Etikett: homeopati

Patienter föredrar homeopati vid akut infektion

Haidvogl M, Riley D, Heger M, Brien S, Jong M,
Fischer M, Lewith G, Jansen G, Thurneysen A
Homeopatic and conventional treatment for acute respiratory and ear complatins: A comparative study on outcome in the primary care setting
 
BMC Complementary and Alternative Medicine 2007, 7:7

Barn med öron-, näs- och halsont blev snabbare friska med homeopatisk behandling jämfört med konventionell behandling. Homeopati fungerar lika bra som konventionell medicin vid övre luftvägsinfektioner visar en studie som omfattar 1 577 patienter från 57 vårdcentraler.

Att homeopati är effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner visar studien Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting av David Riley et al, som är refererad här. Samma, men något utökade, forskargrupp, har gjort en uppföljande och ännu större studie.

Syftet var att jämföra effektiviteten hos homeopatisk och konventionell behandling. Eftersom undersökningar visar att komplementärmedicinen är väl integrerad inom majoriteten av de västerländska ländernas primärvård, samt att homeopati är den ledande komplementära behandlingsmetoden för både akuta och kroniska sjukdomar, framhåller forskargruppen att effektiviteten hos de olika behandlingsmodellerna behöver jämföras.

Studien är en internationell, multi-center, jämförande kohortstudie, som är icke-randomiserad. Totalt rekryterades 57 vårdcentraler eller motsvarande i åtta länder; Österrike, Tyskland, Holland, Ryssland, Spanien, Ukraina, Storbritannien och USA. Data från de spanska och amerikanska klinikerna ingår dock inte i slutresultatet, på grund av misstag i deras dokumentering.

Samtliga behandlingar utfördes av läkare, som vid homeopatisk behandling hade en tilläggsutbildning i homeopati samt ett minimum av fem års erfarenhet av den homeopatiska behandlingsmetoden. Vid 22 av primärvårdsklinikerna erbjöds enbart homeopatisk behandling. Nio erbjöd både homeopatisk och konventionell behandling. Tolv kliniker gav enbart konventionella behandlingar.

Resultaten omfattar 1 577 patienter. Av dessa fick 857 homeopatisk behandling och 720 konventionell behandling. Kriterierna för att ingå i studien var att man hade minst en av följande symtom: rinnande näsa, ont i halsen (tonsillit), ont i öron (otitis media), bihåleinflammation (sinusit) eller hosta. Symtomen fick inte ha funnits i mer än sju dagar. Patienterna intervjuades efter behandlingen av professionella intervjuföretag – för att minska risken för bias – efter 7, 14 och 28 dagar.

Resultaten visar att både de homeopatiskt och konventionellt behandlade patienterna rapporterar en fullständig eller betydande förbättring inom 14 dagar. En skillnad var att särskilt barnen (0-18 år), men även vuxna, i den homeopatiskt behandlade gruppen tillfrisknade markant snabbare jämfört med patienter som fick konventionell behandling.

Ser man till biverkningar upplevde patienter som fick homeopatisk behandling att hela kroppen påverkades, medan de som fick konventionell behandling mest klagade över gastrointestinala problem. Jämför man enbart biverkningar hos vuxna var det signifikant fler som uppvisade biverkningar bland dem som fick konventionell behandling.

Totalt användes 62 olika homeopatiska läkemedel för de 857 patienter som fick homeopatisk behandling. Tio medel täckte 60 procent av fallen. Det stora antalet olika homeopatiska läkemedel som användes visar vikten av att varje patient utreds och behandlas individuellt.

Den konventionella behandlingen dominerades av antibiotika, följt av nässprejer och näsdroppar, samt smärtstillande.

När patienterna gav sitt medgivande att ingå i studien så fick de frågan om de föredrog någon av behandlingsmetoderna. Homeopati föredrogs av 81 procent i sin grupp, medan 55 procent av dem som fick konventionell behandling ville ha den behandlingsformen. Forskningsgruppen konstaterar att det är en begränsning i studien att patienterna inte delades in slumpvis i homeopatisk eller medicinsk behandling.

