Kategori: Forskning

Modell förklarar hur homeopatiska läkemedel återskapar hälsa

Bell, I, och Koithan, M

A model for homeopathic remedy effects: low dose nanoparticles,
allostatic cross-adaptation, and time-dependent sensitization
in a complex adaptive system.
 
BMC Complementary and Alternative Medicine 2012, 12:191.

Homeopatiska läkemedel arbetar på ett annat sätt än den konventionella sjukvårdens kemiska droger. Aktiva substanser i form av nanopartiklar i det homeopatiska läkemedlet stimulerar kroppens och organismens olika system så att den återhämtar sig i sin helhet.

Iris Bell och Mary Koithan lanserar en sammanhållen modell för hur homeopatiska läkemedel verkar i levande organismer. De hoppas att framtida forskning läggs upp för att pröva hypoteserna i den teoretiskt beskrivna modellen som de förkortat kallar NPCAS. Det står för nanoparticle-allostatic cross-adaptation-sensitization.

Forskarduon konstaterar att en hel del olika hypoteser figurerat genom åren som försökt förklara hur homeopatiska läkemedel verkar, men att ingen förklaring hittills vunnit ett erkännade. Deras föreslagna modell tar med delar av tidigare förklaringar samt bygger även på empiriska rön.

Homeopatiska läkemedel potentieras

Homeopatin är ett över 200-årigt medicinskt behandlingssystem med en omfattande mängd fallbeskrivningar i klinisk litteratur, en mycket hög grad av tillfredsställelse hos behandlade patienter och en snabbt växande modern forskningsbas, konstaterar Bell och Koithan. Ändå härskar det fortfarande en skepsis mot den homeopatiska läkekonsten, där mycket av kritiken riktas mot just de homeopatiska läkemedlen.

Homeopatiska läkemedel är seriellt utspädda lösningar av tinkturer i etanol-vatten. De genomgår kraftiga skakningar, ”succussions”, vid varje utspädning. D-serien innebär att man tar en del tinktur och 9 delar etanol/vatten, C-serien att man tar en del tinktur och 99 delar etanol/vatten. Dessa proportioner behålls sedan vid varje efterföljande utspädning. Urtinkturerna görs av växter (extrakt), samt mineraler och eller djur(delar). Fast material sönderdelas först mycket fint, genom så kallad triturering, som är en upprepad malningsprocess i laktos.

När ett läkemedel har spätts ut och skakats, potentierats, över Avogadros tal (6 x 1023) borde det teoretiskt sett inte längre finnas några molekyler kvar av ursprungssubstansen i lösningarna. Konventionella forskare inom medicin och kemi hävdar därför att det inte är plausibelt, troligt, att homeopatiska läkemedel potentierade över Avogadros tal, det vill säga D24 eller C12, kan ha några farmakologiska effekter.

Begreppet ”farmakologiska effekter” används inom skolmedicinens läkemedelslära och handlar om vilka effekter substanser har på en organism. Enligt den kliniska farmakologins regler innebär en allt lägre kemisk dos en allt mindre påverkan på en organism, tills dosen är så liten att den inte längre kan ge någon effekt. Sambandet mellan dos och effekt beskrivs som linjärt.

Kritiken faller och bör omprövas

Antagandet att homeopatiska läkemedel inte kan ha någon effekt är korrekt, säger Bell och Koithan, men enbart om det underliggande antagandet är korrekt. Det vill säga att homeopatiska läkemedel skulle vara ordinära, utblandade och utspädda kemiska droger som agerar farmakologiskt enligt en linjär dos-effekt-relation.

Men, invänder forskarduon, det är de inte. Vid traditionell framställning av homeopatiska läkemedel, det vill säga den som anges i de homeopatiska farmakopeerna, vid fasta utgångssubstanser med inledande triturering, följd av potentiering med kraftiga skakningar efter varje dilution (utspädning), genereras nanopartiklar.

Nanopartiklarna skapas redan vid tritureringen och följer med i utspädningarna och skakningarna. De är i storleksordningen en till några hundra miljarddels meter och de mäts i nanometer (nm; ”nano” står för ”miljarddel”, det vill säga 10-9).

Nanoforskning fokuserar vanligen på nanopartiklar under 100 nm. Det handlar om de ofattbart små strukturernas värld – det går en miljon nm på en mm! – men det är fortfarande fråga om fysiska kroppar.

Homeopatiska läkemedel skiljer sig således från konventionella läkemedel, både till sin natur och till hur de verkar och de består enligt forskarna av nanopartiklar, till skillnad från ”vanliga” kemiska läkemedel. De arbetar inifrån organismen genom att stimulera olika nätverk och påverkar hela organismen (fysiologiskt), inte genom att undertrycka symtom i olika organ (farmakologiskt).

