Författare: VoH

Varför har skolmedicinen så svårt att ta till sig homeopati

Våren 2019 kom den så kallade KAM-utredningen som på regeringens uppdrag sett över alternativ och komplementär medicin. Utredaren föreslår en ny lag som förbjuder all behandling av gravida, barn under 15 år och allvarliga sjukdomar. Däremot ska det vara tillåtet att lindra symtom hos alla, även hos de utpekade grupperna.

Homeopati är bara en av alla möjliga olika alternativa behandlingar men homeopati får ändå ett stort utrymme i utredningen.

Så brukar det vara! Det är som att skolmedicinen inte kan låta bli homeopatin! Vi är som sten i skon.

Homeopati är en medicinsk läkemetod som används över hela världen, på sjukhus, klinker och av sjukvårdspersonal. Jag har i olika sammanhang träffat läkare som är specialiserade på till exempel graviditeter, autism, cancer och ögonsjukdomar. Alltså läkare som arbetar med homeopati inom sina specialiteter. I många länder är detta inget konstigt utan något som är både självklart och integrerat.

Men så icke i Sverige!

Här är det vattentäta skott mellan skolmedicinen och homeopatin. Det finns patienter som undviker att berätta att de får homeopatisk behandling för att de inte vill bli illa bemötta. Det finns andra som upplever att läkaren är mer vidsynt och som berättar. Det händer att jag till och med träffar patienter som har blivit uppmuntrade att använda homeopati.

Hur kommer det sig att sjukvården i Sverige har så svårt för homeopati?

Jag har läst KAM-utredningen grundligt. Det som slår mig är den kompakta motviljan mot att försöka förstå homeopatins egen logik och teori. Utan kunskap blir det omöjligt att begripa och acceptera att homeopati är en medicinsk behandlingsmetod: som är likvärdig den vanliga skolmedicinen!

Det hotar förmodligen läkarens hela identitet som yrkesutövare att det finns en annan effektiv medicinsk terapi – som ibland till och med kan göra mer än vad skoldoktorn kan. Jag tänker till exempel på alla dem jag behandlat som kommit med autismdiagnoser, där sjukvården inget annat har att ge än diagnoser så att föräldrar ska kunna kräva pedagogiska insatser. Där jag som homeopat för det mesta alltid kan göra något, och ibland nå enorma förbättringar!

Att KAM-utredaren till sin så kallade expertgrupp valde in en aktivist från en lobbyförening som i årtionden systematiskt förföljt homeopati och antroposofi präglar utredningens förhållningssätt till homeopati. Det är inte ens subtilt och skickligt utfört utan ganska plumpt. Homeopatin skrivs ner totalt.

Så vad kan vi då förvänta oss i framtiden?

Regeringen önskade att utredaren Kjell Asplund skulle se över hur förståelsen mellan skolmedicinen och den alternativa vården kan öka. Eftersom utredaren anlagt ett oetiskt och ohederligt förhållningssätt tar han bort grunden för det som heter tillit.

Vilken förståelse kan byggas upp utan tillit och utan tilltro till att vi som homeopater arbetar för våra patienters bästa?

Nu utmålas homeopater som totalt ointresserade av att patienter ska bli friska!

Men den som säger så har inte tagit del av homeopatins viktigaste och enda uppgift: att göra sjuka människor friska. Detta genom att återställa hälsan så hastigt, milt och varaktigt som möjligt genom att förinta sjukdomen i hela dess omfång!

Men hur vi ska få sjukvården att förstå att vi inte är ett hot, utan att vi kan bidra till att öka hälsan och att fler blir friska, och därmed bidra till samhällsnyttan, det, ja det vet jag inte hur det ska gå till.

Vi har inga resurser att driva kampanjer med eller bemöta kritiken med. Inga intressenter som vill stödja en upplysningskampanj.

Den möjlighet jag kan se är att vi fortsätter arbeta och fortsätter bota patienter. Någon dag kanske även skolmedicinen i Sverige inser att vi behövs.

