Homeopathy in the treatment of fibromyalgia – A comprehensive literature-review and meta-analysis. Katja Boehm, Christa Raak, Holger Cramer, Romy Lauche och Thomas Ostermann Complementary Therapies in Medicine (2014) 22, 731–742
En översiktlig analys av studier som gjorts på homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi visar positiva effekter. Homeopatisk behandling bör därför övervägas som komplementär behandling.
En grupp tyska forskare har gjort en omfattande litteraturstudie och meta-analys av forskning på homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi.
Fibromyalgi finns hos 1,4-3,7 procent av vuxna i Europa, lite varierande mellan länderna. I genomsnitt skattas antalet fibromyalgipatienter till 2,9 procent av befolkningen, vilket motsvarar runt 15 miljoner människor i Europa.
Boehm et al nämner en engelsk och en tysk studie som tittat på sjukvårdskostnader för patientgruppen. Den engelska studien visar att patientgruppen med fibromyalgi kostar tre gånger så mycket under en 12-månaders period jämfört med en patientgrupp utan fibromyalgi. Den tyska studien visar att patienter med fibromyalgi som sökt hjälp hos allmänläkare gör det dubbelt så ofta, samt får remisser och sjukskrivs dubbelt så ofta, jämfört med övriga patienter.
Den tyska forskargruppen Boehm et al konstaterar i sin genomgång av läget vidare att inom den konventionella sjukvården behandlas patienter med fibromyalgi i regel farmakologiskt med: antidepressiva, opioider, icke-stereoida anti-inflammatoriska läkemedel, lugnande, muskelavslappnande och anti-epileptika.
De icke-medicinska behandlingar som nämns är aerobisk gymnastik, fysiska terapier, massage och kognitiv beteendeterapi.
År 2008 presenterade en grupp engelska forskare evidensbaserade rekommendationer för behandling av fibromyalgi. Det som rekommenderas är: antidepressiva, smärtlindrande och andra mediciner, samt träning, kognitiv beteendeterapi, utbildning, kostrådgivning och icke-medicinska åtgärder. Rekommendationerna avråder från behandling med opioider.
Boehm et al konstaterar att fibromyalgi är en komplex sjukdom som är en utmaning för patienterna. Både sjukdomens komplexitet, samt biverkningar från konventionella mediciner, bidrar till att många patienter söker komplementära eller alternativa behandlingar. Enligt en undersökning de nämner hade 89 procent, nästan nio av tio patienter, som hänvisades till ett fibromyalgiprogram på ett specialistcenter, använt sig av någon form av komplementär och alternativ terapi, det vill säga någon KAM-metod: rörelseterapier (48 procent), spirituell healing och bön (45 procent), massage (44 procent) kiropraktisk behandling (37 procent) och vitaminer och mineraler (35-25 procent).
Boehm et al konstaterar att det saknas vetenskaplig forskning som visar om de här åtgärderna är till någon hjälp för patienterna. De nämner dock en översikt, en kvalitetsstudie, som visade positiva resultat för vattenterapier och för homeopatisk behandling.
Det flitiga användandet av alternativa behandlingar och bristen på evidens var bakgrunden till att Boehm et al ville undersöka effekten av homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi. Forskargruppen var särskilt intresserad av att studera smärtnivåer och ömma muskelpunkter före och efter en behandling.
Mellan oktober 2012 och februari 2013 gjorde Boehm et al en omfattande litteraturstudie. De sökte i olika databaser och på bibliotek efter homeopati och fibromyalgi. Totalt hittade man 164 studier som kunde ha relevans. Studierna kvalitetsbedömdes och analyserades statistiskt, dubletter uteslöts, etc.
I slutändan fick forskargruppen fram totalt tio fall-rapporter, tre observationsstudier, en icke-randomiserad kontrollerad och fyra randomiserade kontrollerade studier.
Det som är intressant med Boehm et als studie är att de också samlade in fallstudier med homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi.
I en fallstudie hade tre patienter fått ett förutbestämt medel tre gånger om dagen i minst tre veckor. Ingen av de tre patienterna hade fått någon förbättring som höll i sig.