Kiselnanopartiklar från glasrör

Det finns fortfarande en osäkerhet kring vad som händer vid själva framställandet av homeopatiska läkemedel som forskningen har kvar att utreda, påpekar Bell och Koithan. Antingen bildas nanopartiklar av ursprungstinkturens substanser, eller av kisel som lossnar från glasrören i samband med de kraftiga skakningarna, eller både-och. Nanopartiklar av kisel är mycket reaktiva och de bildar komplicerade och mycket stora ytstrukturer. Urtinkturens substanser fastnar på nanopartiklarnas ytor i strukturerna.

Kiselnanostrukturer är speciella eftersom de kan bibehålla strukturer även när de utsätts för torka. Det homeopatiska utspädda läkemedlet (som adsorberats i nanostrukturerna) torkas (absorberas) ju oftast in i laktospiller för lagring och transport. Därför måste en hållbar teoretisk modell som förklarar de homeopatiska läkemedlens effekt även förklara hur kisel och proteinstrukturer kan behållas intakta vid intorkning i sockerpiller, understryker Bell och Koithan.

Innehåller substanser

Avancerade undersökningar med moderna utrustningar, som transmissionselektronmikroskop, har påvisat nanopartiklar av ursprungssubstansen i homeopatiska läkemedel. Bland annat har ett indiskt forskningsteam, Chikramane PS et al, visat att sex vanliga homeopatiska läkemedel gjorda på metaller innehöll mycket små aggregat av metallerna. Se artikel på Dagens Homeopati: http://dagenshomeopati.se/2014/11/07/det-finns-nanopartiklar-homeopatiska-lakemedoel-hoga-potenser/

De indiska fynden, och möjligheten att avskalade kiselnanopartiklar från potentieringsglasens insida kan ha tagit upp den homeopatiska läkemedelssubstansen redan i de allra första potentieringsstegen och sedan bär den vidare genom följande steg, skyddad för yttre påverkan, innebär att Avogadros regel inte är tillämplig vid bedömning av huruvida någon del av ursprungssubstansen kan finnas kvar vid stora utspädningar, det vill säga i höga potenser.

Det är således ett faktum att homeopatiska läkemedel innehåller substanser och att det inte handlar om utspätt vatten. Det är plausibelt – och i viss mån klarlagt – att homeopatiska läkemedel i spädningsgrader över både över och under Avogadros tal kan innehålla aggregat, ihopklumpningar, av substanser. Samt att de i alla potenser innehåller nanopartiklar som kan vara bärare av ursprungssubstansen.

Teoretisk modell

Bell och Koithan presenterar i nästa steg en modell som kan förklara hur dessa homeopatiska läkemedel med nanopartiklar verkar i en organism. De utgår alltså från hypotesen att nanopartiklar av ursprungssubstansen mångfaldigas genom upprepad potentiering, det vill säga utspädning och kraftig skakning.

Förklaringsmodellen NPCAS omfattar tre antaganden och fyra principer.

Gå gärna till källan om du vill läsa om detta beskrivet med forskarnas egna ord och begrepp. Jag ”översätter” här till ett mer begripligt språk. Eftersom modellen omfattar ett flertal forskningsområden och bland annat tar upp kemiska, medicinska, biologiska, biokemiska, psykologiska och neurologiska fenomen, innehåller studien många områdesbestämda begrepp att reda ut och förklara. Det finns inte utrymme för det i denna korta översiktliga sammanfattning.

Antagande 1:

Människan/organismen har komplexa adaptiva (anpassnings- och förändringsbara) system eller ”självorganiserande” nätverk som är ihopkopplade med varandra.

Antagande 2:

I organismens större självorganiserande nätverk ingår bland andra nervsystemet, det endokrina systemet, immunsystemet och det metaboliska systemet. Samtliga interagerar och reagerar på påverkan (stressorer) utifrån. Yttre (exogena), men även inre (endogena) stressorer ger stimuli som kan rubba den homeostatiska balansen hos en människa som organism. Med homeostas menas ett stabilt tillstånd i ett biologiskt system. En viktig homeostatisk mekanism är till exempel reglering av blodsockernivåer.

Antagande 3:

Om en organisms adaptiva förmåga, det vill säga förmåga till anpassning, överbelastas och detta sker över lång tid och med stark intensitet kan det leda till funktionella förändringar i en organism, och på sikt ge kroniska besvär. Besvären manifesterar sig som komplexa, icke-linjära, dynamiska mönster som bestäms av den enskilda personens genetiska och epigenetiska faktorer samt livsstil.

Här vill jag inflika att utvecklingen från frisk till sjuk till följd av påfrestningar (stressorer) är något varje behandlande homeopat är medveten om. Att kartlägga besvären och epigenetiska spår ingår som en del i arbetssättet för en klassisk homeopat. Vi får välkomna att även den vanliga sjukvården och medicinforskningen äntligen börjat intressera sig för epigenetiken, något som homeopater känt till och arbetat med sedan över 200 år tillbaka.