PMS-besvär minskar när homeopati läggs till den vanliga skolmedicinen

Christien T. Klein-Laansma, Mats Jong, Cornelia von Hagens, Jean Pierre C.H. Jansen, Herman van Wietmarschen och Miek C. Jong.

Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study.

The Journal of Alternative and Complementary MedicineVol. 24, No. 7 Original Articles. Published Online:1 Jul 2018 https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388

Den omtalade PMS-studien som Mittuniversitet kritiserats för att delta i är nu genomförd. Trots ett forskningsupplägg som förminskar homeopatin, visar PMS-studien ändå att de kvinnor som fick homeopatiska läkemedel som tillägg mådde bättre jämfört med de kvinnor som fick traditionell vård.

Mellan var tredje till var tionde kvinna i reproduktiv ålder uppskattas ha premenstruella besvär, PMS och mellan 1-8 procent av kvinnor den allvarligare formen PMDD, premenstruellt dysforiskt syndrom. De premenstruella besvären påverkar kvinnornas liv både socialt och yrkesmässigt.

Den behandling som erbjuds inom den vanliga sjukvården är hormonpreparat som förhindrar ägglossning eller medicinering med selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI-preparat, (antidepressiva läkemedel). Många kvinnor upplever biverkningar av behandlingen och söker andra lösningar.

För dessa kvinnor, skriver Klein-Laansma et al, kan homeopati vara ett alternativ. De nämner tidigare studier, bland annat fallstudier som visat goda resultat av homeopatisk behandling, samt en randomiserad, dubbel-blind pilotstudie med uppföljande studie, som visat att homeopatiläkemedel har effekt. Mellan 2007-2011 genomförde Klein-Laansma med flera PMS-studier som visade god effekt hos kvinnor som fick homeopati.

Syftena med studien Semi-Individualized Homeopathy Add-On Versus Usual Care Only for Premenstrual Disorders: A Randomized, Controlled Feasibility Study var två.

1.      Att undersöka om det går att genomföra en internationell multicenter studie som jämför vanlig behandling, med vanlig behandling där homeopatisk behandling läggs till.

2.      Att mäta och jämföra behandlingseffekter i båda grupperna.

Planen var att rekrytera kvinnor till studien i Sverige, Nederländerna och Tyskland. Kvinnorna skulle lottas till att antingen enbart få vanlig behandling, eller också vanlig behandling plus homeopatisk behandling som tillägg. Tyska regler för läkemedelsstudier ledde dock till att den tyska kliniken inte kunde delta aktivt i studien.

Via Svenska föreningen för vetenskaplig homeopati, och en förening för läkare som arbetar med integrativ medicin i Nederländerna, valdes homeopater som hade minst fem års erfarenhet ut att delta som behandlare i studien. Homeopaterna fick ett frågeunderlag med 123 frågor att gå igenom med patienterna. En dataalgoritm processade svaren och valde ut det homeopatiska läkemedlet. Vid den första förskrivningen fick valet göras mellan elva olika homeopatiska läkemedel. Vid uppföljningen kunde andra medel än de elva utvalda förskrivas.

I Nederländerna rekryterades 38 kvinnor under åren 2012-2014. Rekryteringen i Sverige startade år 2013 men ett hårt motstånd mot Mittuniversitetet i Sverige fördröjde studien. Kritiken handlade om att det inte var lämpligt att en studie på homeopatisk behandling gjordes av ett universitet, dvs i den akademiska miljön. Våren 2016 hade 22 kvinnor i Sverige inkluderats i studien.

Totalt var 244 kvinnor i de båda länderna intresserade, 96 skrev dagbok och deltog i den inledande screeningen, 60 kvinnor återstod och lottades slumpmässigt ut till de två olika grupperna. 32 kvinnor fick traditionell behandling. 28 kvinnor fick traditionell behandling med homeopatiska läkemedel som tillägg. 54 kvinnor startade behandlingarna varav 47 kvinnor omfattades av åtminstone en av två mätningar av resultat. Studiens resultat och olika analyser omfattar 46 resp 47 kvinnor.

