homeopati – Sida 3 – Vetenskapen om Homeopati

Homeopati har effekt vid fibromyalgi

Homeopathy in the treatment of fibromyalgia – A comprehensive 
literature-review and meta-analysis.
Katja Boehm, Christa Raak, Holger Cramer, Romy Lauche och Thomas Ostermann
Complementary Therapies in Medicine (2014) 22, 731–742

En översiktlig analys av studier som gjorts på homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi visar positiva effekter. Homeopatisk behandling bör därför övervägas som komplementär behandling.

En grupp tyska forskare har gjort en omfattande litteraturstudie och meta-analys av forskning på homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi.

Fibromyalgi finns hos 1,4-3,7 procent av vuxna i Europa, lite varierande mellan länderna. I genomsnitt skattas antalet fibromyalgipatienter till 2,9 procent av befolkningen, vilket motsvarar runt 15 miljoner människor i Europa.

Boehm et al nämner en engelsk och en tysk studie som tittat på sjukvårdskostnader för patientgruppen. Den engelska studien visar att patientgruppen med fibromyalgi kostar tre gånger så mycket under en 12-månaders period jämfört med en patientgrupp utan fibromyalgi. Den tyska studien visar att patienter med fibromyalgi som sökt hjälp hos allmänläkare gör det dubbelt så ofta, samt får remisser och sjukskrivs dubbelt så ofta, jämfört med övriga patienter.

Den tyska forskargruppen Boehm et al konstaterar i sin genomgång av läget vidare att inom den konventionella sjukvården behandlas patienter med fibromyalgi i regel farmakologiskt med: antidepressiva, opioider, icke-stereoida anti-inflammatoriska läkemedel, lugnande, muskelavslappnande och anti-epileptika.

De icke-medicinska behandlingar som nämns är aerobisk gymnastik, fysiska terapier, massage och kognitiv beteendeterapi.

År 2008 presenterade en grupp engelska forskare evidensbaserade rekommendationer för behandling av fibromyalgi. Det som rekommenderas är: antidepressiva, smärtlindrande och andra mediciner, samt träning, kognitiv beteendeterapi, utbildning, kostrådgivning och icke-medicinska åtgärder. Rekommendationerna avråder från behandling med opioider.

Boehm et al konstaterar att fibromyalgi är en komplex sjukdom som är en utmaning för patienterna. Både sjukdomens komplexitet, samt biverkningar från konventionella mediciner, bidrar till att många patienter söker komplementära eller alternativa behandlingar. Enligt en undersökning de nämner hade 89 procent, nästan nio av tio patienter, som hänvisades till ett fibromyalgiprogram på ett specialistcenter, använt sig av någon form av komplementär och alternativ terapi, det vill säga någon KAM-metod: rörelseterapier (48 procent), spirituell healing och bön (45 procent), massage (44 procent) kiropraktisk behandling (37 procent) och vitaminer och mineraler (35-25 procent).

Boehm et al konstaterar att det saknas vetenskaplig forskning som visar om de här åtgärderna är till någon hjälp för patienterna. De nämner dock en översikt, en kvalitetsstudie, som visade positiva resultat för vattenterapier och för homeopatisk behandling.

Det flitiga användandet av alternativa behandlingar och bristen på evidens var bakgrunden till att Boehm et al ville undersöka effekten av homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi. Forskargruppen var särskilt intresserad av att studera smärtnivåer och ömma muskelpunkter före och efter en behandling.

Mellan oktober 2012 och februari 2013 gjorde Boehm et al en omfattande litteraturstudie. De sökte i olika databaser och på bibliotek efter homeopati och fibromyalgi. Totalt hittade man 164 studier som kunde ha relevans. Studierna kvalitetsbedömdes och analyserades statistiskt, dubletter uteslöts, etc.

I slutändan fick forskargruppen fram totalt tio fall-rapporter, tre observationsstudier, en icke-randomiserad kontrollerad och fyra randomiserade kontrollerade studier.

Det som är intressant med Boehm et als studie är att de också samlade in fallstudier med homeopatisk behandling av patienter med fibromyalgi.

I en fallstudie hade tre patienter fått ett förutbestämt medel tre gånger om dagen i minst tre veckor. Ingen av de tre patienterna hade fått någon förbättring som höll i sig.