Fyra principer

De fyra principer som Bell och Koithan presenterar i sin NPCAS-modell handlar om att förklara de homeopatiska läkemedlens effekter. Återigen, jag rekommenderar intresserade läsare att gå till källan, här ger jag en översiktlig sammanfattning.

A: Homeopatiska läkemedel är mycket reaktiva nanopartikelsubstanser från urtinkturer, och/eller nanopartiklar från kisel som den homeopatiska urtinkturen infiltrerat och modifierat. Homeopatiska läkemedel är INTE kemiska droger i exempelvis pillerbulk-form (det vill säga konventionella mediciner).

B: Nanopartiklar i homeopatiska läkemedel stimulerar en komplex reaktion i organismen. Reaktionen sker i de olika nätverken (nerv-, hormon-, immun- och det metaboliska systemet) tills det med tiden omfattar organismens hela självorganisering. Ett homeopatiskt simillimum – det vill säga det allra mest liknande/passande homeopatiska läkemedlet för just det tillstånd patienten befinner sig i – agerar som en biologisk retning på ”låg” men viktig nivå, en signal, stressor, för hela organismen.

C: Läkemedlets nanopartiklar stimulerar förändringar i motsatt riktning mot den ursprungliga utvecklingen av besvären (sjukdomen). Den sjukdomsrelaterade ”maladaptionen”, anpassningsstörningen, har skapat en obalans i systemet. Det korrekta homeopatiska läkemedlet i låg dos frigör ett upphävande och omsvängning av störningarna.

Det homeopatiska läkemedlets effekt på organismen involverar icke-linjära fysiologiska fenomen som hormesis, cross-adaptation, tids-beroende sensitization och cross-sensitization/oscillation (begreppen förklaras längre fram).

D: De adaptiva förändringar som det korrekta homeopatiska läkemedlet väcker stärker systemets motståndskraft. En lyckad behandling av en patient innebär att patientens/organismens komplexa nätverk kan stå emot framtida homeostatiska störningar både på lokala nivåer och som helhet.

Begreppen i modellen

Som jag redan nämnt kallar Bell och Koithan sin modell för NPCAS, som står för nanoparticle-allostatic cross-adaptation-sensitization.

ALLOSTATIC: Ett centralt begrepp i modellen är ”allostatic stress response network”. Det handlar om att stressorer från omgivningen sätter igång organismens olika försvarssystem på en fysiologisk nivå. De olika nätverken, däribland nerv-, immun-, hormon- och det metaboliska systemet, reagerar på signaler. Exempel på stressorer är infektioner, kemiska ämnen, psykiska påfrestningar och elektromagnetiska retningar, det vill säga stimuli som upplevs som ett hot mot eller påverkan på organismen. Lågintensiva stressorer stimulerar systemen att återställa balansen, homeostasen, i organismen. Ett homeopatiskt simillimum agerar som en djupverkande modifierande signal i kroniska tillstånd. De stimulerar, över tid, till läkning.

Enligt Bell och Koithan är hjärnan och de delar av hjärnan som uppfattar hot från omgivningen, som prefrontala cortex (den främre delen av hjärnans pannlob), hippocampus och amygdala, inblandade. Cytokiner är små proteiner som produceras av immunsystemet och som fungerar som signalmolekyler mellan celler och hjärnan. Homeopatiska läkemedel aktiverar cytokiner.

CROSS-ADAPTATION: Kors-anpassning är ett dokumenterat fysiologiskt och biokemiskt fenomen som innebär att olika stressorer kan påverka samma mellanled i de biologiska allostatiska nätverken och skapa liknande reaktioner. De förändringar som stressorer stimulerar till kan vara dubbelriktade. En lågintensiv stressor (det homeopatiska nanopartikelläkemedlet) kan producera adaptiva förändringar i motsatt riktning och med motsatt verkan till en högintensiv stressor (som ursprungligen orsakat sjukdomstillståndet).

TIDS-BEROENDE SENSITIZATION, TDS: Homeopatiska läkemedel kan starta mekanismer som både utnyttjar enskilda cellers och hela nervsystemets grundläggande förmåga till anpassning och omformning (”plasticitet”) och kan till och med kan förändra själva denna förmåga (”metaplasticitet”). Detta är mekanismer som är välkända från exempelvis inlärning och minnesträning. Det sker genom stimulering (”priming”) som progressivt förstärker reaktionerna på svaga läkemedelsretningar – av korrekt valt homeopatiskt medel. Stimuleringen bör upprepas med noga avpassade tidsintervall. Den kan även skapa ett slags överkänslighet med reaktion i motsatt riktning, som dock är ändamålsenlig för att allt snabbare och starkare kunna möta en (eventuell) upprepning av den ursprungliga störningen/sjukdomen. Förloppet kan te sig som en pendling –

”oscillation” – mellan motsatta reaktioner på samma stimuli/stressor på vägen mot tillfrisknande. Det blir en form av successiva överkänslighetsreaktioner. Bell och Koithan beskriver detta ungefär som att den homeopatiska läkemedelsreaktionen kan jämföras med kända reaktioner inom den ”vanliga” fysiologin och psykologin, som hypersensibilisering, desensibilisering, omvända reaktioner och så vidare.

