Författare: VoH

Homeopati bättre än antibiotika vid akut öroninflammation

Frei, H och Thurneysen, A
Homeopathy in acute otitis media in children: treatment effect or spontaneous resolution?
 
 
British Homeopathic Journal. 2001, sid 180-182

Sju av tio barn blev fria från smärta vid akut öroninflammation inom tolv timmar med homeopatisk behandling. Det är ett 2,4 gånger bättre resultat än placebo.

Akut öroninflammation är vanligt hos barn och skolmedicinen har blivit restriktivare med att skriva ut antibiotika. De flesta akuta öroninflammationer läker ut av sig själva. Enligt en tidigare studie från år 1997, som jämförde placebobehandling med konventionell medicinsk behandling, blev 60 procent av de placebo-behandlade barnen smärtfria inom 24 timmar och 86 procent av dem smärtfria inom sju dagar*.

Vid akuta sjukdomar kan homeopatiska läkemedel ge snabba effekter, ibland efter bara några minuter, eller inom någon timme, när rätt medel ges.

För att verkligen kunna påvisa om homeopatisk behandling ger någon effekt utöver spontan läkning satte studien ”Homeopathy in acute otitis media in children: treatment effect or spontaneous resolution?” upp en första tidsgräns på sex timmar, det vill säga en fjärdedel av tiden vid placebo-behandling, och en andra tidsgräns på tolv timmar från läkarbesöket.

Efter tolv timmar och två olika homeopatiska läkemedel utan förbättring skulle barnen få antibiotika.

Totalt ingick 230 barn/ungdomar mellan 0 och 16 år i studien. Det var patienter som under en åtta månaders period kom till barnläkarmottagningen med akut öroninflammation. Att det verkligen rörde sig om akut öroninflammation bekräftades genom triaden; akut öronsmärta, nedsatt hörsel och symtom på inflammation på trumhinnan.

Patienten genomgick sedan även en regelrätt homeopatisk individuell undersökning.

Patienten fick sin första dos av ett individuellt förskrivet homeopatiskt läkemedel redan på läkarmottagningen. Ingen konventionell medicin gavs.

Om patienten inte blev märkbart bättre inom sex timmar fick barnet en dos av ett annat homeopatiskt läkemedel. Blev patienten inte bättre under de sex efterföljande timmarna påbörjades behandling med antibiotika.

Resultaten visade att 90 barn – 39 procent – blev smärtfria inom sex timmar och 76 barn – 33 procent – blev bättre efter sin andra homeopatiska medicin inom ytterligare sex timmar (alltså tolv timmar från besöket på läkarmottagningen). Sammanlagt blev alltså 72 procent av barnen markant bättre av den homeopatiska behandlingen inom tolv timmar. Det är halva tiden jämfört med placebo. För 64 barn, vilket motsvarar 28 procent, inleddes en antibiotikabehandling.

Detta betyder att homeopatisk behandling är 2,4 gånger snabbare än placebo på att kontrollera smärta.

Ingen av de deltagande 230 barnen fick några komplikationer efter sina behandlingar.

Studien jämförde även kostnaden för homeopatisk behandling jämfört med antibiotika. Sammantaget blev konventionell skolmedicinsk behandling 14 procent dyrare än den homeopatiska behandlingen.

Det homeopatiska läkemedlet kostade knappt en tiondedel av vad antibiotikan kostar.

Själva undersökningen tog däremot 5-10 minuter längre för homeopaten. Akut öroninflammation har ett snabbt förlopp. Den behandlande homeopaten har följaktligen ganska få symtom och en kort observationstid som grund när hon eller han utreder vilket homeopatiskt läkemedel som passar den enskilda patienten bäst. Homeopatens individuellt anpassade undersökning tar längre tid än det tar för en konventionell läkare att undersöka och skriva ut antibiotika.