Här måste jag skjuta in en reflektion: Det är inte alls konstigt att patienterna inte svarade på det homeopatiska läkemedlet! Enligt den klassiska homeopatiska logiken bör varje patient behandlas individuellt och få det homeopatiska läkemedel som passar patientens aktuella symtombild bäst. Det vill säga patientens symtom och de symtom som friska människor fått när de prövat det homeopatiska läkemedlet ska stämma överens.

Det är närmast oseriöst att ens kalla en behandling begränsad till valda medel för homeopatisk när man redan i upplägget frångår de grundläggande principerna för homeopatisk behandling! Det enda kopplingen till homeopati är att det är ett homeopatiskt läkemedel som ges. Det är ungefär lika begåvat som att utvärdera resultatet av operationer av brutna armar, där kirurgerna opererat benen i stället.

Ett annat fall handlar om en man, 54 år, med fibromyalgi, utmattning och smärta. Han fick ett medel och efter den första dosen var symtomen värre i sju dagar. Han blev sedan bättre men hade fortfarande besvär i tre veckor. Efter det skedde ett dramatiskt tillfrisknande. Symtomen från fibromyalgin, smärtan och depressionen blev alla avsevärt mycket bättre. Det homeopatiska läkemedlet upprepades en gång. Det vill säga på två doser blev 54-åringen markant bättre.

Nästa fall gäller en 56-årig affärskvinna med kronisk utmattning och fibromyalgi. Efter att hon fick ett enda intag av det medel som passades hennes symtombild rapporterade hon tre månader efter intaget att utmattningen och muskelsmärtorna hade minskat med 80 procent. Hon kände sig också mycket mer avslappnad.

Ytterligare ett av de dokumenterade fallen gäller en kvinnlig patient med fibromyalgi och gastropares, som innebär att maten smälts långsamt, att magmusklerna arbetar dåligt eller inte alls. Gastropares ger bland annat illamående och kräkningar. De fysiska och mentala problemen försvann efter homeopatimedicinen.

Några fallstudier rörde flera behandlade patienter: en där patienten inte blev fysiskt bättre, men däremot mer tillfreds och positiv till mods; en annan patient mådde generellt bättre efter homeopatiskt läkemedel men fick mer ont i axlarna.

Tre studier var så kallade observationsstudier som använde komplexmedel, som är ihopblandade homeopatiska läkemedel.

Sex studier var kontrollerade och fyra av dessa var också randomiserade, det vill säga så kallade RCT-studier, som rankas högt av den konventionella medicinen.

I en brittisk studie fick 24 patienter ett av tre olika förutbestämda medel under en tremånaders period, vilket som jag tidigare påpekat, är ett upplägg som inte följer principen för homeopatisk behandling att den alltid bör vara individuell. De patienter där det valda läkemedlet var tydligt indikerat fick signifikanta förbättringar.

Bland RCT-studierna finns en studie av Bell som randomiserade (lottade) 62 patienter med fibromyalgi till att få individuellt utvalt homeopatiskt medel dagligen, eller placebo. Patienternas tillstånd undersöktes vid studiestarten, efter två och efter fyra månader. Det som noterades och utvärderades var ömma punkter, smärtan i punkterna, livskvaliteten, smärta, humöret och generellt hälsotillstånd. Deltagarna som fick homeopatiska läkemedel blev bättre jämfört med de som fick placebo. Studien är oerhört välgjord. Vill du läsa mer så finns den här.

Även Relton et als studie från 2009 ingår i metaanalysen. I den följdes 36 patienter. De som fick homeopatisk behandling visade bättre resultat än de som enbart fick placebo.

Boehm et als meta-analys av RCT-studierna visar att antalet ömma punkter blir färre, att smärtans intensitet minskar och att utmattningar blir bättre med homeopati, jämfört med placebo. Meta-anlysen visar att det inte skiljde sig mellan grupperna när det gäller smärta mätt enligt McGills smärtskala och depression.

Boehm et als slutsatser är att fallstudierna och de kliniska studierna visar att homeopati har en positiv effekt och att homeopati kan övervägas som komplementär behandling hos patienter med fibromyalgi. Resultaten bör dock ses som preliminära, säger Boehm et al.

Studien finns att hämta/köpa här: https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/25146079

Klassisk homeopati hjälper barn med adhd

Oberai P, Gopinadhan S, Varanasi R, 
Mishra A, Singh V och Nayak C.

Homoeopathic management of attention deficit hyperactivity disorder: A randomised placebo-controlled pilot trial.

Indian J Res Homoeopathy 2013;7(4):158-67.

En indisk pilotstudie visade att barn med adhd blev markant bättre av klassisk homeopatisk behandling. Kognitionen ökade, trotsigheten minskade och resultaten i skolan förbättrades.

