Etikett: öroninflammation

Varför alla öronbarn borde behandlas med homeopati

Kan hudbesvär som behandlas med kortisonsalvor småningom leda till att barnet i stället får problem med astma eller allergier? Ja, när kroppens försvarsmekanismer tvingas backa riskerar besvären med tiden att gå djupare, och från akuta till kroniska.

Att barn som har öroninflammationer får bättre resultat med homeopatisk behandling än av antibiotika visas i flera vetenskapliga studier. Homeopatin är därför ett klokt och medvetet val för föräldrar som vill stärka sitt barns hälsa och som också vill bidra till att minska bakterieresistensen. Det vill säga för föräldrar i länder där det är en självklarhet att behandla barn med homeopati. Sverige är ett av de få länder i världen som är emot att barn under 8 år behandlas.

Vi behöver alla bidra till att ha en fungerande antibiotika den dag det verkligen behövs för att rädda liv. Homeopati verkar snabbare och effektivare än antibiotika enligt forskargruppen Frei et al. Rätt genomförd behandling stärker individen att återfå sin hälsa i grunden. Att stärka hälsan i grunden vid relativt lindriga infektioner är nog viktigare än många kanske tror! Jag ska förklara varför.

Följer en egen logik

Den klassiska homeopatiska terapin följer en egen logik, som på flera avgörande sätt skiljer sig mot den vanliga vårdens sätt att se på sjukdom och hälsa.

Den homeopatiska läkekonsten utgår ifrån att en organism i obalans visar symtom. Symtomen är organismens sätt att uttrycka att något inte stämmer. Ett barn med ont i örat gråter och har kanske feber och förhöjd puls. Trumhinnan kan ändra färg och bukta ut.

Utgångspunkten för homeopaten är alltid den enskilda individen. Vad har just den här personen för besvär? Vad lindrar eller förvärrar smärtan? Hur mår patienten av värme/kyla? Är personen törstig eller otörstig vid feber? Och så vidare.

Homeopaten samlar in individens symtom och väljer det homeopatiska läkemedel som gett liknande symtom när det prövats på friska, och som kliniskt visat sig fungera bra för liknande symtombilder som patienten uppvisar.

Det som kan ge den behandlande homeopaten gråa hår är när symtomen är påverkade av andra behandlingar eller mediciner som dämpar eller förändrar symtomen. En patient som ofta har huvudvärk och har som vana att ta huvudvärkstabletter vet till slut kanske inte var huvudvärken sitter, hur smärtan yttrar sig, när värken är som värst, eller känns av minst, eller om det hjälper med kalla omslag, varm vetekudde, och så vidare. Det säger sig självt att det då blir svårare att med säkerhet välja rätt läkemedel.

När patienten får rätt homeopatiskt läkemedel stimuleras organismens egna försvarsmekanismer och läkeprocessen drar igång. Målet för behandlingen är att patienten uppnår den hälsa som är möjlig för just den individen – här spelar exempelvis ärftlighet och livsstil in.

Så långt är allt väl. Men vad händer om detta inte sker? Om besvär och symtom dämpas eller fås att försvinna med olika skolmediciner? Hur hanterar organismen det?

Misskött akut kan bli kroniskt

Den kände grekiske professorn George Vithoulkas, som har vigt sitt liv åt klassisk homeopati, lanserar i den intressanta essän ”The ’continuum’’ of a unified theory of diseases” idén om ett ”kontinuum”; att hälsa och sjukdom – akut och kroniskt – hänger ihop.

Essän kom till som ett svar från en liten flicka som frågade: ”Varför blir jag sjuk?”. Vithoulkas konstaterar att det inte finns något enkelt svar, och diskuterar några möjliga förklaringar. En är att de patologiska tillstånd en människa upplever under sitt liv ingår i ett förlopp, det vill säga att akuta och kroniska besvär hos en patient uppträder i en viss ordning kopplade till organismens försvarsmekanismer.

Organismens immunsystem försöker lägga besvär på minst vitala och minst viktiga organ. När skolmedicinen behandlar sjukdomar med vanliga läkemedel kan medicinerna överväldiga kroppens naturliga försvar och tvinga immunsystemet till en ”djupare försvarslinje” och då starta en ny kronisk fas där ett mer viktigt organ påverkas.

