Författare: VoH

Homeopati kan ersätta antibiotika vid akut öroninflammation

Sinha MN, Siddiqui VA, Nayak C, Singh Vikram, Dixit Rupali, Dewan Deepti och Mishra Alok.
Randomized controlled pilot study to compare Homeopathy and Conventional therapy in Acute Otitis Media.
Homeopathy (2012) 101, 5-12.

Klassisk homeopatisk behandling ger snabbare läkning än antibiotika vid akuta öroninflammationer. Det visar en indisk studie på 80 barn. Inget barn som fick homeopati behövde ta antibiotika.

Syftet med pilotstudien Randomized controlled pilot study to compare Homeopathy and Conventional therapy in Acute Otitis Media av Sinha et al var att jämföra effektiviteten av individuell klassisk homeopatisk och konventionell behandling vid akut öroninflammation.

Öroninflammation är det vanligaste besväret hos barn med ont i öronen som besöker allmänpraktiserande läkare. Tre av fyra barn har minst en öroninfektion innan de fyllt tre år.

Symtomen är inte alltid tydliga men ofta har barnet skarp stickande smärta i örat, feber och förhöjd puls. Barnet gråter, håller sig för örat, kan bli irriterat och sover sämre. Trumhinnan ändrar färg till rosa eller rött och buktar ofta ut.

Sinha et al påpekar att antibiotika tidigt i livet ökar risken för astma hos barn. Barn som får antibiotika innan sex månaders ålder har tre gånger högre risk att utveckla allergier för husdjur, gräs och damm och är även benägna att drabbas av astma. Den rutinmässiga förskrivningen av antibiotika bidrar också till antibiotikaresistensen, påpekar forskarna.

Detta har lett till ett intresse för komplementära och alternativa behandlingar, som är säkrare än vad antibiotika är, för patienter med akuta öroninflammationer, framhåller Sinha et al. Eftersom det saknats indiska studier som jämfört homeopatisk behandling med konventionell medicinsk behandling satte Sinha el al upp en pilotstudie. Syftet var att dels jämföra hur effektiv respektive behandling var, dels att se hur många patienter i respektive grupp som behövde antibiotika.

Pilotstudien är en randomiserad och kontrollerad studie. Den genomfördes i Jaipur i Indien mellan maj 2009 och april 2010.

Deltagare var barn mellan 2 och 6 år av båda könen. Ett urvalskriterium var att barnen inte haft öronvärk längre än 36 timmar. Deltagarna skulle även ha en buktande trumhinna. Av 95 screenade patienter uppfyllde 81 patienter kriterierna för att ingå i studien. 41 patienter lottades till konventionell behandling. Ett barn i gruppen fick kramper och uteslöts ur studien. Totalt 40 barn fick individuell homeopatisk behandling.

Samtliga patienters tillstånd kartlades noga vid starten, samt vid uppföljningar som gjordes efter tre, sju, tio och 21 dagar. Bland annat så bedömdes graden av öronvärk, gråt, irritation, sömnsvårigheter och feber enligt ett skattningsinstrument för hur allvarliga symtomen är på en skala mellan 0-14. En specialist undersökte trumhinnan hos varje deltagare vid start och vid samtliga uppföljningar. Trumhinnans tillstånd bedömdes och poängsattes vid start och varje uppföljningstillfälle.

Studien var upplagd så att om inte symtomen förbättrats med 50 procent efter de tre första dygnen skulle barnet få antibiotika oavsett vilken grupp det ingick i.

Hos gruppen patienter som fick homeopatisk behandling startade behandlingen med att patientens besvär och symtom analyserades och bedömdes. Det homeopatiska läkemedel som passade för totaliteten av symtom valdes. Läkemedlen gavs i LM-potenser varannan till var sjätte timme beroende på hur allvarliga symtomen var.

Vid varje uppföljning utvärderades läkeprocessen och om en högre potens eller ett annat homeopatiskt läkemedel behövdes. Studieupplägget tillät maximalt två byten av homeopatiskt läkemedel per patient.

I gruppen som fick konventionell behandling observerades barnet i tre dagar innan antibiotika sattes in. Patienten symtombehandlades under tiden med smärtstillande, antiinflammatoriskt och febernedsättande.