HORMESIS: Termen har mest använts av toxikologer. Hormesis avser ett fenomen inom biologin där en stressor är positiv (leder till en positiv förändring) i låga/rimliga doser men skadlig och negativ (leder till en negativ förändring) i höga doser. Förändringarna sker på cellulär och molekylär nivå. Reaktionen i cellen kan vara att öka produktionen av reparativa proteiner eller antioxidativa enzymer.

BIFASISK: En bifasisk dos har två faser med skilda verkningar.

Ger bättre motståndskraft

Sammanfattningsvis utgår NPCAS-modellen som Bell och Koithan lanserar från att homeopatiska läkemedel innehåller aktiva nanopartiklar från urtinkturen och/eller från nanopartiklar av kisel som modifierats/”laddats” av urtinkturen. Dessa är ojämnt finfördelade i vatten (kolloider).

En kolloid består i allmänhet av ett fast ämne som är finfördelat i en vätska. Ämnets partikelstorlek kan vara mellan en och tusen nanometer. En kolloid är heterogen i mikroskala men homogen i makroskala. Kolloidala partiklar har stor förmåga att tränga genom biologiska vävnader men inte på samma sätt som enskilda lösta joner.

Nanopartiklar har speciella biologiska och fysikalisk-kemiska egenskaper. De kan på grund av sin ytstruktur adsorbera, alltså ta upp/binda till sig, andra nanopartiklar som proteiner och DNA och fungera katalytiskt, som att starta eller underlätta kemiska förlopp. De homeopatiska läkemedlen skiljer sig alltså helt från konventionella läkemedel genom sin struktur, morfologi (form och uppbyggnad) och sina funktionella egenskaper, fastslår Bell och Koithan.

Homeopatiska medel förskrivs i låga doser och fördelas över tid. De fungerar som biologiska signaler som stimulerar/förstärker organismens eget biologiska svar på stressorer. De förändrar den biologiska funktionen hos en organism genom att de påverkar immunsystemet och övriga system som är viktiga för att en organism ska vara i balans. Nanopartiklar kan fungera bifasiskt och framkalla växlande reaktioner i organismen, i olika faser och över olika verkningstid. De förstärker effekter i organismen som motverkar tidigare påverkan av stressorer så att hälsan återställs, samt förbättrar systemens framtida motståndskraft mot de stressorer som skapat obalanser.

Ett korrekt valt och doserat homeopatiskt läkemedel främjar organismens motståndskraft och återhämtning från sjukdom. Typiskt är att tillfrisknandet följer ”Herings lag”: uppifrån och nedåt, inifrån och utåt, i omvänd ordning mot hur de olika sjukdomssymtomen uppträtt.

Artikeln finns här: http://www.biomedcentral.com/1472-6882/12/191

Klassisk homeopati hjälper barn med adhd

Oberai P, Gopinadhan S, Varanasi R, 
Mishra A, Singh V och Nayak C.

Homoeopathic management of attention deficit hyperactivity disorder: A randomised placebo-controlled pilot trial.

Indian J Res Homoeopathy 2013;7(4):158-67.

En indisk pilotstudie visade att barn med adhd blev markant bättre av klassisk homeopatisk behandling. Kognitionen ökade, trotsigheten minskade och resultaten i skolan förbättrades.

Oberai och hans forskningskollegor konstaterar att i USA uppskattas nio procent av barn i åldrarna 3-17 år ha diagnosen, varav fler pojkar (12 procent) än flickor, (5 procent). Det finns ingen motsvarande indisk uppskattning enligt Oberai et al.

År 2009 satte de upp en pilotstudie för att utvärdera homeopatisk behandling av barn med adhd. Syftet var att bedöma hur effektiva homeopatiska läkemedel är i LM-potenser vid behandling av barn med adhd, samt att ta fram ett studieprotokoll som tillåter optimal homeopatisk individuell behandling vid adhd. Med inviduell avser forskarna att alla aspekter av en patients individualitet tas i beaktande vid behandling – dvs klassisk homeopatisk behandling.

Ytterligare ett syfte med studien var att bedöma hur många deltagare som behövs för fortsatt forskning genom en större multi-center studie.