För att vara säkra på att kvinnorna hade PMS eller PMDD ombads de initialt föra dagbok i två månader och fylla i självskattningsformulär. En validerad mätmetod vid PMS/PMDD-forskning användes; DRSP – som står för daily record of severity of problems. Även under och efter behandlingsperioden fyllde kvinnorna i olika formulär. Behandlingen sträckte sig över fyra månader/fyra menscyklar efter den första konsultationen och intaget av det homeopatiska läkemedlet.

Samtliga deltagare som intog skolmediciner eller gick på någon form av traditionell behandling fortsatte med det under studien.

Det mest förskrivna homeopatiska läkemedlet var Sepia, följt av Natrum-muriatricum, Cimicifuga, Lachesis, Lilium tigrinum, Phosphorus och Pulsatilla. Dessa medel förskrevs för 24 kvinnor i studien. Vilka de övriga, i studien tillåtna, medlen var framgår inte, inte heller vad de resterande fyra kvinnor som ingick i homeopati-gruppen fick för medel. För sex kvinnor ändrades medlet under studien. Q, D och C-potenser användes.

För att utvärdera resultaten fick kvinnorna fylla i flera olika självskattningsformulär. Dessa användes för att räkna ut effekten.

DRSP-mätningarna före och efter visade att kvinnorna som fick homeopatisk behandling som tillägg hade signifikant bättre resultat jämfört med de kvinnor som enbart fick traditionell behandling.

Tio av 28 kvinnor som fick homeopatisk behandling uppgav positiva resultat, jämfört med fyra kvinnor i gruppen som fick traditionell behandling. Denna skillnad var vid jämförelse mellan grupperna inte signifikativ.

När skillnaden i huvudsakligt besvär jämfördes uppgav kvinnorna som fick homeopati bättre resultat. Samma resultat blev det vid mätningen av det allmänna välmåendet.

Studien fångade även upp biverkningar av traditionell behandling, samt förstförsämringar vid intag av homeopatiska läkemedel. Kvinnorna nämnde konstanta blödningar vid traditionell hormonbehandling. Efter intag av homeopatiläkemedlet Sepia nämndes övergående besvär som depression, humörsvängningar, rastlöshet, urinvägsinfektion och hudutslag.

Rapportförfattarnas slutsatser när det gäller studiens två syften blir:

Multicenterstudie: För att en internationell studie ska vara genomförbar måste man hitta länder med lagar och regleringar som möjliggör studier med homeopatiska läkemedel. Det får inte heller finnas den typ av akademiskt motstånd inom den traditionella medicinen som råder i Sverige. Länder som Kanada och England vore troligen bättre, konstaterar Klein-Laansma et al.

Effekterna av homeopati: Resultaten visar signifikanta effekter till homeopatins fördel. PMS-besvären minskade, huvudbesväret blev bättre och det generella välmåendet ökade hos gruppen kvinnor som fick homeopati som tillägg, jämfört med kvinnor som enbart fick traditionell behandling. Men, konstaterar Klein-Laansma et al, i sina slutsatser, studiens pragmatiska upplägg tillåter inte några slutsatser som gäller homeopatiläkemedlens effekter.

Begreppet pragmatisk studie innebär att studien är upplagd för att testa effektiviteten när man, som i det här fallet, lägger till en behandling till en rutinorienterad klinisk praktik, det vill säga att man som i den här studien erbjuder homeopati som ett tillägg till traditionell behandling.

Studieförfattarna rekommenderar att fler pragmatiska, samt kontrollerade studier, utförs.

Klein-Laansma et al pekar på flera intressanta saker som vore bra att undersöka. Bland annat nämner de en studie som visat att homeopatisk behandling sänker kostnaderna för primärvården. De menar att det vore intressant att se om homeopatisk behandling för kvinnor med PMS/PMDD kan sänka sjukvårdens kostnader.

Klein-Laansma et al lyfter även frågan om vilken betydelse bemötandet och omsorgen om individen i den homeopatiska behandlingen har för resultaten, och att det borde utforskas mer.