Resultatet av studien blev att ingen antibiotika skrevs ut för barnen som fick homeopatisk behandling. I gruppen som fick konventionell behandling fick 39 av 40 antibiotika.

I den grupp som fick homeopatisk behandling blev fyra barn botade inom de första tre dygnen, 19 barn inom sju dagar, 14 inom tio dagar och en patient inom tre veckor. Totalt 38 barn botades. Två av de 40 deltagarna kom inte på de två sista uppföljningarna vid tio och 21 dagar. Studien använde beräkningsmetoden ”last observation carried forward – LOCF” för att kompensera bortfallet.

Bland barnen som fick konventionell behandling blev ett barn bra inom de tre första dygnen, 20 bra inom en vecka och 19 inom tio dagar.

Eftersom samtliga deltagare blev fullt återställda inom 21 dagar valde forskarna att jämföra effekten av de olika behandlingsmetoderna sju dagar efter insjuknandet. Efter sju dagar hade 23 barn som fick homeopati tillfrisknat jämfört med 21 barn som fick antibiotika.

Tio homeopatiska läkemedel användes till samtliga patienter inom gruppen som fick klassisk homeopatisk behandling, det vill säga ett enda homeopatiskt läkemedel åt gången baserat på den symtombild patienten uppvisade. Puls, Merc, Sil, Cham, Lyc och Sulph användes i 85 procent av fallen. Ett barn var fick Ars, Calc, Cina och Hep.

Sinha et al drar slutsatsen att individualiserad klassisk homeopatisk behandling är effektiv vid akuta öroninflammationer och att homeopati kan reducera användingen av antibiotika. Den homeopatiska behandlingen ger inte heller de biverkningar som antibiotika gör.

 

Du kan hämta artikeln här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22226309

 

Här finns fler studier om homeopatisk behandling vid akuta öroninflammationer:

Patienter föredrar homeopati vid akut infektion

Homeopati effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner

 

 

 

Det finns 263 RCT-studier på homeopatisk behandling

Robert T Mathie, Daniela Hacke, Jürgen Clausen, Ton Nicolai,
David S Riley och Peter Fisher
 
Randomised controlled trials of homeopathy in humans: characterising the research journal literature for systematic review
Homeopathy (2013) 102, 3-24




En internationell forskargrupp har efter grundligt sökande funnit att det finns 263 randomiserade och kontrollerade studier gjorda på homeopatisk behandling på människor.


Två forskare från England, en från Tyskland, en från Belgien och en från USA har tillsammans gjort en litteraturstudie inom homeopati. De har sökt igenom databaser och bibliotek efter publicerade artiklar från vetenskapliga studier gjorda på homeopatisk behandling på människor. De har täckt in en tidsperiod med start från 1800-talets början och fram till slutet av år 2011.


Resultatet landade på 263 RCT-studier. RCT står för randomiserade kontrollerade studier, vilket innebär att deltagarna slumpmässigt lottats till att få eller inte få aktivt läkemedel, samt att studien haft kontrollgrupper. Idag förväntas en studie vara randomiserad och kontrollerad för att tilldelas värde inom medicinsk vetenskaplig forskning.


Sorterades utifrån fyra principer


Mathie et al har letat fram samtliga publicerade artiklar och gått igenom dem. De har delat in artiklarna utifrån fyra principer baserade på hur studien är upplagd och vilken granskningsmetod den publicerande tidskriften följer.


En studie har klassats in baserat på om den:


1. handlar om behandling eller förebyggande behandling (prophylaxis)


2. är placebo kontrollerad eller kontrollerad på annat sätt (patienterna i kontrollgruppen kan vara behandlade konventionellt, med andra metoder eller obehandlade)


3. handlar om individualiserad homeopati eller icke individualiserad homeopati


4. är publicerad utifrån metoden peer-reviewed eller icke peer-reviewed


När det gäller punkt tre, om studien är individualiserad eller inte, har Mathie et al valt att klassa en studie som individualiserad även när den handlat om en förutbestämd begränsning av antalet homeopatiska läkemedel som har fått användas.


Vid en icke-individualiserad studie har alla deltagare i studien fått samma förutbestämda homeopatiska läkemedel. Studier klassade som icke-individualiserade omfattar komplex, klinisk och isopatisk behandling.