* Icke-interventionsstudie = patienten får den behandling och det läkemedel som normalt ges i den vardagliga verksamheten på kliniken. Behandling och läkemedel följer inte något i förväg bestämt förlopp som till exempel en forskningsstudie satt upp (protokoll).

** Kohortstudier = en avgränsad och noggrant beskriven grupp, kohort, studeras under en längre tid. Kohortstudier används till exempel för att undersöka hälsorisker.

Studien av Haidvogl M et al finns här.

Homeopati effektivt vid öron-, näs- och halsinfektioner

Riley D, Fischer M, Singh B, Haidvogl M, Heger M
Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting
 
J Altern Complement Med 2001; 7: 149–159

Sex kliniker i fyra länder skrev antingen ut homeopatiska läkemedel, eller antibiotika, hostmedicin och dylikt, åt 456 patienter med vanliga infektioner i luftvägar och öron. De som fick homeopati blev snabbare friska och fick färre biverkningar.

Det började med att två stora metaanalyser, av Kleijnen et al år 1991 och Linde et al år 1997, visade att homeopati är mer än två gånger effektivare än placebo. Metaanalyserna drog inga slutsatser om hur effektiv homeopatisk behandling är för olika kliniska diagnoser. Men båda metaanalyserna föreslog att forskning som vill undersöka effektiviteten vid olika åkommor som metod kan använda den prospektiva observationsstudien*. Det är en vanlig metod inom medicinsk forskning i klinisk vardag.

Studien Homeopathy and conventional medicine: an outcomes study comparing effectiveness in a primary care setting av David Riley et al, som den här texten går igenom, lades upp som en internationell multicenter prospektiv observationsstudie i praktisk klinisk verksamhet.

Studien ställde frågan: Hur står sig homeopati jämfört med konventionell behandling när det gäller tre vanliga åkommor, som problem i:

1) de övre luftvägarna, som snuva och förkylning, allergier inkluderade

2) problem i nedre luftvägar, som bronkit, med allergier inkluderade, eller

3) öronproblem.

Den primära målsättningen var att jämföra effekten av konventionell eller homeopatisk behandling av dessa tre vanliga åkommor. Effekten mättes som att patienten skulle vara botad eller klart bättre inom 14 dagar efter insatt behandling.

Sekundära mål var att studera hur många som tillfrisknade och hur snabbt, biverkningar, hur nöjda patienterna var och hur lång tid besöket hos läkaren tog. Det sista var för att se om kostnaderna skiljer sig mellan de två olika behandlingsmetoderna.

Studien pågick mellan juli 1996 och augusti 1997. Totalt deltog 30 behandlare på sex kliniker i fyra länder (Tyskland, Schweiz och Österrike i Europa och tre stater i USA). 24 var läkare utbildade inom konventionell medicin, fyra var läkarassistenter (en högskoleutbildad yrkeskår som finns i en rad länder) och två var sjuksköterskor. De deltagare som förskrev homeopatiska läkemedel var utbildade i homeopati och hade minst fem års praktisk erfarenhet av att jobba med den homeopatiska läkekonsten.

Totalt 456 av ursprungliga 500 patienter fullföljde studien. Av dessa fick 281 patienter homeopatisk behandling och 175 patienter konventionell medicin. Bland de som behandlades homeopatiskt var 44,5 procent mellan 18-64 år och närmare 40 procent 2-11 år. Närmare 80 procent inom den konventionella gruppen var mellan 18-64 år.

Dag 14 och dag 28 efter patienten besökt kliniken intervjuades patienten via telefon. Detta gjordes av externa företag som specialiserat sig på forskningsintervjuer, för att inte riskera att patienten ville ge ”sin läkare” svar som hon eller han trodde läkaren ville höra.