 

Mina reflektioner:

Den omedelbara invändningen mot studien handlar om hur den är upplagd. I klassisk homeopati behandlas varje patient individuellt. Det betyder att varje enskild patient får just det homeopatiska läkemedel som bäst stämmer överens med den symtombild patienten har vid konsultationen. Att i förväg reducera antalet tillåtna homeopatiska läkemedel till elva olika går emot den grundläggande teori och logik som den homeopatiska läkekonsten vilar på!

Det vill säga, studiens upplägg förminskar redan från början möjligheten att utvärdera den fulla effekten av en homeopatisk behandling!

I studien användes en matematisk algoritm för att ta ut ett homeopatiskt läkemedel bland elva tillåtna. Det sägs ingenting om ifall den behandlande homeopaten var överens med ”algoritmen”, eller om den behandlande homeopaten hade velat förskriva ett läkemedel som inte fanns bland de utvalda elva.

Ytterligare ett exempel på hur studien bortser från den homeopatiska läkekonstens essens är att effekten utvärderas efter fyra månader. En homeopatisk behandling ser till hela personen, det vill säga både mentala, emotionella och fysiska symtom vägs in. Den homeopatiska prognosen omfattar även patientens generella hälsotillstånd, hur länge besvären funnits, tidigare hälsohistoria, ärftlig påverkan, känslighet, och så vidare. Kvinnor som haft PMS sedan mensens start kan behöva en behandling som är längre än fyra menscykler. Återigen förminskar studiedesignen möjligheten att undersöka homeopatins fulla potential!

Det som är positivt med studien är att den låter kvinnorna bedöma även sitt generella välbefinnande, och inte enbart att de huvudsakliga besvären med PMS/PMDD har förbättrats! Även den vanliga skolmedicinen har börjat inse att sjukdom och hälsa handlar om hela individen och att det inte är så begåvat att bryta ut enskilda symtom!

Studien visar också det starka akademiska motstånd mot alternativmedicin och forskning som härskar i Sverige. Detta borde bli en tankeställare för politiker. De politiker som efterfrågar evidens för alternativa behandlingsmetoder får idag antingen nöja sig med att ta till sig studier gjorda i andra länder, eller också ta ett politiskt ansvar för att dedikera medel till forskning på alternativmedicin, trots skolmedicinens motstånd.

En vaken politiker, lyhörd för vad folk söker, inser att många föredrar alternativa behandlingsmetoder framför traditionell sjukvård, eller också väljer både/och. Att samhället kan tjäna stora pengar på den effektiva läkekonst som klassisk homeopati utgör, borde göra frågan intressantare än vad den är idag.

Ytterligare ett problem när det gäller studier på homeopati är att den svenska skolsjukvården och medicinska akademin saknar kunskap om den homeopatiska läkekonstens logik, teori och praktiska utövande.

Här har politiken – om den vill följa folkets vilja, verka för bättre hälsa, sänka sjukvårdskostnader och bidra till samhällsnyttan – ett stort arbete att göra! Kompetens om den klassiska homeopatiska läkekonstens teori och logik måste naturligtvis ingå i all forskning som görs på homeopati.

Källa: Du han hämta/köpa artikeln här: https://doi.org/10.1089/acm.2017.0388

 

 

Studie visar att homeopati lindrar depression och ångest

Studie: Depressed patients treated by homeopaths: a randomised controlled trial using the “cohort multiple randomised controlled trial” (cmRCT) design. Av Petter Viksveen, Clare Relton och Jon Nicholl. (2017) 18:299. DOI 10.1186/s13063-017-2040-2

Referat: Margot Granvik, vetenskapsjournalist och klassisk homeopat

Både depression och ångest minskade något med homeopatisk behandling visar en studie gjord i England där 74 patienter valde homeopati som en tilläggsterapi. Patienterna upplevde inga biverkningar.

Världshälsoorganisationen WHO uppskattar att år 2030 är depression vår vanligaste sjukdom. Redan nu pekar WHOs insamlade data från 60 länder att 3,2 procent av dagens patienter lider av periodiska depressioner sett till en 12-månaders period. Siffran stiger till mellan 9,3-23 procent för dem som även har andra kroniska sjukdomar.

Den vanligaste skolmedicinska behandlingen är olika psykologiska insatser eller antidepressiva mediciner. En del av de patienter som har fått eller är rädda för medicinernas biverkningar söker sig till homeopater.