Totalt 54 barn ingick

Studien utfördes i Kottayam, Kerala. Den är randomiserad och placebokontrollerad. Studien är enkelblind vilket innebär att familjerna och barnen inte visste om de fick homeopatisk medicin eller placebo. Eftersom studien använde klassisk homeopatisk individuell behandling var det nödvändigt att den behandlande homeopaten kände till vad barnet fick. Detta för att kunna bedöma effekten av läkemedlet och byta läkemedel och potens vid behov.

Totalt 54 barn i åldrarna 6-15 ingick. Att barnen hade diagnosen adhd bedömdes i inledningen i grundliga undersökningar, enligt DSM-IV. Studien utfördes mellan juni 2009 till november 2011, den pågick alltså i två år och sex månader. Barn som även hade andra kroniska fysiska eller neurologiska sjukdomar, som epilepsi, tics eller Tourettes, eller fick annan behandling, exkluderades.

Av de 54 barnen var 43 pojkar och 11 flickor. Medelåldern var 9,3 år. Deltagarna lottades till två olika grupper: 27 barn fick homeopatisk behandling och 27 placebo.

Behandlingen inleddes med en noggrann homeopatisk anamnes. Med stöd av repertorisering och kunskap om de homeopatiska läkemedlen (materia medica) valdes ett homeopatiskt läkemedel individuellt för varje barn. Läkemedlen gavs i LM-potenser med en dos varje morgon på tom mage så länge en förbättring fortsatte. Föräldrarna instruerades att potentiera upp medlet inför varje intag.

Föräldrar till barn som lottats till att få placebo fick samma instruktioner, men de fick verkningslös vätska.

Resultaten skattades

Resultaten mättes enligt flera olika skattningsinstrument. Föräldrar fick göra skattningar, i skala 1-7. Uppgifterna bedömdes av en psykiatriker och forskargruppen. Data samlades in innan behandlingen startade, en gång per månad under pågående behandling, och efter behandlingen.

Även prestationer i skolan samlades in före och efter behandlingen.

Totalt förskrevs nio olika homeopatiska läkemedel under den tid studien pågick. Sju barn som fick homeopatisk behandling fick byta medel vid uppföljningar, antingen för att de fått ändrad medelbild eller inte svarat på det förskrivna medlet. 20 av barnen fick samma medel under hela 12-månadersperioden.

Effektivare än placebo

Resultaten visar att homeopatiska läkemedel är effektivare än placebo.

Fyra domäner i skattningsinstrumenten CPRS-R och CGI-SS vid 3, 6, 9 och 12 månader visar att trotsighet, kognitiva problem och hyperaktivitet minskat. Adhd-indexet visar signifikanta förbättringar. Även resultaten i skolan blev signifikant bättre för barnen som fick homeopatisk behandling (med 13,7 procent).

Deltagarna uppmanades att under behandlingen kontakta sin behandlande homeopat innan avtalad uppföljning ifall det hände något med barnen. Flera av deltagarna i båda grupperna fick akuta homeopatiska behandlingar för exempelvis migrän, astma, samt öron-, näsa- och halsinfektioner.

Behöver lång utvärdering

Oberai et al påpekar i sin analys av studien att förbättringen hos barnen som fick homeopati förblev stabil under hela behandlingsperioden och att barnen visade bättre resultat i skolan. En styrka hos studien var att en psykiatriker granskade skattningarna från föräldrar och bedömde förändringarna.

Oberai et al refererar till studier som utförts av forskargruppen Frei et al, som fastslagit att det behövs en utvärdering på minst tolv månader när adhd behandlas. Oberai et al menar att en studie av Jacobs et al, som hade en kort observationsperiod på enbart 18 veckor, och som inte visade några signifikanta resultat vid homeopatisk behandling, förmodligen var för kort.

Oberai et al framhåller också att det verkar som att homeopatiska läkemedel i LM-potenser som kan ges varje dag, ger säkrare resultat än c-potenser som upprepas mer sällan. Detta eftersom konflikter i familjen eller stress i skolan kan påverka pågående behandling extra mycket om medel upprepas sällan.

Homeopati bör vara första val

Slutligen konstaterar forskargruppen att homeopatiska läkemedel kan förskrivas för alla barn med adhd, eftersom de är billiga och även familjer med sämre ekonomi har råd med dem. De lyfter också fram att biverkningar av homeopatiska läkemedel saknas eller är små, till skillnad från skolmedicinska läkemedel för adhd som kan ge kraftiga biverkningar.

Oberai et al rekommenderar att homeopati bör vara det första valet vid behandling av adhd för barn som inte uppnått skolåldern, där föräldrar inte behöver omedelbar lättnad.

Forskargruppen föreslår att fortsatt forskning läggs upp som en större multi-center prospektiv (framåtblickande) randomiserad dubbel-blind och placebo kontrollerad klinisk studie.

