klassisk homeopati – Vetenskapen om Homeopati

PMS-besvär minskar när homeopati läggs till den vanliga skolmedicinen

Christien T. Klein-Laansma, Mats Jong, Cornelia von Hagens, Jean Pierre C.H. Jansen, Herman van Wietmarschen och Miek C. Jong.

Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study.

The Journal of Alternative and Complementary MedicineVol. 24, No. 7 Original Articles. Published Online:1 Jul 2018 https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388

Den omtalade PMS-studien som Mittuniversitet kritiserats för att delta i är nu genomförd. Trots ett forskningsupplägg som förminskar homeopatin, visar PMS-studien ändå att de kvinnor som fick homeopatiska läkemedel som tillägg mådde bättre jämfört med de kvinnor som fick traditionell vård.

Mellan var tredje till var tionde kvinna i reproduktiv ålder uppskattas ha premenstruella besvär, PMS och mellan 1-8 procent av kvinnor den allvarligare formen PMDD, premenstruellt dysforiskt syndrom. De premenstruella besvären påverkar kvinnornas liv både socialt och yrkesmässigt.

Den behandling som erbjuds inom den vanliga sjukvården är hormonpreparat som förhindrar ägglossning eller medicinering med selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI-preparat, (antidepressiva läkemedel). Många kvinnor upplever biverkningar av behandlingen och söker andra lösningar.

För dessa kvinnor, skriver Klein-Laansma et al, kan homeopati vara ett alternativ. De nämner tidigare studier, bland annat fallstudier som visat goda resultat av homeopatisk behandling, samt en randomiserad, dubbel-blind pilotstudie med uppföljande studie, som visat att homeopatiläkemedel har effekt. Mellan 2007-2011 genomförde Klein-Laansma med flera PMS-studier som visade god effekt hos kvinnor som fick homeopati.

Syftena med studien Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study var två.

1. Att undersöka om det går att genomföra en internationell multicenter studie som jämför vanlig behandling, med vanlig behandling där homeopatisk behandling läggs till.

2. Att mäta och jämföra behandlingseffekter i båda grupperna.

Planen var att rekrytera kvinnor till studien i Sverige, Nederländerna och Tyskland. Kvinnorna skulle lottas till att antingen enbart få vanlig behandling, eller också vanlig behandling plus homeopatisk behandling som tillägg. Tyska regler för läkemedelsstudier ledde dock till att den tyska kliniken inte kunde delta aktivt i studien.

Via Svenska föreningen för vetenskaplig homeopati, och en förening för läkare som arbetar med integrativ medicin i Nederländerna, valdes homeopater som hade minst fem års erfarenhet ut att delta som behandlare i studien. Homeopaterna fick ett frågeunderlag med 123 frågor att gå igenom med patienterna. En dataalgoritm processade svaren och valde ut det homeopatiska läkemedlet. Vid den första förskrivningen fick valet göras mellan elva olika homeopatiska läkemedel. Vid uppföljningen kunde andra medel än de elva utvalda förskrivas.

I Nederländerna rekryterades 38 kvinnor under åren 2012-2014. Rekryteringen i Sverige startade år 2013 men ett hårt motstånd mot Mittuniversitetet i Sverige fördröjde studien. Kritiken handlade om att det inte var lämpligt att en studie på homeopatisk behandling gjordes av ett universitet, dvs i den akademiska miljön. Våren 2016 hade 22 kvinnor i Sverige inkluderats i studien.

Totalt var 244 kvinnor i de båda länderna intresserade, 96 skrev dagbok och deltog i den inledande screeningen, 60 kvinnor återstod och lottades slumpmässigt ut till de två olika grupperna. 32 kvinnor fick traditionell behandling. 28 kvinnor fick traditionell behandling med homeopatiska läkemedel som tillägg. 54 kvinnor startade behandlingarna varav 47 kvinnor omfattades av åtminstone en av två mätningar av resultat. Studiens resultat och olika analyser omfattar 46 resp 47 kvinnor.