Oberai och hans forskningskollegor konstaterar att i USA uppskattas nio procent av barn i åldrarna 3-17 år ha diagnosen, varav fler pojkar (12 procent) än flickor, (5 procent). Det finns ingen motsvarande indisk uppskattning enligt Oberai et al.

År 2009 satte de upp en pilotstudie för att utvärdera homeopatisk behandling av barn med adhd. Syftet var att bedöma hur effektiva homeopatiska läkemedel är i LM-potenser vid behandling av barn med adhd, samt att ta fram ett studieprotokoll som tillåter optimal homeopatisk individuell behandling vid adhd. Med inviduell avser forskarna att alla aspekter av en patients individualitet tas i beaktande vid behandling – dvs klassisk homeopatisk behandling.

Ytterligare ett syfte med studien var att bedöma hur många deltagare som behövs för fortsatt forskning genom en större multi-center studie.

Totalt 54 barn ingick

Studien utfördes i Kottayam, Kerala. Den är randomiserad och placebokontrollerad. Studien är enkelblind vilket innebär att familjerna och barnen inte visste om de fick homeopatisk medicin eller placebo. Eftersom studien använde klassisk homeopatisk individuell behandling var det nödvändigt att den behandlande homeopaten kände till vad barnet fick. Detta för att kunna bedöma effekten av läkemedlet och byta läkemedel och potens vid behov.

Totalt 54 barn i åldrarna 6-15 ingick. Att barnen hade diagnosen adhd bedömdes i inledningen i grundliga undersökningar, enligt DSM-IV. Studien utfördes mellan juni 2009 till november 2011, den pågick alltså i två år och sex månader. Barn som även hade andra kroniska fysiska eller neurologiska sjukdomar, som epilepsi, tics eller Tourettes, eller fick annan behandling, exkluderades.

Av de 54 barnen var 43 pojkar och 11 flickor. Medelåldern var 9,3 år. Deltagarna lottades till två olika grupper: 27 barn fick homeopatisk behandling och 27 placebo.

Behandlingen inleddes med en noggrann homeopatisk anamnes. Med stöd av repertorisering och kunskap om de homeopatiska läkemedlen (materia medica) valdes ett homeopatiskt läkemedel individuellt för varje barn. Läkemedlen gavs i LM-potenser med en dos varje morgon på tom mage så länge en förbättring fortsatte. Föräldrarna instruerades att potentiera upp medlet inför varje intag.

Föräldrar till barn som lottats till att få placebo fick samma instruktioner, men de fick verkningslös vätska.

Resultaten skattades

Resultaten mättes enligt flera olika skattningsinstrument. Föräldrar fick göra skattningar, i skala 1-7. Uppgifterna bedömdes av en psykiatriker och forskargruppen. Data samlades in innan behandlingen startade, en gång per månad under pågående behandling, och efter behandlingen.

Även prestationer i skolan samlades in före och efter behandlingen.

Totalt förskrevs nio olika homeopatiska läkemedel under den tid studien pågick. Sju barn som fick homeopatisk behandling fick byta medel vid uppföljningar, antingen för att de fått ändrad medelbild eller inte svarat på det förskrivna medlet. 20 av barnen fick samma medel under hela 12-månadersperioden.

Effektivare än placebo

Resultaten visar att homeopatiska läkemedel är effektivare än placebo.

Fyra domäner i skattningsinstrumenten CPRS-R och CGI-SS vid 3, 6, 9 och 12 månader visar att trotsighet, kognitiva problem och hyperaktivitet minskat. Adhd-indexet visar signifikanta förbättringar. Även resultaten i skolan blev signifikant bättre för barnen som fick homeopatisk behandling (med 13,7 procent).

Deltagarna uppmanades att under behandlingen kontakta sin behandlande homeopat innan avtalad uppföljning ifall det hände något med barnen. Flera av deltagarna i båda grupperna fick akuta homeopatiska behandlingar för exempelvis migrän, astma, samt öron-, näsa- och halsinfektioner.

Behöver lång utvärdering

Oberai et al påpekar i sin analys av studien att förbättringen hos barnen som fick homeopati förblev stabil under hela behandlingsperioden och att barnen visade bättre resultat i skolan. En styrka hos studien var att en psykiatriker granskade skattningarna från föräldrar och bedömde förändringarna.

