjälper föräldrar beskriva viktiga symtom hos barn med adhd

Frei H

Polarity analysis, a new approach to increase the precision of homeopathic prescriptions

Homeopathy. 2009. 98: 49-55

Kan färdiga skräddarsydda frågeformulär leda till snabbare och bättre behandling? Jo, säger en schweizisk forskare som bland annat studerat hur barn med adhd bäst behandlas homeopatiskt.

De mest tillförlitliga symtomen att ta med i en repertorisering är modaliteter, särskilt de som orsakar en försämring (aggravation). Detta enligt slutsatser från två studier av homeopatisk behandling av barn med adhd.

I två vetenskapliga studier 2001 och 2005 har Frei et al undersökt hur effektiv homeopati är jämfört med metylfenidat eller placebo i behandlingen av barn med adhd.

Den här artikeln beskriver och sammanfattar erfarenheterna från de två studierna.

I samband med studierna arbetade forskargruppen med att modifiera och förbättra träffsäkerheten för att för varje individuell patient hitta det homeopatiska läkemedel som bäst stämde med patientens symtombild. En svår avvägning i behandlingen av patienter med adhd är hur många, och vilka, av typiska adhd-symtom som bör tas med i repertoriseringen.

Det är intressant att ta del av slutsatserna, särskilt när Frei går igenom vilka symtom som enligt forskarna är tillförlitliga att använda i repertoriseringen för att hitta simillimum. Dessa är i fallande viktighetsordning: Modaliteter, särskilt när det gäller ”aggravations”; polaritetsbaserade symtom enligt Boenninghausens modell; undersökningsfynd; upplevelsebaserade symtom, samt mentala symtom.

När det gäller patienter med adhd fann Frei et al att man inte helt kan exkludera patognomoniska symtom, det vill säga de symtom som är karaktäristiska för adhd, eftersom det bryter mot likhetslagen. De karaktäristiska symtomen bör således tas med.

Ytterligare en erfarenhet är att föräldrarnas beskrivningar av sensationer och mentala symtom ofta är missvisande, medan modaliteter och polaritetsbaserade symtom vanligen är mer tillförlitliga.

För att öka träffsäkerheten i förskrivningen testade och utvecklade Frei et al frågeformulär, checklistor och den så kallade polaritetsanalysen.

Frei har gått vidare och testat frågeformulären och checklistorna mot andra kroniska tillstånd, samt tagit fram checklistor för såväl akuta som kroniska tillstånd.

Hans metod vid kroniska tillstånd är att dela upp konsultationen i två delar, först ett möte där patienten berättar och även undersöks fysiskt. Patienten får sedan med sig hem ett frågeformulär att fylla i i lugn och ro. Vid nästa möte sker förskrivningen utifrån en sammanvägning av all information.

Artikeln innehåller också en konkret fallbeskrivning med repertorisering och urval av rubriker, samt en avslutande diskussion om införandet av checklistor och frågeformulär i den homeopatiska konsultationen, med både för- och nackdelar.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.

Studier av homeopatisk behandling kräver rätt design

Frei H, Everts R, von Ammon K, Kaufmann F, Walther D,

Hsu Schmitz S-F, Collenberg M, Steinlin M, Lim C and Thurneysen A

Randomised controlled trials of homeopathy in hyperactive children: treatment procedure leads to an unconventional study design

Homeopathy. 2007. 96: 35–41

Studier som jämför homeopati med placebo vid behandling av barn med adhd måste pågå under minst tolv månader för att ge rättvisande resultat.

I artikeln Randomised controlled trials of homeopathy in hyperactive children: treatment procedure leads to an unconventional study design analyserar forskargruppen Frei et al, utifrån sin tidigare schweiziska studie av homeopatisk behandling av 62 barn med adhd, designen av en vetenskaplig studie.