För att vara säkra på att kvinnorna hade PMS eller PMDD ombads de initialt föra dagbok i två månader och fylla i självskattningsformulär. En validerad mätmetod vid PMS/PMDD-forskning användes; DRSP – som står för daily record of severity of problems. Även under och efter behandlingsperioden fyllde kvinnorna i olika formulär. Behandlingen sträckte sig över fyra månader/fyra menscyklar efter den första konsultationen och intaget av det homeopatiska läkemedlet.

Samtliga deltagare som intog skolmediciner eller gick på någon form av traditionell behandling fortsatte med det under studien.

Det mest förskrivna homeopatiska läkemedlet var Sepia, följt av Natrum-muriatricum, Cimicifuga, Lachesis, Lilium tigrinum, Phosphorus och Pulsatilla. Dessa medel förskrevs för 24 kvinnor i studien. Vilka de övriga, i studien tillåtna, medlen var framgår inte, inte heller vad de resterande fyra kvinnor som ingick i homeopati-gruppen fick för medel. För sex kvinnor ändrades medlet under studien. Q, D och C-potenser användes.

För att utvärdera resultaten fick kvinnorna fylla i flera olika självskattningsformulär. Dessa användes för att räkna ut effekten.

DRSP-mätningarna före och efter visade att kvinnorna som fick homeopatisk behandling som tillägg hade signifikant bättre resultat jämfört med de kvinnor som enbart fick traditionell behandling.

Tio av 28 kvinnor som fick homeopatisk behandling uppgav positiva resultat, jämfört med fyra kvinnor i gruppen som fick traditionell behandling. Denna skillnad var vid jämförelse mellan grupperna inte signifikativ.

När skillnaden i huvudsakligt besvär jämfördes uppgav kvinnorna som fick homeopati bättre resultat. Samma resultat blev det vid mätningen av det allmänna välmåendet.

Studien fångade även upp biverkningar av traditionell behandling, samt förstförsämringar vid intag av homeopatiska läkemedel. Kvinnorna nämnde konstanta blödningar vid traditionell hormonbehandling. Efter intag av homeopatiläkemedlet Sepia nämndes övergående besvär som depression, humörsvängningar, rastlöshet, urinvägsinfektion och hudutslag.

Rapportförfattarnas slutsatser när det gäller studiens två syften blir:

Multicenterstudie: För att en internationell studie ska vara genomförbar måste man hitta länder med lagar och regleringar som möjliggör studier med homeopatiska läkemedel. Det får inte heller finnas den typ av akademiskt motstånd inom den traditionella medicinen som råder i Sverige. Länder som Kanada och England vore troligen bättre, konstaterar Klein-Laansma et al.

Effekterna av homeopati: Resultaten visar signifikanta effekter till homeopatins fördel. PMS-besvären minskade, huvudbesväret blev bättre och det generella välmåendet ökade hos gruppen kvinnor som fick homeopati som tillägg, jämfört med kvinnor som enbart fick traditionell behandling. Men, konstaterar Klein-Laansma et al, i sina slutsatser, studiens pragmatiska upplägg tillåter inte några slutsatser som gäller homeopatiläkemedlens effekter.

Begreppet pragmatisk studie innebär att studien är upplagd för att testa effektiviteten när man, som i det här fallet, lägger till en behandling till en rutinorienterad klinisk praktik, det vill säga att man som i den här studien erbjuder homeopati som ett tillägg till traditionell behandling.

Studieförfattarna rekommenderar att fler pragmatiska, samt kontrollerade studier, utförs.

Klein-Laansma et al pekar på flera intressanta saker som vore bra att undersöka. Bland annat nämner de en studie som visat att homeopatisk behandling sänker kostnaderna för primärvården. De menar att det vore intressant att se om homeopatisk behandling för kvinnor med PMS/PMDD kan sänka sjukvårdens kostnader.

Klein-Laansma et al lyfter även frågan om vilken betydelse bemötandet och omsorgen om individen i den homeopatiska behandlingen har för resultaten, och att det borde utforskas mer.