En tidigare studie av Friese et al* från 1997 där barnen följdes upp under en längre tid har visat att de barn som behandlas homeopatiskt insjuknar mera sällan i nya akuta öroninflammationer jämfört med barn som får antibiotika. Det ökar vinsterna för samhället ytterligare, samtidigt som riskerna för antibiotikaresistans minskar.

* Friese KH, Kruse S, Lüdtke R, et al. The homeopathic treatment of otitis media in children – comparison with conventional therapy. Int J Clin Pharm Ther 1997; 35: 296-301.

Forskare kritiseras för att dra ogrundade slutsatser

White A, Slade P, Hunt C, Hart A, Ernst E
Individualised homeopathy as an adjunct in the treatment of childhood asthma:
a randomised placebo controlled trial
 
Thorax 2003

I en randomiserad placebo kontrollerad studie fick 96 barn med lindrig till måttlig astma individuell behandling med klassisk homeopati under ett års tid. Forskarna anklagas för bias; att de misstolkar resultaten.

Studien är genomförd av A White, P Slade, C Hunt, A Hart och E Ernst och publicerades i tidningen Thorax år 2003. E Ernst står för Edzard Ernst som är känd motståndare till homeopati. Därför är det intressant att se om forskarna lyckats genomföra studien på ett objektivt vetenskapligt och oantastligt sätt.

Forskningsvärlden höjer ett rött skynke för varje form av ”bias”, det vill säga systematiska feltolkningar. En studie ska vara planerad och genomförd så att risker för feltolkningar undviks. En forskares förutfattade meningar ska således inte kunna påverka studien så att resultaten blir som forskaren vill.

I en randomiserad, dubbel-blind, placebo kontrollerad studie jämfördes effekterna av individualiserad homeopatisk behandling med placebo hos 96 barn med mild till måttlig astma, som ett komplement till den konventionella medicinska behandlingen av astma. 46 barn fick homeopatiska läkemedel, 47 fick placebo.

För att mäta utfallet användes primärt standardiserade frågeformulär för att mäta livskvalitet innan studien startade och efter tolv månader. Sekundärt följde man bland annat upp andningskapacitet, användning av skolmedicin, symtomförändring, antalet frånvarodagar från skolan, astmahändelser och biverkningar.

Resultatet blev att det inte finns några kliniskt relevanta eller statistiskt signifikanta förändringar i livskvalitet hos barnen. En liten skillnad märktes mellan grupperna när det gällde hur allvarlig astman var, där de som behandlades med homeopati blev något bättre.

Forskargruppen bakom studien drar konklusionen att studien inte ger några bevis för att komplementär behandling med homeopatiska läkemedel förskrivna av erfarna homeopater har bättre effekt är placebo.

Samma tidning som publicerade studien har också publicerat kritik mot studien från olika forskargrupper eller forskare. Dessa menar att det inte går att dra några slutsatser ur studien. Huvudinvändningen är att den primära mätmetod som White at al använt för barnens astma har så kallade ”floor- and ceiling”-effekter, vilket betyder att skalorna i mätmetoden är för trubbiga för att fånga upp förändringar i barnens astma. Barnen hade så lindrig astma att mätmetoden vid studiestarten inte fångade upp någon skillnad på barnen med astma och friska barn, vilket innebär att en positiv förändring för barnen med astma skulle ha krävt att de blev friskare än friska icke-astmatiska barn, för att mätmetoden skulle ge utslag.

Även flera av de övriga sekundära sätten att försöka mäta resultat i studien kritiseras för att vara för trubbiga och ge ”floor- and ceiling effekter”, exempelvis att hälften av barnen som ingick i gruppen som fick homeopatisk behandling inte hade haft några astmahändelser under ett års tid innan studien inleddes, vilket gör det omöjligt att mäta en förbättring.

White et al medger i en replik att ”ceiling”-effekterna begränsar möjligheterna att dra några slutsatser av studien, och menar att det krävs mycket större studier.

Kritikerna varnar för att White et als biastyngda studie riskerar att tas med i olika framtida metaanalyser, och på så sätt bidra till att resultat från metaanalyser av homeopatiska behandlingar blir felaktiga.