Som exempel nämner han barn som får upprepade halsflusser och behandlas med antibiotika. Några år senare får barnet bronkit, och antibiotika igen. I nästa steg blir det lunginflammationer. Besvären har således gått från tonsiller till lungor. Genom att ingripa med starka kemikaliedroger tillåts inte kroppen lägga symtom på en ytlig och för organismen mer ofarlig nivå, utan tvingas att angripa allt mer vitala organ. I essän beskriver han sina erfarenheter av flera liknande förlopp.

För man resonmanget till sin spets blir frågan kort och gott: Kan skolmedicinsk behandling i sig leda till ett försämrat hälsotillstånd hos patienten? Kan det vara så att hälsan över åren sakta försämras, att besvären flyttar sig från mindre viktiga organ till allt viktigare organ?

Ja, svarar Vithoulkas, och baserar sitt påstående på erfarenheterna från de tiotusentals patienter han behandlat.

Enligt Vithoulkas är det därför viktigt att akuta inflammatoriska tillstånd i början av barndomen behandlas på ett milt och korrekt sätt, så att inte immunsystemet tvingas att ”retirera” till kroniska degenerativa tillstånd.

Det är med andra ord klokt att behandla barn och unga vuxna med klassisk homeopati så snart de får besvär. Det är ett varsamt sätt att stödja kroppens försvarsmekanismer att återskapa hälsa. I den homeopatiska terapin startar en läkeprocess som arbetar inifrån kroppen. Organismen läker på riktigt.

”Varför blir jag sjuk?”, löd den svåra frågan den lilla flickan ställde. Svaren som bygger på idén om att sjukdom och hälsa ingår i ett kontinuum är utmanande eftersom idén om allt hänger ihop går emot det vi lärt oss, och emot det fundament som skolmedicinen är uppbyggd på.

Svaret på frågan: ”Hur blir jag så frisk jag kan bli?” är däremot enkel: Välj klassisk homeopatisk behandling!”

Essän av George Vithoulkas kan du hämta här.

Vad är klassisk homeopati:
  • Den är alltid individuell.
  • Homeopaten ser till hela dig; dina fysiska, emotionella och mentala besvär vägs in.
  • Du får det homeopatiska läkemedel som stämmer med just dina besvär.
  • Du får ett enda homeopatiskt läkemedel åt gången.
  • Det homeopatiska läkemedel du får är noggrant prövat på friska personer.
  • Homeopaten ger dig den lägsta möjliga dos som behövs för att få igång läkeprocessen.

Homeopati kan ersätta antibiotika vid akut öroninflammation

Sinha MN, Siddiqui VA, Nayak C, Singh Vikram, Dixit Rupali, Dewan Deepti och Mishra Alok.
Randomized controlled pilot study to compare Homeopathy and Conventional therapy in Acute Otitis Media.
Homeopathy (2012) 101, 5-12.

Klassisk homeopatisk behandling ger snabbare läkning än antibiotika vid akuta öroninflammationer. Det visar en indisk studie på 80 barn. Inget barn som fick homeopati behövde ta antibiotika.

Syftet med pilotstudien Randomized controlled pilot study to compare Homeopathy and Conventional therapy in Acute Otitis Media av Sinha et al var att jämföra effektiviteten av individuell klassisk homeopatisk och konventionell behandling vid akut öroninflammation.

Öroninflammation är det vanligaste besväret hos barn med ont i öronen som besöker allmänpraktiserande läkare. Tre av fyra barn har minst en öroninfektion innan de fyllt tre år.

Symtomen är inte alltid tydliga men ofta har barnet skarp stickande smärta i örat, feber och förhöjd puls. Barnet gråter, håller sig för örat, kan bli irriterat och sover sämre. Trumhinnan ändrar färg till rosa eller rött och buktar ofta ut.

Sinha et al påpekar att antibiotika tidigt i livet ökar risken för astma hos barn. Barn som får antibiotika innan sex månaders ålder har tre gånger högre risk att utveckla allergier för husdjur, gräs och damm och är även benägna att drabbas av astma. Den rutinmässiga förskrivningen av antibiotika bidrar också till antibiotikaresistensen, påpekar forskarna.