Men hur effektiv och säker är homeopatisk behandling vid depression? Frågorna ställs i Viksveens et als studie Depressed patients treated by homeopaths: a randomised controlled trial using the “cohort multiple randomised controlled trial” (cmRCT) design.  Forskarna undersökte vad behandling med homeopati hade för effekt under en 12-månaders period hos patienter med självrapporterad depression, och om behandlingen gav biverkningar.

Enligt tidigare studier är depression ett av de vanligaste besvären hos patienter som söker homeopater uppger Viksveen et al. De refererar även några placebo-kontrollerade studier som visar att homeopatisk behandling inte ger sämre effekt än antidepressiva, samt är effektivare än placebo.

Vanligen genomförs så kallade RCT-studier – randomiserade kontrollerade studier – för att mäta effekter av läkemedel. Men, menar artikelförfattarna, när det gäller homeopati är det förmodligen bättre att utvärdera behandling som den utförs i ”verkligheten”, det vill säga med allt det innebär från konsultationer till att välja och utvärdera effekten av homeopatiska läkemedel hos patieonten. Viksveen et al har därför valt att lägga upp sin studie som en pragmatisk randomiserad kontrollerad studie. Den vetenskapliga termen är ”cohort multiple randomised controlled trial”, cmRCT.

Det primära syftet med studien var att bedöma den kliniska effekten av homeopatisk behandling som tillägg hos patienter med självrapporterad depression, och jämföra med dem som inte valde homeopati. Dessutom ville studien se hur säker den erhållna homeopatiska behandlingen var.

Rekryteringen av patienter pågick mellan den 15 september 2013 till 7 februari 2014. Patienterna rekryterades från “Yorkshire Health Study cohort”. Det är en stor grupp patienter som 43 allmänpraktiserande läkare samlat in fakta om genom hälsoundersökningar och frågeformulär.

Vid rekryteringen till depressionsstudien fanns det insamlade data om 22 179 patienter, som hade accepterat att bli kontaktade för forskningsprojekt. Av dessa hade 5 740 patienter uppgett att de led av långvarig depression, eller moderat till extrem ångest eller depression.

Ett frågeformulär om sinnestämning och hälsostatus skickades ut till gruppen på 5 740 personer. Närmare 40 procent svarade på enkäten. Av dessa uppfyllde 566 patienter kriterierna för att få ingå i studien. Medelåldern var 55 år, majoriteten var kvinnor och av brittiskt ursprung. Runt 38 procent hade arbete, 56 procent var arbetslösa. Sju av tio hade varit deprimerade i minst fem års tid.

Patienterna fick fylla i flera standardierade formulär om hur de mådde. I självskattningen av depressionen hamnade medeltalet på 17,0 på en skala mellan 0-27 poäng. I skattningen av ångest blev medeltalet 13,7 på en skala 0-21.

Fyra av tio patienter tog antidepressiva skolmediciner.

185 personer valdes slumpmässigt ut och erbjöds att få homeopatisk behandling som tillägg till de vanliga medicinska insatserna. Av dessa antog 74 patienter erbjudandet om homeopatisk behandling.

Dessa behandlades av sju homeopater i South Yorkshire, som arbetade på tre integrerade hälsokliniker, samt ett medicinskt center. Den homeopatiska behandlingen utfördes som den brukar. Homeopaterna fick fritt välja homeopatiska läkemedel, byta läkemedel och lägga in uppföljningar enligt egna bedömningar.

Totalt genomfördes 490 konsultationer, som i genomsnitt tog 57 minuter, för de 74 patienter som fick homeopatisk behandling. 526 förskrivningar av 68 olika homeopatiska läkemedel gjordes. Av de 74 patienterna hade 56 personer mellan 5-12 konsultationer.

En uppföljning gjordes efter sex månader. 125 personer i gruppen som erbjudits homeopati och 333 personer i gruppen som inte fick något erbjudande alls lämnade in skattningsformulären. Vid uppföljningen efter 12 månaders behandling fick forskarna in ifyllda frågeformulär från 103 respektive 274 patienter.

