Etikett: neuropsykiatrisk behandling

Med rätt urval av symtom kan barn med adhd få stor hjälp av homeopati

Frei H, Ammon K von, Thurneysen A
Treatment of hyperactive children: Increased efficiency through modifications of homeopathic diagnostic procedure
 
 
Homeopathy. 2006. 95: 163-70

Modaliteter är avgörande för att hitta rätt homeopatiskt läkemedel för barn med adhd. Föräldrar behöver lära sig vad de ska notera.

I fem år arbetade den schweiziska forskargruppen Frei et al med att förbättra förskrivningsprocessen vid homeopatisk behandling av barn med adhd. Till de mer tillförlitliga symtomen hör modaliteter kring beröring, syn, hörsel, smak, temperaturupplevelser, kognition och motorik.

Artikeln Treatment of hyperactive children: Increased efficiency through modifications of homeopathic diagnostic procedure av Frei H, Ammon K von och Thurneysen A är inte en strikt vetenskaplig studie utan snarare en rapport som sammanfattar Frei et als erfarenheter från en tidigare randomiserad, dubbelblind, placebo kontrollerad crossover-studie .

I rapporten beskriver forskargruppen hur man gick till väga för att förbättra träffsäkerheten för att hitta rätt individuellt homeopatiskt läkemedel för barn med adhd.

Adhd drabbar mellan 3-5 procent av alla barn. Enligt Conners Global Index, CGI, som används för att skatta adhd-relaterade problem, är de tio mest vanliga adhd-symtomen:

  • irritation och impulsivitet,
  • lätt att gråta, gråter frekvent,
  • otålighet, kan inte sitta stilla,
  • hela tiden i rörelse,
  • destruktivitet,
  • avslutar inte det man påbörjat,
  • lättdistraherad,
  • snabba humörsvängningar,
  • blir lätt frustrerade, och
  • avbryter andra barn.

För behandlande homeopater är det svårt att hitta individuella och karaktäristiska symtom hos det enskilda barnet. Adhd är ofta en så kallad ”one-sided disease”, med få symtom utöver de som är karaktäristiska för diagnosen.

Forskargruppen erfor att föräldrar har svårt att beskriva andra symtom, utöver de som nämns i Connors Global Index. Forskarna belyser även att ofta lider ena eller båda föräldrarna själva av likartade problem, och att de därmed kan ha svårt att ge en strukturerad bild av barnens symtom. Föräldrarnas beskrivningar kommer att mer handla om den oundvikliga kritiken från skola, syskon och grannar mot barnen, än om barnet i sig.

Frei et al lade upp arbetet med att öka träffsäkerheten – att hitta det enskilda barnets simillimum – i tre steg.

Det första steget omfattade ett generellt frågeformulär, som listade vanliga adhd-symtom och tillhörande symtom. Föräldrar fick fylla i frågeformuläret tills man hade fått ihop 100 barn som svarade bra på den homeopatiska behandlingen. De förskrivningar som inte hade gett resultat hos patienterna analyserades i syfte att identifiera de symtom som förhindrat en korrekt förskrivning. Utifrån detta listades ”icke-tillförlitliga” symtom. Dessa symtom tog man sedan inte med i repertoriseringen av nya patienter.

I steg två sökte man förbättra matchningen av patientens karaktäristiska symtom med ett homeopatiskt läkemedel. Utifrån Boenninghausen´s idé om att inte välja medel om de är kontraindikerade utvecklade forskargruppen en så kallad ”polarity analysis”: polaritetsanalys.

Polaritetsanalysen bygger på kontraindikationer och finns idag som en matematisk modell i det tyska dataprogrammet Amokoor. Kort beskrivet bygger det på att medel har motsatser i sig. Nux-v har till exempel aversion to movement, 3-gradigt, men också desire to move, 1-gradigt. Nux-v kan då knappast bota en patient som har ett starkt behov att röra sig.

Eftersom listan med icke-tillförlitliga symtom blev omfattande, försökte forskargruppen i det tredje steget finna vilka symtom som är tillförlitliga. Man fann att det framför allt var modaliteterna som stod för bra matchningsresultat. Forskarna fann att när de koncentrerade sig på barnens perceptionsstörningar och speciellt modaliteter i anslutning till perception – det vill säga beröring (touch aggr) syn, hörsel, smak, temperaturupplevelser, kognition och motorik, samt tidpunkt på dagen – förbättrades resultaten avsevärt.

Forskargruppens arbete resulterade i ett särskilt framtaget frågeformulär för adhd där fokus läggs på perceptionsstörningar.

