Etikett: homeopati

Billigare vård och längre liv med homeopati, akupunktur och antroposofisk medicin

Kooreman Peter och Baars W Erik
Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer
Eur J Health Econ (2012) 13:769-776

En holländsk studie som undersöker vad olika former av vård kostar visar att vården blir billigare och att patienten lever längre när de går till allmänläkare som behärskar andra behandlingsmetoder än den vanliga skolmedicinen.

Syftet med den holländska studien Patients whose GP knows complementary medicine tend to have lower costs and live longer är att jämföra kostnader mellan vanliga allmänpraktiserande läkare och läkare som kan behandla med homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin.

Artikelförfattarna framhåller att kostnaderna för komplementär och alternativ medicin har ignorerats av forskare som studerar ekonomiska aspekter av sjukvården, trots att empiriska studier talar för att komplementär och alternativ medicin är kostnadseffektiva. Även om det komplementära och alternativa fältet är svårt att undersöka, och även om det ständigt förändras, så menar Kooreman och Baars att det inte bör ignoreras, särskilt som allt fler söker annan vård än den konventionella. Författarna hänvisar bland annat till en studie genomförd år 2007 som visar att fyra av tio amerikaner söker sig till komplementär och alternativ vård.

De nämner även en schweizisk studie där 11 procent av befolkningen uppgav att de använde homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och/eller traditionell kinesisk medicin under år 2002. Enligt studien är det framför allt yngre, kvinnor och mer välutbildade som söker sig till andra behandlingsformer än de konventionella.

År 2009 genomfördes en folkomröstning i Schweiz där två tredjedelar av den röstande befolkningen önskade att andra behandlingsformer än den konventionella sjukvården bör stödjas av den allmänna sjukvårdsförsäkringen. Idag är det så, under perioden 2012-2017 omfattas homeopati, antroposofisk medicin, neuralterapi, örtmedicin och traditionell kinesisk medicin av den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen.

Den holländska studien av Kooreman et al utgår ifrån den allmänpraktiserande läkaren, som i Holland är vårdens centralgestalt och fungerar som en ”gatekeeper”. Det är allmänläkaren som skriver remisser och skickar patienten vidare.

Samtliga uppgifter i studien kommer från ett och samma försäkringsbolag. Uppgifterna omfattar 1 913 konventionella allmänpraktiserande läkare och 79 allmänpraktiserande läkare som har tilläggsutbildning i homeopati (28), akupunktur (25) och antroposofisk medicin (26).

De kvartalsvisa uppgifterna från försäkringsbolaget tar upp kostnader för allmänläkare, sjukhusvistelse, farmakologisk vård (läkemedelsbehandling) och ambulansvård/fysiska behandlingar. Vidare framgår datum för födelse och död och vilket kön patienten har.

Studien omfattar totalt 151 952 försäkrade personer under åren 2006-2009. Medelåldern var 38,4 år. 53 procent var kvinnor. Dessa bodde i 21 902 olika postkodområden. I Holland omfattar en sexsiffrig postkod i genomsnitt 16 hushåll. Genom att bryta ner uppgifterna så i detalj minskar risken för att resultaten i studien avspeglar olikheter i patienternas socioekonomiska status.

Kostnaden för patienter som gick till en läkare som var utbildad i homeopati, akupunktur eller antroposofisk medicin blev sju procent lägre än för en patient som gick till en vanlig läkare. Det motsvarar 140 euro i lägre årlig kostnad per patient. Den lägre kostnaden beror på ett mindre behov av att ligga på sjukhus och på lägre läkemedelskostnader.

Ser man till hälsostatus var dödligheten signifikant lägre för de patienter som sökte sig till läkare som kunde andra behandlingsmetoder än vanliga läkare, upp till 30 procent lägre. Underlaget var dock litet.

Kooreman et al lyfter flera frågor som borde belysas ytterligare i kommande forskning, bland annat att patienter som söker sig till komplementära och alternativa behandlingar tenderar att ha varit sjuka längre och ha svårare hälsoproblem än patienter inom den konventionella medicinen. Det borde egentligen leda till att kostnaden för dessa borde bli högre jämfört med konventionell vård. Ändå visar studien att den komplementära och alternativa vården är mer kostnadseffektiv. Samtidigt rapporterar dessa patienter färre biverkningar och att de är mer nöjda med behandlingarna.