Här måste jag skjuta in en reflektion: Det är inte alls konstigt att patienterna inte svarade på det homeopatiska läkemedlet! Enligt den klassiska homeopatiska logiken bör varje patient behandlas individuellt och få det homeopatiska läkemedel som passar patientens aktuella symtombild bäst. Det vill säga patientens symtom och de symtom som friska människor fått när de prövat det homeopatiska läkemedlet ska stämma överens.
Det är närmast oseriöst att ens kalla en behandling begränsad till valda medel för homeopatisk när man redan i upplägget frångår de grundläggande principerna för homeopatisk behandling! Det enda kopplingen till homeopati är att det är ett homeopatiskt läkemedel som ges. Det är ungefär lika begåvat som att utvärdera resultatet av operationer av brutna armar, där kirurgerna opererat benen i stället.
Ett annat fall handlar om en man, 54 år, med fibromyalgi, utmattning och smärta. Han fick ett medel och efter den första dosen var symtomen värre i sju dagar. Han blev sedan bättre men hade fortfarande besvär i tre veckor. Efter det skedde ett dramatiskt tillfrisknande. Symtomen från fibromyalgin, smärtan och depressionen blev alla avsevärt mycket bättre. Det homeopatiska läkemedlet upprepades en gång. Det vill säga på två doser blev 54-åringen markant bättre.
Nästa fall gäller en 56-årig affärskvinna med kronisk utmattning och fibromyalgi. Efter att hon fick ett enda intag av det medel som passades hennes symtombild rapporterade hon tre månader efter intaget att utmattningen och muskelsmärtorna hade minskat med 80 procent. Hon kände sig också mycket mer avslappnad.
Ytterligare ett av de dokumenterade fallen gäller en kvinnlig patient med fibromyalgi och gastropares, som innebär att maten smälts långsamt, att magmusklerna arbetar dåligt eller inte alls. Gastropares ger bland annat illamående och kräkningar. De fysiska och mentala problemen försvann efter homeopatimedicinen.
Några fallstudier rörde flera behandlade patienter: en där patienten inte blev fysiskt bättre, men däremot mer tillfreds och positiv till mods; en annan patient mådde generellt bättre efter homeopatiskt läkemedel men fick mer ont i axlarna.
Tre studier var så kallade observationsstudier som använde komplexmedel, som är ihopblandade homeopatiska läkemedel.
Sex studier var kontrollerade och fyra av dessa var också randomiserade, det vill säga så kallade RCT-studier, som rankas högt av den konventionella medicinen.
I en brittisk studie fick 24 patienter ett av tre olika förutbestämda medel under en tremånaders period, vilket som jag tidigare påpekat, är ett upplägg som inte följer principen för homeopatisk behandling att den alltid bör vara individuell. De patienter där det valda läkemedlet var tydligt indikerat fick signifikanta förbättringar.
Bland RCT-studierna finns en studie av Bell som randomiserade (lottade) 62 patienter med fibromyalgi till att få individuellt utvalt homeopatiskt medel dagligen, eller placebo. Patienternas tillstånd undersöktes vid studiestarten, efter två och efter fyra månader. Det som noterades och utvärderades var ömma punkter, smärtan i punkterna, livskvaliteten, smärta, humöret och generellt hälsotillstånd. Deltagarna som fick homeopatiska läkemedel blev bättre jämfört med de som fick placebo. Studien är oerhört välgjord. Vill du läsa mer så finns den här.
Även Relton et als studie från 2009 ingår i metaanalysen. I den följdes 36 patienter. De som fick homeopatisk behandling visade bättre resultat än de som enbart fick placebo.
Boehm et als meta-analys av RCT-studierna visar att antalet ömma punkter blir färre, att smärtans intensitet minskar och att utmattningar blir bättre med homeopati, jämfört med placebo. Meta-anlysen visar att det inte skiljde sig mellan grupperna när det gäller smärta mätt enligt McGills smärtskala och depression.
Boehm et als slutsatser är att fallstudierna och de kliniska studierna visar att homeopati har en positiv effekt och att homeopati kan övervägas som komplementär behandling hos patienter med fibromyalgi. Resultaten bör dock ses som preliminära, säger Boehm et al.
Studien finns att hämta/köpa här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25146079