Oberai et al refererar till studier som utförts av forskargruppen Frei et al, som fastslagit att det behövs en utvärdering på minst tolv månader när adhd behandlas. Oberai et al menar att en studie av Jacobs et al, som hade en kort observationsperiod på enbart 18 veckor, och som inte visade några signifikanta resultat vid homeopatisk behandling, förmodligen var för kort.

Oberai et al framhåller också att det verkar som att homeopatiska läkemedel i LM-potenser som kan ges varje dag, ger säkrare resultat än c-potenser som upprepas mer sällan. Detta eftersom konflikter i familjen eller stress i skolan kan påverka pågående behandling extra mycket om medel upprepas sällan.

Homeopati bör vara första val

Slutligen konstaterar forskargruppen att homeopatiska läkemedel kan förskrivas för alla barn med adhd, eftersom de är billiga och även familjer med sämre ekonomi har råd med dem. De lyfter också fram att biverkningar av homeopatiska läkemedel saknas eller är små, till skillnad från skolmedicinska läkemedel för adhd som kan ge kraftiga biverkningar.

Oberai et al rekommenderar att homeopati bör vara det första valet vid behandling av adhd för barn som inte uppnått skolåldern, där föräldrar inte behöver omedelbar lättnad.

Forskargruppen föreslår att fortsatt forskning läggs upp som en större multi-center prospektiv (framåtblickande) randomiserad dubbel-blind och placebo kontrollerad klinisk studie.

Artikeln finns här http://www.ijrh.org/temp/IndianJResHomoeopathy74158-2906805_080428.pdf

Klassisk homeopati effektivt vid klimakteriedepression

Emma del Carmen Macías-Cortés, Lidia Llanes-González, 
Leopoldo Aguilar-Faisal och Juan Asbun-Bojalil.

Individualized Homeopathic Treatment and Fluoxetine for Moderate to Severe Depression in Peri- and Postmenopausal Women (HOMDEP-MENOP Study): A Randomized, Double-Dummy, Double-Blind, Placebo-Controlled Trial.

DOI: 10.1371/journal.pone.0118440. PLOS. March 13, 2015

En mexikansk studie på 133 kvinnor visar att klassisk homeopati är effektivt och säkert vid behandling av depressioner hos kvinnor under den period när menstruationsblödningar är på väg att upphöra.

En mexikansk forskningsgrupp har följt 133 kvinnor som sökte hjälp för depression i samband med menopaus vid ett akademiskt forskningssjukhus i Mexiko City.

Begreppet menopaus används för den sista menstruationsblödningen. Den perimenopausala perioden är tiden kring menopaus, i genomsnitt fyra år före menopaus, tills kvinnan inte haft mensblödning under ett år. Postmenopaus är återstoden av kvinnans liv efter menopausen.

Syftet var att utreda hur effektiv homeopati är för kvinnor i den inledande och avslutande fasen av menopausen, som karaktäriseras av oregelbunden menstruationscykel, påverkad sexuell lust och sömnstörningar. Det är i forskningsstudier belagt att kvinnor lättare riskerar bli deprimerade i samband med menopausen.

Det primära syftet var att värdera effektiviteten och säkerheten vid individuell homeopatisk behandling, jämfört med placebo. Det sekundära syftet vara att jämföra effekten och säkerheten vid behandling med fluoxetine jämfört med placebo.

Fluoxetine är ett antidepressivt SSRI-preparat som den konventionella vården förskriver vid depression under menopausen. SSRI står för selektiv serotoninåterupptagshämmare. Ett känt varumärke är Prozac.

Kvinnorna behandlades enligt den klassiska homeopatins principer: med ett individuellt utvalt homeopatiskt läkemedel åt gången baserat på den samlade bilden av symtomen hos den enskilda kvinnan, och med byte av homeopatiskt läkemedel när en förändrad symtombild gjorde det indikerat.

Studien är randomiserad, dubbel-dummy, dubbel-blind och placebo kontrollerad.

Dubbel-dummy innebär att samtliga grupper i en studie aktivt studeras. Denna studie var upplagd med tre olika grupper.

Studien utfördes på ett allmänt akademiskt forskningssjukhus som ägs av den mexikanska statens hälsoministerium. Sjukhuset har arbetat med homeopatisk behandling sedan år 2004. Homeopatisk behandling utgör en del av Mexikos nationella hälsosystem.