Resultaten visar att efter 14 dagar rapporterade 82,6 procent av dem som fick homeopatisk behandling att de var botade eller rejält bättre. I gruppen som fick konventionell medicin var det strax under 68 procent som sa samma sak.

Ser man på kriteriet bättre efter en dag, eller inom tre dagar, efter behandling, svarar den homeopatiska gruppen 16,4 procent första dagen och 50,9 procent inom 1-3 dagar. Motsvarande för gruppen inom konventionell medicin var 5,7 procent och 51,4 procent.

Även när det gäller biverkningar skiljer det sig mellan grupperna. Bland dem som fick homeopatiska läkemedel rapporterar 7,8 procent biverkningar, ofta i form av huvudvärk. Av dem som fick konventionell behandling uppgav 22,3 procent biverkningar, i regel biverkningar från antibiotika. Cirka 71 procent fick antibiotika i gruppen som behandlades konventionellt.

Inom båda grupperna var patienterna nöjda med sin behandling; 79 procent i den homeopatiska gruppen och 65 procent i den konventionella gruppen.

Besöket tog mellan 5 och 15 minuter i 60 procent av samtliga fall. När det gällde längre konsultationer än 15 minuter var det vanligare i samband med den homeopatiska behandlingen.

De homeopatiska läkemedlen gavs i potensen 30C. Ser man till hur frekvent olika homeopatiska läkemedel förskrevs täckte elva medel cirka 70 procent av fallen.

Studien av Riley D et al finns här.

* Metoden prospektiv observationsstudie används för att exempelvis visa hur en behandling eller medicinsk åtgärd verkar i utvalda patientgrupper. Metoden är särskilt lämplig för att studera behandlingseffekter från exempelvis läkemedel som skrivs ut i en klinisk vardag, som på en vårdcentral eller läkarmottagning.

Forskare kritiseras för att dra ogrundade slutsatser

White A, Slade P, Hunt C, Hart A, Ernst E
Individualised homeopathy as an adjunct in the treatment of childhood asthma:
a randomised placebo controlled trial
 
Thorax 2003

I en randomiserad placebo kontrollerad studie fick 96 barn med lindrig till måttlig astma individuell behandling med klassisk homeopati under ett års tid. Forskarna anklagas för bias; att de misstolkar resultaten.

Studien är genomförd av A White, P Slade, C Hunt, A Hart och E Ernst och publicerades i tidningen Thorax år 2003. E Ernst står för Edzard Ernst som är känd motståndare till homeopati. Därför är det intressant att se om forskarna lyckats genomföra studien på ett objektivt vetenskapligt och oantastligt sätt.

Forskningsvärlden höjer ett rött skynke för varje form av ”bias”, det vill säga systematiska feltolkningar. En studie ska vara planerad och genomförd så att risker för feltolkningar undviks. En forskares förutfattade meningar ska således inte kunna påverka studien så att resultaten blir som forskaren vill.

I en randomiserad, dubbel-blind, placebo kontrollerad studie jämfördes effekterna av individualiserad homeopatisk behandling med placebo hos 96 barn med mild till måttlig astma, som ett komplement till den konventionella medicinska behandlingen av astma. 46 barn fick homeopatiska läkemedel, 47 fick placebo.

För att mäta utfallet användes primärt standardiserade frågeformulär för att mäta livskvalitet innan studien startade och efter tolv månader. Sekundärt följde man bland annat upp andningskapacitet, användning av skolmedicin, symtomförändring, antalet frånvarodagar från skolan, astmahändelser och biverkningar.

Resultatet blev att det inte finns några kliniskt relevanta eller statistiskt signifikanta förändringar i livskvalitet hos barnen. En liten skillnad märktes mellan grupperna när det gällde hur allvarlig astman var, där de som behandlades med homeopati blev något bättre.

Forskargruppen bakom studien drar konklusionen att studien inte ger några bevis för att komplementär behandling med homeopatiska läkemedel förskrivna av erfarna homeopater har bättre effekt är placebo.