Benägenheten att delta i studien och svara på frågeformulären var högre för dem som fick homeopatisk behandling än för de övriga.

Resultaten visar att den homeopatiska behandlingen var något mer effektiv, jämfört med kontrollgruppen. Skillnaden var 2,6 poäng. Även ångestnivåerna minskade något mer hos gruppen som fick homeopatisk behandling. Förbättringarna var stabila både vid sex månader och efter tolv månader.

12 patienter uppgav milda biverkningar, exempelvis huvudvärk eller ont i rygg och nacke. Det gick inte med säkerhet säga att besvären orsakades av den homeopatiska behandlingen.

Forskarnas slutsatser är att även om det inte går att dra några bestämda slutsatser om effekten av homeopatisk behandling så behövs det fler studier som studerar effekterna av homeopati. De uppger tre skäl: För det första visar även behandlingar med antidepressiva läkemedel eller psykologiska insatser små effekter. För det andra led majoriteten av deltagarna i Viksveen et als studie av mångårig depression och medföljande besvär, vilket gör behandlingen svårare och prognosen sämre. För det tredje visar ingenting i studien att det finns risker med homeopatisk behandling. Detta kan jämföras med antidepressiva mediciner som associeras med biverkningar, även allvarliga sådana.

Källa: Du kan hämta artikeln här

Petter Viksveen har gjort en depressionsstudie.

 

Varför alla öronbarn borde behandlas med homeopati

Kan hudbesvär som behandlas med kortisonsalvor småningom leda till att barnet i stället får problem med astma eller allergier? Ja, när kroppens försvarsmekanismer tvingas backa riskerar besvären med tiden att gå djupare, och från akuta till kroniska.

Att barn som har öroninflammationer får bättre resultat med homeopatisk behandling än av antibiotika visas i flera vetenskapliga studier. Homeopatin är därför ett klokt och medvetet val för föräldrar som vill stärka sitt barns hälsa och som också vill bidra till att minska bakterieresistensen. Det vill säga för föräldrar i länder där det är en självklarhet att behandla barn med homeopati. Sverige är ett av de få länder i världen som är emot att barn under 8 år behandlas.

Vi behöver alla bidra till att ha en fungerande antibiotika den dag det verkligen behövs för att rädda liv. Homeopati verkar snabbare och effektivare än antibiotika enligt forskargruppen Frei et al. Rätt genomförd behandling stärker individen att återfå sin hälsa i grunden. Att stärka hälsan i grunden vid relativt lindriga infektioner är nog viktigare än många kanske tror! Jag ska förklara varför.

Följer en egen logik

Den klassiska homeopatiska terapin följer en egen logik, som på flera avgörande sätt skiljer sig mot den vanliga vårdens sätt att se på sjukdom och hälsa.

Den homeopatiska läkekonsten utgår ifrån att en organism i obalans visar symtom. Symtomen är organismens sätt att uttrycka att något inte stämmer. Ett barn med ont i örat gråter och har kanske feber och förhöjd puls. Trumhinnan kan ändra färg och bukta ut.

Utgångspunkten för homeopaten är alltid den enskilda individen. Vad har just den här personen för besvär? Vad lindrar eller förvärrar smärtan? Hur mår patienten av värme/kyla? Är personen törstig eller otörstig vid feber? Och så vidare.

Homeopaten samlar in individens symtom och väljer det homeopatiska läkemedel som gett liknande symtom när det prövats på friska, och som kliniskt visat sig fungera bra för liknande symtombilder som patienten uppvisar.

Det som kan ge den behandlande homeopaten gråa hår är när symtomen är påverkade av andra behandlingar eller mediciner som dämpar eller förändrar symtomen. En patient som ofta har huvudvärk och har som vana att ta huvudvärkstabletter vet till slut kanske inte var huvudvärken sitter, hur smärtan yttrar sig, när värken är som värst, eller känns av minst, eller om det hjälper med kalla omslag, varm vetekudde, och så vidare. Det säger sig självt att det då blir svårare att med säkerhet välja rätt läkemedel.