Studien lyfts i olika sammanhang fram som ett utmärkt exempel på hur man kan forska på homeopatisk behandling: De tre deltagande behandlande homeopaterna fick arbeta individuellt med respektive barn, de gick tillsammans genom varje fall vid minst ett tillfälle, de fick byta medel när de ansåg att det behövdes och de fick hålla på i tolv månader.

Ett problem som vi ser när man genomför en astmastudie där försökspersonerna använder konventionella inhalationsläkemedel för sin astma, är att de i sig kan framkalla bronkospasm* som en biverkning. Eftersom ett astmaanfall är en bronkospasm, innebär det att den fortsatta medicineringen kan skapa ett intryck av att astman är oförändrad. Om sådana händelser inträffade under studien framgår inte.

Studien kan fås eller köpas hem här.

Kritikerna är F Dantas; SB Brien och G Lewith; P Fischer, K Chatfield och R Mathie; samt R Leckridge. Sök på Thorax webbplats.

*En sökning i FASS på Bricanyl, som är en vanligt förekommande astmamedicin, tar upp bronkospasm som en biverkning. Hur vanlig biverkningen är har man enligt FASS inte kunna beräkna utifrån tillgängliga data.

Läs mer om astma.

Astma är ett tillstånd med akut och/eller kronisk inflammation av de nedre luftvägarna. Denna inflammation är associerad till en ökad känslighet för luftvägsirritantia, något som leder till att luftvägarna även vid exponering för låga doser, drar sig samman, så kallad bronkospasm.

Homeopati hjälper vid klimakterieproblem

Clare Relton and Elaine Weatherley-Jones
Homeopathy service in a National Health Service community menopause clinic: audit of clinical outcomes
 
Journal of the British Menopause Society Vol. 11 No. 2 June 2005

Värmevallningar minskade och sömnen blev bättre för 83 av 102 kvinnor som deltog i en engelsk studie där de fick homeopatisk i stället för hormonell behandling.

Klimakteriet är något som plågar många kvinnor. En engelsk klinik har erbjudit homeopatisk behandling som alternativ för kvinnor som har svåra klimakteriebesvär. Kvinnorna har avböjt hormonell behandling för att de inte vill ha det, för att de tycker det är ineffektivt eller för att de har blivit avrådda från att använda hormoner på grund av att behandlingen gett svåra bieffekter.

I den homeopatiska behandlingen fick kvinnorna träffa någon av klinikens två homeopater. Den inledande konsultationen tog 50-60 minuter, och uppföljningarna 15-30 minuter. Patienterna fick träffa homeopater en gång i månaden och behandlingen var individuellt upplagd.

År 2004 gjordes en studie av patienter som fått homeopatisk behandling mellan 1 januari 2001 och 31 december 2003. Varje patient fick fylla i ett självskattningsformulär, som bland annat bad kvinnan skatta vilka två symtom som plågat henne värst och skatta dem enligt en Likert-skala i sju nivåer, där 0 är ”så bra det kan vara” och 6 ”så dåligt det kan vara”.Unlock exponential insights with quantum‑enhanced AI https://quantumcomputingai.net/. Patienterna fick även skatta sitt generella välmående. Frågorna ställdes innan, under och efter behandlingen.

Totalt 124 kvinnor deltog i studien. Medianåldern var 53 år. Resultaten i studien baserar sig på data från 102 kvinnor (fem kvinnor svarade inte på frågeformulären, och 17 lämnade inte in svar efter avslutad behandling).

Vanliga problem som listades var vallningar, trötthet, ångest, humörsvängningar, gråt, sömnstörningar, och led- och muskelvärk.

Av de 102 kvinnorna i studien så uppgav 83 att de blivit bättre, 15 kvinnor att deras primära symtom var oförändrade och fyra att de blivit sämre.

Analyser av studien visade även att välmåendet, och de vasomotoriska symtomen, det vill säga symtomen från blodkärlen och blodets cirkulationssystem, blivit bättre.