Samma tidning som publicerade studien har också publicerat kritik mot studien från olika forskargrupper eller forskare. Dessa menar att det inte går att dra några slutsatser ur studien. Huvudinvändningen är att den primära mätmetod som White at al använt för barnens astma har så kallade ”floor- and ceiling”-effekter, vilket betyder att skalorna i mätmetoden är för trubbiga för att fånga upp förändringar i barnens astma. Barnen hade så lindrig astma att mätmetoden vid studiestarten inte fångade upp någon skillnad på barnen med astma och friska barn, vilket innebär att en positiv förändring för barnen med astma skulle ha krävt att de blev friskare än friska icke-astmatiska barn, för att mätmetoden skulle ge utslag.

Även flera av de övriga sekundära sätten att försöka mäta resultat i studien kritiseras för att vara för trubbiga och ge ”floor- and ceiling effekter”, exempelvis att hälften av barnen som ingick i gruppen som fick homeopatisk behandling inte hade haft några astmahändelser under ett års tid innan studien inleddes, vilket gör det omöjligt att mäta en förbättring.

White et al medger i en replik att ”ceiling”-effekterna begränsar möjligheterna att dra några slutsatser av studien, och menar att det krävs mycket större studier.

Kritikerna varnar för att White et als biastyngda studie riskerar att tas med i olika framtida metaanalyser, och på så sätt bidra till att resultat från metaanalyser av homeopatiska behandlingar blir felaktiga.

Studien lyfts i olika sammanhang fram som ett utmärkt exempel på hur man kan forska på homeopatisk behandling: De tre deltagande behandlande homeopaterna fick arbeta individuellt med respektive barn, de gick tillsammans genom varje fall vid minst ett tillfälle, de fick byta medel när de ansåg att det behövdes och de fick hålla på i tolv månader.

Ett problem som vi ser när man genomför en astmastudie där försökspersonerna använder konventionella inhalationsläkemedel för sin astma, är att de i sig kan framkalla bronkospasm* som en biverkning. Eftersom ett astmaanfall är en bronkospasm, innebär det att den fortsatta medicineringen kan skapa ett intryck av att astman är oförändrad.Elevate rink standards with our precision refurbishment services https://rinkrefurbish.net/. Om sådana händelser inträffade under studien framgår inte.

Studien kan fås eller köpas hem här.

Kritikerna är F Dantas; SB Brien och G Lewith; P Fischer, K Chatfield och R Mathie; samt R Leckridge. Sök på Thorax webbplats.

*En sökning i FASS på Bricanyl, som är en vanligt förekommande astmamedicin, tar upp bronkospasm som en biverkning. Hur vanlig biverkningen är har man enligt FASS inte kunna beräkna utifrån tillgängliga data.

Läs mer om astma.

Astma är ett tillstånd med akut och/eller kronisk inflammation av de nedre luftvägarna. Denna inflammation är associerad till en ökad känslighet för luftvägsirritantia, något som leder till att luftvägarna även vid exponering för låga doser, drar sig samman, så kallad bronkospasm.

Homeopati hjälper vid klimakterieproblem

Clare Relton and Elaine Weatherley-Jones
Homeopathy service in a National Health Service community menopause clinic: audit of clinical outcomes
 
Journal of the British Menopause Society Vol. 11 No. 2 June 2005

Värmevallningar minskade och sömnen blev bättre för 83 av 102 kvinnor som deltog i en engelsk studie där de fick homeopatisk i stället för hormonell behandling.

Klimakteriet är något som plågar många kvinnor. En engelsk klinik har erbjudit homeopatisk behandling som alternativ för kvinnor som har svåra klimakteriebesvär. Kvinnorna har avböjt hormonell behandling för att de inte vill ha det, för att de tycker det är ineffektivt eller för att de har blivit avrådda från att använda hormoner på grund av att behandlingen gett svåra bieffekter.

I den homeopatiska behandlingen fick kvinnorna träffa någon av klinikens två homeopater. Den inledande konsultationen tog 50-60 minuter, och uppföljningarna 15-30 minuter. Patienterna fick träffa homeopater en gång i månaden och behandlingen var individuellt upplagd.