Totalt 534 kvinnor som sökte sjukhuset för att få hjälp med klimakteriebesvär undersöktes för depression. Av dessa uppfyllde 133 studiens kriterier på diagnos MDD (major depression disorder) enligt det vedertagna klassificeringsinstrumentet DSM-IV. Studien ställde ytterligare nio kriterier för att en patient skulle få ingå, som att inte ha pågående homeopatisk, östrogen- eller psykoterapibehandling. Deltagare prövades även mot exkluderande kriterier.

Medelåldern var 49 år och 65 procent av deltagarna i studien var gifta. 64 procent av deltagarna hade en historia av depression.

Patienterna lottades slumpmässigt till att ingå i en av tre grupper:

– individualiserad homeopatisk behandling plus fluoxetine dummy-behandling

– fluoxetine plus individualiserad homeopatisk dummy-behandling

– fluoxetine placebo, plus individualiserad homeopatisk placebo

Den homeopatiska behandlingen utfördes av en läkare som var specialiserad på homeopati samt hade 18 års erfarenhet av klassisk homeopatisk behandling baserat på Hahnemanns metod beskriven i Organons 6:te upplaga, paragraferna 83-104.

För samtliga 133 patienter gjordes en inledande fullständig homeopatisk anamnes.

Uppföljningar för samtliga patienter gjordes efter fyra och sex veckor efter den första kliniska intervjun.

Resultaten av behandlingen mättes med fem olika metoder; utifrån tre olika vetenskapliga vedertagna skattningsskalor; utifrån reaktion på behandlingen, samt remission. Vid kroniska sjukdomar används begreppet remission som en medicinsk diagnostisk term för tillstånd när symtom minskat eller för tillfället helt försvunnit.

Biverkningar vid intag av fluoxetine är bland annat minskad sexuell lust, illamående, insomnia, anorexi, ångest och tremor. En patient fick så stora biverkningar i form av ångest och insomningsstörningar av fluoxetine att behandlingen fick avbrytas och patienten fick gå över till homeopatisk behandling i stället.

I gruppen som fick homeopatisk behandling upplevde 11,4 procent milda förstförsämringar, med efterföljande kliniska förbättringar. Ingen i homeopatigruppen behövde avbryta behandlingen.

Efter sex veckors behandling visade resultaten att den homeopatiska behandlingen hade bättre effekt än placebo (5 punkter på den skala som användes). 54,5 procent av patienterna svarade på behandlingen. För 15,9 procent hade symtomen minskat eller var för tillfället borta (remission).

Även de som fick fluoxetine mådde bättre än de deltagare som enbart fick placebo (3,2 punkter). I fluoxetinegruppen svarade 41,3 procent på behandlingen. 14,2 procent upplevde remission.

I placebogruppen svarade 11,6 procent på placebobehandlingen och 4,7 procent uppgav minskade eller för tillfället upphörda symtom.

Forskargruppens slutsatser är att både individuell homeopatisk behandling och fluoxetine är effektiva vid depressioner hos kvinnor innan och efter menopausen.

Macías-Cortés et al tar upp många olika intressanta aspekter i sin avslutande långa diskussion. De konstaterar att resultaten av studien, med tre grupper, enbart kan uttala sig om individuell homeopatisk behandling kontra placebo, samt fluoxetine kontra placebo, men att studien inte innebär att det går att jämföra homeopati med fluoxetine.

Forskargruppen pekar de på att framtida studier som inbegriper individuell homeopatisk behandling bör pågå en längre tid än sex veckor för att utvärdera effekten.

De resonerar kring att den dos av fluoxetine som gavs i studien möjligen var lite för låg, särskilt som menopausen innebär att halterna av östrogen kan fluktuera kraftigt hos kvinnor och att hormonvariationer kan påverka fluoxetinets verkan.

Macías-Cortés et al understryker även att merparten av de kvinnor som ingick i studien kom från fattiga förhållanden, att de var lågutbildade och att 73 procent av dem var eller hade varit utsatta för våld av män i hemmet. Detta sammantaget påverkar välbefinnandet/depressioner.

Forskarna Macías-Cortés et al betonar att fattiga kvinnor i Mexico inte har råd med dyra SSRI-behandlingar, och att dessa skulle kunna ha stor nytta av individuella homeopatiska behandlingar samtidigt som det skulle ge samhällsvinster.

Artikeln kan du hämta här: http://journals.plos.org/plosone/article?id=10.1371/journal.pone.0118440

Vill du läsa mer om de olika begreppen kring menopaus:

http://www.1.6miljonerklubben.com/nyheter/artiklar/visa/?id=343

Homeopati kan ersätta antibiotika vid akut öroninflammation

Sinha MN, Siddiqui VA, Nayak C, Singh Vikram, Dixit Rupali, Dewan Deepti och Mishra Alok.