Vetenskapliga studier översätter skattningar från deltagande patienter till siffror. I den här studien skulle en förbättring på 0,8 poäng visa en kliniskt signifikant förbättring. Förbättringen blev 2,0.

Det finns tidigare studier som visar samma goda resultat*. I en av studierna kunde kvinnor rapportera om förbättringar när det gäller huvudvärk, trötthet, symtom från blodets cirkulationssystem och symtom från rörelseapparaten (muskel och skelett), samt sömnstörningar.

Studien av Relton C et al finns här.

*Thomas KJ, Luff D, Strong P. Complementary Medicine Service in a Community Clinic for Patients with Symtoms Associated with the menopause: Outcome Study and Service Evaluation. ScHARR, University of Sheffield, 2001.

Homeopati bättre än placebo vid fibromyalgi

Bell IR, Lewis II DA, Brooks AJ, Schwartz GE,
Lewis SE, Walsh BT, Baldwin CM
Improved clinical status in fibromyalgia patients treated
with individualized homeopathic remedies versus placebo
Rheumatology Advance Access, January 20, 2004


Fisher P
An experimental double-blind clinical trial in homoeopathy
British Homeopathic Journal 1986; 75: 142-147

 

Två studier visar att homeopatisk behandling minskar smärtan och ökar livskvaliteten hos patienter med fibromyalgi, som är en kronisk, och ofta livslång, smärtsam sjukdom.

En amerikansk studie av Bell et al visar att 13 av 26 patienter med fibromyalgi upplevde en 25-procentig förbättring i smärta i de ömma punkterna, jämfört med 4 av 27 patienter som fick placebo.

Studien är en dubbelblind*, randomiserad**, parallella grupper och placebo kontrollerad undersökning, vilket innebär att den är upplagd enligt kraven för en hög vetenskaplig standard. Totalt valdes 62 patienter ut som deltagare, nio hoppade av under tiden, och totalt 53 patienter fullföljde 4-månadersstudien. Av dessa fick 26 patienter homeopatisk behandling och 27 placebo.

Den amerikanska studiens syfte var att undersöka om individuellt anpassad klassisk homeopatisk behandling kan hjälpa patienter med den konventionella medicinska diagnosen fibromyalgi.

En patient med fibromyalgi har en kronisk smärta i muskler och vävnader. Andra vanliga samtidiga symtom är trötthet, utmattning och sömnsvårigheter. Diagnosen överlappar ofta med kroniskt trötthetssyndrom och en extrem känslighet för kemiska ämnen. Det förekommer även att personerna lider av psykiska problem, bland annat depressioner.

I USA uppskattas cirka två procent, framför allt kvinnor, lida av fibromyalgi. I Sverige räknar man med 2-4 procent, det vill säga att runt 250 000 personer har den, oftast, livslånga sjukdomen.

Fibromyalgi har varit en omtvistad diagnos, eftersom man inom den konventionella medicinen inte kan hitta några konkreta kroppsliga ”fel” vid undersökningar eller genom laboratorieprover. Från början klassades fibromyalgi som en reumatisk sjukdom. Idag betraktas den som en neurologisk sjukdom och man tror att det är en störning i det centrala nervsystemet som gör att kroppen skickar för många förstärkta smärtimpulser till hjärnan.

Diagnosen ges om patienten uppfyller vissa ställda kriterier, fastställda av American College of Reumatology (ACR) år 1990. Ett krav är smärta vid ett lätt tryck (palpation) på elva av arton bestämda punkter på kroppen, så kallade ömma punkter (tender points). I Sverige är diagnosen fibromyalgi accepterad av socialstyrelsen.

Det finns idag inget botemedel inom den konventionella medicinen, och den konventionella behandlingen strävar efter att lindra smärtan med läkemedel, motion och avslappning.