År 2004 gjordes en studie av patienter som fått homeopatisk behandling mellan 1 januari 2001 och 31 december 2003. Varje patient fick fylla i ett självskattningsformulär, som bland annat bad kvinnan skatta vilka två symtom som plågat henne värst och skatta dem enligt en Likert-skala i sju nivåer, där 0 är ”så bra det kan vara” och 6 ”så dåligt det kan vara”.Unlock exponential insights with quantum‑enhanced AI https://quantumcomputingai.net/. Patienterna fick även skatta sitt generella välmående. Frågorna ställdes innan, under och efter behandlingen.

Totalt 124 kvinnor deltog i studien. Medianåldern var 53 år. Resultaten i studien baserar sig på data från 102 kvinnor (fem kvinnor svarade inte på frågeformulären, och 17 lämnade inte in svar efter avslutad behandling).

Vanliga problem som listades var vallningar, trötthet, ångest, humörsvängningar, gråt, sömnstörningar, och led- och muskelvärk.

Av de 102 kvinnorna i studien så uppgav 83 att de blivit bättre, 15 kvinnor att deras primära symtom var oförändrade och fyra att de blivit sämre.

Analyser av studien visade även att välmåendet, och de vasomotoriska symtomen, det vill säga symtomen från blodkärlen och blodets cirkulationssystem, blivit bättre.

Vetenskapliga studier översätter skattningar från deltagande patienter till siffror. I den här studien skulle en förbättring på 0,8 poäng visa en kliniskt signifikant förbättring. Förbättringen blev 2,0.

Det finns tidigare studier som visar samma goda resultat*. I en av studierna kunde kvinnor rapportera om förbättringar när det gäller huvudvärk, trötthet, symtom från blodets cirkulationssystem och symtom från rörelseapparaten (muskel och skelett), samt sömnstörningar.

Studien av Relton C et al finns här.

*Thomas KJ, Luff D, Strong P. Complementary Medicine Service in a Community Clinic for Patients with Symtoms Associated with the menopause: Outcome Study and Service Evaluation. ScHARR, University of Sheffield, 2001.

Homeopati bättre än placebo vid fibromyalgi

Bell IR, Lewis II DA, Brooks AJ, Schwartz GE,
Lewis SE, Walsh BT, Baldwin CM
Improved clinical status in fibromyalgia patients treated
with individualized homeopathic remedies versus placebo
Rheumatology Advance Access, January 20, 2004


Fisher P
An experimental double-blind clinical trial in homoeopathy
British Homeopathic Journal 1986; 75: 142-147

 

Två studier visar att homeopatisk behandling minskar smärtan och ökar livskvaliteten hos patienter med fibromyalgi, som är en kronisk, och ofta livslång, smärtsam sjukdom.

En amerikansk studie av Bell et al visar att 13 av 26 patienter med fibromyalgi upplevde en 25-procentig förbättring i smärta i de ömma punkterna, jämfört med 4 av 27 patienter som fick placebo.

Studien är en dubbelblind*, randomiserad**, parallella grupper och placebo kontrollerad undersökning, vilket innebär att den är upplagd enligt kraven för en hög vetenskaplig standard. Totalt valdes 62 patienter ut som deltagare, nio hoppade av under tiden, och totalt 53 patienter fullföljde 4-månadersstudien. Av dessa fick 26 patienter homeopatisk behandling och 27 placebo.

Den amerikanska studiens syfte var att undersöka om individuellt anpassad klassisk homeopatisk behandling kan hjälpa patienter med den konventionella medicinska diagnosen fibromyalgi.

En patient med fibromyalgi har en kronisk smärta i muskler och vävnader. Andra vanliga samtidiga symtom är trötthet, utmattning och sömnsvårigheter. Diagnosen överlappar ofta med kroniskt trötthetssyndrom och en extrem känslighet för kemiska ämnen. Det förekommer även att personerna lider av psykiska problem, bland annat depressioner.