Detta har lett till ett intresse för komplementära och alternativa behandlingar, som är säkrare än vad antibiotika är, för patienter med akuta öroninflammationer, framhåller Sinha et al. Eftersom det saknats indiska studier som jämfört homeopatisk behandling med konventionell medicinsk behandling satte Sinha el al upp en pilotstudie. Syftet var att dels jämföra hur effektiv respektive behandling var, dels att se hur många patienter i respektive grupp som behövde antibiotika.

Pilotstudien är en randomiserad och kontrollerad studie. Den genomfördes i Jaipur i Indien mellan maj 2009 och april 2010.

Deltagare var barn mellan 2 och 6 år av båda könen. Ett urvalskriterium var att barnen inte haft öronvärk längre än 36 timmar. Deltagarna skulle även ha en buktande trumhinna. Av 95 screenade patienter uppfyllde 81 patienter kriterierna för att ingå i studien. 41 patienter lottades till konventionell behandling. Ett barn i gruppen fick kramper och uteslöts ur studien. Totalt 40 barn fick individuell homeopatisk behandling.

Samtliga patienters tillstånd kartlades noga vid starten, samt vid uppföljningar som gjordes efter tre, sju, tio och 21 dagar. Bland annat så bedömdes graden av öronvärk, gråt, irritation, sömnsvårigheter och feber enligt ett skattningsinstrument för hur allvarliga symtomen är på en skala mellan 0-14. En specialist undersökte trumhinnan hos varje deltagare vid start och vid samtliga uppföljningar. Trumhinnans tillstånd bedömdes och poängsattes vid start och varje uppföljningstillfälle.

Studien var upplagd så att om inte symtomen förbättrats med 50 procent efter de tre första dygnen skulle barnet få antibiotika oavsett vilken grupp det ingick i.

Hos gruppen patienter som fick homeopatisk behandling startade behandlingen med att patientens besvär och symtom analyserades och bedömdes. Det homeopatiska läkemedel som passade för totaliteten av symtom valdes. Läkemedlen gavs i LM-potenser varannan till var sjätte timme beroende på hur allvarliga symtomen var.

Vid varje uppföljning utvärderades läkeprocessen och om en högre potens eller ett annat homeopatiskt läkemedel behövdes. Studieupplägget tillät maximalt två byten av homeopatiskt läkemedel per patient.

I gruppen som fick konventionell behandling observerades barnet i tre dagar innan antibiotika sattes in. Patienten symtombehandlades under tiden med smärtstillande, antiinflammatoriskt och febernedsättande.

Resultatet av studien blev att ingen antibiotika skrevs ut för barnen som fick homeopatisk behandling. I gruppen som fick konventionell behandling fick 39 av 40 antibiotika.

I den grupp som fick homeopatisk behandling blev fyra barn botade inom de första tre dygnen, 19 barn inom sju dagar, 14 inom tio dagar och en patient inom tre veckor. Totalt 38 barn botades. Två av de 40 deltagarna kom inte på de två sista uppföljningarna vid tio och 21 dagar. Studien använde beräkningsmetoden ”last observation carried forward – LOCF” för att kompensera bortfallet.

Bland barnen som fick konventionell behandling blev ett barn bra inom de tre första dygnen, 20 bra inom en vecka och 19 inom tio dagar.

Eftersom samtliga deltagare blev fullt återställda inom 21 dagar valde forskarna att jämföra effekten av de olika behandlingsmetoderna sju dagar efter insjuknandet. Efter sju dagar hade 23 barn som fick homeopati tillfrisknat jämfört med 21 barn som fick antibiotika.

Tio homeopatiska läkemedel användes till samtliga patienter inom gruppen som fick klassisk homeopatisk behandling, det vill säga ett enda homeopatiskt läkemedel åt gången baserat på den symtombild patienten uppvisade. Puls, Merc, Sil, Cham, Lyc och Sulph användes i 85 procent av fallen. Ett barn var fick Ars, Calc, Cina och Hep.

Sinha et al drar slutsatsen att individualiserad klassisk homeopatisk behandling är effektiv vid akuta öroninflammationer och att homeopati kan reducera användingen av antibiotika. Den homeopatiska behandlingen ger inte heller de biverkningar som antibiotika gör.

 

Du kan hämta artikeln här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22226309

 

Här finns fler studier om homeopatisk behandling vid akuta öroninflammationer:

Patienter föredrar homeopati vid akut infektion

Homeopati effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner

 

 

 

Homeopati bättre än antibiotika vid akut öroninflammation

Frei, H och Thurneysen, A
Homeopathy in acute otitis media in children: treatment effect or spontaneous resolution?
 