Den schweiziska adhd-studien omfattade 62 barn som behandlades i en cross-over upplagd studie, med en inledande screeningfas där man sökte efter det optimala individuella homeopatiska läkemedlet för respektive patient. Först när barnet uppnådde en förbättring av CGI med 50 procent, eller med minst 9 poäng, fick barnet gå vidare in i crossover studien som var randomiserad så att barnet endera först fick placebo under sex veckor, och sedan det utvalda homeopatiska läkemedlet i sex veckor. Eller tvärtom; först det utprövade homeopatiska läkemedlet i sex veckor, och sedan placebo i sex veckor.

Studien visade att deltagarna fick en signifikant förbättring av homeopatin jämfört med placebo. Studien visade också att effekterna av den inledande homeopatiska behandlingen under screeningfasen följde med in i crossover-fasen. Forskarnas beräkning utifrån barnens förbättring under screeningfasen är att hela 64 procent av förbättringen håller i sig även under placeboperioden. Effekten påverkar därmed slutresultatet för jämförelsen mellan homeopatisk behandling och placebo kraftfullt.

Forskargruppen har följt upp studien med en fördjupad analys och resonemang kring den konventionella medicinska forskningens krav på randomiserade kontrollerade studier, så kallade RCT-studier.

I en RCT-studie delas patienter slumpmässigt in i olika grupper. Detta förfarande är enligt Frei et al inte möjligt i en studie av homeopatisk behandling av barn med adhd, men om en forskningsstudie ska läggas upp så, måste själva studien omfatta minst 12 månader, blir forskargruppens slutsats, baserat på studien av de 62 barnen med adhd.

Under adhd-studiens screeningfas tog det i genomsnitt fem månader för 70 av 83 barn, vilket motsvarar 84 procent, att uppnå den förbättring som krävdes för att få ingå i studien. Det vill säga det tog i genomsnitt fem månader (med en variation mellan 1-18 månader), och tre olika homeopatiska läkemedel (med en variation mellan 1-9 läkemedel) för att hitta det ”rätta” homeopatiska läkemedlet (simillimum). Tretton av de 83 barnen som började i studien svarade inte tillräckligt bra på medicineringen och fick inte gå över till själva crossover studien.

Frei et al menar att dessa erfarenheter visar att en studie som direkt slumpar barn till homeopatisk eller placebobehandling inte kan ge några tillförlitliga resultat. Detta eftersom en sådan studie sannolikt inte ger rätt individuellt homeopatiskt läkemedel till patienten. Ska det fungera måste studien läggas upp med observationstider på minst tolv månader.

Som stöd för åsikterna hänvisar Frei et al till Jacobs J et als adhd-studie där 43 barn randomiserades direkt till antingen homeopatisk behandling eller placebo. Efter 18 veckors uppföljning kunde ingen skillnad mellan grupperna påvisas.

Enligt Frei et al beror resultaten från Jacobs J´s adhd-studie på att forskargruppen inte hann hitta individens individuellt utvalda rätta homeopatiska läkemedel.

Frei et al förutsätter att man vid homeopatisk behandling kan uppnå klinisk förbättring enbart om man arbetar med den enskilda patientens ”simillimum” och betonar att man i den egna studien visade att när patienten väl fick sitt individuella optimalt utvalda homeopatiska läkemedel blev förbättringen åtta gånger starkare jämfört med ett homeopatiskt läkemedel som låg för långt ifrån simillimum, eller placebo.

Enligt Frei et al är det därför oerhört viktigt att man lägger upp RCT-studier så att det är det homeopatiskt individuellt framtagna simillimum-medlet som jämförs med placebo.

En annan intressant faktor Frei et als fördjupade analys tar upp är skillnaden mellan barn som innan studien behandlades med konventionell medicin (metylfenidat) och barn som inte hade fått någon föregående behandling. Samtliga barn som gick in i studien fick avsluta eventuell pågående behandling med konventionell medicin, eller också trappades medicinen ut under screeningfasen.