Mina reflektioner:

Den omedelbara invändningen mot studien handlar om hur den är upplagd. I klassisk homeopati behandlas varje patient individuellt. Det betyder att varje enskild patient får just det homeopatiska läkemedel som bäst stämmer överens med den symtombild patienten har vid konsultationen. Att i förväg reducera antalet tillåtna homeopatiska läkemedel till elva olika går emot den grundläggande teori och logik som den homeopatiska läkekonsten vilar på!

Det vill säga, studiens upplägg förminskar redan från början möjligheten att utvärdera den fulla effekten av en homeopatisk behandling!

I studien användes en matematisk algoritm för att ta ut ett homeopatiskt läkemedel bland elva tillåtna. Det sägs ingenting om ifall den behandlande homeopaten var överens med ”algoritmen”, eller om den behandlande homeopaten hade velat förskriva ett läkemedel som inte fanns bland de utvalda elva.

Ytterligare ett exempel på hur studien bortser från den homeopatiska läkekonstens essens är att effekten utvärderas efter fyra månader. En homeopatisk behandling ser till hela personen, det vill säga både mentala, emotionella och fysiska symtom vägs in. Den homeopatiska prognosen omfattar även patientens generella hälsotillstånd, hur länge besvären funnits, tidigare hälsohistoria, ärftlig påverkan, känslighet, och så vidare. Kvinnor som haft PMS sedan mensens start kan behöva en behandling som är längre än fyra menscykler. Återigen förminskar studiedesignen möjligheten att undersöka homeopatins fulla potential!

Det som är positivt med studien är att den låter kvinnorna bedöma även sitt generella välbefinnande, och inte enbart att de huvudsakliga besvären med PMS/PMDD har förbättrats! Även den vanliga skolmedicinen har börjat inse att sjukdom och hälsa handlar om hela individen och att det inte är så begåvat att bryta ut enskilda symtom!

Studien visar också det starka akademiska motstånd mot alternativmedicin och forskning som härskar i Sverige. Detta borde bli en tankeställare för politiker. De politiker som efterfrågar evidens för alternativa behandlingsmetoder får idag antingen nöja sig med att ta till sig studier gjorda i andra länder, eller också ta ett politiskt ansvar för att dedikera medel till forskning på alternativmedicin, trots skolmedicinens motstånd.

En vaken politiker, lyhörd för vad folk söker, inser att många föredrar alternativa behandlingsmetoder framför traditionell sjukvård, eller också väljer både/och. Att samhället kan tjäna stora pengar på den effektiva läkekonst som klassisk homeopati utgör, borde göra frågan intressantare än vad den är idag.

Ytterligare ett problem när det gäller studier på homeopati är att den svenska skolsjukvården och medicinska akademin saknar kunskap om den homeopatiska läkekonstens logik, teori och praktiska utövande.

Här har politiken – om den vill följa folkets vilja, verka för bättre hälsa, sänka sjukvårdskostnader och bidra till samhällsnyttan – ett stort arbete att göra! Kompetens om den klassiska homeopatiska läkekonstens teori och logik måste naturligtvis ingå i all forskning som görs på homeopati.

Källa: Du han hämta/köpa artikeln här: https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388

Studie visar att homeopati lindrar depression och ångest

Studie: Depressed patients treated by homeopaths: a randomised controlled trial using the “cohort multiple randomised controlled trial” (cmRCT) design. Av Petter Viksveen, Clare Relton och Jon Nicholl. (2017) 18:299. DOI 10.1186/s13063-017-2040-2

Referat: Margot Granvik, vetenskapsjournalist och klassisk homeopat

Både depression och ångest minskade något med homeopatisk behandling visar en studie gjord i England där 74 patienter valde homeopati som en tilläggsterapi. Patienterna upplevde inga biverkningar.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att år 2030 är depression vår vanligaste sjukdom. Redan nu pekar WHOs insamlade data från 60 länder att 3,2 procent av dagens patienter lider av periodiska depressioner sett till en 12-månaders period. Siffran stiger till mellan 9,3-23 procent för dem som även har andra kroniska sjukdomar.