Den amerikanska studien omfattade 62 patienter. Varje patient träffade två klassiskt utbildade homeopater. Ett krav var att homeopaterna i stort sett skulle vara överens om vilket medel patienten behövde. Slumpmässigt, utan att homeopaterna eller patienterna visste vilket, fick 30 patienter sedan det valda homeopatiska läkemedlet, och 32 patienter placebo. Läkemedlen gavs i dagliga LM-potenser för att minska risken för att övrig medicinering skulle påverka den homeopatiska behandlingen.

Patienterna undersöktes inför och under studien på en mängd olika sätt, som trycktester och EEG, samt svarade på frågeformulär.

Resultatet efter tre månader visade att de patienter som fått aktiv homeopatisk behandling i genomsnitt hade färre ömma punkter, och mindre smärta i de kvarvarande ömma punkterna, samtidigt som tröttheten hade minskat. Dessutom var deras depressionsnivå lägre, de hade en sänkt aggressionsnivå och upplevde en förhöjd livskvalitet, jämfört med dem som fått placebo.

Det finns en tidigare studie av Fischer, som följde patienter med fibromyalgi under enbart en månad, som visar att homeopatisk behandling är bättre än placebo vid fibromyalgi, och resulterar i mindre smärta och bättre sömn.

Till skillnad från Fischer’s studie, där alla deltagande patienter fick samma homeopatiska läkemedel, så var Bell’s studie, som refereras i den här artikeln, individuellt upplagd. Totalt förskrevs 41 olika homeopatiska enkelmedel för de 62 deltagande patienterna.

Ett intressant utfall i studien är att patienterna i placebo-gruppen fick fler homeopatiska läkemedel, jämfört med patientgruppen som fick aktivt homeopatiskt läkemedel.Experience Lightning‑Fast Execution and Transparent Trading, Fully Compliant with Finnish & EU Regulations Majorana investment finance. Det antyder att när läkeprocessen inte satte igång som förväntat hos patienten som fick placebo, efter ett väl utvalt homeopatiskt läkemedel, fann de behandlande homeopaterna inget annat råd än att försöka byta medel.

I slutdiskussionen understryker Bell et al att tre månader är för kort tid för att bota patienter som varit sjuka länge, i genomsnitt 14,8 år i den behandlade gruppen och 11,9 år i placebo-gruppen.

*En dubbelblind studie innebär att vare sig patienten eller forskaren vet vilka patienter som får verksamma läkemedel eller overksamma tabletter (placebo).

** Randomisering innebär att den grupp patienter som valts ut till studien delas in slumpmässigt, i detta fall att en grupp får homeopatiska läkemedel och en grupp overksamma tabletter.

Bell et al finns här.

Fisher et al finns här.

 

Två av tre kroniskt sjuka fick bättre hälsa med homeopati

Källa: Spence David S, Thompson Elizabeth A, Barron SJ


Homeopathic Treatment for Chronic Disease:
A 6-Year, University-Hospital Outpatient Observational Study


The Journal of Alternative and Complementary Medicine.
Volume 11, Number 5, 2005, pp. 793-798.

Under sex år följdes totalt 6 544 patienter på öppenvården på ett engelskt universitetssjukhus som fick homeopatisk behandling. Två av tre patienter fick bättre hälsa. Resultaten var ännu bättre för barnen, där fyra av fem uppgav att hälsan blivit bättre.

Den longitudinella studiens syfte var att undersöka hur homeopatisk rutinbehandling fungerar för en bred grupp av patienter med olika svåra kroniska sjukdomar och hur deras hälsa förändas.

Totalt följdes 6 544 patienter med konventionella medicinska diagnoser inom bland annat dermatologi, neurologi och reumatologi. De fick vid sitt första besök hos någon av studiens 12 deltagande läkare, som alla hade gedigna homeopatiska utbildningar, fylla i sitt hälsotillstånd, och tillfrågades sedan vid varje nytt besök hur de upplevde att hälsan utvecklats på en sju-gradig skala, där ”mycket bättre” är det högst rankade resultatet. Bortfallet var under fem procent.