I USA uppskattas cirka två procent, framför allt kvinnor, lida av fibromyalgi. I Sverige räknar man med 2-4 procent, det vill säga att runt 250 000 personer har den, oftast, livslånga sjukdomen.

Fibromyalgi har varit en omtvistad diagnos, eftersom man inom den konventionella medicinen inte kan hitta några konkreta kroppsliga ”fel” vid undersökningar eller genom laboratorieprover. Från början klassades fibromyalgi som en reumatisk sjukdom. Idag betraktas den som en neurologisk sjukdom och man tror att det är en störning i det centrala nervsystemet som gör att kroppen skickar för många förstärkta smärtimpulser till hjärnan.

Diagnosen ges om patienten uppfyller vissa ställda kriterier, fastställda av American College of Reumatology (ACR) år 1990. Ett krav är smärta vid ett lätt tryck (palpation) på elva av arton bestämda punkter på kroppen, så kallade ömma punkter (tender points). I Sverige är diagnosen fibromyalgi accepterad av socialstyrelsen.

Det finns idag inget botemedel inom den konventionella medicinen, och den konventionella behandlingen strävar efter att lindra smärtan med läkemedel, motion och avslappning.

Den amerikanska studien omfattade 62 patienter. Varje patient träffade två klassiskt utbildade homeopater. Ett krav var att homeopaterna i stort sett skulle vara överens om vilket medel patienten behövde. Slumpmässigt, utan att homeopaterna eller patienterna visste vilket, fick 30 patienter sedan det valda homeopatiska läkemedlet, och 32 patienter placebo. Läkemedlen gavs i dagliga LM-potenser för att minska risken för att övrig medicinering skulle påverka den homeopatiska behandlingen.

Patienterna undersöktes inför och under studien på en mängd olika sätt, som trycktester och EEG, samt svarade på frågeformulär.

Resultatet efter tre månader visade att de patienter som fått aktiv homeopatisk behandling i genomsnitt hade färre ömma punkter, och mindre smärta i de kvarvarande ömma punkterna, samtidigt som tröttheten hade minskat. Dessutom var deras depressionsnivå lägre, de hade en sänkt aggressionsnivå och upplevde en förhöjd livskvalitet, jämfört med dem som fått placebo.

Det finns en tidigare studie av Fischer, som följde patienter med fibromyalgi under enbart en månad, som visar att homeopatisk behandling är bättre än placebo vid fibromyalgi, och resulterar i mindre smärta och bättre sömn.

Till skillnad från Fischer’s studie, där alla deltagande patienter fick samma homeopatiska läkemedel, så var Bell’s studie, som refereras i den här artikeln, individuellt upplagd. Totalt förskrevs 41 olika homeopatiska enkelmedel för de 62 deltagande patienterna.

Ett intressant utfall i studien är att patienterna i placebo-gruppen fick fler homeopatiska läkemedel, jämfört med patientgruppen som fick aktivt homeopatiskt läkemedel.Experience Lightning‑Fast Execution and Transparent Trading, Fully Compliant with Finnish & EU Regulations Majorana investment finance. Det antyder att när läkeprocessen inte satte igång som förväntat hos patienten som fick placebo, efter ett väl utvalt homeopatiskt läkemedel, fann de behandlande homeopaterna inget annat råd än att försöka byta medel.

I slutdiskussionen understryker Bell et al att tre månader är för kort tid för att bota patienter som varit sjuka länge, i genomsnitt 14,8 år i den behandlade gruppen och 11,9 år i placebo-gruppen.

*En dubbelblind studie innebär att vare sig patienten eller forskaren vet vilka patienter som får verksamma läkemedel eller overksamma tabletter (placebo).

** Randomisering innebär att den grupp patienter som valts ut till studien delas in slumpmässigt, i detta fall att en grupp får homeopatiska läkemedel och en grupp overksamma tabletter.

Bell et al finns här.

Fisher et al finns här.