Studien baseras enbart på uppgifter från ett försäkringsbolag, även här borde forskningen utvidgas menar forskarduon Kooreman och Baars, som också gärna skulle se mer forskning på kostnadseffektivitet för specifika diagnoser.

Artikeln kan hämtas här: http://members.ziggo.nl/peterkooreman/gpcs.pdf

Patienter uppgav att homeopatin förbättrar hälsan medan vanlig skolmedicin gör dem sämre

M Van Wassenhoven och G Ives
An observational study of patients receiving homeopathic treatment
Homeopathy (2004) 93, 3-11

Medan 55 procent av 782 belgiska patienter i en observationsstudie uppgav att de blivit sämre av konventionell behandling, sade majoriteten av dem, 95 procent, att de blev nöjda eller mycket nöjda med den homeopatiska behandlingen. Över hälften som tog konventionella mediciner kunde sluta ta medicinerna.

Randomiserade kliniska studier är kanske inte alltid den bästa metoden för att påvisa de ekonomiska effekterna av homeopatisk behandling, menar van Wassenhoven och G Ives, som i stället gjorde en observationsstudie i Belgien år 2001.

80 allmänpraktiserande läkare som är medlemmar i ett belgiskt homeopatförbund deltog i studien. De ombads att fråga tio patienter i en följd som sökte homeopatisk vård hos dem, utan att sortera bort någon och med början en måndagmorgon, att delta i studien.

Patienten och läkaren fyllde i var sitt frågeformulär. Patienterna fick fylla i frekvens, varaktighet, utfall och kostnader för nuvarande (homeopatisk) och tidigare (konventionell) behandling, den upplevda effektiviteten av behandlingarna och hur nöjd man var med dem. Effektiviteten mättes genom en 9-gradig skala med 5 som neutral mittpunkt. Tillfredsställelsen mättes på en 10-gradig skala. Patienterna fick också skatta allvarligheten av sitt tillstånd på en 4-gradig skala där:

0 = lite problem

-1 = det dagliga livet störs något

-2 = problem är konfirmerade genom tester eller undersökningar och omgivningen märker av dem

-3 = problem förhindrar arbete eller studier

Fysiska och psykologiska symtom skattades var för sig.

Även läkarna svarade på motsvarande frågor, samt på ytterligare frågor som handlade om patientens medicinering (både homeopatisk och konventionell) och på vilka grunder läkaren satt in läkemedel på patienten.

Totalt samlades 782 frågeformulär in från patienter. Ingen patient valde att avstå från studien. Två patientformulär saknade ett matchande läkarformulär. Två av tre svarande var kvinnor. Medleåldern var 39 år och 8 månader. De kvinnliga patienterna var signifikant äldre än de manliga (41 år och 2 mån jämfört med 36 år och 7 mån). Skillnaden beror på att fler pojkar sökte vård.

Läkarna hade ombetts att för varje patient uppge en primär diagnos kopplat till ett organsystem, samt upp till fem sekundära diagnoser. De tre vanligaste primära diagnoserna gällde centrala nervsystemet, CNS, med 26,7 procent, respirationssystemet (21,6) och muskel-skelett (9,1).

Av de 782 patienterna använde 208 patienter konventionell medicin, i huvudsak antibiotika för luftvägsinfektioner. Över hälften av dem som tog mediciner, 52 procent, kunde sluta med en eller flera konventionella mediciner efter att de fått homeopatisk behandling. Den största minskningen skedde inom CNS (21 procent), i huvudsak av antidepressiva och lugnande, följt av minskning av mediciner för respirationssystemet (16 procent), samt av antibiotika (16 procent).

Läkarna kartlade även de homeopatiska förskrivningarna, sammanlagt 1 276 stycken, utifrån substans, potens och doseringsfrekvens, samt varaktigheten av behandlingen och på vilken grund förskrivningen skedde. Totalt förskrevs 333 homeopatiska substanser, varav 21 stod för hälften av förskrivningarna. Av dessa var de flesta polycrester. De tio vanligaste var Lyc, Sulph, Puls, Phos, Sil, Sep, Calc, Nat-m, Ars och Rhus-t, i fallande ordning. Var tredje patient fick fler än ett homeopatiskt läkemedel.