Det gick snabbare och lättare att hitta rätt individuellt homeopatiskt läkemedel för barn som inte hade fått någon konventionell behandling, jämfört med dem som fått det. Barn som fått konventionell medicin krävde i genomsnitt sex månader och fem olika homeopatiska läkemedel innan de fick ingå i studien, jämfört med fem månader och fyra homeopatiska läkemedel för obehandlade barn.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.

FAKTA:

CGI står för Conners Global Index. Det är ett frågeformulär för att skatta beteendeproblem i skalor.

Crossover: patienten får det verksamma läkemedlet under en period, och efter ett uppehåll (wash-out), placebo. Eller tvärtom: först placebo, eventuellt uppehåll, det verksamma läkemedlet.

Med rätt urval av symtom kan barn med adhd få stor hjälp av homeopati

Frei H, Ammon K von, Thurneysen A

Treatment of hyperactive children: Increased efficiency through modifications of homeopathic diagnostic procedure

Homeopathy. 2006. 95: 163-70

Modaliteter är avgörande för att hitta rätt homeopatiskt läkemedel för barn med adhd. Föräldrar behöver lära sig vad de ska notera.

I fem år arbetade den schweiziska forskargruppen Frei et al med att förbättra förskrivningsprocessen vid homeopatisk behandling av barn med adhd. Till de mer tillförlitliga symtomen hör modaliteter kring beröring, syn, hörsel, smak, temperaturupplevelser, kognition och motorik.

Artikeln Treatment of hyperactive children: Increased efficiency through modifications of homeopathic diagnostic procedure av Frei H, Ammon K von och Thurneysen A är inte en strikt vetenskaplig studie utan snarare en rapport som sammanfattar Frei et als erfarenheter från en tidigare randomiserad, dubbelblind, placebo kontrollerad crossover-studie .

I rapporten beskriver forskargruppen hur man gick till väga för att förbättra träffsäkerheten för att hitta rätt individuellt homeopatiskt läkemedel för barn med adhd.

Adhd drabbar mellan 3-5 procent av alla barn. Enligt Conners Global Index, CGI, som används för att skatta adhd-relaterade problem, är de tio mest vanliga adhd-symtomen:

irritation och impulsivitet,
lätt att gråta, gråter frekvent,
otålighet, kan inte sitta stilla,
hela tiden i rörelse,
destruktivitet,
avslutar inte det man påbörjat,
lättdistraherad,
snabba humörsvängningar,
blir lätt frustrerade, och
avbryter andra barn.

För behandlande homeopater är det svårt att hitta individuella och karaktäristiska symtom hos det enskilda barnet. Adhd är ofta en så kallad ”one-sided disease”, med få symtom utöver de som är karaktäristiska för diagnosen.

Forskargruppen erfor att föräldrar har svårt att beskriva andra symtom, utöver de som nämns i Connors Global Index. Forskarna belyser även att ofta lider ena eller båda föräldrarna själva av likartade problem, och att de därmed kan ha svårt att ge en strukturerad bild av barnens symtom. Föräldrarnas beskrivningar kommer att mer handla om den oundvikliga kritiken från skola, syskon och grannar mot barnen, än om barnet i sig.

Frei et al lade upp arbetet med att öka träffsäkerheten – att hitta det enskilda barnets simillimum – i tre steg.

Det första steget omfattade ett generellt frågeformulär, som listade vanliga adhd-symtom och tillhörande symtom. Föräldrar fick fylla i frågeformuläret tills man hade fått ihop 100 barn som svarade bra på den homeopatiska behandlingen. De förskrivningar som inte hade gett resultat hos patienterna analyserades i syfte att identifiera de symtom som förhindrat en korrekt förskrivning. Utifrån detta listades ”icke-tillförlitliga” symtom. Dessa symtom tog man sedan inte med i repertoriseringen av nya patienter.