När det gäller punkt 4 och tidskriftens metod att behandla artiklar inför publicering arbetar tidskrifter på två olika sätt:


1. Tidskriften följer metoden med peer-reviewed. Det innebär att varje artikel granskas (och godkänns) av en kollega eller en person som är väl insatt i forskningsfältet innan artikeln accepteras för tryckning. En del tidningar väljer att ha flera personer som granskar varje artikel innan publicering.


2. Icke peer-reviewed innebär att artikeln publiceras utifrån en vanlig redaktionell bedömning.


Närmare 500 publikationer


Mathie et al har sökt via databaser, referenslistor och kollegor för att fånga upp studier. Forskningsgruppen framhåller att arbetet skett med optimala resurser, eftersom man haft tillgång till Karl och Veronica Carstens stiftelse i Tyskland som har ett etablerat och aktuellt forskningsbibliotek när det gäller homeopati. Studier på alla språk har eftersökts.


Totalt fann Mathie et al 489 studier, varav 421 identifierades via databaser och 68 hittades via de övriga källorna. Av dessa togs alla som var upprepningar, publicerade i böcker, och så vidare bort. Då återstod 394 studier.


I nästa steg togs kortare referat eller sammanfattningar (abstracts), samt kortare artiklar bort (färre än 500 ord). Forskargruppen fann även upprepningar, det vill säga samma ursprungsstudie hade beskrivits och publicerats på olika ställen och på olika språk. De plockades också bort.


Kvar fanns nu 316 publicerade artiklar. Dessa delades upp i peer-reviewed och icke peer-reviewed, alltså granskade innan tryckning eller enbart handhavda av redaktionen, samt lästes noga. Studier som inte var randomiserade och/eller kontrollerade togs bort, liksom studier som de facto inte handlade om homeopatisk behandling. Även studier där homeopatiska läkemedel användes som inte var över D1 (X1) togs bort.


Kvar fanns nu 263 RCT-studier.


Dessa klassades in utifrån kriterierna:


    

  • Peer-reviewed eller icke peer-reviewed
    • 

  • Placebokontrollerade eller kontrollerade på annat sätt
    • 

  • Individuell homeopatisk behandling eller icke individuell homeopatisk behandling
    • 



Forskargruppen noterade för varje studie vilken medicinsk kondition studien tog upp, samt på vilket språk den var författad.


Mathie et al delar in de 263 studierna enligt nedan:


A. Peer-reviewed (PR), totalt 164 studier. De klassas sedan in på följande sätt:


• 41 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling


• 96 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade


• 12 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt


• 15 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt


 


B. Icke peer-reviewed (NPR), totalt 99 studier. De klassas sedan in på följande sätt:


• 13 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling


• 67 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade


• 2 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt


• 17 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt


 


Det vanligaste språket i artiklarna är engelska; PR 79,3 procent och NPR 24,2 procent.


Tyska stod för 15,9 respektive 46,5 procent. Franska för 1,8 och 17,2 procent. De resterande studierna omfattade sex språk: italienska, norska, portugisiska, ryska, holländska och spanska.


Av de 263 RCT-studierna var 217 eller 82,5 procent placebo-kontrollerade, och 46 stycken, motsvarande 17,5 procent, kontrollerade på annat sätt.


När det gäller antalet individualiserade eller icke-individualiserade studier är majoriteten icke-individualiserade, totalt 195 studier eller 74,1 procent. De individualiserade studierna är 68 stycken, vilket motsvarar 25,9 procent.


De 263 artiklarna beskriver 122 olika medicinska tillstånd. Flera tillstånd återfinns i olika studier. Vanligast är muskelömhet, säsongsbetonad allergisk snuva (rinit), influensa och övre luftvägsinfektioner.


Hittade 30 fler artiklar


Mathie et al har även jämfört resultatet från sin litteratursökning med meta-analyserna som gjordes av Linde et al år 1997 och Shang et al år 2005. (Båda dessa studier finns beskrivna här på www.vetenskapenomhomeopati.se, se rubriken Meta-analyser, samt på www.roberthahn.nu.)


Mathie et al fann således 263 studier. När de jämför med Linde et al och Shang et al visar det sig att 121 av de studier Mathie et al fann var inkluderade i Lindes och Shangs meta-analyser, att 66 studier hos Mathie et al publicerats efter Lindes och Shangs meta-analyser, samt att 30 studier som kvalificerade sig att ingå hos Mathie et al inte ingick i Linde et als och Shang et als meta-analyser.