Resultaten visar att 70,7 procent rapporterar en förbättrad hälsa. Av dessa säger 50,7 procent att hälsan är bättre, eller mycket bättre. Av de 1 270 behandlade barnen uppger 80,5 procent en något förbättrad hälsa, och 65,8 procent en bättre eller mycket bättre hälsa.

Bryter man ner studien och ser till enskilda diagnoser som används inom den konventionella medicinen, vilket ur den homeopatiska läkekonstens synpunkt egentligen är mindre intressant än patientens egen upplevelse av sitt totala hälsotillstånd*, kan man se att för diagnoserna eksem och astma svarar 45 respektive 49 procent att de blivit mycket bättre. Bra resultat visas också för diagnoserna ”irritable bowel syndrome”, IBS, som omfattar olika besvär i mag-tarmkanalen, och ulcerös kolit/Chron’s där totalt 37 procent uppgav att de blivit mycket bättre, 24 procent att de blivit bättre och 15 procent något bättre. Diagnoserna klimakterieproblem och migrän visade också positiva resultat.

Studien visar också att ytterst få rapporterade att de blev sämre eller mycket sämre. Personalize your trading experience with a customizable interface lumen xentor trading lumen xentorreviews. Den enda diagnosen där deltagarna uppgav att de blivit sämre gällde cancer – som får behandlas homeopatiskt i England – där en procent uppgav att de blivit mycket sämre, och en procent att de blivit sämre, och åtta procent att de blivit något sämre. Av de 301 deltagande cancerpatienterna uppgav 26 procent att de blivit mycket bättre och 27 procent att de blivit bättre.

Studien visar att det inte finns några belägg för de två argumenten ”tid” och ”pengar”, som ofta förs fram för att förklara homeopatins resultat. I studien fick de deltagande patienterna inte mer tid vid konsultationerna än vad patienter med kroniska diagnoser fick i den öppna sjukvården vid universitetssjukhuset. Vid en jämförelse fick de till och med mindre tid jämfört med patienter som behandlades för problem i respirationssystemet, samt inom reumatologi och neurologi.

När det gäller argumentet, att eftersom patienter betalar själva för homeopatisk behandling överdriver de gärna de positiva resultaten, motbevisas påståendet av studien. Behandlingarna utfördes på ett National Health Service-sjukhus, där patienterna inte betalar för själva besöket, utan enbart för medicin. Homeopatisk medicin är oftast billig i relation till konventionella mediciner.

En slutsats från studien gäller den framtida ökande kostnaden för sjukvården. Av de totalt 6 544 patienterna i studien hade alla kroniska diagnoser. 62,5 procent av deltagarna var 48 år eller yngre. Studiens slutsats är att för varje patient som får en förbättrad hälsa med en relativt billig homeopatisk behandling minskar trycket betydligt på den konventionella sjukvården.

Den kritik som kan riktas mot studien är att den inte har kontrollgrupp, inte är randomiserad och inte har någon placebogrupp. En longitudinell studie är dock ett vanligt och etablerat sätt att lägga upp en forskningsstudie. Studien bör analyseras utifrån vad den är, och utger sig för att vara, en långsiktig uppföljning av hur patienter upplever att den egna hälsan påverkas av homeopatisk behandling. Det intressanta vore att hitta en motsvarande studie där kroniska patienter som behandlas inom den konventionella vården får redovisa sin upplevda hälsa.

* En homeopatisk behandling utgår ifrån individens hela symtombild, jämfört med en konventionell medicinsk diagnos som (oftast) fokuserar på enbart en liten del. Även läkeprocesessen omfattar hela individen, vilket innebär att patienten kan få en bättre hälsa som omfattar mycket mer än den konventionella medicinska diagnosen. Om en person får tillbaka sin aptit, slipper sömnstörningar, blir av med återkommande huvudvärk, samtidigt som ”diagnosen” Chron’s blir botad, är vinsterna så mycket större än att en enskild diagnos kan strykas.

Studien finns här.