Den vanligaste skolmedicinska behandlingen är olika psykologiska insatser eller antidepressiva mediciner. En del av de patienter som har fått eller är rädda för medicinernas biverkningar söker sig till homeopater.

Men hur effektiv och säker är homeopatisk behandling vid depression? Frågorna ställs i Viksveens et als studie Depressed patients treated by homeopaths: a randomised controlled trial using the “cohort multiple randomised controlled trial” (cmRCT) design. Forskarna undersökte vad behandling med homeopati hade för effekt under en 12-månaders period hos patienter med självrapporterad depression, och om behandlingen gav biverkningar.

Enligt tidigare studier är depression ett av de vanligaste besvären hos patienter som söker homeopater uppger Viksveen et al. De refererar även några placebo-kontrollerade studier som visar att homeopatisk behandling inte ger sämre effekt än antidepressiva, samt är effektivare än placebo.

Vanligen genomförs så kallade RCT-studier – randomiserade kontrollerade studier – för att mäta effekter av läkemedel. Men, menar artikelförfattarna, när det gäller homeopati är det förmodligen bättre att utvärdera behandling som den utförs i ”verkligheten”, det vill säga med allt det innebär från konsultationer till att välja och utvärdera effekten av homeopatiska läkemedel hos patieonten. Viksveen et al har därför valt att lägga upp sin studie som en pragmatisk randomiserad kontrollerad studie. Den vetenskapliga termen är ”cohort multiple randomised controlled trial”, cmRCT.

Det primära syftet med studien var att bedöma den kliniska effekten av homeopatisk behandling som tillägg hos patienter med självrapporterad depression, och jämföra med dem som inte valde homeopati. Dessutom ville studien se hur säker den erhållna homeopatiska behandlingen var.

Rekryteringen av patienter pågick mellan den 15 september 2013 till 7 februari 2014. Patienterna rekryterades från “Yorkshire Health Study cohort”. Det är en stor grupp patienter som 43 allmänpraktiserande läkare samlat in fakta om genom hälsoundersökningar och frågeformulär.

Vid rekryteringen till depressionsstudien fanns det insamlade data om 22 179 patienter, som hade accepterat att bli kontaktade för forskningsprojekt. Av dessa hade 5 740 patienter uppgett att de led av långvarig depression, eller moderat till extrem ångest eller depression.

Ett frågeformulär om sinnestämning och hälsostatus skickades ut till gruppen på 5 740 personer. Närmare 40 procent svarade på enkäten. Av dessa uppfyllde 566 patienter kriterierna för att få ingå i studien. Medelåldern var 55 år, majoriteten var kvinnor och av brittiskt ursprung. Runt 38 procent hade arbete, 56 procent var arbetslösa. Sju av tio hade varit deprimerade i minst fem års tid.

Patienterna fick fylla i flera standardierade formulär om hur de mådde. I självskattningen av depressionen hamnade medeltalet på 17,0 på en skala mellan 0-27 poäng. I skattningen av ångest blev medeltalet 13,7 på en skala 0-21.

Fyra av tio patienter tog antidepressiva skolmediciner.

185 personer valdes slumpmässigt ut och erbjöds att få homeopatisk behandling som tillägg till de vanliga medicinska insatserna. Av dessa antog 74 patienter erbjudandet om homeopatisk behandling.

Dessa behandlades av sju homeopater i South Yorkshire, som arbetade på tre integrerade hälsokliniker, samt ett medicinskt center. Den homeopatiska behandlingen utfördes som den brukar. Homeopaterna fick fritt välja homeopatiska läkemedel, byta läkemedel och lägga in uppföljningar enligt egna bedömningar.

Totalt genomfördes 490 konsultationer, som i genomsnitt tog 57 minuter, för de 74 patienter som fick homeopatisk behandling. 526 förskrivningar av 68 olika homeopatiska läkemedel gjordes. Av de 74 patienterna hade 56 personer mellan 5-12 konsultationer.