Målet med Mathie et als litteratursökning var att utvärdera metoder för att söka och hitta RCT-litteratur, att rapportera detaljer om de studier man fann, samt att jämföra sina fynd med Linde et als och Shang et als meta-analyser.


Mathie et al framhåller att arbetet nu fortsätter med att analysera de 263 artiklar man fann. De kommer att ligga till grund för en ny meta-analys, där såväl kvalitet och resultat bedöms.


Artikeln kan köpas här: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1475491612000811


 


 


 

	


	
	






	
	

		
Billigare vård och längre liv med homeopati, akupunktur och antroposofisk medicin
	


	

		
Kooreman Peter och Baars W Erik


Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer


Eur J Health Econ (2012) 13:769-776


En holländsk studie som undersöker vad olika former av vård kostar visar att vården blir billigare och att patienten lever längre när de går till allmänläkare som behärskar andra behandlingsmetoder än den vanliga skolmedicinen.


Syftet med den holländska studien Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer är att jämföra kostnader mellan vanliga allmänpraktiserande läkare och läkare som kan behandla med homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin.


Artikelförfattarna framhåller att kostnaderna för komplementär och alternativ medicin har ignorerats av forskare som studerar ekonomiska aspekter av sjukvården, trots att empiriska studier talar för att komplementär och alternativ medicin är kostnadseffektiva. Även om det komplementära och alternativa fältet är svårt att undersöka, och även om det ständigt förändras, så menar Kooreman och Baars att det inte bör ignoreras, särskilt som allt fler söker annan vård än den konventionella. Författarna hänvisar bland annat till en studie genomförd år 2007 som visar att fyra av tio amerikaner söker sig till komplementär och alternativ vård.


De nämner även en schweizisk studie där 11 procent av befolkningen uppgav att de använde homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och/eller traditionell kinesisk medicin under år 2002. Enligt studien är det framför allt yngre, kvinnor och mer välutbildade som söker sig till andra behandlingsformer än de konventionella.


År 2009 genomfördes en folkomröstning i Schweiz där två tredjedelar av den röstande befolkningen önskade att andra behandlingsformer än den konventionella sjukvården bör stödjas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Idag är det så, under perioden 2012-2017 omfattas homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och traditionell kinesisk medicin av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.


Den holländska studien av Kooreman et al utgår ifrån den allmänpraktiserande läkaren, som i Holland är vårdens centralgestalt och fungerar som en ”gatekeeper”. Det är allmänläkaren som skriver remisser och skickar patienten vidare.


Samtliga uppgifter i studien kommer från ett och samma försäkringsbolag. Uppgifterna omfattar 1 913 konventionella allmänpraktiserande läkare och 79 allmänpraktiserande läkare som har tilläggsutbildning i homeopati (28), akupunktur (25) och antroposofisk medicin (26).


De kvartalsvisa uppgifterna från försäkringsbolaget tar upp kostnader för allmänläkare, sjukhusvistelse, farmakologisk vård (läkemedelsbehandling) och ambulansvård/fysiska behandlingar. Vidare framgår datum för födelse och död och vilket kön patienten har.


Studien omfattar totalt 151 952 försäkrade personer under åren 2006-2009. Medelåldern var 38,4 år. 53 procent var kvinnor. Dessa bodde i 21 902 olika postkodområden. I Holland omfattar en sexsiffrig postkod i genomsnitt 16 hushåll. Genom att bryta ner uppgifterna så i detalj minskar risken för att resultaten i studien avspeglar olikheter i patienternas socioekonomiska status.


Kostnaden för patienter som gick till en läkare som var utbildad i homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin blev sju procent lägre än för en patient som gick till en vanlig läkare. Det motsvarar 140 euro i lägre årlig kostnad per patient. Den lägre kostnaden beror på ett mindre behov av att ligga på sjukhus och på lägre läkemedelskostnader.


Ser man till hälsostatus var dödligheten signifikant lägre för de patienter som sökte sig till läkare som kunde andra behandlingsmetoder än vanliga läkare, upp till 30 procent lägre. Underlaget var dock litet.