Randomized controlled pilot study to compare Homeopathy and Conventional therapy in Acute Otitis Media.

Homeopathy (2012) 101, 5-12.

Klassisk homeopatisk behandling ger snabbare läkning än antibiotika vid akuta öroninflammationer. Det visar en indisk studie på 80 barn. Inget barn som fick homeopati behövde ta antibiotika.

Syftet med pilotstudien Randomized controlled pilot study to compare Homeopathy and Conventional therapy in Acute Otitis Media av Sinha et al var att jämföra effektiviteten av individuell klassisk homeopatisk och konventionell behandling vid akut öroninflammation.

Öroninflammation är det vanligaste besväret hos barn med ont i öronen som besöker allmänpraktiserande läkare. Tre av fyra barn har minst en öroninfektion innan de fyllt tre år.

Symtomen är inte alltid tydliga men ofta har barnet skarp stickande smärta i örat, feber och förhöjd puls. Barnet gråter, håller sig för örat, kan bli irriterat och sover sämre. Trumhinnan ändrar färg till rosa eller rött och buktar ofta ut.

Sinha et al påpekar att antibiotika tidigt i livet ökar risken för astma hos barn. Barn som får antibiotika innan sex månaders ålder har tre gånger högre risk att utveckla allergier för husdjur, gräs och damm och är även benägna att drabbas av astma. Den rutinmässiga förskrivningen av antibiotika bidrar också till antibiotikaresistensen, påpekar forskarna.

Detta har lett till ett intresse för komplementära och alternativa behandlingar, som är säkrare än vad antibiotika är, för patienter med akuta öroninflammationer, framhåller Sinha et al. Eftersom det saknats indiska studier som jämfört homeopatisk behandling med konventionell medicinsk behandling satte Sinha el al upp en pilotstudie. Syftet var att dels jämföra hur effektiv respektive behandling var, dels att se hur många patienter i respektive grupp som behövde antibiotika.

Pilotstudien är en randomiserad och kontrollerad studie. Den genomfördes i Jaipur i Indien mellan maj 2009 och april 2010.

Deltagare var barn mellan 2 och 6 år av båda könen. Ett urvalskriterium var att barnen inte haft öronvärk längre än 36 timmar. Deltagarna skulle även ha en buktande trumhinna. Av 95 screenade patienter uppfyllde 81 patienter kriterierna för att ingå i studien. 41 patienter lottades till konventionell behandling. Ett barn i gruppen fick kramper och uteslöts ur studien. Totalt 40 barn fick individuell homeopatisk behandling.

Samtliga patienters tillstånd kartlades noga vid starten, samt vid uppföljningar som gjordes efter tre, sju, tio och 21 dagar. Bland annat så bedömdes graden av öronvärk, gråt, irritation, sömnsvårigheter och feber enligt ett skattningsinstrument för hur allvarliga symtomen är på en skala mellan 0-14. En specialist undersökte trumhinnan hos varje deltagare vid start och vid samtliga uppföljningar. Trumhinnans tillstånd bedömdes och poängsattes vid start och varje uppföljningstillfälle.

Studien var upplagd så att om inte symtomen förbättrats med 50 procent efter de tre första dygnen skulle barnet få antibiotika oavsett vilken grupp det ingick i.

Hos gruppen patienter som fick homeopatisk behandling startade behandlingen med att patientens besvär och symtom analyserades och bedömdes. Det homeopatiska läkemedel som passade för totaliteten av symtom valdes. Läkemedlen gavs i LM-potenser varannan till var sjätte timme beroende på hur allvarliga symtomen var.

Vid varje uppföljning utvärderades läkeprocessen och om en högre potens eller ett annat homeopatiskt läkemedel behövdes. Studieupplägget tillät maximalt två byten av homeopatiskt läkemedel per patient.

I gruppen som fick konventionell behandling observerades barnet i tre dagar innan antibiotika sattes in. Patienten symtombehandlades under tiden med smärtstillande, antiinflammatoriskt och febernedsättande.

Resultatet av studien blev att ingen antibiotika skrevs ut för barnen som fick homeopatisk behandling. I gruppen som fick konventionell behandling fick 39 av 40 antibiotika.