När patienten får rätt homeopatiskt läkemedel stimuleras organismens egna försvarsmekanismer och läkeprocessen drar igång. Målet för behandlingen är att patienten uppnår den hälsa som är möjlig för just den individen – här spelar exempelvis ärftlighet och livsstil in.

Så långt är allt väl. Men vad händer om detta inte sker? Om besvär och symtom dämpas eller fås att försvinna med olika skolmediciner? Hur hanterar organismen det?

Misskött akut kan bli kroniskt

Den kände grekiske professorn George Vithoulkas, som har vigt sitt liv åt klassisk homeopati, lanserar i den intressanta essän ”The ’continuum’’ of a unified theory of diseases” idén om ett ”kontinuum”; att hälsa och sjukdom – akut och kroniskt – hänger ihop.

Essän kom till som ett svar från en liten flicka som frågade: ”Varför blir jag sjuk?”. Vithoulkas konstaterar att det inte finns något enkelt svar, och diskuterar några möjliga förklaringar. En är att de patologiska tillstånd en människa upplever under sitt liv ingår i ett förlopp, det vill säga att akuta och kroniska besvär hos en patient uppträder i en viss ordning kopplade till organismens försvarsmekanismer.

Organismens immunsystem försöker lägga besvär på minst vitala och minst viktiga organ. När skolmedicinen behandlar sjukdomar med vanliga läkemedel kan medicinerna överväldiga kroppens naturliga försvar och tvinga immunsystemet till en ”djupare försvarslinje” och då starta en ny kronisk fas där ett mer viktigt organ påverkas.

Som exempel nämner han barn som får upprepade halsflusser och behandlas med antibiotika. Några år senare får barnet bronkit, och antibiotika igen. I nästa steg blir det lunginflammationer. Besvären har således gått från tonsiller till lungor. Genom att ingripa med starka kemikaliedroger tillåts inte kroppen lägga symtom på en ytlig och för organismen mer ofarlig nivå, utan tvingas att angripa allt mer vitala organ. I essän beskriver han sina erfarenheter av flera liknande förlopp.

För man resonmanget till sin spets blir frågan kort och gott: Kan skolmedicinsk behandling i sig leda till ett försämrat hälsotillstånd hos patienten? Kan det vara så att hälsan över åren sakta försämras, att besvären flyttar sig från mindre viktiga organ till allt viktigare organ?

Ja, svarar Vithoulkas, och baserar sitt påstående på erfarenheterna från de tiotusentals patienter han behandlat.

Enligt Vithoulkas är det därför viktigt att akuta inflammatoriska tillstånd i början av barndomen behandlas på ett milt och korrekt sätt, så att inte immunsystemet tvingas att ”retirera” till kroniska degenerativa tillstånd.

Det är med andra ord klokt att behandla barn och unga vuxna med klassisk homeopati så snart de får besvär. Det är ett varsamt sätt att stödja kroppens försvarsmekanismer att återskapa hälsa. I den homeopatiska terapin startar en läkeprocess som arbetar inifrån kroppen. Organismen läker på riktigt.

”Varför blir jag sjuk?”, löd den svåra frågan den lilla flickan ställde. Svaren som bygger på idén om att sjukdom och hälsa ingår i ett kontinuum är utmanande eftersom idén om allt hänger ihop går emot det vi lärt oss, och emot det fundament som skolmedicinen är uppbyggd på.

Svaret på frågan: ”Hur blir jag så frisk jag kan bli?” är däremot enkel: Välj klassisk homeopatisk behandling!”

Essän av George Vithoulkas kan du hämta här.

Vad är klassisk homeopati:
  • Den är alltid individuell.
  • Homeopaten ser till hela dig; dina fysiska, emotionella och mentala besvär vägs in.
  • Du får det homeopatiska läkemedel som stämmer med just dina besvär.
  • Du får ett enda homeopatiskt läkemedel åt gången.
  • Det homeopatiska läkemedel du får är noggrant prövat på friska personer.
  • Homeopaten ger dig den lägsta möjliga dos som behövs för att få igång läkeprocessen.