Kooreman et al lyfter flera frågor som borde belysas ytterligare i kommande forskning, bland annat att patienter som söker sig till komplementära och alternativa behandlingar tenderar att ha varit sjuka längre och ha svårare hälsoproblem än patienter inom den konventionella medicinen. Det borde egentligen leda till att kostnaden för dessa borde bli högre jämfört med konventionell vård. Ändå visar studien att den komplementära och alternativa vården är mer kostnadseffektiv. Samtidigt rapporterar dessa patienter färre biverkningar och att de är mer nöjda med behandlingarna.


Studien baseras enbart på uppgifter från ett försäkringsbolag, även här borde forskningen utvidgas menar forskarduon Kooreman och Baars, som också gärna skulle se mer forskning på kostnadseffektivitet för specifika diagnoser.


Artikeln kan hämtas här: http://members.ziggo.nl/peterkooreman/gpcs.pdf

	


	
	






	
	

		
Patienter uppgav att homeopatin förbättrar hälsan  medan vanlig skolmedicin gör dem sämre
	


	

		
M Van Wassenhoven och G Ives


An observational study of patients receiving homeopathic treatment


Homeopathy (2004) 93, 3-11




Medan 55 procent av 782 belgiska patienter i en observationsstudie uppgav att de blivit sämre av konventionell behandling, sade majoriteten av dem, 95 procent, att de blev nöjda eller mycket nöjda med den homeopatiska behandlingen. Över hälften som tog konventionella mediciner kunde sluta ta medicinerna.


Randomiserade kliniska studier är kanske inte alltid den bästa metoden för att påvisa de ekonomiska effekterna av homeopatisk behandling, menar van Wassenhoven och G Ives, som i stället gjorde en observationsstudie i Belgien år 2001.


80 allmänpraktiserande läkare som är medlemmar i ett belgiskt homeopatförbund deltog i studien. De ombads att fråga tio patienter i en följd som sökte homeopatisk vård hos dem, utan att sortera bort någon och med början en måndagmorgon, att delta i studien.


Patienten och läkaren fyllde i var sitt frågeformulär. Patienterna fick fylla i frekvens, varaktighet, utfall och kostnader för nuvarande (homeopatisk) och tidigare (konventionell) behandling, den upplevda effektiviteten av behandlingarna och hur nöjd man var med dem. Effektiviteten mättes genom en 9-gradig skala med 5 som neutral mittpunkt. Tillfredsställelsen mättes på en 10-gradig skala. Patienterna fick också skatta allvarligheten av sitt tillstånd på en 4-gradig skala där:


0 = lite problem


-1 = det dagliga livet störs något


-2 = problem är konfirmerade genom tester eller undersökningar och omgivningen märker av dem


-3 = problem förhindrar arbete eller studier


Fysiska och psykologiska symtom skattades var för sig.


Även läkarna svarade på motsvarande frågor, samt på ytterligare frågor som handlade om patientens medicinering (både homeopatisk och konventionell) och på vilka grunder läkaren satt in läkemedel på patienten.


Totalt samlades 782 frågeformulär in från patienter. Ingen patient valde att avstå från studien. Två patientformulär saknade ett matchande läkarformulär. Två av tre svarande var kvinnor. Medleåldern var 39 år och 8 månader. De kvinnliga patienterna var signifikant äldre än de manliga (41 år och 2 mån jämfört med 36 år och 7 mån). Skillnaden beror på att fler pojkar sökte vård.


Läkarna hade ombetts att för varje patient uppge en primär diagnos kopplat till ett organsystem, samt upp till fem sekundära diagnoser. De tre vanligaste primära diagnoserna gällde centrala nervsystemet, CNS, med 26,7 procent, respirationssystemet (21,6) och muskel-skelett (9,1).


Av de 782 patienterna använde 208 patienter konventionell medicin, i huvudsak antibiotika för luftvägsinfektioner. Över hälften av dem som tog mediciner, 52 procent, kunde sluta med en eller flera konventionella mediciner efter att de fått homeopatisk behandling. Den största minskningen skedde inom CNS (21 procent), i huvudsak av antidepressiva och lugnande, följt av minskning av mediciner för respirationssystemet (16 procent), samt av antibiotika (16 procent).