Ytterligare en utmaning för forskargruppen var hur ofta det homeopatiska läkemedlet skulle ges. De hade funnit att ett väl valt medel som gavs en gång i en C200 potens gav en förbättring som höll i två till fem månader. Nackdelen med metoden var att det var svårt att bedöma när medlet skulle upprepas. Dessutom kunde spänningar i familjen och strul med skolan också öka känsligheten hos barnen och försvåra bedömningen av när en upprepning behövdes. Forskarna valde därför att arbeta med LM-potenser (Q-potenser) som inledningsvis gavs varannan dag. Om barnet blev sämre de dagar medicineringen inte gavs ökades doseringen till varje dag.

När Frei et al analyserade sina förbättringsförslag fann de att användandet av det generella frågeformuläret ökade träffsäkerheten vid första förskrivningen från 21 till 28 procent, och vid den femte förskrivningen från 68 till 78 procent. Enligt forskarna blev det tydligt att det var svårt att veta vilka av de symtom som föräldrarna redovisade som var tillförlitliga.

Introduktionen av polaritetsanalyser ökade träffsäkerheten vid den första förskrivningen till 48 procent, medan den var nästan densamma efter fem månader: 79 procent.

Om den inledande anamnesen fokuserades på perceptionssymtomen, genom att man använde det speciellt framtagna frågeformuläret för adhd, i kombination med det generella frågeformuläret, och polaritetsanalysen, ökade träffsäkerheten från 21 till 54 procent, respektive från 68 till 84 procent.

De tre förbättringsstegen för att öka träffsäkerheten vid första förskrivningen: det generella frågeformuläret, polaritetsanalysen och adhd-formuläret med perceptionssymtomen, gav sammanfattningsvis en markant förbättring för att finna fungerande läkemedel redan vid första försöket.

Optimeringsprocessen innebar inte att antalet förskrivna läkemedel minskade. Totalt användes 27 olika homeopatiska läkemedel för de totalt 160 adhd-patienterna som ingick i Frei et als två vetenskapliga studier.

Rapporten beskriver även ett fall med en 12-årig pojke och redovisar hur Frei et al arbetar.

I en avslutande diskussion jämför Frei et al sitt frågeformulär med Hahnemanns frågeställningar i Organon §§ 82-95. Frei et al understryker att om man för in nya analysmetoder i det praktiska homeopatiska arbetet så gäller det att noga utvärdera det man gör.

Listan över vilka symtom som ger bäst resultat för den homeopatiska förskrivningen är intressant och kan med fördel studeras av alla som arbetar med barn som har adhd-diagnos.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.

Beteendet och kognitionen blev bättre hos barn med adhd

Frei H, Everts R, von Ammon K, Kaufman F, Walther D, Hsu-Schmitz SF,
Collenberg M, Fuhrer K, Hassink R, Steinlin M, Thurneysen A
Homeopathic treatment of children with attention deficit hyperactivity disorder: a randomised, double blind, placebo controlled crossover trial
 
Eur J Pediatr. 2005. 164: 758-767

Barn med adhd svarar bra på homeopatisk behandling. Det visar en studie av en schweizisk forskargrupp.

Det tog i genomsnitt fem månader med homeopatisk behandling för barn med adhd att uppnå en 50-procentig förbättring. Både föräldrar och neuropsykiatriska undersökningar vittnade om att beteendestörningar som impulsivitet, och kognitiva funktioner, blev klart bättre.

I studien Homeopathic treatment of children with attention deficit hyperactivity disorder: a randomised, double blind, placebo controlled crossover trial undersöker forskargruppen Frei et al ifall homeopatisk behandling av barn med adhd-diagnos ger bättre resultat än placebo.

Studien undersöker även vilka neuropsykiatriska tester som är bäst lämpade för att kartlägga förändringarna hos barnen. Ytterligare frågor studien söker svar på är hur lång tid behandlingen behöver pågå innan resultat, samt hur långsiktigt effektiv homeopatisk behandling är vid adhd.

Studien är en randomiserad dubbelblind placebo kontrollerad crossover-studie, vilket krävs för vetenskaplig acceptans. Ifall samma studie dessutom utförs på flera olika center klassas det som högsta nivån: en studie av så kallad ”guldstandard”.

Crossover innebär att patienten först får det verksamma läkemedlet under en period, för att sedan, ibland efter ett uppehåll, en så kallad wash-out, få placebo. Eller också tvärtom, först placebo, sedan ett uppehåll, och därefter det verksamma läkemedlet.

Ett problem med crossover är att det är svårt att veta hur mycket effekterna av läkemedlet påverkar de patienter, som först får läkemedlet och sedan placebo, under själva placeboperioden, och hur pålitliga uppgifterna således blir.

För Frei et al var upplägget av studien med screening och crossover ett försök att använda den konventionella medicinens standardupplägg i en form som kan fungera för den homeopatiska medicinska läkekonsten. En avgörande skillnad på behandlingsmetoderna är att inom den homeopatiska läkekonsten förskrivs läkemedel alltid individuellt för varje patient, medan den konventionella medicinen fokuserar på diagnos.