Artikeln finns här   http://www.ijrh.org/temp/IndianJResHomoeopathy74158-2906805_080428.pdf

Det finns 263 RCT-studier på homeopatisk behandling

Robert T Mathie, Daniela Hacke, Jürgen Clausen, Ton Nicolai,
David S Riley och Peter Fisher
 
Randomised controlled trials of homeopathy in humans: characterising the research journal literature for systematic review
Homeopathy (2013) 102, 3-24




En internationell forskargrupp har efter grundligt sökande funnit att det finns 263 randomiserade och kontrollerade studier gjorda på homeopatisk behandling på människor.


Två forskare från England, en från Tyskland, en från Belgien och en från USA har tillsammans gjort en litteraturstudie inom homeopati. De har sökt igenom databaser och bibliotek efter publicerade artiklar från vetenskapliga studier gjorda på homeopatisk behandling på människor. De har täckt in en tidsperiod med start från 1800-talets början och fram till slutet av år 2011.


Resultatet landade på 263 RCT-studier. RCT står för randomiserade kontrollerade studier, vilket innebär att deltagarna slumpmässigt lottats till att få eller inte få aktivt läkemedel, samt att studien haft kontrollgrupper. Idag förväntas en studie vara randomiserad och kontrollerad för att tilldelas värde inom medicinsk vetenskaplig forskning.


Sorterades utifrån fyra principer


Mathie et al har letat fram samtliga publicerade artiklar och gått igenom dem. De har delat in artiklarna utifrån fyra principer baserade på hur studien är upplagd och vilken granskningsmetod den publicerande tidskriften följer.


En studie har klassats in baserat på om den:


1. handlar om behandling eller förebyggande behandling (prophylaxis)


2. är placebo kontrollerad eller kontrollerad på annat sätt (patienterna i kontrollgruppen kan vara behandlade konventionellt, med andra metoder eller obehandlade)


3. handlar om individualiserad homeopati eller icke individualiserad homeopati


4. är publicerad utifrån metoden peer-reviewed eller icke peer-reviewed


När det gäller punkt tre, om studien är individualiserad eller inte, har Mathie et al valt att klassa en studie som individualiserad även när den handlat om en förutbestämd begränsning av antalet homeopatiska läkemedel som har fått användas.


Vid en icke-individualiserad studie har alla deltagare i studien fått samma förutbestämda homeopatiska läkemedel. Studier klassade som icke-individualiserade omfattar komplex, klinisk och isopatisk behandling.


När det gäller punkt 4 och tidskriftens metod att behandla artiklar inför publicering arbetar tidskrifter på två olika sätt:


1. Tidskriften följer metoden med peer-reviewed. Det innebär att varje artikel granskas (och godkänns) av en kollega eller en person som är väl insatt i forskningsfältet innan artikeln accepteras för tryckning. En del tidningar väljer att ha flera personer som granskar varje artikel innan publicering.


2. Icke peer-reviewed innebär att artikeln publiceras utifrån en vanlig redaktionell bedömning.


Närmare 500 publikationer


Mathie et al har sökt via databaser, referenslistor och kollegor för att fånga upp studier. Forskningsgruppen framhåller att arbetet skett med optimala resurser, eftersom man haft tillgång till Karl och Veronica Carstens stiftelse i Tyskland som har ett etablerat och aktuellt forskningsbibliotek när det gäller homeopati. Studier på alla språk har eftersökts.


Totalt fann Mathie et al 489 studier, varav 421 identifierades via databaser och 68 hittades via de övriga källorna. Av dessa togs alla som var upprepningar, publicerade i böcker, och så vidare bort. Då återstod 394 studier.


I nästa steg togs kortare referat eller sammanfattningar (abstracts), samt kortare artiklar bort (färre än 500 ord). Forskargruppen fann även upprepningar, det vill säga samma ursprungsstudie hade beskrivits och publicerats på olika ställen och på olika språk. De plockades också bort.


Kvar fanns nu 316 publicerade artiklar. Dessa delades upp i peer-reviewed och icke peer-reviewed, alltså granskade innan tryckning eller enbart handhavda av redaktionen, samt lästes noga. Studier som inte var randomiserade och/eller kontrollerade togs bort, liksom studier som de facto inte handlade om homeopatisk behandling. Även studier där homeopatiska läkemedel användes som inte var över D1 (X1) togs bort.


Kvar fanns nu 263 RCT-studier.


Dessa klassades in utifrån kriterierna:


    

  • Peer-reviewed eller icke peer-reviewed
    • 

  • Placebokontrollerade eller kontrollerade på annat sätt
    • 

  • Individuell homeopatisk behandling eller icke individuell homeopatisk behandling
    • 



Forskargruppen noterade för varje studie vilken medicinsk kondition studien tog upp, samt på vilket språk den var författad.