Läkarna kartlade även de homeopatiska förskrivningarna, sammanlagt 1 276 stycken, utifrån substans, potens och doseringsfrekvens, samt varaktigheten av behandlingen och på vilken grund förskrivningen skedde. Totalt förskrevs 333 homeopatiska substanser, varav 21 stod för hälften av förskrivningarna. Av dessa var de flesta polycrester. De tio vanligaste var Lyc, Sulph, Puls, Phos, Sil, Sep, Calc, Nat-m, Ars och Rhus-t, i fallande ordning. Var tredje patient fick fler än ett homeopatiskt läkemedel.


De flesta läkarna förskrev på totaliteten av symtombilden (68 procent). 18 procent förskrev på repertorisering på kliniska symtom. 16 procent förskrev på repertorisering på Boenninghausens modaliteter och 12 procent utifrån materia medica. Isopati stod för två procent av förskrivningarna.


Observationsstudien visar vidare att antalet konsultationer hos konventionella läkare sjönk drastiskt för patienter som fick homeopatisk behandling. Antalet minskade från 7,1 besök per år till 1,3 besök per år. Även antalet besök hos konventionella specialister sjönk från i genomsnitt 2,6 per år till 1,3 per år efter homeopatisk behandling.


Patienterna bedömde att konsultationen hos en homeopat tog längre tid än hos en konventionell läkare, i genomsnitt 37 minuter jämfört med en kvart. Besökstiden hos homeopaten var kortare om det handlade om andningsproblem och längre om det handlade om centrala nervsystemet (inkluderat psykiska problem). Besökstiden blev även längre när det handlade om mer allvarliga problem. När patientens klassat sina problem under nivå -2 eller -3 så tog konsultationen upp till 30 minuter i 48,5 procent av fallen, och upp till en timme i 20,9 procent av fallen.


I observationsstudien ombads patienterna skatta sina symtom före och efter både konventionell och homeopatisk behandling. Den homeopatiska behandlingen upplevdes som mycket effektiv jämfört med konventionell behandling.


Patienterna skattade hur nöjda de var i en skala från 1-10. Majoriteten, 89 procent, uppgav att deras fysiska kondition förbättrats, 8,5 procent upplevde ingen skillnad efter homeopatisk behandling och 2,4 procent uppgav att den homeopatiska behandlingen försämrat dem.


Motsvarande upplevelse av den konventionella behandling som föregått den homeopatiska var att 13 procent upplevt att den hjälpt dem, 32 procent uppgav ingen skillnad och över hälften, 55 procent, menade att den konventionella behandlingen gjort dem sämre.


Samma tendens gällde även när patienterna skattade sina psykiska symtom.


När det gäller kostnader räknar van Wassenhoven och G Ives ut att med homeopatisk behandling skulle Belgien kunna spara 775 miljoner euro per år, vilket är två tredjedelar av kostnaden för den nationella belgiska läkemedelsbudgeten (när studien genomfördes).


Studien kan hämtas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14960096


 

	


	
	






	
	

		
Är homeopati lönsamt för samhället?
	


	

		
Petter Viksveen, Zofia Dymitr och Steven Simoens


 


Economic evaluations of homeopathy: a review




Eur J Health Econ, 2013




 


I åtta av 14 studier förbättrades patienternas hälsa, till en lägre kostnad, med homeopati, jämfört med andra behandlingsmetoder. Men, studierna är för spretiga. De håller inte tillräcklig kvalitet för några bestämda slutsatser om huruvida homeopati är en kostnadseffektiv behandlingsmetod eller inte.


Syftet med översikten Economic evaluations of homeopathy: a review av Viksveen et al var att få en överblick över, samt en värdering av, de ekonomiska utvärderingar som gjorts av homeopati jämfört med konventionell sjukvård, akupunktur eller placebo.


Genom en omfattande litteratursökning fick Viksveen et al fram 868 titlar. Dubletter raderades, varpå 496 titlar återstod. Efter att relevansen hos dessa bedömts återstod 14 studier (beskrivna i 16 artiklar). Tolv studier jämförde resultaten av homeopatisk behandling med andra behandlingar, mest vanligt var jämförelser med konventionell sjukvård. Två använde ett upplägg med ”före” och ”efter” den homeopatiska behandlingen.


I 13 av de 14 studierna fick totalt 3 512 patienter homeopatisk behandling. Den 14 studien uppgav inte hur många som ingick. Tolv studier hade kontrollgrupper.