De flesta läkarna förskrev på totaliteten av symtombilden (68 procent). 18 procent förskrev på repertorisering på kliniska symtom. 16 procent förskrev på repertorisering på Boenninghausens modaliteter och 12 procent utifrån materia medica. Isopati stod för två procent av förskrivningarna.

Observationsstudien visar vidare att antalet konsultationer hos konventionella läkare sjönk drastiskt för patienter som fick homeopatisk behandling. Antalet minskade från 7,1 besök per år till 1,3 besök per år. Även antalet besök hos konventionella specialister sjönk från i genomsnitt 2,6 per år till 1,3 per år efter homeopatisk behandling.

Patienterna bedömde att konsultationen hos en homeopat tog längre tid än hos en konventionell läkare, i genomsnitt 37 minuter jämfört med en kvart. Besökstiden hos homeopaten var kortare om det handlade om andningsproblem och längre om det handlade om centrala nervsystemet (inkluderat psykiska problem). Besökstiden blev även längre när det handlade om mer allvarliga problem. När patientens klassat sina problem under nivå -2 eller -3 så tog konsultationen upp till 30 minuter i 48,5 procent av fallen, och upp till en timme i 20,9 procent av fallen.

I observationsstudien ombads patienterna skatta sina symtom före och efter både konventionell och homeopatisk behandling. Den homeopatiska behandlingen upplevdes som mycket effektiv jämfört med konventionell behandling.

Patienterna skattade hur nöjda de var i en skala från 1-10. Majoriteten, 89 procent, uppgav att deras fysiska kondition förbättrats, 8,5 procent upplevde ingen skillnad efter homeopatisk behandling och 2,4 procent uppgav att den homeopatiska behandlingen försämrat dem.

Motsvarande upplevelse av den konventionella behandling som föregått den homeopatiska var att 13 procent upplevt att den hjälpt dem, 32 procent uppgav ingen skillnad och över hälften, 55 procent, menade att den konventionella behandlingen gjort dem sämre.

Samma tendens gällde även när patienterna skattade sina psykiska symtom.

När det gäller kostnader räknar van Wassenhoven och G Ives ut att med homeopatisk behandling skulle Belgien kunna spara 775 miljoner euro per år, vilket är två tredjedelar av kostnaden för den nationella belgiska läkemedelsbudgeten (när studien genomfördes).

Studien kan hämtas här: www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/14960096

 

Är homeopati lönsamt för samhället?

Petter Viksveen, Zofia Dymitr och Steven Simoens
 
Economic evaluations of homeopathy: a review
Eur J Health Econ, 2013

 

I åtta av 14 studier förbättrades patienternas hälsa, till en lägre kostnad, med homeopati, jämfört med andra behandlingsmetoder. Men, studierna är för spretiga. De håller inte tillräcklig kvalitet för några bestämda slutsatser om huruvida homeopati är en kostnadseffektiv behandlingsmetod eller inte.

Syftet med översikten Economic evaluations of homeopathy: a review av Viksveen et al var att få en överblick över, samt en värdering av, de ekonomiska utvärderingar som gjorts av homeopati jämfört med konventionell sjukvård, akupunktur eller placebo.

Genom en omfattande litteratursökning fick Viksveen et al fram 868 titlar. Dubletter raderades, varpå 496 titlar återstod. Efter att relevansen hos dessa bedömts återstod 14 studier (beskrivna i 16 artiklar). Tolv studier jämförde resultaten av homeopatisk behandling med andra behandlingar, mest vanligt var jämförelser med konventionell sjukvård. Två använde ett upplägg med ”före” och ”efter” den homeopatiska behandlingen.

I 13 av de 14 studierna fick totalt 3 512 patienter homeopatisk behandling. Den 14 studien uppgav inte hur många som ingick. Tolv studier hade kontrollgrupper.

Fem av studierna omfattade 2 781 patienter med olika besvär, fyra studier rymde 573 patienter med problem med luftvägar och öron och resterande fem studier handlade om enskilda diagnoser, exempelvis magkatarr, atopiskt eksem eller problem med tänder (Arnica D12 tre dagar före och sju dagar efter kirurgiskt ingrepp).