En uppföljning gjordes efter sex månader. 125 personer i gruppen som erbjudits homeopati och 333 personer i gruppen som inte fick något erbjudande alls lämnade in skattningsformulären. Vid uppföljningen efter 12 månaders behandling fick forskarna in ifyllda frågeformulär från 103 respektive 274 patienter.

Benägenheten att delta i studien och svara på frågeformulären var högre för dem som fick homeopatisk behandling än för de övriga.

Resultaten visar att den homeopatiska behandlingen var något mer effektiv, jämfört med kontrollgruppen. Skillnaden var 2,6 poäng. Även ångestnivåerna minskade något mer hos gruppen som fick homeopatisk behandling. Förbättringarna var stabila både vid sex månader och efter tolv månader.

12 patienter uppgav milda biverkningar, exempelvis huvudvärk eller ont i rygg och nacke. Det gick inte med säkerhet säga att besvären orsakades av den homeopatiska behandlingen.

Forskarnas slutsatser är att även om det inte går att dra några bestämda slutsatser om effekten av homeopatisk behandling så behövs det fler studier som studerar effekterna av homeopati. De uppger tre skäl: För det första visar även behandlingar med antidepressiva läkemedel eller psykologiska insatser små effekter. För det andra led majoriteten av deltagarna i Viksveen et als studie av mångårig depression och medföljande besvär, vilket gör behandlingen svårare och prognosen sämre. För det tredje visar ingenting i studien att det finns risker med homeopatisk behandling. Detta kan jämföras med antidepressiva mediciner som associeras med biverkningar, även allvarliga sådana.

Källa: Du kan hämta artikeln här

Petter Viksveen har gjort en depressionsstudie.

Klassisk homeopati hjälper barn med adhd

Oberai P, Gopinadhan S, Varanasi R, 
Mishra A, Singh V och Nayak C.

Homoeopathic management of attention deficit hyperactivity disorder: A randomised placebo-controlled pilot trial.

Indian J Res Homoeopathy 2013;7(4):158-67.

En indisk pilotstudie visade att barn med adhd blev markant bättre av klassisk homeopatisk behandling. Kognitionen ökade, trotsigheten minskade och resultaten i skolan förbättrades.

Oberai och hans forskningskollegor konstaterar att i USA uppskattas nio procent av barn i åldrarna 3-17 år ha diagnosen, varav fler pojkar (12 procent) än flickor, (5 procent). Det finns ingen motsvarande indisk uppskattning enligt Oberai et al.

År 2009 satte de upp en pilotstudie för att utvärdera homeopatisk behandling av barn med adhd. Syftet var att bedöma hur effektiva homeopatiska läkemedel är i LM-potenser vid behandling av barn med adhd, samt att ta fram ett studieprotokoll som tillåter optimal homeopatisk individuell behandling vid adhd. Med inviduell avser forskarna att alla aspekter av en patients individualitet tas i beaktande vid behandling – dvs klassisk homeopatisk behandling.

Ytterligare ett syfte med studien var att bedöma hur många deltagare som behövs för fortsatt forskning genom en större multi-center studie.

Totalt 54 barn ingick

Studien utfördes i Kottayam, Kerala. Den är randomiserad och placebokontrollerad. Studien är enkelblind vilket innebär att familjerna och barnen inte visste om de fick homeopatisk medicin eller placebo. Eftersom studien använde klassisk homeopatisk individuell behandling var det nödvändigt att den behandlande homeopaten kände till vad barnet fick. Detta för att kunna bedöma effekten av läkemedlet och byta läkemedel och potens vid behov.

Totalt 54 barn i åldrarna 6-15 ingick. Att barnen hade diagnosen adhd bedömdes i inledningen i grundliga undersökningar, enligt DSM-IV. Studien utfördes mellan juni 2009 till november 2011, den pågick alltså i två år och sex månader. Barn som även hade andra kroniska fysiska eller neurologiska sjukdomar, som epilepsi, tics eller Tourettes, eller fick annan behandling, exkluderades.