Fem av studierna omfattade 2 781 patienter med olika besvär, fyra studier rymde 573 patienter med problem med luftvägar och öron och resterande fem studier handlade om enskilda diagnoser, exempelvis magkatarr, atopiskt eksem eller problem med tänder (Arnica D12 tre dagar före och sju dagar efter kirurgiskt ingrepp).


Av de 14 studierna rapporterade åtta studier förbättringar av patientens besvär och/eller hälsotillstånd, till lägre kostnader. För fyra studier var de kliniska resultaten bättre för homeopatin, eller lika god jämfört med kontrollgrupperna, till samma kostnader. I de två sista studierna var de kliniska resultaten likadana som i kontrollgrupperna, men med högre kostnader för den homeopatiska behandlingen.


Det som kostade mest var den homeopatiska konsultationen, medan de homeopatiska läkemedlen är billigare än de konventionella.


Hur lång tid studierna pågick varierade kraftigt; från som kortast 12 timmar till som längst nio år. De flesta sträckte sig över mer än sex månader.


Studierna skiljer sig också åt när det gäller hur många som deltog i de undersökta patientgrupperna, samt om det gällde enbart en diagnos, problem mer generellt, eller flera kroniska åkommor.


Fem av studierna gjordes i Tyskland, fyra i Storbritannien och en vardera i Belgien, Frankrike, Italien, Holland och Schweiz. I sex av studierna utfördes behandlingen av en ensam praktiker, eller en enda klinik. De övriga omfattade allt från 4 till 101 deltagande homeopater eller kliniker.


Åtta av de 14 studierna omfattade i huvudsak klassisk homeopati, med totalt 1 851 deltagande patienter. I tre studier fick alla deltagare samma produkt (varav två var komplexmedel) och för de tre resterande studierna fanns inga uppgifter om hur den homeopatiska behandlingen var upplagd.


En del studier mätte resultaten i form av hur sjukdomssymtomen förändrades. Enbart några av studierna tog upp hur hela livskvaliteten påverkades.


Viksveen et al lyfter fram att det är svårt att dra några slutsatser från översikten. Studiernas upplägg spretar, de är behäftade med metodologiska svagheter och olika mätmetoder har använts. En del av studierna håller låg kvalitet. Detta gör det svårt att jämföra studierna med varandra.


Studierna har även räknat på de ekonomiska utfallen på olika sätt: en del vägde in direkta kostnader för konsultation och medicin, andra även resorna till och från konsultationen. Sju studier tog med sjukskrivningar och frånvaro från arbetet, men redovisade även dessa kostnader på olika sätt, exempelvis som att inte räkna in vad missad arbetstid kostade patienten.


Viksveen et al rekommenderar att framtida studier av kostnadseffektivitet läggs upp som stora kohortstudier (det vill säga att man väljer ut en grupp individer från exempelvis en bestämd ort, eller utifrån ett bestämt födelsedatum).


För att få korrekta och tillförlitliga jämförelser bör kostnader för konsultation, mediciner, sjukhusvistelse, resor och sjukfrånvaro beaktas enligt forskarna, som även understryker att studierna bör sträcka sig över minst sex månader.


Viksveen et al förordar mätmetoder för hur livskvaliteten hos patienten påverkas. Vidare menar författarna att det är viktigt att de som deltar i en studie är representativa för befolkningen och att de söker behandling för vanliga åkommor. Detta för att få resultat som är generaliserbara, och som går att jämföra med exempelvis kostnader i den konventionella vården.


Av de åtta studier som visar att homeopatisk behandling ger en samhällsekonomisk vinst finns tre sedan tidigare beskrivna på www.vetenskapenomhomeopati.se, under rubriken Samhällskostnad.


 


1. Witt et al har gjort det Viksveen et al förordar, en omfattande kohortstudie på patienter med kroniska problem.


www.vetenskapenomhomeopati.se/behandlingsmetoder/kroniskt-sjuka-vinner-pa-att-ga-homeopat


 


2. Frei et al har jämfört homeopati vid akut otitis (öroninflammation) med spontanläkning eller antibiotika.


www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopati-battre-an-antibiotika-vid-akut-oroninflammation


 


3. Trichard et al har jämfört medicinska kostnader och resultat vid rhinopharyngitis (näs-hals inflammation) hos barn.


www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopatisk-behandling-gav-friskare-barn


 


Artikeln kan införskaffas här