I den grupp som fick homeopatisk behandling blev fyra barn botade inom de första tre dygnen, 19 barn inom sju dagar, 14 inom tio dagar och en patient inom tre veckor. Totalt 38 barn botades. Två av de 40 deltagarna kom inte på de två sista uppföljningarna vid tio och 21 dagar. Studien använde beräkningsmetoden ”last observation carried forward – LOCF” för att kompensera bortfallet.

Bland barnen som fick konventionell behandling blev ett barn bra inom de tre första dygnen, 20 bra inom en vecka och 19 inom tio dagar.

Eftersom samtliga deltagare blev fullt återställda inom 21 dagar valde forskarna att jämföra effekten av de olika behandlingsmetoderna sju dagar efter insjuknandet. Efter sju dagar hade 23 barn som fick homeopati tillfrisknat jämfört med 21 barn som fick antibiotika.

Tio homeopatiska läkemedel användes till samtliga patienter inom gruppen som fick klassisk homeopatisk behandling, det vill säga ett enda homeopatiskt läkemedel åt gången baserat på den symtombild patienten uppvisade. Puls, Merc, Sil, Cham, Lyc och Sulph användes i 85 procent av fallen. Ett barn var fick Ars, Calc, Cina och Hep.

Sinha et al drar slutsatsen att individualiserad klassisk homeopatisk behandling är effektiv vid akuta öroninflammationer och att homeopati kan reducera användingen av antibiotika. Den homeopatiska behandlingen ger inte heller de biverkningar som antibiotika gör.

Du kan hämta artikeln här: http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22226309

Här finns fler studier om homeopatisk behandling vid akuta öroninflammationer:

Patienter föredrar homeopati vid akut infektion

Homeopati effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner

Det finns 263 RCT-studier på homeopatisk behandling

Robert T Mathie, Daniela Hacke, Jürgen Clausen, Ton Nicolai,

David S Riley och Peter Fisher

Randomised controlled trials of homeopathy in humans: characterising the research journal literature for systematic review

Homeopathy (2013) 102, 3-24

En internationell forskargrupp har efter grundligt sökande funnit att det finns 263 randomiserade och kontrollerade studier gjorda på homeopatisk behandling på människor.

Två forskare från England, en från Tyskland, en från Belgien och en från USA har tillsammans gjort en litteraturstudie inom homeopati. De har sökt igenom databaser och bibliotek efter publicerade artiklar från vetenskapliga studier gjorda på homeopatisk behandling på människor. De har täckt in en tidsperiod med start från 1800-talets början och fram till slutet av år 2011.

Resultatet landade på 263 RCT-studier. RCT står för randomiserade kontrollerade studier, vilket innebär att deltagarna slumpmässigt lottats till att få eller inte få aktivt läkemedel, samt att studien haft kontrollgrupper. Idag förväntas en studie vara randomiserad och kontrollerad för att tilldelas värde inom medicinsk vetenskaplig forskning.

Sorterades utifrån fyra principer

Mathie et al har letat fram samtliga publicerade artiklar och gått igenom dem. De har delat in artiklarna utifrån fyra principer baserade på hur studien är upplagd och vilken granskningsmetod den publicerande tidskriften följer.

En studie har klassats in baserat på om den:

1. handlar om behandling eller förebyggande behandling (prophylaxis)

2. är placebo kontrollerad eller kontrollerad på annat sätt (patienterna i kontrollgruppen kan vara behandlade konventionellt, med andra metoder eller obehandlade)

3. handlar om individualiserad homeopati eller icke individualiserad homeopati

4. är publicerad utifrån metoden peer-reviewed eller icke peer-reviewed

När det gäller punkt tre, om studien är individualiserad eller inte, har Mathie et al valt att klassa en studie som individualiserad även när den handlat om en förutbestämd begränsning av antalet homeopatiska läkemedel som har fått användas.

Vid en icke-individualiserad studie har alla deltagare i studien fått samma förutbestämda homeopatiska läkemedel. Studier klassade som icke-individualiserade omfattar komplex, klinisk och isopatisk behandling.

När det gäller punkt 4 och tidskriftens metod att behandla artiklar inför publicering arbetar tidskrifter på två olika sätt:

1. Tidskriften följer metoden med peer-reviewed. Det innebär att varje artikel granskas (och godkänns) av en kollega eller en person som är väl insatt i forskningsfältet innan artikeln accepteras för tryckning. En del tidningar väljer att ha flera personer som granskar varje artikel innan publicering.