 
British Homeopathic Journal. 2001, sid 180-182

Sju av tio barn blev fria från smärta vid akut öroninflammation inom tolv timmar med homeopatisk behandling. Det är ett 2,4 gånger bättre resultat än placebo.

Akut öroninflammation är vanligt hos barn och skolmedicinen har blivit restriktivare med att skriva ut antibiotika. De flesta akuta öroninflammationer läker ut av sig själva. Enligt en tidigare studie från år 1997, som jämförde placebobehandling med konventionell medicinsk behandling, blev 60 procent av de placebo-behandlade barnen smärtfria inom 24 timmar och 86 procent av dem smärtfria inom sju dagar*.

Vid akuta sjukdomar kan homeopatiska läkemedel ge snabba effekter, ibland efter bara några minuter, eller inom någon timme, när rätt medel ges.

För att verkligen kunna påvisa om homeopatisk behandling ger någon effekt utöver spontan läkning satte studien ”Homeopathy in acute otitis media in children: treatment effect or spontaneous resolution?” upp en första tidsgräns på sex timmar, det vill säga en fjärdedel av tiden vid placebo-behandling, och en andra tidsgräns på tolv timmar från läkarbesöket.

Efter tolv timmar och två olika homeopatiska läkemedel utan förbättring skulle barnen få antibiotika.

Totalt ingick 230 barn/ungdomar mellan 0 och 16 år i studien. Det var patienter som under en åtta månaders period kom till barnläkarmottagningen med akut öroninflammation. Att det verkligen rörde sig om akut öroninflammation bekräftades genom triaden; akut öronsmärta, nedsatt hörsel och symtom på inflammation på trumhinnan.

Patienten genomgick sedan även en regelrätt homeopatisk individuell undersökning.

Patienten fick sin första dos av ett individuellt förskrivet homeopatiskt läkemedel redan på läkarmottagningen. Ingen konventionell medicin gavs.

Om patienten inte blev märkbart bättre inom sex timmar fick barnet en dos av ett annat homeopatiskt läkemedel. Blev patienten inte bättre under de sex efterföljande timmarna påbörjades behandling med antibiotika.

Resultaten visade att 90 barn – 39 procent – blev smärtfria inom sex timmar och 76 barn – 33 procent – blev bättre efter sin andra homeopatiska medicin inom ytterligare sex timmar (alltså tolv timmar från besöket på läkarmottagningen). Sammanlagt blev alltså 72 procent av barnen markant bättre av den homeopatiska behandlingen inom tolv timmar. Det är halva tiden jämfört med placebo. För 64 barn, vilket motsvarar 28 procent, inleddes en antibiotikabehandling.

Detta betyder att homeopatisk behandling är 2,4 gånger snabbare än placebo på att kontrollera smärta.

Ingen av de deltagande 230 barnen fick några komplikationer efter sina behandlingar.

Studien jämförde även kostnaden för homeopatisk behandling jämfört med antibiotika. Sammantaget blev konventionell skolmedicinsk behandling 14 procent dyrare än den homeopatiska behandlingen.

Det homeopatiska läkemedlet kostade knappt en tiondedel av vad antibiotikan kostar.

Själva undersökningen tog däremot 5-10 minuter längre för homeopaten. Akut öroninflammation har ett snabbt förlopp. Den behandlande homeopaten har följaktligen ganska få symtom och en kort observationstid som grund när hon eller han utreder vilket homeopatiskt läkemedel som passar den enskilda patienten bäst. Homeopatens individuellt anpassade undersökning tar längre tid än det tar för en konventionell läkare att undersöka och skriva ut antibiotika.

En tidigare studie av Friese et al* från 1997 där barnen följdes upp under en längre tid har visat att de barn som behandlas homeopatiskt insjuknar mera sällan i nya akuta öroninflammationer jämfört med barn som får antibiotika. Det ökar vinsterna för samhället ytterligare, samtidigt som riskerna för antibiotikaresistans minskar.

* Friese KH, Kruse S, Lüdtke R, et al. The homeopathic treatment of otitis media in children – comparison with conventional therapy. Int J Clin Pharm Ther 1997; 35: 296-301.