Yngre patienter får snabb djup läkning med klassisk homeopati

Klassisk homeopatisk behandling är oerhört effektiv, särskilt när det gäller barn, tonåringar och unga vuxna! Infektioner, hudutslag, sömnstörningar, förstoppning… Jag ser ofta snabba bra resultat.

Klassisk homeopati – Den smarta, effektiva, framtida – och geniala – medicinen heter ett debatthäfte jag har publicerat. Det är en titel med pretentioner. Men så är också klassisk homeopati en läkekonst som kan ställa anspråk; minst lika bra och likvärdig med den vanliga skolmedicinen – ofta till och med bättre. Detta eftersom homeopati läker inifrån och rättar till obalanser för gott, och patienten därmed kan slippa en livslång medicinering som ibland tyvärr mest ges för att dämpa symtom.

Rätt utförd klassisk behandling är otroligt kraftfull! I över 200 år har denna medicinska behandlingsmetod utövats, med framgång vill jag påstå.

I skriften lägger jag fram logiska bevis för varje påstående i titeln, i den här texten fokuserar jag på begreppet ”effektiv”.

Att homeopatisk behandling ger snabba djupgående resultat visar sig inte minst när man behandlar barn och ungdomar, vilket är helt förklarligt när man förstår den logik som homeopatisk behandling följer. Jag ska kort förklara.

Homeopati bygger på logiken att kroppen/organismen visar symtom när något inte är som det ska. Det är dessa symtom som homeopaten vill få en bild av i mötet med patienten. Homeopatens mål är att förskriva exakt det homeopatiska läkemedel som gett just de särskiljande eller intensiva symtomen hos friska människor, när det prövats på friska. Det är det läkemedlet som hjälper organismen att återskapa en balans.

Barn och unga vuxna har (oftast) kvar kroppens/organismens förmåga att ge tydliga klara symtom. De är inte påverkade eller förändrade av olika skolmediciner eller andra behandlingar som trycker ner symtomen, tar bort dem eller förändrar dem.

När homeopaten träffar barnet frågar man efter symtomen, av barnet/ungdomen själv och av barnets föräldrar.

Dessutom gör homeopaten egna observationer under konsultationen. I min mottagning har jag till exempel en blomma och den lever farligt ibland. Vidare några leksaker och ett lego. En del barn och ungdomar är blyga och låter föräldern sköta dialogen, andra igen börjar själva förklara. Redan här får jag massor av ledtrådar utifrån hur barnet söker kontakt med mig och interagerar med sina föräldrar.

Även de patologiska symtomen är ofta tydliga hos barn och ungdomar.

Att själva behandlingen är effektiv och ger resultat visar sig genom att med rätt valt läkemedel sätter läkeprocessen snabbt igång. Min erfarenhet är också att när det gäller barn och ungdomar behövs färre uppföljningar och byten av homeopatiska läkemedel jämfört med vuxna.

Vad kan då behandlas? Min erfarenhet är att homeopati ger djupa och varaktiga resultat till exempel vid eksem och kliande hudutslag, förstoppning, nattvätning, sömnstörningar, panikångest, mensvärk, pms och ätstörningar. Vidare vid allehanda infektioner i öron, näsa, hals och urinvägar.

Det är också djupt tillfredsställande att se barn och ungdomar med adhd och autism få ordning på sin tillvaro, även om jag här ska säga att det inte är det lättaste att få igång läkeprocesser hos patienter inom autismspektrumtillståndet. För en del föräldrar är det redan en stor lättnad att den unga personen börjar komma sig i säng på kvällarna, eller att de slipper tvätta lakan så ofta.

OBS! För klarhetens skull: I Sverige får vi inte behandla barn under åtta år. I de internationella utbildningar jag har gått, och där det är en självklarhet att man behandlar barn, eftersom det är det bästa sättet att förhindra framtida problem, har vi följt behandlingar av barn och fått ta del av de mest fantastiska resultat när det exempelvis gäller så svåra tillstånd som epilepsi.

Vill du veta mer?

Kontakta mig gärna!

Margot Granvik, 0708-14 15 92

http://vetenskapenomhomeopati.se/kontakt