2. Icke peer-reviewed innebär att artikeln publiceras utifrån en vanlig redaktionell bedömning.

Närmare 500 publikationer

Mathie et al har sökt via databaser, referenslistor och kollegor för att fånga upp studier. Forskningsgruppen framhåller att arbetet skett med optimala resurser, eftersom man haft tillgång till Karl och Veronica Carstens stiftelse i Tyskland som har ett etablerat och aktuellt forskningsbibliotek när det gäller homeopati. Studier på alla språk har eftersökts.

Totalt fann Mathie et al 489 studier, varav 421 identifierades via databaser och 68 hittades via de övriga källorna. Av dessa togs alla som var upprepningar, publicerade i böcker, och så vidare bort. Då återstod 394 studier.

I nästa steg togs kortare referat eller sammanfattningar (abstracts), samt kortare artiklar bort (färre än 500 ord). Forskargruppen fann även upprepningar, det vill säga samma ursprungsstudie hade beskrivits och publicerats på olika ställen och på olika språk. De plockades också bort.

Kvar fanns nu 316 publicerade artiklar. Dessa delades upp i peer-reviewed och icke peer-reviewed, alltså granskade innan tryckning eller enbart handhavda av redaktionen, samt lästes noga. Studier som inte var randomiserade och/eller kontrollerade togs bort, liksom studier som de facto inte handlade om homeopatisk behandling. Även studier där homeopatiska läkemedel användes som inte var över D1 (X1) togs bort.

Kvar fanns nu 263 RCT-studier.

Dessa klassades in utifrån kriterierna:

Peer-reviewed eller icke peer-reviewed
Placebokontrollerade eller kontrollerade på annat sätt
Individuell homeopatisk behandling eller icke individuell homeopatisk behandling

Forskargruppen noterade för varje studie vilken medicinsk kondition studien tog upp, samt på vilket språk den var författad.

Mathie et al delar in de 263 studierna enligt nedan:

A. Peer-reviewed (PR), totalt 164 studier. De klassas sedan in på följande sätt:

• 41 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling

• 96 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade

• 12 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt

• 15 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt

B. Icke peer-reviewed (NPR), totalt 99 studier. De klassas sedan in på följande sätt:

• 13 placebo-kontrollerade studier, individualiserad behandling

• 67 placebo-kontrollerade studier, icke-individualiserade

• 2 individualiserade studier, kontrollerade på annat sätt

• 17 icke individualiserade, kontrollerade på annat sätt

Det vanligaste språket i artiklarna är engelska; PR 79,3 procent och NPR 24,2 procent.

Tyska stod för 15,9 respektive 46,5 procent. Franska för 1,8 och 17,2 procent. De resterande studierna omfattade sex språk: italienska, norska, portugisiska, ryska, holländska och spanska.

Av de 263 RCT-studierna var 217 eller 82,5 procent placebo-kontrollerade, och 46 stycken, motsvarande 17,5 procent, kontrollerade på annat sätt.

När det gäller antalet individualiserade eller icke-individualiserade studier är majoriteten icke-individualiserade, totalt 195 studier eller 74,1 procent. De individualiserade studierna är 68 stycken, vilket motsvarar 25,9 procent.

De 263 artiklarna beskriver 122 olika medicinska tillstånd. Flera tillstånd återfinns i olika studier. Vanligast är muskelömhet, säsongsbetonad allergisk snuva (rinit), influensa och övre luftvägsinfektioner.

Hittade 30 fler artiklar

Mathie et al har även jämfört resultatet från sin litteratursökning med meta-analyserna som gjordes av Linde et al år 1997 och Shang et al år 2005. (Båda dessa studier finns beskrivna här på www.vetenskapenomhomeopati.se, se rubriken Meta-analyser, samt på www.roberthahn.nu.)

Mathie et al fann således 263 studier. När de jämför med Linde et al och Shang et al visar det sig att 121 av de studier Mathie et al fann var inkluderade i Lindes och Shangs meta-analyser, att 66 studier hos Mathie et al publicerats efter Lindes och Shangs meta-analyser, samt att 30 studier som kvalificerade sig att ingå hos Mathie et al inte ingick i Linde et als och Shang et als meta-analyser.

Målet med Mathie et als litteratursökning var att utvärdera metoder för att söka och hitta RCT-litteratur, att rapportera detaljer om de studier man fann, samt att jämföra sina fynd med Linde et als och Shang et als meta-analyser.

Mathie et al framhåller att arbetet nu fortsätter med att analysera de 263 artiklar man fann. De kommer att ligga till grund för en ny meta-analys, där såväl kvalitet och resultat bedöms.

Artikeln kan köpas här: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S1475491612000811