Av de 14 studierna rapporterade åtta studier förbättringar av patientens besvär och/eller hälsotillstånd, till lägre kostnader. För fyra studier var de kliniska resultaten bättre för homeopatin, eller lika god jämfört med kontrollgrupperna, till samma kostnader. I de två sista studierna var de kliniska resultaten likadana som i kontrollgrupperna, men med högre kostnader för den homeopatiska behandlingen.

Det som kostade mest var den homeopatiska konsultationen, medan de homeopatiska läkemedlen är billigare än de konventionella.

Hur lång tid studierna pågick varierade kraftigt; från som kortast 12 timmar till som längst nio år. De flesta sträckte sig över mer än sex månader.

Studierna skiljer sig också åt när det gäller hur många som deltog i de undersökta patientgrupperna, samt om det gällde enbart en diagnos, problem mer generellt, eller flera kroniska åkommor.

Fem av studierna gjordes i Tyskland, fyra i Storbritannien och en vardera i Belgien, Frankrike, Italien, Holland och Schweiz. I sex av studierna utfördes behandlingen av en ensam praktiker, eller en enda klinik. De övriga omfattade allt från 4 till 101 deltagande homeopater eller kliniker.

Åtta av de 14 studierna omfattade i huvudsak klassisk homeopati, med totalt 1 851 deltagande patienter. I tre studier fick alla deltagare samma produkt (varav två var komplexmedel) och för de tre resterande studierna fanns inga uppgifter om hur den homeopatiska behandlingen var upplagd.

En del studier mätte resultaten i form av hur sjukdomssymtomen förändrades. Enbart några av studierna tog upp hur hela livskvaliteten påverkades.

Viksveen et al lyfter fram att det är svårt att dra några slutsatser från översikten. Studiernas upplägg spretar, de är behäftade med metodologiska svagheter och olika mätmetoder har använts. En del av studierna håller låg kvalitet. Detta gör det svårt att jämföra studierna med varandra.

Studierna har även räknat på de ekonomiska utfallen på olika sätt: en del vägde in direkta kostnader för konsultation och medicin, andra även resorna till och från konsultationen. Sju studier tog med sjukskrivningar och frånvaro från arbetet, men redovisade även dessa kostnader på olika sätt, exempelvis som att inte räkna in vad missad arbetstid kostade patienten.

Viksveen et al rekommenderar att framtida studier av kostnadseffektivitet läggs upp som stora kohortstudier (det vill säga att man väljer ut en grupp individer från exempelvis en bestämd ort, eller utifrån ett bestämt födelsedatum).

För att få korrekta och tillförlitliga jämförelser bör kostnader för konsultation, mediciner, sjukhusvistelse, resor och sjukfrånvaro beaktas enligt forskarna, som även understryker att studierna bör sträcka sig över minst sex månader.

Viksveen et al förordar mätmetoder för hur livskvaliteten hos patienten påverkas. Vidare menar författarna att det är viktigt att de som deltar i en studie är representativa för befolkningen och att de söker behandling för vanliga åkommor. Detta för att få resultat som är generaliserbara, och som går att jämföra med exempelvis kostnader i den konventionella vården.

Av de åtta studier som visar att homeopatisk behandling ger en samhällsekonomisk vinst finns tre sedan tidigare beskrivna på www.vetenskapenomhomeopati.se, under rubriken Samhällskostnad.

 

1. Witt et al har gjort det Viksveen et al förordar, en omfattande kohortstudie på patienter med kroniska problem.

www.vetenskapenomhomeopati.se/behandlingsmetoder/kroniskt-sjuka-vinner-pa-att-ga-homeopat

 

2. Frei et al har jämfört homeopati vid akut otitis (öroninflammation) med spontanläkning eller antibiotika.

www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopati-battre-an-antibiotika-vid-akut-oroninflammation

 

3. Trichard et al har jämfört medicinska kostnader och resultat vid rhinopharyngitis (näs-hals inflammation) hos barn.

www.vetenskapenomhomeopati.se/akutvard/homeopatisk-behandling-gav-friskare-barn

 

Artikeln kan införskaffas här

Patienter på engelska homeopatisjukhus uppger att de får bättre livskvalitet

Elizabeth A Thompson, Robert T Mathie, Elizabeth S Baitson, Susan
J Barron, Saul R Berkovitz, Martien Brands, Peter Fisher, Tom M
Kirby, Robert W Leckridge, Stewart W Mercer, Hugh J Nielsen, David
HK Ratsey, David Reilly, Helmut Roniger och Thomas E Whitmarsh.