I steg två sökte man förbättra matchningen av patientens karaktäristiska symtom med ett homeopatiskt läkemedel. Utifrån Boenninghausen´s idé om att inte välja medel om de är kontraindikerade utvecklade forskargruppen en så kallad ”polarity analysis”: polaritetsanalys.

Polaritetsanalysen bygger på kontraindikationer och finns idag som en matematisk modell i det tyska dataprogrammet Amokoor. Kort beskrivet bygger det på att medel har motsatser i sig. Nux-v har till exempel aversion to movement, 3-gradigt, men också desire to move, 1-gradigt. Nux-v kan då knappast bota en patient som har ett starkt behov att röra sig.

Eftersom listan med icke-tillförlitliga symtom blev omfattande, försökte forskargruppen i det tredje steget finna vilka symtom som är tillförlitliga. Man fann att det framför allt var modaliteterna som stod för bra matchningsresultat. Forskarna fann att när de koncentrerade sig på barnens perceptionsstörningar och speciellt modaliteter i anslutning till perception – det vill säga beröring (touch aggr) syn, hörsel, smak, temperaturupplevelser, kognition och motorik, samt tidpunkt på dagen – förbättrades resultaten avsevärt.

Forskargruppens arbete resulterade i ett särskilt framtaget frågeformulär för adhd där fokus läggs på perceptionsstörningar.

Ytterligare en utmaning för forskargruppen var hur ofta det homeopatiska läkemedlet skulle ges. De hade funnit att ett väl valt medel som gavs en gång i en C200 potens gav en förbättring som höll i två till fem månader. Nackdelen med metoden var att det var svårt att bedöma när medlet skulle upprepas. Dessutom kunde spänningar i familjen och strul med skolan också öka känsligheten hos barnen och försvåra bedömningen av när en upprepning behövdes. Forskarna valde därför att arbeta med LM-potenser (Q-potenser) som inledningsvis gavs varannan dag. Om barnet blev sämre de dagar medicineringen inte gavs ökades doseringen till varje dag.

När Frei et al analyserade sina förbättringsförslag fann de att användandet av det generella frågeformuläret ökade träffsäkerheten vid första förskrivningen från 21 till 28 procent, och vid den femte förskrivningen från 68 till 78 procent. Enligt forskarna blev det tydligt att det var svårt att veta vilka av de symtom som föräldrarna redovisade som var tillförlitliga.

Introduktionen av polaritetsanalyser ökade träffsäkerheten vid den första förskrivningen till 48 procent, medan den var nästan densamma efter fem månader: 79 procent.

Om den inledande anamnesen fokuserades på perceptionssymtomen, genom att man använde det speciellt framtagna frågeformuläret för adhd, i kombination med det generella frågeformuläret, och polaritetsanalysen, ökade träffsäkerheten från 21 till 54 procent, respektive från 68 till 84 procent.

De tre förbättringsstegen för att öka träffsäkerheten vid första förskrivningen: det generella frågeformuläret, polaritetsanalysen och adhd-formuläret med perceptionssymtomen, gav sammanfattningsvis en markant förbättring för att finna fungerande läkemedel redan vid första försöket.

Optimeringsprocessen innebar inte att antalet förskrivna läkemedel minskade. Totalt användes 27 olika homeopatiska läkemedel för de totalt 160 adhd-patienterna som ingick i Frei et als två vetenskapliga studier.

Rapporten beskriver även ett fall med en 12-årig pojke och redovisar hur Frei et al arbetar.

I en avslutande diskussion jämför Frei et al sitt frågeformulär med Hahnemanns frågeställningar i Organon §§ 82-95. Frei et al understryker att om man för in nya analysmetoder i det praktiska homeopatiska arbetet så gäller det att noga utvärdera det man gör.

Listan över vilka symtom som ger bäst resultat för den homeopatiska förskrivningen är intressant och kan med fördel studeras av alla som arbetar med barn som har adhd-diagnos.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.