Mathie et al delar in de 263 studierna enligt nedan:


A. Peer-reviewed (PR), totalt 164 studier. De klassas sedan in på följande sätt:


• 41 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling


• 96 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade


• 12 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt


• 15 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt


 


B. Icke peer-reviewed (NPR), totalt 99 studier. De klassas sedan in på följande sätt:


• 13 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling


• 67 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade


• 2 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt


• 17 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt


 


Det vanligaste språket i artiklarna är engelska; PR 79,3 procent och NPR 24,2 procent.


Tyska stod för 15,9 respektive 46,5 procent. Franska för 1,8 och 17,2 procent. De resterande studierna omfattade sex språk: italienska, norska, portugisiska, ryska, holländska och spanska.


Av de 263 RCT-studierna var 217 eller 82,5 procent placebo-kontrollerade, och 46 stycken, motsvarande 17,5 procent, kontrollerade på annat sätt.


När det gäller antalet individualiserade eller icke-individualiserade studier är majoriteten icke-individualiserade, totalt 195 studier eller 74,1 procent. De individualiserade studierna är 68 stycken, vilket motsvarar 25,9 procent.


De 263 artiklarna beskriver 122 olika medicinska tillstånd. Flera tillstånd återfinns i olika studier. Vanligast är muskelömhet, säsongsbetonad allergisk snuva (rinit), influensa och övre luftvägsinfektioner.


Hittade 30 fler artiklar


Mathie et al har även jämfört resultatet från sin litteratursökning med meta-analyserna som gjordes av Linde et al år 1997 och Shang et al år 2005. (Båda dessa studier finns beskrivna här på www.vetenskapenomhomeopati.se, se rubriken Meta-analyser, samt på www.roberthahn.nu.)


Mathie et al fann således 263 studier. När de jämför med Linde et al och Shang et al visar det sig att 121 av de studier Mathie et al fann var inkluderade i Lindes och Shangs meta-analyser, att 66 studier hos Mathie et al publicerats efter Lindes och Shangs meta-analyser, samt att 30 studier som kvalificerade sig att ingå hos Mathie et al inte ingick i Linde et als och Shang et als meta-analyser.


Målet med Mathie et als litteratursökning var att utvärdera metoder för att söka och hitta RCT-litteratur, att rapportera detaljer om de studier man fann, samt att jämföra sina fynd med Linde et als och Shang et als meta-analyser.


Mathie et al framhåller att arbetet nu fortsätter med att analysera de 263 artiklar man fann. De kommer att ligga till grund för en ny meta-analys, där såväl kvalitet och resultat bedöms.


Artikeln kan köpas här: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1475491612000811


 


 


 

	


	
	






	
	

		
Kroniskt sjuka vinner på att gå till homeopat
	


	

		
Källa: Witt C, Keil T, Selim D, Roll S, Vance W, Wegscheider K,


Willich SN


Outcome and costs of homoeopathic and conventional


treatment strategies: A comparative cohort study in patients


with chronic disorders


Complementary Therapies in Medicine. (2005) 13, 79-86.


 


Vuxna med kroniska besvär som huvudvärk, ryggont och depression, och barn med atopiska hudutslag eller allergisk snuva har större chans att bli bra hos en homeopat än hos en vanlig läkare.


 


Studien Outcome and costs of homoeopathic and conventional treatment strategies: A comparative cohort study in patients with chronic disorders av Witt et al jämför behandlingsresultat av homeopatisk jämfört med konventionell medicin, hur livskvaliteten påverkats, samt vad de olika behandlingsinsatserna kostar jämfört med varandra.


Upplägget är en prospektiv, multicenter, parallellgrupps jämförande kohortstudie.


Totalt deltog 493 patienter som behandlades av 101 homeopater och 59 konventionella läkare. Som vuxen räknades deltagare över 16 år. Totalt 315 vuxna med kroniska konventionella diagnoser som huvudvärk, ryggont i korsryggen, depression, insomningsproblem och sinusitis ingick i studien. Antalet barn mellan 1-16 år uppgick till 178. Barnen hade diagnoserna bronkialastma (astma), atopiska hudutslag och allergisk rhinitis (snuva). I den homeopatiskt behandlade gruppen hade fler barn astma och allergi än i den konventionellt behandlade gruppen.


Patienterna hade redan valt vilken behandlingsmetod de ville ha, innan de tillfrågades om att delta i studien. Det är således inte en randomiserad och blindad studie. I patientgruppen vuxna patienter var de som valde homeopatisk behandling mer välutbildade jämfört med dem som valde konventionella läkare. Ofta hade de tolv eller fler års studier.


Inför studiens start, vid sex och vid tolv månader fick patienterna redogöra för sina symtom och hur allvarliga de upplevdes i en skala 0-10, eventuella upplevda biverkningar, också i en skala 0-10, samt även fylla i livskvalitetstester.