Towards standard setting for patient-reported outcomes in the NHS homeopathic hospitals.

Homeopathy (2008) 97, 114–121.

Totalt 51 medicinskt praktiserande homeopatutbildade läkare samlade in data från samtliga patienter som under en fyra veckors period besökte de fem homeopatiska sjukhus som finns i England, eller åtminstone fanns, när pilotstudien av Thompson et al gjordes under mars 2007. Som Dagens Homeopati tidigare berättat är sjukhuset i Glasgow hotat.

De engelska sjukhusen med läkare som är tränade och certifierade i homeopatisk medicinsk behandling finns i Bristol, Glasgow, Liverpool, London och Tunbridge Wells. Samtliga sjukhus hade öppna mottagningar, medan sjukhuset i Glasgow därutöver även har inneliggande patienter.

Det fanns flera syften med datainsamlingen och studien, bland annat att utvärdera utfallet efter en patients första besök och att testa att låta patienter själva uppskatta hur deras medicinska besvär förändras, samt hur deras livskvalitet påverkas, som utvärderingsmetod vid homeopatisk behandling. Ytterligare en målsättning var att få en bild av vilka problem som patienter söker homeopatisk behandling för.

De fakta som samlades in gällde:

  • när patienten hade gjort sitt första besök
  • vilket besök i ordningen som patienten gjorde under insamlingsperioden
  • hur många besök patienten totalt hade gjort fram till datainsamlingen
  • patientens ålder
  • patientens kön
  • det huvudsakliga besväret patienten sökte (main complaint, MC)
  • om det fanns något annat eller några andra besvär, samt
  • hur patienten själv uppskattade förändringar av sitt huvudsakliga besvär, samt av sin generella livskvalitet och sitt välbefinnande, vid uppföljningar i samband med behandlingen.

Det sista gjordes enligt ett instrument för att mäta livskvaliteten i vardagen som förkortas ORIDL, vilket står för Outcome Related to Impact on Daily Living.

Sammanlagt samlades data in från 1 797 patienter som sedan bearbetades och analyserades. Av patienterna så kom 195 på sitt första besök och 1 602 för uppföljningar.

Patienter uppgav 235 olika medicinska problem. De trettio vanligaste åkommorna som behandlades var, i fallande ordning, med den vanligaste först:

1. Eksem

2. Kroniskt utmattningssyndrom

3. Klimakterieproblem

4. Osteoartrit (ledgångsinflammation)

5. Depression

6. Bröstcancer (behandling av cellgiftsterapins biverkningar)

7. Reumatoid artrit (ledgångsreumatism)

8. Astma

9. Ångest

10. Irritable bowel syndrome (irritabel tarm, IBS)

11. Multipel skleros (MS)

12. Psoriasis

13. Allergi

14. Fibromyalgi

15. Migrän

16. Premenstruellt syndrom

17. Kronisk bihåleinflammation

18. Huvudvärk

19. Vitiligo

20. Säsongsbetonad allergi

21. Svårbehandlad kronisk smärta

22. Sömnlöshet

23. Ulcerös kolit (inflammatorisk tarmsjukdom)

24. Akne

25. Psoriasisartrit

26. Nässelfeber

27. Livmodercancer

28. ADHD

29. Epilepsi

30. Sinusit (bihåleinflammation)

Åldern på patienterna varierade men visade en tydlig topp runt 49 år, samt en mindre topp vid 6 år. För barnen dominerade eksem som huvudproblem.

Analysen av de insamlade data visade att 47,8 procent uppgav att de hade flera besvär utöver det huvudsakliga medicinska besväret, ”main-complaint”. Särskilt bland de patienter som hade gjort sex eller fler uppföljningar hade flera besvär utöver ”main-complaint”. Den vanligaste åkomman som ledde till sex eller fler besök var kronisk utmattningssyndrom, följt av ledgångsinflammation och eksem.