För att kunna göra en studie om homeopatiska läkemedels effekt, jämfört med placebo, måste man först hitta det homeopatiska läkemedel som behandlingen av respektive patient behöver inledas med. Detta krav omöjliggör så kallade blindade studier där man slumpvis delar in patienter i olika grupper och ger alla samma (konventionella) läkemedel. I en homeopatiskt korrekt upplagd studie kan blindning göras först efter att det korrekta individuella läkemedlet har hittats för patienten.

Frei et al har i tidigare forskning arbetat med LM-potenser, och då erfarit att när man slutar ge det homeopatiska läkemedlet avtar förbättringen gradvis och att förbättringen till större delen har försvunnit efter fyra veckor. Därför valde man i den här studien att lägga upp crossover studien i sex veckors perioder. Det var även den maximala längd man trodde att föräldrar skulle klara av.

Totalt 83 barn mellan 6-16 år med en adhd-diagnos enligt diagnosmanualen DSM-IV* ingick. Diagnosen bekräftades genom ytterligare en rad tester, däribland WISC-III**. Barnen skulle ha ett föräldraskattat Conners’ Global Index, CGI***, på minst 14 för att få ingå i studien. I genomsnitt hade deltagarna ett CGI på 19 poäng.

Studien föregicks av en så kallad screeningsfas vilket innebär att samtliga deltagare i inledningen fick individuell homeopatisk behandling, med läkemedel i LM-potenser varje eller varannan dag. Detta pågick ända tills man hittade rätt matchande medel, och patienten uppnådde en förbättring av CGI med 50 procent, eller med minst 9 poäng, så att man fick bekräftat att patienten svarade på det homeopatiska läkemedlet.

Totalt 62 barn uppnådde en 50-procentig förbättring eller mer av CGI, vilket bekräftades i neuropsykiatriska tester.

Dessa 62 patienter deltog i crossoverstudien. De delades upp i två grupper som antingen fick sitt individuellt utvalda homeopatiska läkemedel medel i sex veckor, följt av placebo i sex veckor, eller placebo i sex veckor, följt av sitt individuellt utvalda medel i sex veckor. Båda grupperna fick efter detta åter homeopatisk behandling under en ny sexveckors period. Den homeopatiska behandlingen fortsatte sedan efter själva studien under en obegränsad tid.

CGI-tester, samt en rad andra neuropsykiatriska och motoriska tester, gjordes innan barnet gick in i själva crossover behandlingen, efter varje crossover period samt sex veckor efter slutförd crossover.

Medeltalet för CGI innan studien var 19 poäng, med en variation mellan 15-25.

Under screeningfasen, det vill säga under den inledande behandlingen där man sökte efter rätt individuellt homeopatiskt läkemedel för respektive barn, tog det i genomsnitt 5,1 månader att nå en halvering av den inledande poängsumman. 17 olika homeopatiska läkemedel användes för de 62 deltagarna.

De neuropsykiatriska testerna visar att redan under screeningen förbättrades den kognitiva förmågan som visuell perception, impulsivitet och uppmärksamhet signifikant hos barnen.

När barnen gick in i själva crossover fasen, där de delades in i två grupper, var CGI i genomsnitt 8 (med ett omfång på mellan 4-15). Under den andra crossover fasen uppstod en statiskt signifikant skillnad (P=0.0479) mellan gruppen som fick placebo jämfört med gruppen som fick homeopatisk behandling.

Efter att crossover studien var klar återgick samtliga barn till behandling med homeopatiska läkemedel. 14 veckor efter crossover studien var avslutad, var förbättringen hos dem fortfarande signifikant, men genomsnittet för CGI hade ökat till 10.

Vid den sista mätningen, som i genomsnitt gjordes efter 19 månader – beroende på när respektive barn gick in i studien kunde den totala behandlingsperioden variera mellan 10-30 månader – hade 53 av barnen ett CGI på 7 poäng. Det motsvarar en förbättring på 63 procent, eller en minskning av CGI med 12 poäng.

Forskargruppens slutsats är att studien ger vetenskapliga bevis för att homeopati är effektivt vid behandling av adhd, framför allt när det gäller beteende och kognition.

FAKTA:

Adhd står för Attention Deficit Hyperactivity Disorder, det vill säga uppmärksamhets- och hyperaktivitetsproblem. Adhd drabbar cirka tre till fem procent av alla barn, oftare pojkar än flickor, med reservation för att mörkertalet bland flickor kan vara stort.

* Diagnosmanualen DSM-IV står för Diagnostic and Statistical Mannual of Mental Disorders -IV. Diagnosmanualen används inom psykiatrin.

** WISC III är ett intelligenstest för barn mellan 6-16 år

***CGI står för Conners Global Index. Det är ett frågeformulär för att skatta beteendeproblem i skalor.

Crossover: patienten får det verksamma läkemedlet under en period, och efter ett uppehåll (wash-out), placebo. Eller tvärtom: först placebo, eventuellt uppehåll, det verksamma läkemedlet.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.