De kostnader som togs upp omfattade: läkarbesök, mediciner, fysioterapi, sjukhusvistelse, sjukskrivning och övriga läkemedel eller hjälpmedel. För de patienter som fick homeopatisk behandling noterades kostnaden för konventionella och homeopatiska läkemedel separat.


Studien fick in resultat från 90 procent av patienterna efter sex månader och 80 procent av deltagarna efter tolv månader. De ekonomiska uppgifterna lämnades av 38 procent av patienterna. Att denna siffra blev lägre beror på att det var försäkringsbolag som skulle leverera data för kostnader, och att endast två av de försäkringsbolag patienterna var anslutna till ville delta i studien.


Hur allvarligt man skattade sina symtom efter sex respektive tolv månader av behandling skiljde sig markant i den vuxna gruppen. De patienter som fick homeopatisk behandling uppgav en mycket kraftigare förbättring under de första sex månaderna jämfört med dem som fick konventionell behandling. Efterföljande sexmånadersperiod visar ingen signifikant skillnad i resultat av behandlingen. Även barnen visar en signifikant förbättring i den homeopatiskt behandlade gruppen, under den första sex månaders perioden.


När det gäller livskvaliteten uppgav patienter i den grupp som fick homeopatisk behandling att de fick en viss förbättring, medan de som fått konventionell behandling uppger att de knappt upplevde någon förbättring alls. Skillnaden är inte statistiskt signifikant.


När de totala kostnaderna för homeopatisk och konventionell behandling jämförs märks det ingen större skillnad. Hälften av de patienter som behandlades homeopatiskt använde även konventionell hjälp som tillägg. I denna grupp, alltså patienter som fick homeopatisk behandling, men som också använde annan sorts behandling, stod den homeopatiska behandlingen för cirka tio procent av den totala kostnaden.


Författarna för ett resonemang i slutet av artikeln om vad studien egentligen lyfter fram. Bland annat konstaterar de att studien speglar den behandling som sker i praktisk vardag, och att det inte verkar finnas några enskilda förklaringar till varför den homeopatiska behandlingen ger bättre resultat än den konventionella.


När det gäller kostnaderna framhåller forskargruppen att resultaten baserar sig på en för liten grupp för att vara tillräckliga att dra några större slutsatser av.


Fotnot: Studien ingick i ett större tyskt program, Modellvorhaben Naturheilverfahren, som utredde komplementär och alternativ medicin på uppdrag av Tysklands hälsoministerium.


Studien kan köpas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16036164


 

	


	
	






	
	

		
Kontraindikerade medel väljs bort i polaritetsanalysen
	


	

		
Frei H


Asperger´s Syndrome. A case study with polarity analysis


Homeopathic Links. 2011. 24: 1-5




För att få en framgångsrik behandling av barn inom autismspektrumområdet använder den schweiziska forskaren Heiner Frei en analysmetod som framförallt baserar sig på modaliteter. Medel som är kontraindikerade väljs bort.


Redan som mycket liten var Valerie (ändrat namn) mycket känslig för ljud och blev irriterad över intryck från omgivningen. Neurologisk undersökning gjordes när hon var två och halvt, fem år och sex år och Valerie fick diagnosen svåra beteende störningar med svag impulskontroll och rastlöshet.


Vid 1,5 års ålder började Valerie behandlas med homeopati, i första hand för beteendestörningen och för upprepade infektioner i övre luftvägar. Behandlingarna var sporadiska och först inriktade på hennes akuta sjukdomsproblem och senare på hennes vredesutbrott.


Vid skolstarten fick Valerie diagnosen Aspergers syndrom och då genomfördes en djupare homeopatisk studie för att med hjälp av polaritetsanalysen finna det homeopatiska läkemedel som bäst matchade hennes symtombild. Metoden beskrivs och exemplifieras ingående i artikeln. Bland annat får man följa urvalet av symtom och ta del av stegen i repertoriseringsschemat.


Ganska snabbt börjar Valeries beteende förändras och snart fungerar hon utan problem både socialt hemma och i skolan. Intressant är att hon behöver upprepa sitt medel ungefär var tredje vecka.


Frei H poängterar att det i behandling av barn inom autismspektrumområdet är viktigt att behandlingen är långsiktig.


Både Valerie, samt patienter i Frei et als två tidigare vetenskapliga studier där barn med adhd har behandlats med homeopati, har fått goda resultat av den homeopatiska behandlingen.


För att verkligen fastställa om homeopatisk behandling kan leda till att barn blir fullständigt botade, krävs det enligt Frei prospektiva studier. Det vill säga studier som undersöker behandling med den homeopatiska läkekonsten, parallellt med konventionell behandling, där man följer upp resultaten över lång tid.


Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.