Ser man till hur patienterna värderade att deras hälsa påverkats så uppgav 73,2 procent vid andra besöket att de blivit bättre, och 87,2 procent vid sjätte besöket att de blivit bättre.

När det gäller en förbättrad livskvalitet i vardagen så uppgav 34,5 procent av patienterna att de fått en bättre livskvalitet efter två besök. Efter sex besök uppgav 59,3 procent att deras livskvalitet förbättrats.

Tar man enbart de fyra vanligaste besvären – eksem, kroniskt utmattningssyndrom, klimakterieproblem och ledgångsinflammation – är klimakterieproblem den åkomma som lättast går att åtgärda och där patienterna uppger bäst förändring.

Thompson et al konstaterar att insamlingen av data pekar på något som de kallar ”effectiveness gaps” mellan homeopatisk läkekonst och den konventionella medicinen. Det vill säga att patienter söker sig till homeopatisk behandling för åkommor som den konventionella medicinen inte klarar av att bota eller lindra. Forskargruppen menar vidare att för patienter med en komplex sjukdomsbild innebär homeopatisk behandling en holistisk arbetsmodell som ger en samlad förbättring av flera problem, med hjälp av det individuellt valda läkemedlet, till skillnad från konventionell medicin som i regel kräver minst ett läkemedel för respektive åkomma.

Thompson et al konstaterar att det i nästa steg vore angeläget att närmare studera hur det ser ut för patienter med komplexa medicinska tillstånd som behöver fler uppföljningar än sex, som alltså genomgår långa behandlingar.

Pilotstudien med datainsamlingen visar att longitudinella studier över lång tid av patienter är nödvändiga för att utveckla både homeopatisk medicinsk behandling i praktiken, samt forskning på homeopati, understryker Thompson et al.

Artikeln kan hämtas här:

 

Kontraindikerade medel väljs bort i polaritetsanalysen

Frei H

Asperger´s Syndrome. A case study with polarity analysis

Homeopathic Links. 2011. 24: 1-5

För att få en framgångsrik behandling av barn inom autismspektrumområdet använder den schweiziska forskaren Heiner Frei en analysmetod som framförallt baserar sig på modaliteter. Medel som är kontraindikerade väljs bort.

Redan som mycket liten var Valerie (ändrat namn) mycket känslig för ljud och blev irriterad över intryck från omgivningen. Neurologisk undersökning gjordes när hon var två och halvt, fem år och sex år och Valerie fick diagnosen svåra beteende störningar med svag impulskontroll och rastlöshet.

Vid 1,5 års ålder började Valerie behandlas med homeopati, i första hand för beteendestörningen och för upprepade infektioner i övre luftvägar. Behandlingarna var sporadiska och först inriktade på hennes akuta sjukdomsproblem och senare på hennes vredesutbrott.

Vid skolstarten fick Valerie diagnosen Aspergers syndrom och då genomfördes en djupare homeopatisk studie för att med hjälp av polaritetsanalysen finna det homeopatiska läkemedel som bäst matchade hennes symtombild. Metoden beskrivs och exemplifieras ingående i artikeln. Bland annat får man följa urvalet av symtom och ta del av stegen i repertoriseringsschemat.

Ganska snabbt börjar Valeries beteende förändras och snart fungerar hon utan problem både socialt hemma och i skolan. Intressant är att hon behöver upprepa sitt medel ungefär var tredje vecka.

Frei H poängterar att det i behandling av barn inom autismspektrumområdet är viktigt att behandlingen är långsiktig.

Både Valerie, samt patienter i Frei et als två tidigare vetenskapliga studier där barn med adhd har behandlats med homeopati, har fått goda resultat av den homeopatiska behandlingen.

För att verkligen fastställa om homeopatisk behandling kan leda till att barn blir fullständigt botade, krävs det enligt Frei prospektiva studier. Det vill säga studier som undersöker behandling med den homeopatiska läkekonsten, parallellt med konventionell behandling, där man följer upp resultaten över lång tid.

Samtliga artiklar och studier av Frei et al finns på www.heinerfrei.ch välj Publications English.