Av de 54 barnen var 43 pojkar och 11 flickor. Medelåldern var 9,3 år. Deltagarna lottades till två olika grupper: 27 barn fick homeopatisk behandling och 27 placebo.

Behandlingen inleddes med en noggrann homeopatisk anamnes. Med stöd av repertorisering och kunskap om de homeopatiska läkemedlen (materia medica) valdes ett homeopatiskt läkemedel individuellt för varje barn. Läkemedlen gavs i LM-potenser med en dos varje morgon på tom mage så länge en förbättring fortsatte. Föräldrarna instruerades att potentiera upp medlet inför varje intag.

Föräldrar till barn som lottats till att få placebo fick samma instruktioner, men de fick verkningslös vätska.

Resultaten skattades

Resultaten mättes enligt flera olika skattningsinstrument. Föräldrar fick göra skattningar, i skala 1-7. Uppgifterna bedömdes av en psykiatriker och forskargruppen. Data samlades in innan behandlingen startade, en gång per månad under pågående behandling, och efter behandlingen.

Även prestationer i skolan samlades in före och efter behandlingen.

Totalt förskrevs nio olika homeopatiska läkemedel under den tid studien pågick. Sju barn som fick homeopatisk behandling fick byta medel vid uppföljningar, antingen för att de fått ändrad medelbild eller inte svarat på det förskrivna medlet. 20 av barnen fick samma medel under hela 12-månadersperioden.

Effektivare än placebo

Resultaten visar att homeopatiska läkemedel är effektivare än placebo.

Fyra domäner i skattningsinstrumenten CPRS-R och CGI-SS vid 3, 6, 9 och 12 månader visar att trotsighet, kognitiva problem och hyperaktivitet minskat. Adhd-indexet visar signifikanta förbättringar. Även resultaten i skolan blev signifikant bättre för barnen som fick homeopatisk behandling (med 13,7 procent).

Deltagarna uppmanades att under behandlingen kontakta sin behandlande homeopat innan avtalad uppföljning ifall det hände något med barnen. Flera av deltagarna i båda grupperna fick akuta homeopatiska behandlingar för exempelvis migrän, astma, samt öron-, näsa- och halsinfektioner.

Behöver lång utvärdering

Oberai et al påpekar i sin analys av studien att förbättringen hos barnen som fick homeopati förblev stabil under hela behandlingsperioden och att barnen visade bättre resultat i skolan. En styrka hos studien var att en psykiatriker granskade skattningarna från föräldrar och bedömde förändringarna.

Oberai et al refererar till studier som utförts av forskargruppen Frei et al, som fastslagit att det behövs en utvärdering på minst tolv månader när adhd behandlas. Oberai et al menar att en studie av Jacobs et al, som hade en kort observationsperiod på enbart 18 veckor, och som inte visade några signifikanta resultat vid homeopatisk behandling, förmodligen var för kort.

Oberai et al framhåller också att det verkar som att homeopatiska läkemedel i LM-potenser som kan ges varje dag, ger säkrare resultat än c-potenser som upprepas mer sällan. Detta eftersom konflikter i familjen eller stress i skolan kan påverka pågående behandling extra mycket om medel upprepas sällan.

Homeopati bör vara första val

Slutligen konstaterar forskargruppen att homeopatiska läkemedel kan förskrivas för alla barn med adhd, eftersom de är billiga och även familjer med sämre ekonomi har råd med dem. De lyfter också fram att biverkningar av homeopatiska läkemedel saknas eller är små, till skillnad från skolmedicinska läkemedel för adhd som kan ge kraftiga biverkningar.

Oberai et al rekommenderar att homeopati bör vara det första valet vid behandling av adhd för barn som inte uppnått skolåldern, där föräldrar inte behöver omedelbar lättnad.

Forskargruppen föreslår att fortsatt forskning läggs upp som en större multi-center prospektiv (framåtblickande) randomiserad dubbel-blind och placebo kontrollerad klinisk studie.

Artikeln finns här http://www.ijrh.org/temp/IndianJResHomoeopathy74158-2906805_080428.pdf